Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 16 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 I D U N 1897
frisk människa, med god aptit, att förse
sig med en eller annan bit? Det är ju en
hel del saker i ett hushåll, som t. ex. spiri-
tuösa, specerier, konserver och diverse an-
nat, som en husmoder själf bör hafva hand
om, men att undanlåsa all mat är orätt
och väcker ej en tjänarinnas ambition.
Huru många fruar skryta ej med, att de
göra allt själfva! Jag vill minnas, att Idun
för några år sedan hade en bra artikel
om just detta, men man må ej tro, att detta
skapar goda tjänarinnor. Nej, undervisa
dem och låt dem lära så mycktet som möj-
ligt och försöka på egen hand! Dätta ger
intresse och större duglighet samt möjlig-
het att få högre lön och taga sig fram i
lifvet.
Min jungfru måste på egen hand kunna
laga en middag — t. ex. om min man vill
hafva mitt sällskap ut en hel förmiddag —
och då vi komma hem, skall bordet vara
fint och nätt dukadt, maten god och fär-
dig på klockslaget. Jag vet att många fruar
skulle fasa, men jag har lärt henne sylta
på egen hand och t. o. m. märka enklare
saker. Måndagarne får hon arbeta åt sig,
de öfriga dagarne i veckan åt mig.
Den dryga lönenf Ja, den kan ju tyckas
vara dryg att utbetala, men hvad få vi ej
i gengäld? En ordinär tjänarinna har, i
medeltal, hundra kronor i lön om året.
Således ej tre öre i timmen, om arbetsda-
gen, kort tilltagen, är tolf timmar.
För denna stora lön skall hon skänka da-
gens alla timmar och stundom flere af
nattens, hela sin personliga frihet. Glad
eller sorgsen skall hon arbeta! Frisk eller
sjuk likaså! Arbeta gärna och gladt, ty
vi tycka illa om sura miner. Detta tills
hon blir gammal och utsläpad, i allmänhet
från plats till plats. Då hon blir äldre vill
ingen hafva henne. Hon är då som en
utkramad citron, musten är tagen, resten
duger ej. En gammal välmående fru af mina
bekanta drager visserligen försorg om en
gammal tjänarinna, som varit i familjen
ihellan trettio och fyrtio år, och som vag-
gat barnen på sina knän. Hon har troget
tjänat i goda dagar, men ock i sorgens
bittra och, som det påstås, utan lön. Hon
är nu barn på nytt, men det talas ock i
oändlighet om, hur dyr hon är och hvilket
kors m. m.
Kan man, bör man då och då afsätta en
skärf för deras ålderdom; det blir ju ej så
mycket, ty litet hvar har i allmänhet svårt
draga sig fram. Tidens lösen är att genom
så litet arbete som möjligt komma till så
så stor inkomst som möjligt och det skulle
ju vara underligt om tjänarne ginge obe-
rörda därutaf och ej sökte förbättra sina
villkor.
Det finnes oändligt många slarfviga, då-
liga tjänare, men ock bra många tråkiga
fruar, som aldrig kunna göras till lags, och
hvilkas älsklingstema är deras »pigor»
och deras oräkneliga fel. Det är aldrig ens
skull att två träta, och betraktar man tjänar-
innefrågan i sin helhet, är jag viss, mat-
mödrarna hafva mycket att förebrå sig.
Jag bör i min tjänarinna se en like — af
en kärleksfull Gud satt i världen att verka
lika fullt som jag — och är hennes kall
ringare, blifva mina plikter och mitt ansvar
så mycket större.
Huru godt att på den stora räkenskaps-
dagen veta, att jag, efter mitt ringa mått,
sökt skapa ett lyckligt hem åt några af
mina tjänande systrar. Låtom oss därför
söka bereda dem ett sådant, i detta ords
bästa bemärkelse. Göra vi detta, hafva vi
ock större utsikter att få goda tjänarinnor,
och en tillgifven, trogen och ärlig tjänarin-
na är husets bästa vän.
En Stockholmsfru.
–––––––––- *—:–––––
Cele/onprat.
Det stora dalkarlsuret i kassör Bergs matsal
hade nyss slagit 8. Gardinerna voro till hälften
nedrullade och en gråblek dager spred sig små-
ningom i det utkylda, ödsliga rummet. Hedda,
den lilla näpna husjungfrun, inträdde gäspande
i salen med en damborste och en vedbärare.
Gardinerna rullades upp och snart brann en
munter brasa i kakelugnen. Hedda började lång-
samt och sömnigt att ordna frukostbordet, då
dörren till köket hastigt öppnades och kokerskan
stack in hufvudet. »Hjärtandes, Hedda, det finns
ju inte en enda kaffeböna i huset, sa’ du inte te
frun i går?» Heddas sömnigamin försvann i blin-
ken. »Bli inte ond, Malin lilla, ’jag glömde’t
ackurat.» »Du ä’ då en redig slarfva, Hedda,
hur ska jag nu få kaffe te kl. 9. Kassöm blir
ond, om han får vänta.» Malin såg helt förgrym-
mad ut. »Kära Malin, jag kan inte hjälpa’t, ja’
fick så brådt, när de främmande kom.» —»Men
du gör mig rakt olycklig mä ditt slarf, laga nu
bara att jag får hem kaffet på ögonblicket»,
snäste Malin och slog igen dörren. »Ja. det ska’
inte töfva många minuter,» mumlade Hedda för
sig själf, gick bort till telefonen i hörnet, ringde
kraftigt på och satte mikrofonen till __örat. »Ja’
skulle be te få Efraim Nilssons.» — Ä’ det herr
Blomberg, dä ä’ Hedda hos kassörn.»–––»Ja
tackar som frågar, dä knallar och går.» — —
»Jaha, dä’ ä’ rysligt kallt och så mycke snö
se’n.» — — »Hva’ ä’ dä han säger.» — —
»Blir dä värre te jul.» — — »Jaså, slädföret
ä’ bra» — — »Roligt att åka på släde, ja, nog
tycker ja’ så, men inte ska’ herr Blomberg tänka
på dä’ — —. Tack söta, herr Blomberg, dä’ ä’
då alldeles rakt för schangtilt, tack, tack! Mem
söta, snälla, lilla herr Blomberg kan ja’ få be
•honom vara så beskedlig och skicka hem V* kilo
kaffe, java, utå den vanliga sorten–––» »Tack,
herr Blomberg, men, herr Blomberg dä skulle
vara genast, för vi behöfver dä’ te frukosten» —.
»Tack, dä’ va’ elegant, men dä’ ä’ sannt, herr
Blomberg, dä’ skulle vara brändt, för vi hinner
inte bränna’t te kl. 9.» —• -—
»Tack så rysligt, rysligt mycke, snälla herr
Blomberg, får jag då kaffe strax? Tack, tack,
dä va riktigt bra, för ser han, Malin vart så il-
sken på mej för att jag glümde’t i går? — —
»n. ja, nog ä’ hon katig ibland.» — — »Synd
om mej, så han pratar, ja har både näbbar och
klor att försvara mej mä’. — Nej, nu duger dä’
inte att prata längre. Tack, herr Blomberg, för
all vänlighet. Adjö, Adjö!»
En timme senare sitter hela Bergska familjen
vid frukostbordet och låter den ångande javan
sig väl smaka. Familjen består af pappa mam-
ma, sonen Lars, filosofie kandidat, dottern Edit
med getingslif och krusad lugg samt lilla Fanny,
en 13-årig skolflicka. Alla tyckes vara vid mor-
gonhumör, och stämningen är tämligen tryckt.
Plötsligt ringer telefonen, och kassören rusar
upp. »Hallå, hvem är det»? — — »Godmorgon
Jansson, hur mår du?
— — »Nå du är väl nöjd med valet i går»?
— — »Hvad pratar du för smörja, jag hör
inte.» — —
––– »Inte gått rätt till, hvad är det för dum-
heter.
— — »Öfverklagas, jo, det vore just ett vac-
kert spektakel, det var ju knappt att vi fingo
honom igenom i går. Skall valet göras om, så
kan du vara säker på, att den där frifräsaren
Ekström segrar. Det vore en riktig skandal!»
Kassören stampar med foten i golfvet. — -— »Ja,
det kan du väl begripa, de skylla allt på pro-
tektionisterna.
— — »Det kommer just att bli fint, när pres-
sen tutar ut, att vårt samhälle valt en socialist
till riksdagsman.» — — »Hvad befalls, är han
inte socialist? Så godt som åtminstone. En ärke-
rabulist.» — — »Är han bara en smula röd,
säger du!»
»Rödare kan väl ingen vara, fast jag medger,
att han stöter lite i grönt också.» — — »Om
jag är ond, ja, det kan du lita på, jag hade lust
att taga dig i kragen och ruska dig.»–––»Nej,
hvad är det med Mellgren.» — »Har han fått
slag, är det möjligt.» Jag undrar just, hvem som
skall få platsen efter honom.» — — »Jaså, var
det icke värre.» — — »Är han redan uppe
igen.» — — »Jo, tack, godt, Lasse kom hem från
Upsala i går! — — »Jo, han är sig lik, litet
morsk förstås, men så har han också tagit cn
grann kandidatexamen.» —- — »Adjö med dig.
Hustru min och barna hälsa » — Emellertid har
den öfriga familjen stigit upp från frukostbordet.
»Har pappa inga bättre cigarrer än dem jag
fick i går kväll,» frågar Lars. »Bättre cigarrer,
liksom inte 10 öres cigarrer skulle vara goda
nog åt günstig herrn,» svarar fadern, smått för-
tretad. »Tack, dem får pappa ha för egen räkning,
jag skall telefonera efter en låda »Venetiana».
Sagdt och gjordt! »Jag skulle önska att få en
låda cigarrer, »Venetiana», hemskickade.» —- —
»Finns inte »Venetiana», det var dåligt, nå, ha
ni »Golden price»? — — »Jaså, låt gå för det
då.» — — »Det är kandidat Berg, det kan skrif-
vas upp på kassör Bergs räkning.» —
Kort därefter har Edit ett riksviktigt meddelan-
de att göra sin intima vän, Mimmi Lundberg,
men vårt tålamod räcker knappast till att åhöra
hea det intressanta samtalet, blott ett fragment
däraf uppnappa vi, då vi titta in i matsalen. —
»Jo, kan du tänka dig, att min skridsko fastnade
i ett halmstrå, och jag snafvade och föll fram-
stupa på isen, var det inte retligt? — — »Ja,
du, och doktor Malmström kom rusande och
frågade, om jag hade slagit näsan af mig, men
jag svarade honom inte ett ord, för att han och
Tora skrattade bara och gjorde narr af mig». —
»Jag tyckte det var så förargligt, att just han
skulle se min kullerbytta. Han retas alltid och
säger, att Tora åker mycket bättre än jag, men
det gör hon visst inte.»
— — »Jag bryr mig inte om honom, han får
gärna åka med Tora hvarenda dag, om han vill». —
»Jo, sedan kom han fram till mig och frågade,
om jag var ond på honom, och så pratade han
en mängd dumheter, och så nu bjöd han upp
mig till första valsen i kväll.» — — »Det skall
bli förtjusande, men, vet du, jag har inte fått
hem min klädning än.»––– »Hon har säkert
lofvat, att den blir färdig i eftermiddag, men jag
är så ängslig, tänk, om jag skulle komma för
sent till första valsen! — —• »Lars är hemkom-
men och vet du Mimmi, han har fått riktigt-
stiliga mustacher nu.» — — »Ja visst kommer
han med, han skall uppträda i hela glansen af
nybakad kandidat. Men, hör du Mimmi, du måste
försöka att stuka honom litet. Han är så hög
och pratar jämt om »samhället» och »individen»
och en hel mängd andra slagord. Jag begriper
ej hvad han menar, och det gör han nog ej själf
häller. — — »Ja, det vore lifvadt». — Ack så
roligt!» —
Mamma måste ovillkorligen per telefon utbyta
några tankar om vädret med fru Alström, bedja
fru Mattsson om beskrifning på »diplomatpud-
ding» samt höra efter hur det är med Arvids-
sons lille gosse, som har ondt för tänder. Lars
telefonerar till vännen och Upsala-kamraten
»lill-Nisse», som har sitt hem ett par mil från
staden, för att bedja honom snart komma på be-
sök. »Jag längtar efter en civilicerad människa
att tala med,» säger vår filosofie kandidat, »här
diskuteras mjölpriserna såsom dagens mest brän-
nande fråga. Intet intresse för vetenskap och
konst eller någon annan slags litteratur. Kom
snart, om du ej vill att jag skall kväfvas i den
här småstadsatmosferen.»
Pappa måste för alla sina vänner utgjuta sig
öfver gårdagens val, Malin har bud till slaktaren
och lilla Fanny stämmer möte med Elsa på Is-
banan »precis kl. 4.»
Telefonen är dock en utmärkt inrättning, som
man aldrig kan nog högt uppskatta.
Hvarje ny uppfinning för mänskligheten framåt
i en riktning. Genom telefonen ha viktiga
framsteg gjorts, och särskildt vill jag framhålla
dess förtjänst att hos människan utveckla kon-
sten att prata.
Matts.
–––- ❖–––-
Alla utstä/lningsbesökande damer
inbjudas vördsamt till ett besök i »Iduns sa-
long» — belägen i Nordiska museets byggnad
å utställningsplatsen — där hviloplatser och
toalettrum gratis stå till våra ärade gästers
förfogande. Red. af Idun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
