Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 23 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 IDUN 1897
skjutes om möjligt ännu mer. Med 6 nya trådar
förfares på samma sätt, så att på de två fastade
trådarna inalles 7 knutar finnas, hvilka skjutas
upp så tätt intill hvarandra som möjligt. Så
lösas de båda ändarne, två nya tagas, tillhöran-
de båda samma tråd af de 9 först ombundna,
och fästas på samma sätt som de förra. 7 nya
trådar knytas nu omkring dessa. Därefter tagas
åter 2 nya och omknytas med 7, och så förfares,
tills alla de tio trådarna äro omknutna och man
fått tio strålar af knutar, bildande tillsammans
en stjärna.
2:dra hvarfvet. Trådarna mellan två knut-
strålar samlas och omknytas på samma sätt
som förut skett med två af dem, nämligen de
två sist knutna en från hvarje håll. Den om-
knytningen bör ske ungefär 1 cm. nedanför sista
strålknuten.
3:dje hvarfvet. 1 cm. från föregående hvarf
omknytas de två trådar, om hvilka förut 7 knu-
tits, med samma trådar som man knutit med i
förra hvarfvet, så att den ena tråden tages från
vänster och den andra från höger.
4:de hvarfvet. Det tjocka trådknippe, som om-
knöts i 2:dra hvarfvet, delas midt itu. Två
trådar i hvarje hälft ombindas de öfriga, så att
därigenom två nya mindre knippen uppstå. Af-
ven detta hvarf 1 cm från det förra.
I 2:dra, 3:dje och 4:de hvarfvet är det enklast
att fasthålla de trådar, som skola ombindas, med
tänderna. Så äfven i de följande.
Med det 4:de hvarfvet är kullens platta färdig-
knuten.
Denna utbredes nu på ett bord. En bit af
koppartråden lägges i en ring ungefär 1 cm. från
sista hvarfvet. Därefter afnypes denna så stor
den behöfves jämte 2 à 3 cm. därutöfver De
sammanlagda ändarne omviras med en basttråd.
Ringen lägges nu åter på det knutna. En af
de knutna trådarna tages och fästes på förut an-
gifna afstånd från knytningen genom att två
gånger läggas om ringen på samma sätt som vid
syning af languett. Midt emot på kullens andra
sida fästes en annan tråd på samma sätt, hvar-
vid tillses att kullen hårdt spännes inom ringen.
Sedan man fastknutit ringen ännu på åtskilliga
ställen, så att man är säker på, att ringen kom-
mer på samma afstånd från kullens midt öfver-
allt, kan man fästa plattan i sydynan och knyta
alla de mellanliggande trådarna på samma sätt.
Esta hvarfvet på kullens sida. Två bredvid
hvarandra liggande trådar fasthållas med tän-
derna. Dessa omknytas med den närmast till
höger och närmast till vänster liggande med
samma knut, som förut beskrifvits. En tråd
öfverhoppas, och de två följande tagas i munnen.
Med den öfverhoppade och den på andra sidan
närmast liggande, omknytas nu dessa. Så fort-
går man ringen rundt.
2:dra hvarfvet. Två af de bredvid hvarandra
liggande trådarna, med hvilka man i förra hvarf-
vet knöt, tagas i munnen och omknytas med de
förut omknutna, en från hvarje håll.
Med denna knytning fortsättes hvarf efter
hvarf, tills man fått kullen så hög, som man
vill hafva den. Då göres en ring af koppartrå-
den, alldeles lika stor och på samma sätt som den
förra och fastknytes.
Brättets 2 första hvarf knytas lika med kullens
sida. I det 3:dje fästes en ny mettallring. Stor-
leken af denna bestämmes på samma sätt som
af den första: kullen lägges på bordet, de sista
hvarfven utbredas, tråden lägges 1 cm. från det
sista och hopfästes. Två hvarf knytas åter på
samma sätt som förut, och en större ring fästes,
så åter två hvarf, och den sista ännu större
ringen fastknytes.
Trådarna fästas på följande sätt. En af dem
tages och knytes till höger en-4 à 5 ggr om
tråden, hvarvid de bredvid liggande läggas in-
till ringen och omknytas på samma gång. En
annan tråd tages och med den förfares på sam-
ma sätt och så fortsättes ringen rundt. De med-
följande trådarne afklippas efter hand tätt in-
till ringen, då de omknutits en 4 à 5 ggr.
Under brättet rynkas tyll eller en spets, och
ofvanpå klädes hatten med samma slag eller
band i samma färg. Till hvit spets under brät-
tet är det trefligt med svart sammetsband om-
kring kullen, med en knut af bandet och några
prästkragar vid sidan. Om man vill ha en mör-
kare hatt, kan man t. ex. kläda den med marin-
blå silkescrèpe och ett par svarta vingpennor.
Flor i samma färg.
Vill man ha hatten mindre, kan man afsluta
den i den föregående ringen.
Frida,
––-*––––-
Kvinnorna på utställningen.
X.
I konsthallen.
1 åtom oss nu träda in i konstens helgade
tempelsalar och i dess ljusa, bländande
färgprakt hvila ut för några ögonblick från
det brusande bullret och stimmet därute på
det öfriga utställningsområdet.
När man träder darin, häpnar man ovillkor-
ligt för massan af konstverk, hvilka möta"ögat,
men på samma gång tjusas man af den behag-
fulla och symmetriska anordningen af det hela.
Vi veta nog att förtjänsten af det senare i
första rummet tillkommer artisten Oscar Björck
och prins Eugen, hvilken med det varma-
ste intresse omfattat äfven de minsta detaljer
som angått konstutställningen.
Aldrig har en så rikhaltig samling af mål-
ning och skulptur varit på en gång förr expo-
nerad i vårt land, och att den räknar så mån-
ga utländska framstående deltagare — därför
har man helt och hållet att tacka den unge,
furstlige konstnären.
Med Iduns läsarinnors benägna tillåtelse
företaga vi nu vår vaDdring och göra med lätt
förstådd förkärlek vår början med Sverige. Vi
få naturligtvis nöja oss med ett urplock af
hvad vi, för vår del, anse vackrast och mest
värderikt.
Prins Eugen är själf representerad af sex
målningar i olja, af hvilka »Där skogen gles-
nar» måhända tilltalar betraktarens skönhets-
sinne kraftigast. Den mörka, djupa furusko-
gen med sina raka stammar »står där, hög
och allvarsam och blickar ner på dig», som
Svcaskalden sjunger. Men långt i fjärran lyses
taflan upp af den sjunkande solens röda strål-
glitter, som silar sig in mellan träden. Det
ligger stämning och nordisk poesi i denna fram-
stående tafla.
Oscar Björck uppträder på utställningen spe-
cielt som porträttmålare och räknas ju däri
som en af vårt lands främste och modernaste.
Hans porträtt af grefvinnan Lagergren och fru
Clason utmärka sig såväl för en slående por-
trättlikhet, som ock för en utsökt elegans i
utförandet.
Fanny Brate bjuder oss en af sina förtju-
sande genrebilder, sådana som särskildt tillta-
la hvarje kvinnohjärta. Se blott på den lilla
älskliga taflan »Kurra gömma», där de små
skälmaktiga barnen äro i färd med den gamla
välkända leken. Hvilken säker teckning och
fin penselföring!
Gottfrid Kallstenius hör till våra mera fram-
stående målare med stort och varmt sinne för
naturens skönhet och färgernas spel. Hans
stora landskap »Sommardag» liksom lyser upp
hela väggen, där taflan är placerad. Det är
saft i denna grönska och värme i detta sol-
ljus. Kallstenius bjuder äfven på flere andra
dukar, framställande olika naturstämningar, alla
af god verkan.
Charlotta Bönnquist exponerar en tilltalande
och liifull »Utsikt öfver Hernösand», hvilken
åtminstone ingen norrländska kan gå förbi med
likgiltighet. Likaså förtjänar Ida Törnström en
komplimang för sina vackra och kraftigt åter-
gifna »Solbelysta furustammar».
Gunnar G:son Wemerbergs älsklingsmåleri
tycks vara blommor, och däri har han redan
uppnått mästerskap. Det ligger en innerlig
känsla och poesi i dessa buketter af »Blåsip-
por», »Anemoner», »Syrener» och framför allt
i hans sköna »Blå Hortensior». Gå ej förbi
dem, mina damerl Sådana taflor passa för-
träffligt i en elegant boudoir,
Hildegard Thorells porträtteringskonst är
sedan länge erkänd och man får här nya be-
vis på densamma, när man ser porträttet af
friherrinnan C. och kanske ännu mer när man
betraktar konstnärinnans själfporträtt, måladt
med en kraft och brio, som tydligt vittna
om att hon känner sig själf och förstår att
framkalla anda och lif med sin pensel.
När vi gå här i den sköna samlingen härs
och tvärs, stanna och teckna oss till minnes
det som behagar oss, så komma vi också slut-
ligen till en tafla, framför hvilken vi ovillkor^
ligen dröja en längre stund och det är en stor
duk af Bruno Liljefors, nämligen hans beröm-
da »Hafsörnar». Hvilken titanisk kraft i den-
na strid mellan luftens konungar i brynet af
de skummande hafsvågorna! Allt är vrede,,
hafvet fräser och liksom dånar, kämparna
hugga de blodiga klorna i hvarandras kött och
de små ögonen blixtra af otämdt hat. Men
det helaär skönt, vildt skönt, och konstnären
har här träffat sitt ämne på pricken och åstad-
kommit ett konstverk af stort värde.
Bland Ernst Josephsons många här utställda
dukar förtjänar porträttet af artisten Carl Skån-
berg ovillkorligen ett omnämnande. Det är
lifslefvande, som han gick och stod här i lif-
vet, trygg och godmodig och oförbrännelig,
tills döden kom och drog ett streck öfver alla
ljusa konstnärsdrömmar.
Af professor Aug. Malmströms taflor ber
jag få fästa uppmärksamhet vid hans präktiga
och karaktäristiska återgifvande af »Svenska
arméns återtåg öfver ,Ålandshaf 1809». Det ät-
en tafla, som tilltalar såväl hvarje svensk kvin-
nas som mans hjärta. Grefve Georg v. Bosen
exponerar äfven en tafla, med svenskt histo-
riskt motiv, nämligen: »Karin Månsdotter be-
söker kung Erik i fängelset», en målning full
af innerlighet i behandlingssättet. Karin är
här framställd som en bild af den hängifna-
ste kvinnlighet och oskuld, såsom legenden
älskar att se den arma drottningen återgifven.
Anna Norstedts präktiga »stilleben» torde
också beaktas under vår vandring, och gärna
stanna vi med ett godt leende framför Carl
Larsons humoristiska och om den varmaste
hemkärlek vittnande skildringar ur »De minas»,,
lif och alla småttingarnas glada sysselsättnin-
gar och muntra lekar. Det är präktiga bilder,
sprungna ur konstnärens hjärta.
I samma sal finna vi också Hugo Birgers
magnifika målning »Toiletten», ett verkligtro-
coco-arbete, utfördt med utsökt smak. Såväl
damernas toaletter som samtliga accessöirer äro
fullt stilenliga. Glöm icke heller att skänka
en blick åt den sirliga coiffeuren, han är ju
verkligen dråplig.
Bland allt annat godt, som på den svenska
afdelningen finnes att se, nämna vi till sist
Anders Zorn, som otvifvelaktigt står i främ-
sta ledet af våra moderna målare. Hans
»Boulevardscen», briljant i färg och teckriing,
är förut känd. »Själfporträttet» kan synas
djärft, men om också atelierscenen är något
väl frivol, så är det dock ett styft arbete.
Och härmed sluta vi vår hastiga vandring
genom den svenska afdelningen och skynda öf-
ver till Norge och Danmark för att utsöka
hvad som i våra ögon där finnes mest sevärdt.
Den norska konsten kan synas något hård
och sträf, men den är då ett uttryck af lan-
dets och folkets egen karaktär. De finnas
dock här, som skapat sig ett namn långt utom
egna landamären, exempelvis ThorolfHolmboe,
hvars vackra »Augustinatt» och »Aftonstiltje»
visa hvad hans pensel förmår. Gamle Hans
Gude är ett sedan långa tider tillbaka erkändt
konstnärsnamn, och hans varma och stämnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
