Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 30 juli 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 ID U N 1897
»Bevars väl,» sa jag, »är herrarna ryska
med!»
»Inte vi, men de här.»
Därmed pekade han på. en liten kokard
i ryska färgerna, som han, och hela den
öfriga flocken för öfrigt, hade i knapphålet.
»Den där,» sa jag, »har Utställningen
varit tvungen skicka ända till Ryssland ef-
ter den där? Den hade kunnat få hela lass
hos Meeths, och det för några ören stycket.»
»Hvad vädrar du efter, gumman,» sa
Ruffen, när vi väl kommit inom portarna.
»Åh, jag bara känner efter, om det luk-
tar ryss, lilla du,» sa jag. »Det är den
finaste doft jag vet.»
Men det inte ens luktade ryss!
»De hade gärna kunnat flytta ut några
läderrullar och kappsäckar,» sa jag, »så att
man kommit i stämning genast. »
I ryska afdelningen var pelarne virade
med girlander och kejsarens byst omgifven
af så mycket blommor och grönt, som om
den firat namnsdag.
Det var riktigt nätt, verkligen riktigt nätt,
men svenskt var det också, så svenskt, att
det nästan var jockmockskt. Vi snodde om-
kring värre för att få tag i något extra
ryskt, men vi fann inte något.
Ruffen frågade på en röd läderkappsäck,
en. af de fina äkta, som doftar. O! Den
kostade bara 200 kronor och rymde högst
en omgång kläder.
»Priserna tycks åtminstone vara ryska,
hä hä,» sa Ruffen.
»Tror jag inte,» sa jag. »Hellre tyska,
då! Nej, Ruffen du, jag frågar!»
Därmed viftade jag af fram till en herre,
som stod i ett hörn och precis såg ut, som
om hans arbete var att stå här, just här i
detta hörn, och begripa allt.
»Förlåt,» sa jag, »men kan herrn vara
så god säga mig, hvar den ryska national-
dagen firas?»
»I de festkomiterades hjärna,» svarade
han artigt.
»Så-å-åå-å!» sa jag litet långdraget och
häpet, ty det var allt en bra trång plats
att samlas på — för så många.
»Blir det — inte något festtåg af då?»
»Inte hvad jag vet.»
»Inte något uppvisande af landets sär-
egna kostymer, seder och bruk?»
»Det blir rysk konsert kl. 8.»
»Tackar, tackar så mycket!» sa jag och
neg.
Jag lofvar att vi var precisa till konser-
ten, som gafs i Trädgårdssalongen, där flag-
gorna alldeles »gått ut», åtminstone invän-
digt —• men det hade vi ingenting för.
Kapellmästaren visade sig inte förr än en
hel timme efter den utsatta tiden.
»Han är en riktig ryss, du,» sa Ruffen,
som studerat programmet, så att han kunde
det utantill.
»Är han?» sa jag trött. »’Månen’ är åt-
minstone svensk.»
Jag tycker inte alls om ryska konserter,
det vet jag nu. Man får vänta så förfär-
ligt mellan numren, och när numret så kom-
mer, så tyckte man, att det just inte är
så mycket att ha väntat på. I synnerhet
var det en herre som hette Glinka eller
Klinka, som jag inte förstod mig på en
smul. Hans krumelurer och uvertyrer var
bara kling-klang, och kling-klang har vi
själfva. Men det sista stycket var verk-
ligen intressangt, med strid och storm och
marscher och klockringning och kanon-
skott uti, äkta kanonskott, som affyrades
utanför, efter de väl inte kunde fyras af in-
nanför.
»Kanonskotten var väl det egentligt ry-
ska, du Ruffen?» sa jag, när vi »ström-
made ut».
»Vi få visst te ofvanpå, hä hä,» sa Ruffen.
»Nej hvad säger du?» sa jag ifrigt.
»Titta, får du te.»
På en jätteskylt ofvanför ingången till
kaféet midt framför Trädgårdssalongen stod
verkligen i alnshöga bokstäfver: »Ryskt te».
»O,» sa jag, »te ur den puttrande samo-
varen, som man jämt läser om i roma-
nerna! Jag kunde väl tro jag, att vi skulle hitta
reda på det nationella, om vi bara höll
i oss!»
Te fick vi, i sinom tid, serveradt af de
mest äkta ryska konsulats-frus-fingrar, men
dubbelt mot vanligt kostade det, hvilket
inte gjorde en smul, efter pengarna lär ha
gått till Sofiahemmet, fast jag inte riktigt
begriper, hvarför vi skulle dricka hop pen-
gar åt det, just på den Ryska national-
dagen?»
»Förbannad humb— —» sa Ruffen, när
vi »strömmade ut» igen.
»Tyst, Ruffen,» sa jag. »Det begriper
du inte.»
»Kom, gumsan, för har man beredt sig
på något extra roligt, så — »
»Rysk festmiddag?! !» sa jag. »O, så för-
tjusande ! »
Och så åt vi rysk festmiddag på Hassel-
backen. Började med kymmel och rysk ka-
viar, stack emellan med rysk sallad och dito
piroger, och slutade med »Charlott Ryss»
och ryska cigarretter.
»Hasselbacken är ändå primus, när det
gäller arrangemanger, du gubben,» sa jag.
»Jag tror att om vi begärt halstrade kosack-
mössor, så hade vi fått dem med!»
Räkningen var också rysk––––men det
är den visst alltid på Hasselbacken — —
Men hvem bryr sig om sådant, för en
gång skull. Efter kaffet och aveekerna i
trädgården spatserade vi tillbaka till Ut-
ställningen, i det mest strålande humör,
direkt in i ryska utställningen, för att köpa
oss »ett minne» af vår nationaldag.
Ruffen köpte en resväska, en sådan där
äkta, doftande en för 60 kronor, och jag
för lika mycket ryska broderier.
»Så ska det ta’s,» sa Ruffen och hängde
förnöjdt väskan öfver axeln.
»Alldeles så,» sa jag och köpte för 50
kronor infattade ryska stenar, som jag da-
gen därpå upptäckte precis maken till hos
Hedblom, fast hos honom kostade de
bara hälften.
»Nu tycker jag vi firat oss nog, gubben,»
sa jag.
»Alldeles min åsikt,» sa Ruffen — som
allt var bra röd och glad ännu — — —
precis som jag!
När vi kom halfvägs till utgången, stan-
nade Ruffen.
»Vi — kilar — väl öfver —- på luftba-
nan? — •— Hva, du gumman.»
»Hu!» sa jag. »På luftbanan? Är du
tokig ! »
»Sväfva i det blå, hva, som få-å-åglar
små! Hva, gumman? Svaja i etern —■
— romantik — -— hva — —? Bör vara
din konfekt det, Lovisa! Ha ha ha!»
»Men vattnet inunder?» sa jag tvekande.
»Hvad tusan har vi i vattnet att göra!»
»Det har du alldeles rätt i, gubben,» sa
jag. »Hvad» (jag försäkrar att jag inte sa
det rysliga ordet!) — ha vi i vattnet att
göra?» Och så skrattade vi båda två, så
folk vände sig om och såg på oss — och
det fick de. Trappan genom tornet upp till
luftbanan var så trång, att jag höll på att
fastna flera gånger.
»Jag tror du fyller din plats till det yt-
tersta, jag, gumman lilla?» sa Ruffen.
Och så skrattade vi igen, men när jag
fick se den smäckra »gondolen», som på
spända stållinor högt i luften skulle öfver
den mycket djupa viken föra oss till andra
sidan — då skrattade jag inte.
»Aldrig får du mig att stiga i det där
saltkaret, Ruffen,» sa jag.
»Det är din plikt — — hustru!»
»Plikt?» sa jag. »Mot hvem?»
»Mot —- mot — Idun!»
»Är det?» sa jag vacklande. »Är det
verkligen min plikt mot —? I så fall — —»
Härmed satte jag mig beslutsamt i gon-
dolen, som vickade riktigt otäckt och där-
till inte hade något stöd på sidorna.
Ruffen klef också i, men när vaktaren
höjde handen for att skicka oss i väg, som
fåglar öfver det svallande djup, började jag
att gallskrika, ty romantik på afsiånd och
romantik på nära håll är någonting helt
och hållet annat.
»Jag vill ur, ur!» skrek jag. — »Ur!
Min man vill också ur — — alldeles be-
stämdt ur ! »
Men det skulle jag inte ha sagt: Ruffen
var inte i sinnesstämning att höra mig be-
sluta.
»Loss!» skrek han, och så ilade vi ut i
himlens sky, medan den grymma döden
grinade inunder, klädd i hafvets våta skrud.
Det kändes ohyggligt! Stackars Andrée!
Jag fick kväljningar, blef yr, jag var fär-
dig att falla ur — jag var urfallen !
»Ruuuffen!» skrek jag och grep hans hand
—- — krampaktigt––––»Ruuuffen–––––
uff uffen — -— fffen––––Jag förlåter —
för-lå-t — Barnen — hälsa —»
»Bom!» sa ’båten’ i detsamma: vi var
redan på andra sidan.
»Grufligt roligt, hm hm,» sa Ruffen, när
vi litet senare och bra bleka om näbbet
äntrade nedför trapporna till det här tornet.
»Ofantligt!» sa jag.
»Men nog behöfs det en festmiddag först,
hä hä!»
»Det gör det,» sa jag, och det med efter-
tryck.
»Men vi har ändå flugit i luften, du gum-
man, hä hä. »
»Som stora gäss!» sa jag.
Så skrattade vi igen, fast det låg liksom
litet bomull på skrattet ännu.
Ja, en af sommarens allra mest minnes-
rika och oförgätliga dagar blef den dagen
för oss, det är visst, men som »Rysk na-
tionaldag» betraktad, tycker jag ändå fort-
farande, att den kan anses vara bra egen ! !
–––- ❖–––-
Alla utställningsbesökande damer
inbjudas vördsamt till ett besök i »Iduns sa-
long» ■— belägen i Nordiska museets byggnad
å utställningsplatsen — där hviloplatser och
toalettrum gratis stå till våra ärade gästers ’
förfogande. Red. af Idun.
Nya mönster i klädningstyg väfda af ga g malt ylle i förening *
med ull. Ny modell å plaids äfven väfd af gammalt ylle.
Gods afhämtas tacksamt afgiftsfritt.
HILDUR ANDERSSONS.Ullspinneri och SKrädderiaktiebolag.
Allm. 76 53. HÖtOrffet 13. Riks. 165.
Filial: Hornsgatan 1. Aiim 30435.
För vikt om 18 kg îraktfritt Iram och åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
