- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1897 /
291

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 17 september 1897 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1897 IDUN 291
Efter sina bästa skatter,
Lade dem vid kungens sida
Till ett härligt eftermäle.
Redde honom bädd af kärfvar,
Som han lockat fram ur jorden.
Lade vid hans sida harpan,
Som han hade lärt dem stränga.
Då kom smeden, svart och sotig,
Lade ner sitt mästersmide.
Kvinnan gaf sin fina spanad.
Bonden kom med runda kakan,
Doftande och hvit af hvete.
Flickan kom med röda väfven.
Jägarn offrade en björnhud,
Fiskarn största lax ur floden.
Och på detta sätt ledsagad,
Fördes kungen utåt hafvet
Mot de obekanta länder,
Hyllad såsom ingen annan,
Rik på vittnen om sin ära!
Lyckosam och ädel konung
Ville man i Norden prisa,
Hylla honom midt i kraften
Af hans styrkas år och dagar,
Gifva honom tack, att freden
Strålar öfver nordanlanden,
Trofast såsom polens stjärna,
Löna honom för hans kärlek,
Hägnande som furuskogen,
Lätta honom kronans börda,
Önska honom år så många,
Som ett barn sin fader önskar. .—
Och kring landet hördes ropet:
»Res dig folk att hedra kungen,
Bringa hyllning åt den ädle,
Skaffa vittne till hans gärning!» —
Och då kommo de, de fromma
Människor från slott och hydda:
Åkermannen med sin kärfve,
Smeden med sitt blanka smide,
Timmerkarlen med sin planka,
Slottsfrun med sin tina knyppling,
Forskarn med sin tankes skatter,
Konstnärn med sitt hjärtas drömmar.
Ingen hyllning, ingen dyrkan
Tycktes mig af högre mening.
Äredikt var — skrift i vattnet,
Ärestod var — formlös dimma.
Kungaära var att prisas
Af den gärning, som man skgddat,
Af den idrott, som man främjat,
Att besjungas af de stumma
Vittnena till folkets Igcka!
* *

*


Sagans tider äro gångna.
Inga djurhudsklädda vildar
Vandra kring i nordanskogen.
Inga gudasända drottar
Komma seglande på vågen.
Men den gamla sägnen smyger
Kanske ännu kring i skogen,
Kanske ligger den och hviskar,
Där en våg för stranden sjunger,
Ty i dessa sena dagar
Har den flyttat ut i lifvet,
Lyfter högt sitt vackra anlet
Med de gamla, kära dragen.
Och ett vimmel har det varit
Djupt i skogen, djupt i fjället.
Flitigt har i slöjdsaln sågats,
Man har svettats på fabriken,
Och i ateliern har brådskan
Rasat fram i lustig yra,
Tills den gode kungen läser
Stolt sin heders höga kväde
I det arbet, som han skyddat,
I den flit, han troget värnat,
I den vetenskap, han främjat,
I den konst, han varmt har älskat,
I den lifvets lust och gamman,
Hvilka föddes i hans riken
Af hans goda lyckas stjärna!
Må den gode kungen lyssna,
Hur det sjunger genom världen
Ifrån dessa stumma vittnen
Höga hymner till hans ära!
Skönare än ord och toner
Klingar deras fulla välljud —
Som en fjärran helgdagsringning
Lägga de sin frid på hjärtat —
I en mäktig kör de sjunga
Jubilate, Jubilate!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free