Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 17 september 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 IDUN 1897
”flvad jag minns om kung Oscar.”
Y
I den hyllning, hvilken tvänne tacksam-
r ma folk i dessa dagar frambära till sin
konung, är det kvinnliga deltagandet ej
det minst fulltaliga eller uppriktiga. De
egenskaper af själens förfining och hjärtats
godhet, som präglat konung Oscar II:s
personlighet och genom honom hans nn
tjugufemåriga, fredsälla regering, äro af den
art, som i synnerlig grad måste beröra kvin-
norna, våra hems vårdarinnor, våra barns
fostrarinnor. Hur naturligt då, att äfven sven-
ska kvinnornas tidning vid detta högtidliga
tillfälle känt sig manad att frambära sitt
anspråkslösa bidrag till den rika hyllnings-
gärden.
En betydlig literatur bar sett och ser
dagen med anledning af det kungliga jubi-
leet. I digra bokverk teckna sakkunniga
pennor konungens personlighet och regerings-
tid, i praktfullt utstyrda tillfällighetsblad
förena sig ord och bild ått hugfästa märkes-
dagen. Det var oss från början klart, att
en blygsam liten veckotidning här hvarken
kunde eller borde upptaga någon täflan.
Däremot syntes det oss, att just Idun, ge-
nom välvillig medverkan af sin hela landet
omfattande läsekrets, borde kunna fläta en
så att säga mera personlig minneskrans
från konung Oscars umgänge med sitt folk.
Vi läto då utgå uppmaningen till våra
läsare att hvar i sin stad meddela: »Hvad
jag minns om kung Oscar», och det är ett
urval af de anteckningar och erinringar,
som med anledning häraf ingått, vi nedan
bringa.
I den glädjefest vårt konungapar nu firar
är naturligtvis drottningens, makans och
landsmoderns, del halfdelen, om man nu kan
tala om någon delning, där »de tu äro ett».
I jublet, som brusar kring Svea bygder, lik-
som i den tysta hyllningen från tacksamma
undersåtars hjärtan inrymmes drottning Sofia
för visso jämnställd vid den makes sida,
hon städse stått så troget bi i kärleksverk
och ädel pliktuppfyllelse. Att emellertid
särskildt Idun i detta nummer mera ute-
slutande kommit att dröja vid konungens
person beror närmast därpå, att vi i fjol, vid
h. m. drottningens 60-års födelsedag, hade
tillfälle att i en utförligare skildring syssel-
sätta oss med hennes lif och gärning.
De porträtt vi å första sidan meddela
äro de allra senast tagna.“ Drottningens
porträtt förskrifver sig från hoffotografen
Gösta Florman och är utfördt nu på hösten ;
konungens — från hoffotografen Aron Jonas-
son — togs vid hans majestäts senaste Mar-
strandsbesök i augusti.
* *
En 83-årings kungaminne.
Af hjärtat gärna vill en gammal 83-årig
gumma tala om, hvad hon minnes om vår
älskade konung Oscar. Jag önskar jag hade
många minnen att framdraga, men det har
jag ej ; jag vet knappt om jag vågar kom-
ma med detta lilla, men på eder uppma-
ning i Idun gör jag det.
Hvad jag minnes om vår konung är se-
dan 1835, då en liten älsklig, hurtig prins
var med sina höga föräldrar i Strömstad.
De voro där som badgäster i tre veckor.
Jag såg dagligen konungafamiljen och be-
undrade dem alla. De små prinsarne voro
alltid så vänliga och artiga mot alla och
särskildt mycket roade af att vara ute på
Strömsvattnet med sina lärare. Prins Oscar
visade redan då stor lust för sjölifvet. Jag
tror, de hade hvar sin dag att föra kom-
mandot om bord.
En dag deltogo lille prins Oscar och
syskonen i ett stort körparti, som kronprins
Oscar med gemål ställt till. Ej mindre än
84 bondkärror voro då med och de kung-
liga själfva åkte i sådana. Barnen åkte
dock i vagnar med sina kammarfruar. Se-
dan dansades på ängen ganska flitigt, men
däri fingo ej barnen deltaga, och jag tyckte
det var så synd om de små, som ej fingo
vara med om nöjet, då vi alla andra hade
så roligt.
Några minnen från senare tider har jag
ej, emedan jag från 1835 till 78 bodde på
den lilla ön Orust i Bohuslän och sammanträf-
fade då ej med någon af den kungliga fa-
miljen. Ar 1878 flyttade jag till Falun,
och för ett par år sedan var konung Oscar
här i Falun. Då passade jag på för att få
se den käre konungen, gick till stationen
och fick se en skymt af den ståtlige mo-
narken. Jag tänkte då: föga kan han ana,
att någon finnes här, som sett honom som
en yster liten prins, fast han nu är en grå-
nad landets fader. Jeanna S—mark.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
