Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 41. 15 oktober 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 331
1801?
Velocipedens framgångar hos vår dam-
värld torde väl hädanefter bli ännu större, sedan
nu själfva den populära prinsessan Ingeborg går
i spetsen. Hon är nämligen för närvarande ute
å Drottningholm lifligt sysselsatt med att inhämta
de första grunderna i den ädla hjulsporten.
Att åka velociped tyckes för öfrigt vara på
högsta modet bland skånska högaristokratiens
damer. Så t. ex. drog en dag i förra veckan en
vacker kavalkad af unga damer på velociped
genom Hörby. Kavalkaden bestod af två fröknar
Trolle-Bonde från Trolleholm, två fröknar Kamel
från Hvidarp, två fröknar Posse från Bosjökloster,
två fröknar Schwerin från Skarhult, en fröken
Hermansson från Stockholm, dotter till grefve
Hermansson, samt en fröken Hermelin. Frukost-
middag intogs i Hörby hotell.
*
Dödens skördar. I måndags afled härstädes
lugnt och stilla efter en längre tids sjukdom
hofintendenten Johan Christoffer Boklunds efter-
lämnade maka, Carola Stuttgardter, född i Mün-
chen 1833. Den bortgångna, som genom sitt
vänsälla och trofasta väsen gjort, sig synnerligen
afhållen af den stora släkt och vänkrets, som
nu står sörjande vid hennes bår, tog med lifligt
intresse del i sin år 1880 aflidne mans rika lifs-
gärning och har äfven varit en verksam medlem
af Dräktreformföreningen. De närmast sörjande
äro grosshandlaren I. Boklund, arkitekten H.
Boklund, Malmö, en yngre ogift dotter samt fem
mågpar: artisterna Oscar Björk och Nils Lund-
ström, operasångare J. Grafström, ingeniör Fr.
Malmberg och banktjänstemannen Nils Fr. Bachér.
» Uggleviksgumman» är död. I förra vec-
kan afled på Sabbatsbergs fattighus en, af såväl
den äldre som yngre generationen i Stockholm
väl känd personlighet. Fiennes namn kände få,
men hennes titel kände alla : Uggleviksgumman.
På hennes prästbetyg står namnet Matilda Sofia
Hallgren, och vid sin död var hon ett par och
sjuttio år. Källan hade hon »tagit i arf» efter
sin moder, som afled för trettio år sedan, sjung-
fru Hallgren», som hon på fyrtiotalet kallades,
betjänade sin mor vid källan och sålde den tradi-
tionelt hälsobringande drycken, till hvilken man
om söndagar och under sommaren äfven kunde
få en »avec» af saft samt några karameller.
Valborgmässoaftonen var gummans recettnatt
och då förtjänade hon alltid — som hon sade
— till ett par nya skor och en kjortel.
––––––––-*—
Teater och musik.
Kungl. Operan. I morgon lördag gifves den
första symfonikonserten för säsongen under an-
förande af hr Vilhelm Stenhammar, som då för
första gången dirigerar hofkapellet.
— Fru Sigrid Arnoldson kommer att begynna
ett nytt gästspel å k. operan härstädes i nästa
vecka. Biljettprisen lära bli väsentligt lägre än
vid det förra gästspelet.
— Under inöfning att under den närmaste
tiden gifvas är den populära operan »Muntra
fruarna i Windsor» med hr Johannes Elniblad
som F’alstaf. Det blir alltså den första roll, i
hvilken den framstående konstnären härstädes
kommer att uppträda efter sitt anställande som
förste regissör vid k. operan.
— Fru Matilda Linden, som kontraktsenligt
från midten af denna månad åtnjuter tjänstledig-
het, afreser i slutet af veckan till Göteborg för
att därstädes uppträda som Carmen, Orfevs och
Nancy (i »Martha»).
Södra teaterns senaste program är af roande
beskaffenhet. Den lilla enaktspjesen, »Hummern»
af E. Gondinet, är ett äkta parisiskt förspelsskämt,
frivolt, men lustigt. Tyvärr fuskar hr G. Lund-
berg illa bort hufvudrollen, men hrr Lambert och
E. Wagner samt fröken Hjort göra sitt bästa att
i de öfriga ge ersättning. Följer så som piece
de résistance L. Varneys operett i 2 akter »De
små lammen». En graciös och täck musik och
en smånäpet kostlig libretto känneteckna detta
alster af modern fransk operettkomposition. Syn-
nerligen käcka och lustiga äro fröken Ohlsson
och fru Lambert som ett par tjufpojkar till skol-
elever och medlemmarna af den kvinnliga pen-
sionen »Oskuldens lustgård» äro samtliga inta-
gande täcka. Hr J. Hagman och fru M. Bergström
bilda ett drastiskt par som de resp. skolornas
ej alltför respektingifvande ledare. Några större
vokala fordringar får man visserligen ej ställa
på utförandet — samtliga de uppträdande kunna
som sångare närmast betraktas som dilettanter
— men genom det dramatiska utförandet blåser
en fläkt af godt humör, som åtminstone på pre-
mièren tog publiken med sig.
Auiinska kvartetten gifver sin första soaré för
innevarande säsong instundande måndag den 18
dennes, hvarvid en stråkkvartett af Borodin
(f. f. g.), en pianokvintett af Brahms och en
stråkkvartett af Haydn komma att utföras. De
följande soaréernas program äro likaledes om-
växlande och väl valda. Tredje soarén varder
en Beethoven-afton och den fjärde en svensk afton.
–––––-*–––––-
Några öfverblifna exemplar
finnas ännu att tillgå å Iduns expedition af
BARNGARDEROBEtf
för innevarande år. Mot insändande af 2 kr.
i postanvisning erhållas alla de under året ut-
komna numren, äfvensom de återstående till årets
slut.
Iduns Expedition.
––––- *–––––
flickvänskap.
Skiss af Jenny Hallin.
Isa och Matty voro vänner — hjärtevänner
för lifvet.
Matty var femton år och gick i sjätte klassen, .
Elsa var fjorton och gick i femte.
Elsa var trind och rödblommig, praktiskt an-
lagd och alldeles utan sinne för sådana teoretiska
oresonligheter som att konjugera verb och räkna
régula de tri. Men hederlig var hon — genom-
hederlig — det visste Matty, och därför höll hon
af henne och kallade henne sin »trogna lilla
gurka» och andra trefliga saker.
För att deras vänskap ej skulle bli allt för
enformig och lugn, anförtrodde Matty sin vän
allt emellanåt den vilda sorg, hon kände i sitt
bröst, därför att de icke lefde under riddartiden.
Då kunde hon ju åtminstone ha klädt ut sig till
trubadur — och hvems ödmjuka beundrare hon
sedan skulle ha varit, det var solklart! Nu var
det inte lönt att försöka. Till yttermera visso
låg Elsas rum inåt gården, en på alla sidor kring-
byggd gård till på köpet, så att en trubadur hade
aldrig den ringaste utsikt att göra sig hörd, om
han begynte sina smäktande sånger. Af rosen-
häcken och de mystiska nischerna och sådant,
som oundgängligen hör till trubaduridyllerna,
syntes inte ens en rök på Elsas gård.
Elsa insåg också på andra goda grunder, att
en sådan dröm aldrig kunde genomföras i verk-
ligheten. Matty kunde inte gå uppför linorna i
gymnastiken, ty då hissnade hon och bleknade
och allt möjligt.
Huru i all världen skulle hon då kunna klättra
öfver hustaken, då det nu inte ens var nog med
ett plank?
Elsas beundran för Matty hade för öfrigt inga
gränser. Hon hade ju själf med egna ögon sett,
att Matty utan den ringaste ansträngning skrif-
vit vers i hennes minnesbok — en riktigt stilig
vers t. o. m.l
»Förgät ej mig,
jag älskar dig!»
stod det där i sneda rader.
Elsa förklarade också med öfvertygelsens hela
värmg, att »om hon bråkat sin fattiga hjärna till
domedags otta, så hade hon ändå aldrig fått ihop
något — åtminstone inte något så där romantiskt.»
Och rmnantiskt skulle det vara!
Hvad vore lifvet utan romantik?
För romantiken svärmade de bägge — öfver-
dådigt, dödligt! Det var för dem något ofattligt,
hemlighetsfullt, sammanfattningen af allt det
tjusningsfulla i lifvets dunkla öden. Matty höjde
sina stora mörka ögon svärmiskt mot himla-
hvalfvet och Elsa lät sina lugna, nyktra, grå
ögon vandra samma väg. och så tänkte och
drömde de — men hvad de tänkte och drömde,
visste de inte så noga själfva.
En dag sutto de med armarna om hvarandra
i en syrenberså.
Under tystnad skådade de oafbrutet mellan de
tunga, doftande blomklasarna efter himmelens
blå. Det var så poetiskt att så där helt för-
sjunka i naturens beskådande.
Guldglänsande bin flögo under söfvande surr
fram och tillbaka, och syrendoften var väl stark.
Detta i förening gjorde, att lilla Elsa, trots både
poesi och romantik, vardt tung i hufvudet. Hen-
nes nyktra natur var inte tillfredsställd med bara
drömmar — inte vakna drömmar åtminstone —
och därför hände det att hon nickade till, så att
lenonhatten sjönk i pannan och den tjocka, ljusa
hårflätan tog ett litet hopp.
Matty såg förvånad på henne. Var det hennes
lilla Elsa, som kunde somna en sådan stund?
Stackars lilla yrvakna Elsa läste denna tanke
allt för väl i sin väns mörkhyade, bleka ansikte.
»Det var så grufligt hett i den här hiskliga
värmen,» sade hon urskuldande, mera röd än
vanligt.
Matty hade någonting hårdt »om prosaiska
naturer utan sinne och känsla» på tungan, men
så kom hon lyckligtvis ihåg sagan om prinsessan
Törnros som sof, verkligen sof. Därför log hon
beskyddande och tryckte en lätt kyss på Elsas
röda, mjuka läppar.
»Du är min lilla Törnros, och jag är prinsen
som väcker dig,» hviskade hon lågt, alldeles så
som den riktige prinsen utan tvifvel hviskat till
den riktiga Törnros.
Elsa blef förtjust.
»Om du hade varit en herre, Matty, hade du
då friat till mig,» frågade hon ifrigt.
Matty funderade ett ögonblick.
Dylika saker lämpa sig ej för ett hastigt af-
görande, som hvar och en bör inse. Men inte
heller var det fullödig poesi att vänta och besinna
sig länge, och därför fattade Matty tämligen raskt
sitt beslut.
»O ja, visst, du min lilla skära rosenknopp,»
hviskade hon och lade ömt väninnans finhylta
hufvud mot sin späda axel.
»O, Matty, Matty — det kan du väl aldrig mena!
Jag som är så dum,» ropade Elsa förtjust och
tog ett försvarligt tag om väninnans slanka midja.
Matty var fullkomligt inne i sin älskareroll.
»Hvad skall kvinnor med så mycket förstånd
till då,» sade hon därför med öfverlägsen be-
skyddaremin.
Elsa såg upp, och hennes runda ögon sågo så
förvånade ut som möjligt.
»Nej, Elsa-lill, jag är säker på att du blefve
den raraste lilla hustru, som finnes i hela vida
världen,» fortsatte Matty allvarligt, »de lärda,
docerande damerna bara skrämma bort en, bru-
kar fabror Matte säga.»
Nu hejdade hon sig plötsligt, och en mörk
blodvåg for för ett ögonblick öfver hennes an-
sikte och kvarlämnade en varm, rödaktig skift-
ning.
Då hon anförde farbror Mattes yttrande, erin-
rade hon sig också plötsligt, hvem detta gällde.
Hon hade, ända sen hon var liten, varit en
riktig läsvurm Hennes mor beskärmade sig där-
öfver, men hon var på samma gång litet stolt
öfver dotterns vetgirighet och fattningsgåfva.
Men farbror Matte, han hade ett annat kvinno-
ideal han. När nu flickan i alla fall hette efter
honom, så skulle hon väl inte heller bara likna
honom till namnet, tyckte han, och därför läste
han flitigt upp för både mor och dotter, hurudan
»en verklig kvinna» bör vara.
Matty spjärnade emot hans ideal med båda
händer och fotter.
Äsch — det var nu någonting det att se blyg
ut och stå i spiseln och laga mat!
Nej, läkare skulle hon bli, och hon skulle visst
inte svimma, när hon fick se blod.
Nu var det i alla fall lustigt —• det insåg hon
själf — att hon suttit och pratat så där tokigt
om kvinnans förstånd till Elsa. Flon kände sig
alldeles vimmelkantig, men det löjliga i situatio-
nen slog henne och hon brast i skratt.
Elsa hade ej kunnat följa Mattys tankegång,
men instämde hjärtligt i munterheten. Hon be-
gärde inte bättre än att få skratta riktigt friskt
och ohäjdadt åt något eller intet, den lilla Elsa.
Inte bråkade hon heller sin hjärna med att fun-
dera ut orsaken till Mattys löje.
Matty kände sig likväl skyldig att gifva skäl
därför.
»Flär sitter jag och talar om hurudan hustru
du skall bli, och så har jag aldrig frågat dig en
gång, om du ville ha mig, ifall––- du förstår,»
sade hon och gjorde en liten komisk grimas,
i det hon sköt sin bredbrättiga halmhatt åt
nacken till.
»Ja visst, ja visst,» tyckte Elsa och log bredt,
så att nästan alla hennes jämna hvita tänder
blefvo synliga, »det är nog som moster Ebba
säger, att alla karlar äro inbilska och utan vidare
Juvelerare Kingfar, Armband, Kedjor, Silfverarbeten, Modernast!
K. ANDERSON Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver. Solidasti
1 Jakobstorg- X. Bref besvaras omgående. BillÎQEStl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0335.html
