Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. 12 november 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 IDUN 1897
gade han. Döden har kommit, fader, sva-
rade de andra, vi vilja nog lyda dig, men
vi förmå ej -— och så tystnade de och som-
nade. Döden, upprepade kärlekstanken, hvem
-är döden, är han starkare än jag? . . . I
detsamma prasslade det bredvid honom; det
var två tankar, som kommo smygande, de
sista. Från ögats fönster kom den ena, och
han sade sig ha sett underliga ting, sett
människor, som gräto och knäppte händerna
och vredo sig- som i sorg; tills det blifvit
mörkt omkring honom, som om någon dra-
git ett förhänge för fönstret . . . Den andra
kom från örats irrgångar; han hade hört
snyftningar och suckar och tunga ord — nu
är det slut, hade de sagt, nu är han borta,
men hans verk skall minnas, hans kärlek
skall lefva kvar. Så tystnade äfven han,
och bägge tankarna föllo ned vid tronens
fot och somnade. Men kärlekstanken log;
sof mina barn, hviskade han, ni har förtjä-
nat det. Äfven jag vill hvila.
2.
När kärlekstanken vaknade igen, var det
svart omkring honom och tyst-som i en
graf. Hvar är jag, sade han för sig själf
— hvar är mitt rike? och mina barn? . . .
Han trefvade i mörkret, men kände endast
en fuktig massa rundt omkring; han kröp
fram och åter, men ingenstans en ljusning,
öfverallt samma mjuka våta slam, som
långsamt gaf efter och öppnade sig, då han
trängde sig genom det — för att strax åter
sluta sig och slå tillsamman tätt bakom
honom.
Han började känna sig frusen och tung
i allt detta döda, fuktiga mörker. Mitt rike,
hvar är mitt rike? hviskade han, trött och
förtviflad; i detsamma hörde han ett svagt
rassel tätt bredvid sig och såg något stort
svart glida fram ur mörkret — det var en
mask, en ringlande lång och klibbig en.
Ditt rike! sade han, då han fick syn på tan-
ken, det skall jag säga dig, det finns icke
mer, det är borta — försvunnet, förstår du,
förintadt! Så skrattade han, ett hest, hemskt
skratt, och ringlade bort igen.
Men tanken betogs af fasa, han tyckte
sig se stora slingrande likmaskar rundt om-
kring, tyckte sig se själfva den våta, svarta
mullen röra sig, ringla sig, vältra sig. Han
såg ett svart hål djupt under sig, det var
som en graf; han hörde hesa röster i mörk-
ret. Förintad! sade de, en jordad kärleks-
tanke! hväste de, död och begrafven! och
så skrattade de. Och tanken kände sin
förtviflan växa, oeh det gaf honom kraften
åter — uppåt kröp han, uppåt bröt han sig
genom mörkret, uppåt klättrade han i ån-
gest genom den multnade, slamsvarta
mullen.
3.
Då såg han slutligen en svag ljusglimt
högt öfver hufvudet; det var endast en punkt,
och den hade ingen färg, men där gingo
matta strålar ut från den genom mörket.
Mullen började också bli torrare, den var
genomväfd med ett nät af långa trådar och
full af djupa klyftor och hålor. Upp genom
dem klättrade tanken; han klängde sig fast
vid trådarna och svingade sig lätt öfver
klyftorna. Ett svagt sus trängde ned till
honom, det tisslade och tasslade rundt om-
kring; stundom skymtade en stor mörk
skepnad förbi i dunklet, stundom stirrade
ett par ögon mot honom ur ett mörkt hål.
Här är lif, sade tanken v-id sig själf, här
skulle man kanske kunna uträtta något.
Men nu närmade han sig ljuspunkten, den
liknade mynningen af en lång smal gång,
borrad genom en fin tråd som slingrade
ned i jorden; nu var han helt nära, och i
detsamma liksom sögs han af luftdraget in
i öppningen och steg snabbt, alldeles vim-
melkantig af ljus och luft.
När han åter hämtat sig, var det half-
skumt kring honom, och han flöt lugnt och
jämnt nppåt. Han bars af en klar och ljum
vätska, alltjämt uppåt, genom raka smala
kanaler, allt ljusare ju högre han steg, lik-
som man bäres af en hiss ur en grufvas
djup upp mot dagsljuset. Han förstod att
han glidit med safven in i en trädstam,
och hela hans väsen fylldes af styrka och
fröjd. Nu skulle han in i lefvande lifvet
igen, upp i sol och sång.
(Slut i nästa n:r.)
––––-*––––-
Up notisboken.
Fru Lea Ahlhorn, den bekanta koristnär-
rinnan, träffades i söndags af ett slaganfall. Till-
ståndet är dess sämre ganska betänkligt.
*
Kvinnan i postverkets tjänst. Poetin
spektör Meländer skall som postverkets stipen-
diat i år företaga en studieresa för att i Norge,
Danmark och Tyskland taga kännedom om bland
annat kvinnans anställning i postverkets tjänst.
Till förstånderska å hemmet för pau
vres honteux i Stockholm har från den 1 in-
stundande december antagits fröken Kjellson,
för närvarande anställd såsom öfversköterska å
länslasarettet i Nyköping.
Ku när vintern står für dörren, fästa vi
våra läsares synnerliga uppmärksamhet på den
utmärkta värmespridare, som Hellefors Stycke-
bruks välkända verkstäder föra i marknaden i
form af kaminen »Tre kronor». Till fullo torde
denna kamin göra skäl för sitt stolta epitet »nu-
tidens bästa», i det den invändigt är murad som
en kakelugn och således ej för med sig kaminer-
nas vanliga torra hetta och os. Intyg från de
mest kompetenta bedömare bekräfta detta. För
öfrigt hänvisa vi till cirkuläret, som medföljer
dagens nummer.
En fru, som studerar till läkare. Bland
Karolinska institutets studerande i höst finnes
en kvinnlig gift medicine kandidat. Det är fru
Sigrid Engström, maka till vice häradshöfding
Engström i Visby och syster till intendenten
Harald Molander samt dotter till aflidne d:r
J. Molander. Då den unga frun, som är med
kandidat sedan 1892, inom närmaste framtiden
afslutar sina studier, blir hon den sjätte af Sver-
ges kvinnliga läkare och den första i ordningen
bland våra kvinnliga gifta doktorer.
En ny textilaffär har i dagarne öppats i
huset n r 6 Birger Jarlsgatan 1 tr. upp af fru
Thyra Grafström, f. Boklund. Fru G., som en
lång följd af år varit anställd hos Handarbetets
Vänner och där under de senare åren varit för-
sta försäljerska, har sålunda en god erfarenhet
att åberopa sig på, då hon nu för egen räkning
vädjar till allmänheten. Vi äro ock öfvertygade
om, att en hvar, som en gång besökt hennes i
ett af den ståtliga Birger-Jarlsgatans charman-
taste hus belägna rymliga och hemtrefliga försälj-
ningslokal, snart skall förnya besöket, helst som
här i väfnader och mönster, möblerings- och de-
korationsförslag finnes så mycket godt att köpa,
att lära och inhämta. Vi anse oss på goda grun-
der kunna anbefalla den nya affären i våra läsa
rinnors hågkomst och hänvisa för öfrigt till an-
nonsen i veckans nummer.
–––- *–––-
Teater och musik.
Kungi. operan har antagligen gifvit sin första
nyhet för säsongen, då detta nummer utkommer.
På abonnementföreställningen i onsdags skulle
nämligen gifvas Goldmarks 3-akts-opera »Syrsan
vid härden». Vi få i nästa nummer tillfälle
utförligare omnämna denna representation.
Under inöfning äro operorna »Barberaren från
Bagdad» af Peter Cornelius, »I Bretagne» af
Siegfried Saloman samt »Hvita frun» och »Fidelio».
Därjämte förberedes redan till nästa vecka en
repris af »Muntra fruarna» (med hr Elmblad som
Falstaff).
Vasateatern. Sedan hr Ranft nu närmare hun-
dra gånger låtit oss utstå »De små landstrykar-
nes» vattudränkta öden, hade han den själfbe-
härskningen att bespara oss själfva centenairen,.
hvilken reserverats för landsorten, och gaf i
tisdags nytt program.
En debuterande ung dramatiker, hr Karl Hed-
berg, en medlem för öfrigt af den genomvittra
Frans-Hedbergska familjen, gjorde med enakts-
lustspelet »Syskon» en ej oförtjänt framgång.
Det lilla kåseriet utmärktes af en ledig dialog,
glimtvis upplyst af verklig kvickhet, med ej oäf-
na ansatser till karaktärsföring. Ocb ett godt
utförande fick den — i en charmant Molandersk
salongsram — af hrr Lavén, Bror Olsson samt
fröknarna Gottschalk och Andersson.
Det kuriösa, tendensstycke, som härpå följde,
kunde godt ha förblifvit oöfversatt. Otolkadt skall
det i alla händelser blifva, genom oss och för vår
publik. Vi tro att allt för få ur dess besinningsfulla
kretsar skulle finna någon uppbyggelse viddessa
dramatiserade malthusianteorier, hårdragnaj till
det löjliga. Inför en konstnärlig omöjlighet så-
dan som E. A. Buttis »Reformatorn» var det också
lätt förklarligt, att hr Svennbergs entusiastiskt
glödande ansträngningar föllo till aska, fru Hå-
kanssons rutinerade grepp slant som öfver hal-
kande is. En träffade ett ögonblick publikens
fulla förståelse — det var hr Eliason i sin för
öfrigt briljanta framställning som tolk för styc-
kets bon sens — då han framslungade mot de re-
formatoriska idéerna opinionensdom : »osmakligt!»
Till och med den enslige klackören på raden
var nog odresserad att då falla in med samma
klappträn,hvarmed han sedan trummade takten
till publikens ovanligt snabba utgångsmarsch.
Må nu blott »Reformatorns» sortie från Vasate-
aterns tiljor bli lika hastig och lika öfvertygad.
Musikföreningen gaf den 4 dennes sin 47:de
konsert, hvarvid programmet upptog F. Mendels-
sofin-Bartholdys oratorium »Paulus», som senast
utfördes härstädes år 1891. Detta oratorium
innehåller en hel rad af skönheter såväl i melo-
diskt som orkestralt hänseende samt torde kunna
räknas som ett af de mest populära och lätt-
fattliga, Den första af de båda afdelningarna
inledes med en anslående uvertyr, byggd på
den ståtliga koralen »Vaker upp, en stämma,
ljuder». Denna afdelning torde måhända i
musikaliskt hänseende stå framom den följande,
och vi vilja bland de 22 olika numren endast
framhålla den innerliga och sköna arian »Jeru-
salem, du som dräper de profeter», förträffligt
föredragen af fru Edling, den kraftiga kö-
ren »Stenas han skall»; den härliga »Prisom
den, som kämpat hafver», underskönt ackompag-
nerad af orkestern; fru Edlings arioso »Dock
vår Gud förgäter ej de sina» samt Paulus’ alla
arior — särskildt »Gud, var mig nådig» — hvilka
af hr Salomon Smith utfördes så, som endast
han hos oss kan göra det. Slutkören i denna
afdelning var likaledes präktig. I andra afdel-
ningen fäste man sig särskildt vid fröken Sulners
vackra och väl utförda arioso »Låt oss prisa
Guds oändliga nåd», Paulus’ aria »Veten I ej,
att Guds tempel I ären», cavatinan »Trogen var
intill din död» samt körerna »Hur ljufliga de
budskap», »Varen milda», »Här är vår Herres
tempel» och slutkören.
Det är verkligen sällsynt att få höra ett så
väldigt mästerverk få ett så alltigenom förträff-
ligt utförande, som nu under prof. Nerudas led-
ning kom detta oratorium till del. Körerna gingo
med den korrektaste precision och nyanseringen
iakttogs ypperligt. Bland solisterna bör natur-
ligen i främsta rummet sättas hr Salomon Smith,
hvilken vid dylika tillfällen är oersättlig. Men
fru Edling och fröken Sidner förtjäna likaledes
varmt erkännande, och äfven åt tenoren hr
Gentzel torde man kunna skänka ett visst er-
kännande, om det än ej kan förnekas, att det-
ännu tarfvas rätt mycket, innan han blir mogen
för dylika mer maktpåliggande uppgifter. Stor~^
och ovansklig del i framgången har naturligtvis
ock k. hofkapellet. Salongen var fullsatt och
bifallet var efter de båda afdelningarna särdeles
lifligt.
Konserten upprepades i söndags med samma
goda resultat.
Fru Anna Bendixson gifver instundande tisdag
konsert i Vetenskapsakademien med benäget bi-
träde af hrr Tor Aulin och Vilh. Stenhammar.
Fru Vilma Neruda, den världsberömda violi-
nisten, gifver konsert härstädes den 23 inne-
varande månad.
–––––––––– –––- *
Juvelera’e Ringar, Armband, Kedjor. Silfverarbeten, Modernast.
K. ANDEßSO J Broscher, Kedjearmband, Nålar, Bordsilfver. Solidast!
1 JakolDstorg- X Bref besvaras omgående. Billigast!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0366.html
