Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 3 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MM
■»SIÉ
yiNNAN illpps
mm
MMMj
!■
Stockholm, Iduns Kungl. Hofboktr.
\lM=I it, -,
L ’’aiV- ’,
«’
8gfigi|
N;r 48 (519)Fredagen den 3 december 1897. 10:de årg.
Prenumerationspris pr år: Byrå: Redaktör och utgifvare: Utgifningstid: An nonspris:
Idun ensam ................................ kr. 5: — Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Öppen kl. 10—5.
FRITHIOF HELLBERG. hvarje fredag. 36 öre pr nonpareillerad.
Iduns Modet., fjortondagsuppl. »
Iduns Modet., manadsuppl.___ »
Bamgarderoben........................ »
Träffas säkrast kl. 2—3. För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
3: — Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.)
3: — Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktionssekr. : J. Nordling.
Carola Boklund.
et var en mild, vacker höstdag. Den lilla kyrkan ute i Solna
var fylld till sista plats. Stilla och högtidligt skred ett
sorgetåg fram till koret. In genom fönstren silade de bleka sol-
strålarna och gåfvo en sista hälsning åt henne, som nu hvilade
tryggt och lugnt i den svarta kistan därinne.
Om en främling trädt in och frågat sig, hvem det månne
var, som här följdes till grafvens ro, så skulle han säkerligen,
med blicken fäst på den lilla skaran af djupt sorgklädda unga
män och kvinnor längst framme i koret, ha svarat sig sjä,lf:
»Det är en älskad moder.» Men närvaron af så många andra
sörjande skulle därjämte ha sagt honom, att den döda varit af
betydelse, äfven i en
vidare krets. Och han
skulle nog ha gjort
den iakttagelsen, att
här hade begrafnings-
gästerna icke infunnit
sig Ȍ dragande kall
och ämbetes vägnar».
De vemodiga ansikts-
uttrycken och de tå-
rade blickarna talade
på ett otvetydigt sätt
om att de närvarande
hyst sann vänskap och
varm tillgifvenhet för
fru Carola Boklund,
hvars stoft de nu följ-
de till den sista hvi-
lan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
