Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 10 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 393
ten endast är ett nummer på den långa
sjuklistan, sådana där lasarett, där säng
står vid säng i täta, regelbundna rader,
sådana där »inrättningar», som injaga skräck
hos de flesta? Det må väl tillåtas oss att
framställa en sådan fråga. De lungsiktige
äro ju i många hänseenden icke att betrak-
ta som andra sjuklingar, hvilka komma
till lasarettet för en viss akut åkomma
och, när denna efter några veckor eller i
sämsta fall några månader är kurerad eller
häfd, lämna plats för andra. Lungsotens
offer kunna ju lefva år från år, utan att för-
bättras och, om de få lämplig skötsel, utan
att märkbart försämras; täringsarbetet för-
siggår ofta så långsamt, de känna vanligen
inga plågor, de äro i många fall så lifskraf-
tiga, att de orka syssla med allehanda lät-
tare arbeten. Just karaktären af deras sjuk-
dom gör väl, att de anstalter, som skola
mottaga dem, borde vara olika andra sjuk-
hus, de borde ej ens vara sjukhus, de borde
vara sjukhem. Man skullebjudadessastackare,
som ofta äro mycket sämre, än de tro, man
skulle bjuda dem ej blott ren, frisk luft,
stärkande mat och annat som hygienens
lagar befalla, utan också hemlif. Man borde
ej bygga upp stora, dystra palats, för hvil-
ka de med fasa rygga tillbaka.
Borde man ej hellre bygga små enkla hem,
där de kunna glömma att de kanske för år
ryckas bort från kretsen af sina kära, där de
kunna tänka sig åter sitta i deras lag? De
skulle bli gladare, nöjdare i en sådan om-
gifning, och att kroppens hälsa rent af
främjas af sådana förhållanden har jag haft
tillfälle med egna ögon iakttaga. Strax
utanför Göteborg ligger ett litet hem för
lungsotspatienter, det är fullkomligt privat,
är skänkt af enskild person och äges af
enskild. Att klimatet i Göteborg ej är det
bästa är väl tyvärr odisputabelt, och man
skulle väl tycka, att det vore föga lämpligt
att bjuda sådana sjuka, för hvilka luften
borde vara den egentliga medicinen, på
Göteborgs rökiga och dammiga atmosfär.
Ett faktum är emellertid, att många, som
kommit till det där lilla hemmet, gått ut
därifrån med återvunnen hälsa, och andra,
som ej fullt varit så lyckliga, ha mycket
förbättrats. Hur är det organiseradt, detta
lilla lungsotssanatorium? Jo, som ett hem,
det blir korteligen svaret. Ingenting får
tyda på inrättning, rummen äro ej möble-
rade med den stela likformighet, som är
genomgående hos alla våra stora anstalter,
man sitter kring det gemensamma arbets-
bordet, man samlas kring aftonlampan, man
lefver »en famille». Människor ha i allmän-
het stor skräck för allt som bär namn, heder
och värdighet af sjukhus, och de tacka Gud
när de väl slippa ut; de som komma till
detta hem tacka Gud att de kommit dit,
de känna, att de äro ej på ett sjukhus, utan
i ett sjukhem, och man mottages därför
också vid inträdet där af glada, nöjda an-
leten. Ja, idealet för ett lungsotssanatorium
skulle jag vilja kalla denna lilla fristad:
där äro endast elfva patienter (kvinnor)
under en examinerad sjuksköterskas vård
hon är mor för dem, hon samlar dem om-
kring sig, hon är hufvudet i familjen.
Ack, om vi kunde få några sådana hem för
våra lungsiktige ! Men det blir så mycket dy-
rare, invändes genast. Ja, detta är ett betänk-
ligt men, men kanske ändå ej så betänk-
ligt som man föreställer sig. Låt oss få
mindre byggnader, men så mycket enklare!
Låt oss slippa att se dessa granna, palats-
lika människomagasin uppväxa, låt oss få
enkla hem för våra lungsiktige! I England
har man som bekant mycket användt detta
system, att bygga i små paviljonger, och,
som jag tror, funnit det mycket ändamåls-
enligt. En af doktor Barnados största an-
stalter, rymmande cirka 1000 flickor, är in-
rättad efter den där »hemtrefliga» metoden.
Hvarför skall man ovillkorligen ha sådana
ståtliga trappgångar och slottslika korrido-
rer, när man bygger nu för tiden — t. o. m.
när man bygger åt de fattiga!
Hvad jag velat säga, är emellertid korteli-
gen detta : Måtte de lnngsotssanatorier, hvil-
kas byggande snart skall begynnas, icke
bli sådana där ståtliga, dystra hus, för hvil-
ka sjuklingar rysa, utan måtte de bli hem-
lika fristäder, där de kunna glömma, att
de kanske för år ryckts från de sina,
där de kunna känna sig som i ett vänligt
hem.
R. E.
–––-❖–––-
I julklappsbekymrens
dagar
fästa vi alla föräldrars och öfriga ung-
domsvänners uppmärksamhet på den stora
glädje, som kan beredas våra uppväxande
gossar och flickor genom ett prenumera-
tionskvitto i julklappskorgen på Kam-
raten för nästa år. Vi hänvisa för
öfrigt till den utförliga illustrerade anmä-
lan, som i ett särskildt fyrasidigt blad
medföljer detta nummer, och hvars inne-
håll ej minst torde intressera de unga
själfva.
–––- *–––-
Som våra läsarinnor torde
minnas
utlofvade Idun vid början af denna årgång »en
serie rums-interiörer för både större och mindre
anspråk, åtföljda af belysande text och afsedda
att vara till hjälp vid möbleringen och inred-
ningen af ett hem.» Denna plan sattes också
inledningsvis i verket genom de uppsatser om
■»Konsten att möblera sitt hem», som inflöto i ett
par af för-årets nummer. Tyvärr uppstod emel-
lertid snart ett afbrott. De fackmän, med hvilka
Idun gjort aftal om denna series utarbetande,
blefvo så helt upptagna för årets stora utställ-
ning, att ingen tid blef dem öfrig, och äfven
Iduns utrymme anlitades af alla utställningsar-
tiklarna mer än vanligt strängt.
Som vi emellertid ej äro de, som pläga bryta
våra löften, ha vi ej ett ögonblick släppt tanken
på äfven dettas infriande, så mycket mindre som
vi äro öfvertygade, att en artikelserie af ofvan
angifna art skulle blifva af stort intresse och
gagn för vår läsekrets. För året blef det emel-
lertid för sent att hinna genomföra densamma.
Vi ha nu glädjen meddela, att vi i dagarne lyc-
kats träffa uppgörelse med en af de finaste kän-
nare på detta område i vårt land, amanuensen
vid Natimialmuseimi och sekreteraren i Svenska slöjd-
föreningen d:r E. G. Folcker, att han under år
1898 skall upptaga och utföra denna idé i Idun.
Dessa artiklar om
»Konsten att möblera sitt hem»
komma att illustreras med bilder från smak-
fullt och praktiskt anordnade svenska, specielt
stockholmska hem samt med af framstående fack-
män särskildt ordnade interiörer. Hänsyn kom-
mer att tagas både till stadsvåningens och landt-
hemmets skilda förutsättningar liksom ock till
olika ekonomiska villkor. Helt visst skall allt-
så denna serie hälsas med nöje i alla kretsar,
där man med kärlek vårdar sig om hemmets stil
och trefnad.
Dessutom har amanuensen Folcker förklarat
sig beredd att på Iduns svarafdelning stå till
tjänst i alla spörsmål, som kunna hemfalla un-
der rubriken: hemmets möblering och ordnande.
Alla hithörande »frågor», som ingå till redaktio-
nen, komma således hädanefter att tillställas hr
Folcker för besvarande, och tro vi att äfven ge-
nom detta arrangemang en värdefull förmån kan
beredas våra läsarinnor.
Stockholm i december 1897.
Red. af Idun.
––––❖––––
Från Iduns läsekrets.
Ett nytt arbetsfält för kvinnan.
Aldrig tillförene har man med så stor ifver
som i våra dagar sökt förbättra kvinnans ställ-
ning och vidga gränserna för hennes verksam-
het. På arbetsfält, där man för endast några få
år sedan knappast skulle kunnat tänka sig kvinn-
lig hjälp, har hennes arbetsflit numera tagits i
anspråk.
Men än återstå områden, på hvilka kvinnan
just genom sin egenskap af kvinna kan söka en
naturlig och nyttig verksamhet. Det synes bland
annat, som om våra kvinnor ännu icke fått ögo-
nen tillräckligt öppna för den stora och obestrid-
liga nytta, som skulle blifva en gifven följd af
en allmännare tillslutning från hennes sida till
en synnerligen modern verksamhetsgren, nämli-
gen lifförsäkringsväsendet.
Lifförsäkringsidén vinner för hvarje dag allt
större terräng i vårt land. Om dess nytta har
blifvit taladt, skrifvet och bevisadt så mycket,
att ämnet i den vägen torde vara uttömdt. Men
man har likväl hittills föga fäst uppmärksamhe-
ten vid, att äfven kvinnan här nar en ej bety-
delselös mission att fylla.
Lifförsäkringen är ett förträffligt sätt för den
unge mannen att vid sitt inträde i lifvet skaffa
sig ett själfförvärfvadt stöd; den medför för den
mognade mannens familj en förvissning, att ar-
modet icke med familjeförsörjarens frånfälle
stiger öfver hemmets tröskel; den är vidare vid
hvarje tillfälle i lifvet, då det är fråga om eko-
nomiska förhållanden, af en betydelse, som ej nog
kan framhållas. Och då för närvarande allt flere
vägar öppna sig för den unga kvinnan till själf-
förvärf, bör hon äga samma motiv och intresse
som mannen för lifförsäkring.
Det är ock tydligt, att kvinnan mer än man
tillförene insett är skickad att såsom agent ägna
sig åt försäkringsväsendet. Är hon öfvertygad
om sin plikt att vid hvarje tillfälle för sina när-
maste framhålla lifförsäkringsidéns nytta och be-
tydelse, ja, då kan hon ej heller underlåta att in-
för sina vänner och bekanta påpeka densamma,
då är hon ju redan att betrakta såsom en tjä-
nare åt denna idé, och då bör hon ej heller för-
neka sig arbetarens välförtjänta lön.
Hvad som föranledt undertecknad till dessa
reflektioner är en annons, som återfinnes i Iduns
senaste nummer. Lifförsäkringsbolaget Svecia,
som i dessa dagar börjat sin verksamhet, annon-
serar där efter kvinnliga agenter och erbjuder
därigenom sysselsättning med däraf härflytande
inkomst åt fruntimmer. I dessa tider, då tid-
ningarnas annonsafdelningar öfverflöda af fram-
ställningar från plats- och arbetssökande kvin-
nor, hvilka erbjuda sig att för otroligt billig er-
sättning åtaga sig till och med ganska mödo-
samma värf, tyckes det som om ett erbjudande
sådant som det nu åsyftade borde vinna an-
klang och väcka vederbörlig uppmärksamhet.
De många män, som i närvarande stund äro
sysselsatta med lifförsäkringsanskaffning, kunna
understundom göra sig synnerligen goda inkom-
ster. Det torde ej heller vara mera omöjligt för
en kvinna att deltaga i detta arbete och förtjäna
ett eller annat tusen kronor om året på anskaffan-
de af lifförsäkringar. Under hvilka förhållanden
som helst borde ett duktigt, fruntimmer på den-
na verksamhet under lediga stunder kunna för-
tjäna åtskilliga hundratal, då såsom vi förut på-
pekat kundkretsen är att sökabland familjemed-
lemmarne och den närmaste omgifningen.
Intresserad.
Frej ama^asinet,
Sybehörs- och Modeaffär. — Specialitet.- ~
C. E. Eagerström., Stockholm.
Garneringsartiklar till klädningar och kappor. ––– —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
