Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMMA HOS IDUN.
EN LITEN ÅTERBLICK OCH NÅGRA KULISSINTERIÖRER
MED ANLEDNING AF TIDNINGENS TIOÅRSTILLVARO.
å redaktionen af Idun i början af detta
I år — det tionde af tidningens tillvaro
1 J — beslöt att till sin läsekrets rikta
cn öppen fråga för att få utrönt, livad
den helst önskade sig som clou i årets jul-
nummer, blef resultatet af en för oss ganska
öfverraskande art.
En angenäm, en kär öfverraskning, det är
sant, som gjorde oss det varmt om hjärtat. Ett
iifvervägande flertal af de synnerligen talrika in-
sändare, som hörsammade vår uppmaning, utta-
lade nämligen, i växlande form, den åsikten, att
det skulle vara läsekretsen mer än allt annat
välkommet att i detta tioårsnummer få en i
ord och bild uttömmande skildring från Iduns
redaktions- och tryckerilokaler, de verkstäder
så att säga, där tidniDgen utarbetas och steg
för steg »kommer till»,
en presentation af den
fasta redaktionspersona-
len och den öfriga tal-
rika medarbetarestaben
— med ett ord, en titt
in bakom kulisserna i
Iduns hvardagslif >■hem-
ma hos sig».
De vänliga känslor, vi
städse haft lyckan röna
från vår läsekrets, och
som i dessa skrifvelser
togo sig ett nytt uttryck,
kunde, som sagdt, ej an-
nat än varmt glädja oss.
Men vi tvekade dock
länge och mycket. Det
bar emot att så sätta sig
ned att syssla med och
skrifva om sig själf.
Dock — hvarför oss
själfva? Rätt sedt, är
cn tidnings redaktion i
trängre bemärkelse ju
blott en verkställande
förtroendenämnd för dess
mångfaldiga medarbetare
och för hela dess vidt-
omfattande läsekrets.
Och tidningens byrå är
en centralstation, till hvil-
ken de otaliga trådarna
sammanlöpa, från norr och söder, från öster
och väster, från hvarje hem och hvarje vrå, där
den funnit en läsare och en vän. Hvad vore
vi utan denna trogna stab af dugande, fram-
stående medarbetare på skilda områden, och
livad hade vi väl ensamma förmått uträtta?
Bjödes oss ej här ett osökt tillfälle, som inga-
lunda borde afvisas, att säga dem ett hjärt-
ligt och välförtjänt tack för ett tioårigt sam-
arbete? Och utan de tusen sinom tusen trå-
darne, som med sitt osynliga nät af bepröf-
vadt och godt samförstånd länka oss sam-
man med svenska hem — hvart hade vi
kommit? Är det icke en naturlig och billig
önskan, denna, från hvar och en af Iduns
kända eller okända vänner, som under så många
och långa år förtroendefullt och gästfritt hvarje
vecka öppnat dörren till sitt hem för det lilla
familjebladet, att nu tidningen själf en gång-
för dem alla slår upp sina portar på vid gaf-
vel och tar emot »hemma hos sig själf» ?
För visso! Och inför dessa tankar läto vi
till sist vår tvekan fara och bereda oss nu att
här lojalt tillmötesgå vår kära läsekrets’ vän-
liga begäran.
Att i dessa den hårda konkurrensens dagar
grunda en ny tidning anses sannerligen icke
för något fattigmausgöra. Till att lösa det
erforderliga »tillståndsbeviset» hos ecklesiastik-
departementet kräfves nu visserligen endast
medborgerlig oförvitlighet och fem och tjugu
i kontanter. Och detta disponera vi ju alle-
samman. Men härmed kommer man icke långt
i »striden för — tidningslifvet». Vi måste
till att börja med ha en presentabel, välbelä-
gen och väl uppmöblerad redaktionslokal, där
ExpecUtionsrumn ict.
vi kunna installera våra dyrt engagerade och
högt värderade medarbetare allt ifrån redak-
tionssekreteraren och så vidare — ty redaktö-
ren ensam orkar ieke med lasset, om han nu
också sitter på kuskbocken — där vi kunna
utgrunda och författa de snillefoster, hvarmed
vi ämna lyckliggöra samtiden, och hedersamt
mottaga en ärad klientel. Vi behöfva vidare
ett tryckeri nied maskiner och pressar och
stilar och maskinister och sättare och tryckare.
Och naturligtvis behöfva vi papper, papper i
oändligt långa banor, dc där förslå från Ystad
allt intill Haparanda! Vi behöfva vidare en
expedition, som besörjer tidningens regelbundna
spridning och förmedlar våra affärer : med all-
mänheten och postverket, vi behöfva ett an-
nonskontor, som tar emot våra annonser, och
ett kassakontor, som sköter våra utbetalningar.
Och på det kassakontoret behöfva vi ett rym-
ligt och dyrkfritt kassaskåp med säkra doku-
ment på sexsiffriga tal för att möta utgifterna
de fyra, fem första åren, innan vi hunnit arm-
båga oss till en obestridd egen liten plats i
konkurrentkretsen. Ha vi nu lyckats intres-
sera en tillräckligt lång rad aktietecknare,
större affärsmän och kapitalister för dessa äf-
ventyr och ha allt det nämnda och lika myc-
ket till, som vi här glömt, i ordning — då
är det bara att börja! Men det är afgjordt
lättare att öppna en cigarrhandel, ett bicykle-
magasin eller ett större familjepensionat vid
någon af Stockholms hufvudgator, och vi skulle
nästan föredraga att grundlägga en icke allt
för oansenlig stad i nordamerikanska västern.
Med liflig kännedom om dessa förhållanden
förvånar det numera allra minst oss själfva,
att historien om Iduns födelse och första lef-
nadsdagar ännu berättas som en lyckad anek-
dot journalister emellan.
Till skillnad från många
goda »historier» är den
dock en sann historia,
och då vi nu här i kort-
het vilja antyda den, är
det sannerligen minst af
allt för att rosa oss själfva.
Det är blott för att fast-
slå det glädjande faktum,
att också i våra dagar
ett redligt bemödande,
äfven där det icke bäres
upp af kapitalets mäktiga
häfstång, kan vinna fram-
gång, kan mötas af oegen-
nyttig hjälpsamhet, vän-
skapsfullt understöd och
välbehöfligt öfverseende
med alla brister under
de första stapplande ste-
gen. Det är för att öd-
mjukt erkänna, att redan
från föta stunden af
sin tillvaro Idun från de
flesta håll rönt mycken
uch oförtjänt vänlighet:
af mäktiga kollegor inom
pressen, af hela den väl-
villiga allmänheten och
framför allt af Sveriges
högsinta kvinnor, bland
hvilka den närmast sökt
och funnit sin uppgift.
År 1887 på sommaren såg sig denna tidnings
utgifvare, hvilken då satt som redaktör för
den af honom grundade illustrerade veckotid-
ningen Svea — ett försök att bjuda en mångårig
osvensk konkurrens på samma område spetsen
— med ens nödgad att afstå från sin plats
och de förväntade frukterna af sitt arbete,
närmast på grund af en uppkommen konflikt
med nyssnämnda tidnings förläggare. Denna oför-
utsedda kris var dess mer pröfvande, som han
kort förut hade ingått äktenskap och bildat
eget hem.
Inför nödvändigheten att nu snarast skaffa
sig en ny journalistisk verksamhet väcktes på
nytt en tanke, som han redan många år med
förkärlek omfattat. Den rika periodiska litte-
ratur af speciella kvinno- och kvinnosaks-
organ, som de stora kulturländerna, Tysk-
ff» M
- ÏÏV
fr- v’
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
