Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
f
¥
Det gör den visst det.
En sådan fin hatt! Tänk,
att doktorinnan
har gjort den
själf!
Emma.
Ja då! Dokto-
rinnan är så vac-
ker i denså! Dok-
torn kommer att
bli alldeles per-
plex.
Lilly. (Skrattar
belåtet.)
Så Emma pra-
tar! (Ser på kloc-
kan.) Men jag kan inte
förstå att, han inte kom-
mer, när han lofvade det.
Emma.
Jag skall springa och
se. Stackars doktorn,
han har ju så mycket
att göra, han rår väl
inte för att han dröjer.
(Går.)
(Lilly går till veranda-
dörren, möter där hä-
radshöfding Asp.)
Asp.
Mjukaste tjänare! Jag
tog mig friheten att
komma och hämta lilla
doktorinnan. Är ni fär-
dig? Klockan är tre
kvart till sex.
Lilly.
Tycker Emma
den klär mig?
Emma.
Lilla doktorinnan.
Interiör af
Lilly.
Ja, jag är nog färdig. Men jag väntar på min
man.
Asp.
Gerda Meyerson.
Personer:
Nej, få vi verkligen den äran af doktorns
sällskap i dag? Hvad damerna skola bli öfver-
lyckliga!
Lilly.
Doktob vinge.
Lilly, hans hustru.
Häradshöfding Asp.
Fröken Dufva.
Emma, jungfru hos Vinges.
En treflig sal i doktor Vinges villa vid en bad-
ort, där han är läkare. Det är eftermiddag. Dörrar-
na till verandan stå öppna. Lilly går oroligt fram
och tillbaka, än ser hon på klockan, än går hon
och ser ut från verandan. Hon har en missnöjd
och otålig min, är ljusklädd, med hvit tyllhatt och
hvita handskar. Slutligen öppnar hon en dörr och
ropar: »Emma!»
Emma. (Kommer.)
Ja, doktorinnan lilla!
Min man lofvade mig att följa med. Han har
ju inte haft tid att vara med på en enda utfärd.
Asp.
I dag få vi säkert en särdeles angenäm tur.
Sällskapet nere vid bryggan var redan i munter
stämning, vinden är utmärkt och alla möjliga
läckerheter ha vi i korgarna. Men se (med en
liten bugning) — hvilken förtjusande hatt!
Lilly,
Tycker ni? Jag har gjort den själf, utfärden
till ära.
Asr.
Har ni gjort den själf? Ni är ju en riktig
artist! Den klär er syperbt. Men skulle vi inte
kunna gå nu och låta doktorn komma efter til!
bryggan?
Lilly.
Lilly.
Syns inte doktorn till än?
Emma.
Nej då. Jag har passat på vid köksfönstret
en lång stund.
Lilly.
Att han inte kommer! Klockan half sex skulle
vi ha varit vid bryggan, och nu är hon redan
tre kvart.
Emma.
Jag skall springa ner till grinden och se, om
doktorn syns på vägen.
Lilly.
Ja, gör det! Sitter min hatt bra, Emma?
Nej, jag vill inte gå, förr än min man kom-
mer. Han är nog strax här — är det bara oss
man väntar på?
Asp.
Lilla fröken Dufva hade heller inte infunnit
sig. Hon skulle visst till doktorn i eftermiddag,
tyckte jag hon sade. Hon säger, att hon är så
klen, men det kan man då inte se på henne.
Lilly.
Nej, inte ser hon sjuk ut just.
Asp.
Hon berättade för mig, att hon är så nervös,
att hon inte står ut med att vänta under mot-
tagningen, utan att doktorn låter henne komma
på en särskild tid. Det är snällt af honom.
30
Lilly.
Ja, Harald gör allt hvad han kan för sina
patienter.
Asp.
Därför äro de alla så betagna i honom också.
Jag träffade i går en gammal brukspatron, som
varit hos doktorn för första gången och inte nog
kunde prisa honom. Vet ni hvad han sa’? »Tänk»
— sa’ han — »när doktorn är så älskvärd mot
en herre, hvad skall han då inte vara mot da-
merna!»
Emma. (I dörren.)
Doktorn syns inte till, men jag kan ju springa
ner och höra, om han kommer snart.
Lilly.
Nej, det skulle han inte tycka om.
Asp.
Kan ni inte låta jungfrun säga till er man, att
ni gått före, och komma med mig nu?
Lilly.
Nej tack ! (Emma går.) Jag väntar allt på Harald
annars följer han kanske inte med i dag heller.
Och han behöfver så väl komma ut litet, uppta-
gen som han är från morgon till kväll. Han,
hinner ju aldrig hvila sig.
Asp.
Ja, jag beundrar hans tålamod. Så snart han
visar sig i parken på morgonen, är han omrin-
gad af patienterna. »Snälla doktorn» och »kära
doktorn» låter det från alla håll. Det riktigt
haglar frågor öfver honom, men han är ju alltid
lika vänlig. Det är i synnerhet damerna, som
taga honom i anspråk.
Lilly.
Tycker häradshöfdingen, att fröken Dufva ser
bra ut?
Asp.
Ja mycket. Det kan väl aldrig vara hon, som
uppehåller er man nu?
Lilly.
Inte vet jag! Det är lika tråkigt att vänta,
hvem det än är.
Asp.
Aj, aj-aj! Tänk om doktorn glömt hela utfärden!
Lilly.
Harald glömmer aldrig något.
Asp.
Ah, för ett intressant sjukdomsfall eller — en
älskvärd patient.
Lilly (låtsar icke höra.)
Han kanske har misstagit sig om tiden, men
det vore då mycket olikt honom, förstås.
Asp. (Närgånget.)
Det är väl inte alltid så roligt att vara gift
med en läkare?
Lilly.
Hvad menar häradshöfdingen?
Asp. (Som förut.)
Man känner sig nog ibland en liten, liten smula
— försummad.
Lilly. (Högdraget.)
En läkares hustru får inte tänka på sig själf,
Asp.
Ja, men det är väl litet svårt att låta bli.
Lilly.
Tyst, jag hörsteg! (Skyndar till verandan, mö-
ter fröken Dufva.) Var det ni?
Fr. Dufva.
(En vacker ung flicka i sjömansmössa och ur
ringad sjömansblus.)
Jag kan hälsa doktorinnan från doktorn, nu
kommer han strax. Mottagningen räckte så länge
och sedan skulle jag ha massage. Så skulle dok-
torn bara tala ett par ord med kamrern, sa’ han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
