Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Lilly.
Bad min man, att fröken skulle gå hit och
säga det?
Fr. Dulya.
Nej, för all del. Men jag kunde förstå, att ni
väntade på doktorn, och så tänkte jag att jag
skulle titta in i förbifarten och hålla er sällskap
den stund som var kvar.
Lilly. (Stelt.)
Det var mycket snällt af fröken! (Till Asp:)
Nu skall ni inte vänta på oss längre. Kunde
inte ni och fröken Dufva gå före ner till bryg-
gan och säga, att nu dröjer det inte så länge?
Asp.
Kanske det vore bäst. Hvad säger fröken?
Fr. Dupva.
Jag har ingen brådska. Jag får inte följa
med, jag!
Asp.
Får ni inte!
Fr. Dupva.
Nej, kan ni tänka er, doktorn har förbjudit
mig att vara mycket på sjön. Om eftermidda-
garna får jag visst inte segla, säger han. Jag är
så ledsen så!
Asp.
Det var ju bra tråkigt.
Lilly.
Ni är ju här för att sköta er hälsa, vet jag.
Fr. Dupva.
Ja visst. Och doktorn är så vådligt snäll, så
jag gör gärna allt hvad han säger, fast det kostar
på ibland. Se där är han!
(Doktor Vinge kommer in helt andfådd, Lilly
skyndar emot honom.)
Lilly.
Nå, ändtligen!
Doktorn.
Ja, du har fått vänta, men jag kan inte hjälpa
det. Du vet ju att jag inte rår om min tid själf.
Sist har den här unga damen lagt beslag på den.
Fr. Dupva. (Kokett.)
Och pröfvat doktorns tålamod alldeles rysligt!
Det är grymt att jag inte kan få vara med på
utfärden !
Doktorn. (Klappar henne på axeln.)
Stackars lilla fröken, det kan verkligen inte gå
för sig. (Till Asp:) Se häradshöfdingen ! Sällska-
pet är väl rysligt otåligt, nu skall jag bara —
(går mot dörren, men häjdar sig.) Hör du, Lilly,
en sådan där mössa som fröken Dufvas borde
du ha. Den ser så treflig. ut och passar bra
mycket bättre på sjön än din hatt. Tyll och
blommor, det är mycket vackert, men mot blås-
ten skyddar det just inte.
Lilly. (Stött.)
Jag skulle då inte kunna uppträda i sjömans-
mössa, det kan passa för ungdom.
Doktorn. (Skrattar.)
Ungdom, ja, det har du rätt i! Du är ju en
ärevördig gammal fru, som har varit gift i hela
sex månader och ser fasligt gammal och vörd-
nadsvärd ut. Eller hvad tycker häradshöfdingen?
Asp.
Ja, det får jag då säga att — —
Emma. (I dörren.)
Det är ett fruntimmer, som ber att få tala
med doktorn.
Lilly.
Så där ja!
Doktorn.
Ja, jag kommer. (Går.)
Lilly.
Aldrig får han då vara i fred!
Fr. Dupva.
Tänk, om det är ett sjukbud!
Asp.
Det vore då otur!
Lilly.
Och just i sista ögonblicket!
Doktorn. (Återkommer.)
Det är för ledsamt, men nu kan jag ändå inte
följa med på utfärden. Jag har fått ett angelä-
get sjukbud.
Lilly.
Ack Harald, är det verkligen så angeläget?
Doktorn. (Ger henne en förvånad,
missnöjd blick.)
Det är ett litet barn, som jag genast måste se
om. Låt mig nu inte uppehålla längre, klockan
är ju öfver sex! Häradshöfdingen är nog snäll
och tar hand om min hustru och framför mina
ursäkter till det öfriga sällskapet för det dröjs-
mål jag förorsakat. Jag hade så gärna följt med,
om det varit mig möjligt.
Asp.
Damerna bli otröstliga, det vet jag.
Doktorn.
Är du tillräckligt varmt klädd, Lilly? Har du
min plaid? Nå, det var bra. Ja, mycket nöje, vän-
nen min!
Fr. Dupva. (Kokett.)
Det gläder mig riktigt, att doktorn inte får
följa med, när ni inte ville låta mig fara.
Doktorn.
Är fröken här ännu! Hvem var det, som skulle
gå direkt hem och hvila efter massagen?
Fr. Dupva.
Fr. Duva. (Kommer igen.)
Ack, förlåt. Jag glömde mitt parasoll här,
tror jag.
Doktorn.
Här står ett parasoll. (Ger henne det.) Men
hur är det, ni ser riktigt feberaktig ut?
Fr. Dupva.
Jag är bara så förskräckligt trött.
Doktorn.
Det är för att ni inte genast gick hem och
hvilade er. Var snäll och gör som jag säger en
annan gång. Nu skall jag följa er, jag har sam-
ma väg. (De gå.)
Emma. (För sig.)
Han lefver då bara för sina patienter. Aldrig
spar han sig. Det är knappt han hinner kasta i
sig matbitarna, förr än han måste gå igen. Här
är det ändå värre än i staden.
(Hon tar en tidning och sätter sig att läsa.
Efter några minuter kommer Lilly hastigt in.)
Emma. (Kusar upp.)
Kors i alla da’r! Är doktorinnan redan här!
Lilly. (Försöker tala likgiltigt.)
Jag brydde mig inte om att fara med. Det
såg så blåsigt ut.
Emma.
Men det var då för galet! Doktorinnan har ju
gladt sig åt utfärden hela dagen. Och den nya
hatten !
Lilly.
Asch hatten! (Tar den af sig och kastar den
på bordet.)
Emma.
Men herrskapen tyckte väl det var rysligt led-
samt, att hvarken doktorn eller doktorinnan for
med.
Lilly. (Häftigt.)
Ja, jag springer. Adjö, adjö, allesammans ! (Svän-
ger sin mössa i det hon går.)
Lilly. (Sakta till doktorn.)
Jag ville hälst stanna hemma, jag också.
Doktorn.
Så du pratar! Det vore för öfrigt bra oartigt,
när vi låtit vänta på oss så länge.
Lilly.
Men jag får inte det minsta roligt, när du inte
är med. Och så är jag så trött! (Suckar.)
Doktorn.
Du är trött, för att du väntat så länge, det går
öfver, bara du kommer i båten.
Jag vet inte hvad de tyckte. (För sig:) Mig
sakna de nog inte.
Emma.
Doktorn gick för en liten stund sedan med
fröken Dufva.
Lilly.
Fröken Dufva?
Emma.
Ja, hon kom tillbaka efter sitt parasoll, som
hon hade glömt, och sedan följdes hon och dok-
torn åt.
Lilly.
Jaså! (Går fram och tillbaka på golfvet och
drar af sig handskarna, som hon kastar ifrån sig
på bordet.)
Emma. (Efter en liten stund.)
Lilly.
Hvad ska’ vi ta till kvällsvard nu då?
Jag hade så mycket att tala med dig om. Lilly.
- — , ’
Doktorn.
Men jag måste ju ändå gå bort nu genast. Var
inte barnslig, Lilly. Adjö med dig! (Skjuterhenne
mot dörren.)
Lilly. (I det hon går.)
Barnslig! Om du visste . . .
(Doktorn går in i rummet bredvid,
kommer strax ut igen.)
Doktorn. (Ropar.)
Är Emma där?
Emma. (Kommer.)
Ropade doktorn?
Doktorn.
Om någon söker mig, så har
jag gått till Karlsons villa och
sedan till Andersons.
Emma.
Karlsons och Andersons,
jahal
31
Jag vill inte ha någon mat.
Emma.
Ja, men doktorn då,
hvad ska’ vi ge honom?
£\ IN V\J?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
