Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 31 december 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897 IDUN 409
gas, och påminna alla, som ännu ej verkställt
prenumeration, att nu ofördröjligen besörja
densamma. Därvid kan man bekvämast begagna
sig af de prenumerationsblanketter, som med-
följa detta nummer, och vilja vi särskildt
framhålla, att dessa blanketter äfven kunna
användas af våra hufvudstadsprenumeranter.
Till sist uttala vi till alla våra läsare och
vänner vår innerliga önskan om
ett godt och fröjdefullt nytt år!
Stockholm den 31 dec. 1897.
Red. af Idun.
–––- ❖–––-
Om textilt artete under förra
delen af Sveriges forntid.
»
För Idun af Nicke Nuck.
J-ff allt arbete, hvarmed människohanden
r ’ sysslat, torde intet så öfvervägande
som det textila fått burskap såsom särskildt
tillhörande kvinnans verksamhetsområde.
Nålen, sländan och skytteln äro af ålder
attribut för hennes arbete, och nutidens
berättelser liksom forntidens saga och sägn
låta oss oupphörligen finna henne »sömman-
de i silke, sömmande i guld» eller, under
någon annan omskrifning, sysselsatt med
handarbete, som det vanligare textila arbe-
tet gärna benämnes i dagligt tal — och
om vi också ej kunna säga, att det är kvin-
nan, som gifvit upphof till detta arbete,
ej heller ensam varit dess första utöfvare,
ha dock hennes flit och konstskicklighet
sedermera höjt detta arbete från en ytterst
anspråkslös begynnelse till den höga stånd-
punkt, det nu intager. Härigenom har hon
förvärfvat en viss rätt att kalla detta ar-
bete för sitt, — hvilket åter låter förf. till
dessa rader antaga att några drag om och
nr detta arbetes uppkomst och utveckling
icke kunde vara utan sitt intresse just för
kvinnan.
Ställande oss inom vårt eget lands rå-
märken söka vi sålunda i dag det textila
arbetets framträdande under Sveriges tidi-
gare perioder inom forntiden. Jordmånen
är mager, och ämnet kan förefalla tort,
men liksom det kan vara af intresse att
följa växten från dess i jorden förgrenade
rätter, så erbjudes också detta arbetes upp-
komst och tidigare lif drag, väl värda att
minnas och tacksamt bevara. Det är den
af våra första fäder lagda grunden, på hvil-
ken sekel efter sekel sedan byggt.
På frågan, när detta arbete först uppstått,
kan svaret hvarken lämnas med bestämdt
år eller århundrade, därtill är det, hvad
åldern beträffar, allt för ärevördigt. Forn-
forskningen och slutledningen peka nämli-
gen alldeles oförtydbart därhän, att natur-
människans första steg mot kulturelt lif,
hennes första ansats att utveckla ett inom
henne boende anlag för odling tages, när
vilden i behof af ett band, ett rep eller
dylikt finner på och gör den för hans stånd-
punkt oerhörda upptäckten, att detta band
kan åstadkommas, göras starkt och mot-
ståndskraftigt genom att djurets senor eller
trädets fibrer sammanflätas därtill. Hans
uppfinning är af utomordentlig betydelse.
På handslöjdens område har han hittills
endast förstått att hvässa stenflisor till va-
pen och redskap, nu har han uppfunnit en
alldeles ny teknik för arbete, trådars hop-
fogande till något helt. Bandet sväller och
blir bredare genom att flere trådar läggas
till hvarandra. Flätkonsten ger upphof till
väfarbetet, och det textila arbetet har fått
sin upprinnelse.
Sedermera lär sig människoögat uppfatta
det mönster, som af flätningen och väfnin-
gen bildas, det lär sig, hur genom trådars
olika sammanfogning och färger nya mön-
ster uppstå. Härigenom är man inne på
Ornamentiken, hvarur konstslöjden springer
fram; innan dock det textila arbetet hun-
nit dit, har det en lång utvecklingskedja
att genomlöpa. Gången häraf är svår att
teckna på grund af bristande material, ty,
medan undersökningen på det skulpturella
området från denna tid finner en god väg-
ledning i bevarade fynd af sten och lera,
måste forskaren på det textila området un-
der samma tidsskede trefva sig fram genom
slutledninger, emedan bevisen för sådant
arbete, på grund af de organiska ämnen,
hvaraf de bestått, ej kunnat motstå tidens
inflytande, utan för länge sedan skattat
åt förgängelsen.
Kan man sålunda vid de gamla forn-
grafvarnas öppnande af funna flintvapen
och verktyg sluta sig till, huru våra för-
fäder stredo och jagade, samt af lerkärlen
få en aning om deras vanor inom hemmet,
får man icke låta frånvaron af beklädnads-
artiklar leda till den summariska slutsatsen,
att våra förfäder under denna tid ej be-
gagnade sig af något slags skyddande om-
hölje för sin kropp. Detta kunna vi med
största säkerhet antaga under den tidigare
stenåldern hafva bestått uteslutande af
djurhudar, hvilka sammansnördes med se-
nor, trädda genom därtill i skinnet borrade
hål. Dessa hål åstadkommos förmedels
benprylar, och för underlättandet af arbetet
tillkommer, sedermera en liten tång, hvari-
genom tråden dragés fram genom hålet.
Såsom varande det äldsta sybehöret, kan
ju benprylen äga sitt intresse.
Under senare skedet af stenåldern kom-
mer synålen — äfven den af ben — i bruk.
Allt för bräcklig som den är, för att kunna
få sin användning vid det hårda skinnar-
betet, talar den i förening med vetskapen
om att redan stenålderns folk höllo fåret
såsom husdjur för det antagandet, att våra
förfäder ganska snart lärde sig tillverkning
och användning af ylletyget. Bestämdt be-
vis får man dock ej härför förr än under
den därpå följande tidsperioden, bronsål-
dern, från hvilken forskarens källor, graf-
varna, bevarat en del föremål af textil na-
tur ända till våra dagar.
Sålunda har man i Halland funnit en
hällkista från denna tid, där öfver några
brända ben en sorts sjal var utbredd, samt
i Danmark, hvars minnen vi äfven få anse
typiska för den öfriga Norden, kistor med
skelett, insvepta i tämligen fullständiga
dräkter. Allt detta, såväl sjal som kläder,
är af ylle. Själen är diagonalt rutad med
grofva trådar, kläderna, en mans och en
kvinnas, gifva en god föreställning om,
huru forntidens folk i de nordligare län-
derna gingo klädda. Mannen har varit i-
förd kjortel, sammanhållen med ett bälte,
som är prydt med fransar, öfver kjolen
bäres en sorts kappa, på hvars insida grofva
ylletrådar kvarhänga. På hufvudet sitter
en mössa, som äfven, fastän på utsidan,
har trådar kvarhängande, men dessa äro
alla afslutade med knutar, ett troligen från
början af nödvändigheten förestafvadt mo-
ment inom textilarbetet, som emellertid
senare ingår som rent ornerande. Öfver det
hela ligger också här en sjal med fransar.
Det kvinnliga skelettet bär kjol och tröja
samt har lifvet omslutet af tvänne bälten.
Det ena af dessa består af tre hopfogade
band, af hvilka det mellersta är af olika
färg med de öfriga. Skärpet afslutas med
tjocka tofsar.
Jorden har i sitt sköte trofast bevarat
dessa och andra minnen från framfarna ti
der, till dess de i våra dagar tillvaratagits
och gjorts till föremål för undersökning.
Dess ålder kan ej understiga 2000 till
2500 år. Besinnar man, under hvilka pri-
mitiva förhållanden nordens folk då lefde,
hur de, afsöndrade från andra folk och in-
flytanden, voro hänvisade till egen fantasi
och uppfinningsförmåga, hur ytterst enkla
de redskap voro, af hvilka de betjänade
sig, så måste man häpna inför de tysta,
men mäktiga bevisen på våra förfäders in-
telligens och skapareförmåga som icke endast
räckte till att anskaffa och tillverka det, som
oundgängligen behöfdes för det lekamliga
lifvet, såsom föda och kläder, utan dessutom
ägde ett öfverskott af kraft, som utmynnat
i begäret att gifva föremålen ett behagligt,
ögat tilltalande yttre genom därpå an-
bringade prydnader och sirater. Kläderna
försågos sålunda med orneringar, fransar,
tofsar olika färgade band, vapnet bearbe-
tades, till dess formen blef smidig och ele-
gant, bronskärlet får ädel form och goda
propotioner — och allt detta med ett re-
sultat, som icke endast är jämförligt, utan
till och med öfverträffar, hvad andra folk
på samma ståndpunkt åstadkommit.
Undersökningar från Nordens bronsålder
gifva sålunda otvetydigt vid handen, att
det folk, som då lefde och verkade, var
besjäladt af en rent konstnärlig ande, som
kommit till uttryck vid deras arbeten af
hvarjehanda art, äfven det textila, fastän
härvidlag, såsom nämndes vid denna upp-
sats början, slutledningen och jämförelsen
med andra motståndskraftigare föremål mer
än de sparsamt förekommande föremålen
af textil natur bära vittne därom.
Erbjuder sålunda denna tid ringa mate-
rial för detaljstudiet af detta arbete, är det
dock dess ovanskliga ära, att den sett det
textila arbetet uppstå och under visserligen
svåra förhållanden fortlefva, samt redan ti-
digt slå in på en riktning, hvilken, icke
förestafvad af den lekamliga nödvändighe-
ten, af kroppens fordran på värme och
skydd, utan af ögats och sinnets begär efter
form och färg, är människans första grepp
mot konsten. Lifskraftigt utvecklar sig det
textila konstarbetet redan under forntidens
tredje skede, järnåldern. Vid dess tröskel
stanna vi i dag, för att måhända en annan
gång få tillfälle att söka drag ur det textila
arbetets och den textila konstens historia
äfven under denna period.
–––- *–––-
Up notisboken.
Julen i konungaborgen. Vid hofvet fi-
rades julen, som vanligt, med middag hos ko-
nungen och drottningen, sedan först julklapps-
utdelningen ägt rum. Denna, som förr plägat
försiggå i drottningens matsal, var nu, för ut-
rymmets skull, förlagd till »Hvita hafvet», hvilken
väldiga sal helt upptogs af de mänga smakfulla
och dyrbara gåfvorna, som de nu talrikt för-
samlade medlemmarna af kungliga huset skänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
