Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 7 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 3
1898
^Dialog.
P
ia blåa klädning — ack, min vän,
den börjar allt se slitea ut.
»Så köp mig då ea ay igea,
så tar dea sorgea geaast slut.»
i
jMia plåabok, kära bara, är tom —
jag har ej mer ea sedel kvar.
»Ö, vore jag som markeas blom —
om dem försorg ju himlea drar!»
i
€j klaga så! €tt råd mig gif,
och jag skall geaast följa det.
I
»€a växel sätt dig aed och skrif,
och får du ett aama till — hvem vet?»
I
J\fej, iaga växlar mera gå,
och hvarje baak för mig är stäagd.
i
»<£åagt bättre vore det dig då,
om du i aärmsta träd blef hängd.»
i
Saat aog, mea då dia klädaiag fick
ea färg, som iate passar dig.
i
»Ö, älskade, om bort du gick —
hvad återstode se’a för mig!»
i
pu lilla toka! jNu mig hör —
fort peaaa, bläck och papper hit!
I
»Öm du ej säger strax hvarför —
jag ger dig iate eas ea bit.»
i
€tt bättre råd jag vet äa ditt —
ea dikt jag dig till tyget ger.
»Ja, du kaa göra svart till hvitt —
mea först — ea eada kyss — jag ber!»
cFafåöézåtn.
*■
Ongdomsvänsl{ap.
i*ör ett par år sedan blef jag i början af
k sommaren inbjuden att tillbringa några
veckor på en stor herrgård. Där funnos
fyra vuxna döttrar samt ett par inackor-
derade unga flickor. Därjämte var det
godt om trefliga grannar. Traktens ung-
dom, förstärkt med åtskilliga ingeniörer
från ett par närbelägna bruk, roade sig
också af hjärtans lust med fester, utfärder
och allehanda glada tillställningar. Allt
gick enkelt och okonstladt till, och mellan de
unga gjorde sig en trefiig, kamratlig ton
gällande; kurtis och flirtation tycktes för
dem vara okända begrepp. Särskildt lade
jag märke till ett par: en ingeniör och en
af döttrarna till mitt värdfolk, som roade
sig riktigt grundligt tillsammans. De voro
jämnåriga — hon kanske nagra månader
äldre — båda musikaliska och varmt in-
tresserade af litteratur och skön konst, och
de pratade, dansade, diskuterade och dispu-
terade i det oändliga.
Emellertid flög tiden hastigt undan, och
jag lämnade mina vänner för att göra en
badresa. Jag lofvade dem emellertid att
på hemvägen åter gästa dem under några
dagar, och i slutet af augusti var jag där
igen. Aftonen efter min ditkomst samla-
des ungdomen till dans hos mitt värdfolk,
och glädjen stod högt i tak. Men de två
som jag vid mitt förra besök haft min lust
af att se och höra tillsammans? Ja, de
funnos där nog, men det var tydligt för
hvar och en, att de särskildt lade an på
att visa sig likgiltiga för och undvika hvar-
andra. Jag blef ytterst häpen. Hade jag
förut hos någondera kunnat skönja minsta
tecken till erotisk känsla, så hade jag ju
gifvit det hela en antaglig förklaring; men
som enligt min mening en sådan känsla
var båda absolut främmande, stod jag där
med min förundran.
När gästerna gått, frågade jag min unga
väninna rent ut, hvad denna kuriösa till-
ställning skulle betyda, och då fick jag för-
klaring på gåtan.
»Jo, ser du,» sade hon, »rätt som det
var, började ett par af flickorna, fröknarna
S. du vet, att bry mig för honom, och så
fick jag af en händelse veta, att hans kam-
rater retades med honom, därför att han sa
mycket sökte mitt sällskap. Och mera be- j
höfdes inte, förstår du. Stolta och känsliga i
naturer som vi båda äro och förvissade om,
att vi aldrig känt annat än vänskap för
hvarandra, blefvo vi naturligtvis ytterst an-
gelägna att visa, att våra hjärtan äro fria,
och det går till på det här eländigt dum-
ma sättet.»
»Ja men, min vän, ni skulle totalt ha
satt er öfver de där dumheterna, låtsats
om ingenting och varit precis som förr mot
hvarandra eller också talat rent ut om
saken. »
»Ja, jag tänkte nog en gång på att göra
det senare, och hade vi känt hvarandra
längre, så hade jag väl också gjort det.
Men å andra sidan —- tror du, att det nån-
sin igen blifvit som förr? Ett sådant där
vänskapsförhållande mellan en ung man
och en ung kvinna är nog bland det finaste
och ömtåligaste, som finnes i känsloväg.
Det behöfs blott, att en klumpig hand pe-
kar på en af parterna så, att den andre
tvingas att tänka på t. o. m. endast att
han icke älskar vederbörande, så får den
okonstlade naturligheten i deras umgänge
en stöt och kommer aldrig riktigt tillbaka.»
Vi talade länge hit och dit om saken,
och jag förstod, att här kunde tredje per-
son ingenting uträtta. När min lilla vä-
ninna reste sig och tog godnatt, såg jag
att hennes ögon stodo fulla af tårar.
I min blick låg en fråga, som hon ge-
nast besvarade:
»Nej, jag har inte en aning om, hur det
känns att förlora en älskad, men jag vet
hur tungt det är att förlora en, som kun-
nat bli en vän som få.»
Så hade då igen, som så många gånger
förr, dumheten och tanklösheten varit fram-
me och firat en af sina lättköpta triumfer
och fördärfvat glädjen för två människor, som
kunnat blifva hvarandra till stöd, nytta och
glädje under många år, ja kanske under
ett helt lif. Inga vänskapsförhållanden äro
så gifvande, fördjupande och för båda par-
terna utvecklande som dem mellan unge män
och unga kvinnor. De som själfva känt,
hvad ett dylikt vänskapsförhållande skän-
ker, anse för visso, att det gjort en oskatt-
bar insats i deras utveckling. Den så ym-
nigt florerande vänskapen mellan unga flic-
kor har nog sitt värde, men blir mycket
lätt ytlig och trivial — ett slags surrogat
för djupare och innerligare förhållanden.
Också dunstar den i allmänhet bort helt
och hållet, när den unga flickan flyttas inom
makans och moderns verkningskrets; det
andra omnämnda slaget af vänskap däre-
mot blir vid en dylik förändring till och
med djupare och fastare och har förmaga
att i sig innesluta vännens eller väninnans
make och barn.
Hur mycket värdefullare är det ej för en
ung flicka att under ledning af en trofast
och pålitlig manlig vän få blicka in i män-
nens lif, lära känna deras intressen och ge-
nom ett öppet och förtroligt meningsutbyte
få del af den manliga uppfattningen af
allehanda lifvets frågor och därigenom få
en mera allmänmänsklig syn på tingen än
att ej ha andra tillfällen att bilda sig ett
omdöme om männen än dem ett ytligt säll-
skapslif erbjuder.
Och omvändt! Den unge man som har
en god och sympatisk ung kvinnas vänskap
att glädjas åt, känner ej behof att ösa ur
det ytliga och hjärtlösa koketteriets usla
brunnar. Och hur mycket kunna ej två
sådana vänner blifva för hvarandra, när
stormen hviner i tackel och tåg på lifvets
bräckliga farkost!
Låtom oss hoppas, att mycket af det som
nu rör sig i tiden skall inverka förmånligt
på vänskapen mellan unge män och unga
kvinnor. Samskoleidéns och idrottsväsen-
dets utveckling liksom det kvinnliga arbets-
områdets utvidgning komma nog att göra
stora insatser i detta afseende.
Må vi, när vi träffa på ett rent och varmt
vänskapsförhållande mellan en ung man
och en ung kvinna, väl akta oss för att
genom tanklöshet eller elakhet förvrida,
besudla och förstöra det! Gamla tanter
bruka ju i allmänhet få skulden för att
vara ganska kvicka i det afseendet. Men
månne man med rätt riktat denna beskyll-
ning mot dem? Ar det ej så, att deras
inlägg äro tämligen naivt oförargliga och
att deras små sting ej tränga vidare djupt.
Jag tror, att det i stället är de unga, som
såra och sarga djupt och grymt. Det är
de båda kontrahenternas s. k. vänner, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
