Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 14 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 IDUN 1898
ron Zacharias TTopeltus.
ISIS * öcn 14 januari * 1898,
B
uub jag pille ge ben gamle,
Det är inga stora gåfpor,
Det är minnen, som jag samlat
Hnber färben genom lifoet.
Dlen af öessa ringa sfänfcr
Sringar jag en bräbbab påse,
Kommer som ett bub från
många,
Som ej själfpa petat tala.
Kllt h»ab tusen Ijuita tjufmin,
Cusen, tusen flara ögon,
Cusen ungbomsfrtsfa röster
Kunna pittna och betyga,
Då be älsfa od; beunbra,
Kr öet första jag fan bringa.
©rrt jag funöe nämna alla
©åfpor, som min påse rymmer,
Sfulle pärlöen nog förpånas.
Jag f»ar ©retas fyss att sänöa.
©reta hur be minsta läppar,
©reta I;ar be största ögon
©d; be tyngsta ögonfransar
®cb ett litet spärmisft bjärta,
©d; I;on Ipisfat i mitt öra,
Ktt fjon pilte fyssa pennan,
©tnlfett sfrifpit Kbalmina,
Kyssa haubert, som ben förbe,
Kyssa bufput, som ben styrbe.
Jag t;ar Kalles stränga håls»
ning:
©an pill sfitbras, hun pilt ritas.
Kalle är en pälbig fämpe,
lian hur tpännc fyårba näfpar
KTeb ett sfinn så fyårbt och barfabt
5ont en gammal, fnottg furas,
första flassen byrfar Kalle
Sont en rärlbst;istorisf hjälte,
Klen bet fattas i fyans ära,
Ktt ben store finsfe sfatben
Kn ej sfilbrat tjans bebrifter.
©cb jag sänber Karins löfte
©m att första paret tofflor,
©on broberar, seban mjufa,
Kostga små fingrar lärt sig
©åtta säfert fast om nålen,
Seban fingerborgen änbtligt
Sitter fpar på fingerspetsen,
Det sfatt blifpa sänbt meb posten
©ill bet hem, från ©r>ilfet sagan
Kommer flyganbe om pintern
£tfsom padra sibenspansen,
Som om sommarn stannar h^mma,
Klen om pintern brar fring bygben.
Jag hur £isas sfratt att sänba,
Det, som flingar som en flocfa,
Det, som fyller ©ela huset,
Sfrattet, helfet föll så fagert
Som ett pärlregn öfper rummet
Klibt i padra ©örnrossagan,
3ust bå alla sfulle sofpa.
3ag hur »ittnesmål att sänba
©m tjur stolta storbåbsbrömmar,
©m hur elbig hemlanbsfärlef
Spira upp ur hulba sagor,
©jalmar lofpar, att huns tunga
Klbrig af en lögn sfall flädas.
©or och Knna, hda sfaran
Sfola älsfa be förtrycfta,
^lärben sfall bcm albrig fresta
®ch ej grannens astrafaner,
©uru sfönt be än må blänfa,
©uru milbt be funna robna.
Klera last jag hur att bära
Kn en tiggare om julen,
Som går h«ut meb rågab påse.
Custigt sfall jag räta naden,
Seban ryggen min jag lättat
>ån en såban massa gåfror.
£jung på moen, trast i sfogen,
Darg i pilba öbemarfen,
Barrig sfog och isig »inter
Sänbe meb mig allt sitt jubel,
©y be fingo röst att tala,
^ingo orbets hulba gåfpa,
Se’n en sångare förstob bem,
Seban beras språf hun pluggat
3« i bumma mänsfohjärnor
Bättre, än en lärb magister
Pluggar in latin i sfolan.
Knnu mera fan jag lämna,
©m blott gårben hur en laba,
Som fan rymma h»ub jug brim
gar:
3ag hur h^a stora sförben
>ån ben unberbara såbben
Kf små paefra, milba pisor,
Stora fång af färlefsblomster,
Drömört, stora, stora färfpar,
£ycforot i rifa fnippen.
Klen på botten bjupt i påsen
©ar jag h»ub jag ej fan Iärm
na,
©pab jag själf behålla måste
3ntill sena lefnabsfpällen.
Det är taefsamhetens blomma,
Som jag ej fan lämna från
mig,
©y ben rotat sig i hjårtat,
>obas bär, se’n femtonårig
3 en stilla frets pib lampan
Jug ben gamle >Itsfärn ©örbo.
©parje bof par som en festbag,
>11 af ståt och stora minnen,
©parje orb par sött som soder,
Som man pille safta suga,
Safta pänba fring i munnen
Ktt bess sötma längre njuta.
Klen bet h^lu par en himmel,
©y hur länge man bär bröjbe,
Klärfte man ej tibens tunga,
©d; bå man ben måste lämna,
Dar bet stadars jorbelifpet
©uthärbligt för ben stolta,
©pilfen smafat himlens fröjber.
Selma Xagerlöf.
Om någon är en de svenska hemmens älsklings-
diktare, är det väl Zacharias Topelius! Han är
alla åldrars skald. Hans »Läsning för barn» har
tillfört oss våra första, skäraste och lifiigaste
litterära intryck; »Fältskärns berättelser» ha ut-
gjort vår ungmö- och ynglingaålders skummande
ljufva vin; »Ljung» och »Vinterkvällar» i mog-
nade år vår aftoncirkels läskedryck. Han — vår
skald — fyller i dag åttio år. Att de svenska
hemmens tidning då bringar hans bild, kräfver
inga förklaringar. De varma tacksamhetens ord,
hvarmed en af våra främsta kvinnliga diktare här
ofvan ledsagat porträttet, tala förvisso tillfylles.
Hvad det senare angår, vilja vi endast nämna,
att det för vår räkning är utfördt i xylograli af
Gunnar Forssell efter en tafla af den svenske
artisten Acke Andersson, som bekant gift med en
af Topelii döttrar. Det utgör det allra senast
tagna konterfej af den åldrige skalden och lär
kännetecknas af en intim likhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
