Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. 14 januari 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 15
ka, ersättes rikligen genom hennes blick
för detaljer samt plikttrohet.
Jag känner en dam af förnäm börd, hvil-
kens hela håg som ung låg åt intellektuela
sysselsättningar. Men vid faderns död be-
slöt hon att öfvertaga och sköta den stora
fädernegården för att rädda hemmet från
undergång. Och hon har nu under tjugu
års tid så väl fyllt sin uppgift, att både
hon själf och syskonen vunnit välstånd.
Ja, många sådana föredömen finnas nog,
men ändå tvekar i allmänhet kvinnan att
tillgripa denna utväg. Möjligen härleder sig
detta af hennes försiktighet och brist på
mod. Hon ser, att många män af herre-
klassen gå under; men hon tänker ej på
deras dyrbara lefnadsvanor och att de kan-
ske minst af allt äro landtbrukare.
Vänd då hellre blicken till vår allmoge,
för hvilken landtbruket är den enda inkomst-
källan. Ja, se sig hvar och en omkring
med vaken blick och läre af lifvet, som är
den bästa läromästaren! Bien.
–––- *–––––-
Litteratur.
Meddelanden från Nordiska museet för åren
1895 och 1896 hafva i dessa dagar utgifvits af
doktor A. Ifazelius. Det är alltid intressanta
uppgifter man finner i dessa meddelanden. Sä
ock denna gång. Men bland den nu senast ut-
komna ganska digra publikationens innehåll vilja
vi här särskildt påpeka en uppsats af hofinten-
denten d:r John Bottiger om Karl den niondes
tapetväfveri och tapetsamlingar. Uppsatsen utgör
egentligen ett kapitel ur den framstående for-
skarens och kännarens storartade arbete »Sven-
ska statens samling af väfda tapeter», hvilket
tryckts i endast 200 ex. och betingar ett pris af
200 kr. samt sålunda ej kan bli tillgängligt för
så många. Ett dylikt utdrag som det förelig-
gande torde alltså blifva välkommet, och vi hafva
därför velat påpeka detsamma, förvissade om, att
det med nöje och intresse skall läsas af en hvar,
som kan få tillfälle därtill.
–––– * ..........
Up notisboken.
Alliance française’s lärarinnelcurser för
utländingar i Nancy. Vid den examen, som
i anslutning till dessa i Idun förut omnämda
kurser ägde rum i november månad, erhöll en
svenska, fröken Clara Broander från Visby, de
bästa betygen och lyckönskades af examensju-
ryn. Nästa examen hålles i april. Januari och
februari månader äro mycket lämpliga för be-
gynnande af beredelsen till denna.
%
Fru Paura Fitinghoffs roman »Gamla
Näset» är under benämningen »Den gamle Herre-
gaard» utkommen i norsk öfversättning på Alb.
Oammermeyers förlag och inledes af ett särdeles
fördelaktigt omnämnande, hämtadt ur Kristiania
Morgenblad. Samma författarinnas roman »Vår-
luft», som i en af Iduns litterära täflingar er-
höll andra priset, är nu utkommen i holländskoch
kommer på våren äfven ut i tysk öfversättning.
*
Dödsfall. I måndags afled härstädes ge-
heimerådinnan fru Alexandra Labensky, född
Bergien, uti den höga åldern af 93 år och 3
månader. Geheimerådinnan Labensky var änka
efter framlidne ryske envoyén vid hofvet i
Hessen-Darmstadt, verklige geheimerådet Camille
de Labensky.
Den aflidna sörjes närmast af barn, barnbarn
och barnbarnsbarn. Bland barnen är dottern
Maria Franziska Emilia sedan 1863 gift med f. d.
öfversten, ledamoten af riksdagens första kam-
mare frih. R. M. Klinckowström.
På »Gyllene Våfflan», Gamla Stockholms
välkända våffelbruk, numera inrymdt i n:r 4
Norrmalmstorg, gick det lustigt till här om dagen.
Bänkade kring de massiva ekborden, drucko
skaror af inbjudna det trefna och nationella
etablissemangets skål i skummande svensk
champagne och andra inländska viner, medan
de samtidigt gjorde heder åt hvad huset dess-
utom förmår: smakliga fisk-, kött- och kräft-
stufningar i snäckor samt gyllene väfflor med
kaffe, anrättningar, hvilka af fröken Sjöman,
värdinnan på stället, numera till måttliga
priser tillhandahållas allmänheten. De ypper-
liga vägg- ochtakmålningarna i renässans, dels
utförda, dels ledda af arkitekten Erik Hahr,
fönstren med blyinfattade rutor och tunga, me-
tallbeslagna luckor, spiseln med sin flammande
stockeld, det antika glas-, 1er- och tenngodset på
boaseringens hyllor samt den af fröken Ottilia
Adelborg komponerade, smakfulla och originella
servisen bilda jämte den stilfulla inredningen
för öfrigt ett inbjudande helt, som säkerligen
kommer att utöfva en oemotståndlig dragning
icke minst på hufvudstadens eleganta damvärld.
–––- *–––-
Teater och musik.
Aulinska kvartetten gifver i dag fredag sin tred-
je kammarmusiksoaré för säsongen, hvarvid ut-
föras tvänne stråkkvartetter och en pianotrio,
alla af Beethoven.
En Sjögrenskonsert. Konsertmästaren Tor
Aulin förbereder till lördagen den 22 januari i
Musikaliska akademiens stora sal en konsert,
hvaraf nettobehållningen är afsedd tillfalla kom-
positören Emil Sjögren, Programmet kommer
att uteslutande upptaga kompositioner af denne,
dels för orkester ensamt, dels sånger till orke-
ster och piano, dels pianokompositioner. Biträde
har utlofvats af hofkapellet, fruarna M. Linden
och D. Möller samt hrr J. Elmblad och W. Sten-
hammar. Hr Aulin kommer att själf fungera
som dirigent.
–––- ––––- ;
Fröken Pettersson.
Skiss för Idun af Ali.
O
m man går Drottninggatan ett långt stycke
uppåt och sedan viker af till vänster på en af
dess smala sidogator, kommer man snart till ett
fyra våningars hus, grått och dystert till utse-
endet. Ofvanför porten står det n:r 48 i stora.’
tjocka bokstäfver. Där hade fru Holm bott i
nära tre år med hela sin lilla koloni af inackor-
deringar.
Dessa inackorderingarutgjordes tillstörsta delen
af unga flickor, sådana som själfva icke ägde ett
föräldrahem eller som rest upp till hufvudsta-
den för att tillträda en plats eller gå igenom en
eller annan kurs.
Fyra eller fem af dessa unga damer voro tidigt
en vintermorgon samlade vid frukostbordet och
de skämtade och pratade muntert som vanligt
med hvarandra, under det de för öfrigt kokette-
rade för sina två kavaljerer, en telegrafist och en
kontorsherre.
Men tiden gick fort undan och den ena efter
den andra måste skyndsamt ila till platsen för
sin verksamhet, ty ingenstädes dugde det att
komma för sent.
»Lyckliga Anna!» suckade en och annan af
dem. »Tänk, att icke behöfva vara på kontoret
förrän kl. 101»
Och så gingo de, hvar och en till sitt, och
Anna blef ensam.
Klockan blef 1/210; då ringde det en brådskan-
de ringning därute i tamburen. Husan öppnade
dörren, därutanför stod brefbäraren med ett bref
i handen.
»Finns här någon fröken Anna Pettersson?»
sporde han med en munter blinkning.
»Jo, jo, men!» svarade husan och tog brefvet
ur hans hand, gick sedan in därmed till Anna
och lämnade det åt henne, då hon just stod fär-
digklädd för att gå till sitt kontor.
»Hvad, ett bref till mig!» utropade Anna för-
vånad och tvärstannade på tröskeln.
Hon granskade det på alla håll och kanter.
»Och alldeles obekant stil!» fortsatte hon halfhögt
för sig själf och så blef hon stående helt för-
undrad.
Det är någonting eget med ett sådant där all-
deles obekant bref. Man kan ej förmå sig att
öppna det på länge. Det är som om man vän-
tade, att en helt ny värld skulle öppna sig för
ens inre syn, och på samma gång anar man, att
skrifvelsen endast innehåller den obetydligaste
obetydlighet, Man liksom vet på förhand, att
man skall komma att suckande utbrista: »Ack,
var det bara det’.» Och ändå bäfvar man och
hoppas.
Så ock med Anna. Hon hoppades någonting,
hon visste ej hvad, och på samma gång fruktade
hon något ledsamt meddelande.
Utanskriften var skrifven med en på samma
gång ledig, fast herrstil. Anna öppnade slut-
ligen kuvertet, framdrog därur den lilla skrif-
velsen och läste med vidöppna ögon de få raderna:
Stockh. d. 7 febr. 18 . .
Kära Anna!
Har du lust att gå med mig på operan i kväll?
Möt mig då strax före kl. V-, 8 i kapprummet,
2:a rad. fond, höger. Telefonera om du är hindrad.
Hasteligen din tillgifne kusin Karl.
Anna såg helt öfverraskad ut. Hon bjuden på
operan! Det hade ju icke inträffat mer än två
eller kanske tre gånger förut i hela hennes lif,
och nu hände det återigen, och därtill så ovän-
tadt! Den snälle kusin Karl, det var då bra
vänligt att han tänkte på henne; den käre gossen,
hvad tog det nu åt honom? Men det var nog
morbror eller moster, som sagt åt honom, att
han någon gång borde visa sin lilla fattiga kusin
en artighet, nu, då han själf fått goda och sä-
kra inkomster. Och tänk, att få sitta på andra
raden, o, hur hon skulle njuta!
Anna ilade med snabba steg sin väg framåt
mot grosshandlar Yxbergs kontor. Hon kände
icke gatstenarne under sina fötter, så glad var
hon. Och hvad alla människor sågo vänliga ut
i dag, det var då för besynnerligt, de skulle väl
ändå icke på operan allesamman!
Principalen log emot henne, han, som annars
brukade se så barsk ut, och till och med siffror-
na sågo så lustiga ut, medan de ordnade sig i
långa rader i de tjocka kontorsböckerna.
Det är ändå märkvärdigt, hvad en glad tanke
förmår att försköna lifvets små hvardagligheter !
De första timmarne på kontoret gingo med
ilande fart, sedan började de att gå långsam-
mare, och den sista var alldeles odrägligt lång.
Puh! Ändtligen! Anna slog ihop hufvudbo-
ken, så att det gaf eko i rummet. Fem minuter
därefter var hon på hemvägen.
Ack, hvad den Karl ändå var snäll! Och så
vacker stil han hade numera, förr var det ju
bara kråkfötter, då han någon gång hade ett med-
delande att göra.
Tänk, om hon varit hindrad för aftonen, det
var hon ju så sällan, men det kunde ha händt
just i dag. Då skulle hon ha telefonerat åter-
bud. Men hvart? Att icke Karl uppgaf något
telefonnummer, det var då eget! Icke visste
hon hvar det var han fått plats, hon hade
ju blott helt flyktigt hört talas om hans
anställning, om den stora lönen o. s. v. — för öf-
rigt visste hon ingenting. Hon var ju så sällan
hos morbror ocli moster; morbror var nog alltid
så snäll och vänlig, men moster .. . Stackars mor-
bror, nog hade han fått erfara, hvad det vill säga
att gifta sig för pänningar.
Förr hade Anna alltid trott, att Karl bråddes
på sin mor. Han var alltid litet hög och tvär
mot henne. Nu hade han dock bevisat, att han
ändå hade litet af morbroderns goda hjärta. Ack
ja, hvad det käns godt, då människor äro vänliga,
och Anna var också så strålande glad.
Yid middagsbordet pratade hon muntert och
berättade ifrigt för kamraterna, att hon var bju-
den på teatern på kvällen, och dessa började
genast att bry henne för »kusinen», men hon tog
saken lugnt och skrattade med de andra.
Och ändtligen blef det kväll.
Anna klädde sig omsorgsfullt i sin bästa kläd-
ning. Det ljusa håret vreds upp i en konstnär-
lig knut, och då hon var färdig, log hon helt be-
låtet åt den täcka bild, som spegeln visade henne.
An en gång läste hon kusin Karls bref, inprän-
tade i sitt minne mötesplatsen: kapprummet,
andra radens fond, höger, och så gick hon, följd
af de öfrigas afundsamma och kanske litet iro-
niska blickar.
Ah, hvad snön knarrade trefligt under fotterna
och så vackert stjärnorna lyste!
Då Anna kom närmare operan, fick hon nästan
någonting liknande rampfeber. Tänk, om hon
icke var fin nog att sitta bredvid kusin Karl på
andra raden! Tänk, om han skulle granska henne
med den där pröfvande blicken, som hon var så
rädd för, och om han då skulle hosta den där
lilla hostningen, som hon så väl kände till och
hvilken betydde, att han icke var riktigt nöjd!
Ah, hur hennes hjärta bultade då hon till slut
nådde målet för sin vandring och hon kommit
upp för de två trapporna,
* 5ä
a o
"le
■AS w
23 ex.
2 s ®
«£ g
X
«SS
a« c
SS®
aftCQ
<x>
S
3
»,
a
m
9D
g »
S 4S
91 p
99
Ä
O
m
si
Û
u
o
® *0
© Û
© :d
k
& =0
S3 •**
«î
0 b
sj
3
II
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0019.html
