- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1898 /
16

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 14 januari 1898 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN 1S9S
0
S>
W
«
01
»SS
3 “ =
CL
-y." W
C =*3
?SS:
I»?-.
£1
2 S 3
S «
C/î ^
O:-
?rs2
5" B
I* £°
tm
2. 81
jj* ca
*- 3-
O
4
W “
<I>
•g. w
•tj
O:
H
tir
s »
H- P«
CCI CO
W ca
S o=
S> 3»
g. O
t-J
1(5
Hon kom i god tid, tycktes det; Karl var icke
kommen. Icke många andra heller, men småning-
om blef det flere, snart var det riktigt trångt,
men Karl syntes icke till.
Ali, att han kunde söla på det sättet!
Hon var färdig för längesedan; dörrarne till
logerna öppnades och slötos efter de öfriga, men
Anna stod ännu kvar i korridoren. En enda
person, en herre, var ännu därute och han gick
oupphörligt fram och tillbaka, ifrigt spejande vid
trappan efter någon, som han synbarligen vän-
tade på,
»Får jag se biljetten,» uppmanade vaktmästa-
ren, vänd till Anna.
»Det har jag ingen,» svarade hon i helt för-
tviflacl ton.
»Då lär det allt bli svårt att komma in,» för-
klarade vaktmästaren och betraktade henne miss-
tänksamt.
»Jag väntar på en herre,» påstod Anna ifrigt,
»han skulle vara här före 8 och han har min
biljett också.»
I detsamma hördes inifrån salongen de första
tonerna af uvertyren.
Anna suckade och såg djupt olycklig ut.
»Ni, min herre, tycks också vänta på någon,»
sade nu vaktmästaren till den främmande herrn.
»Ja, jag väntar på ett fruntimmer,» svarade
denne, och Anna fick därvid en blick och ett
leende.
Det föreföll honom säkert ganska lustigt att
finna en annan person i samma förargliga be-
lägenhet som han själf.
Anna var nära färdig att gråta. Hon lutade
sitt hufvud mot döirposten till en af logerna.
Musiken fick hon då åtminstone höra, om hon
också icke fick se någonting.
Den främmande herm gick än en gång fram
till trappan, hans panna rynkades, den väntande
kom ej, Karl syntes icke heller till.
Uvertyren hade nått sitt slut och det bief en
stunds tystnad därinne i salongen. Så brusade
tonerna på nytt och en väldig kör fyllde luften
med sina jublande toner. Ridån hade således
gått upp och Anna stod ännu därutanför.
En tår rann långsamt utför .hennes kind. Den
främmande herrn vandrade otåligt fram och till-
baka. Ater stannade han vid trappan, så vände
han hastigt, han tycktes ha fattat ett beslut.
Han gick fram till Anna, bugade artigt och till-
talade henne med sin välljudande röst.
»Min fröken,» sade han »det synes som om vi
båda drabbats af samma öde. Ni har blifvit
strandsatt på ert sällskap, jag likaså, och jag
hoppas ni icke finner det ogrannlaga, om jag er-
bjuder er en biljett, som var ämnad för en an-
nan.»
»Jag tackar,» stammade Anna, »det är så rys-
ligt vänligt af er . ..»
»Nå, då är saken afgjord och vi gå in i salon-
gen. Yi ha allt redan förlorat bra mycket af
föreställningen. Vill vaktmästaren komma och
öppna för oss!»
Denne skyndade till och såg helt undrande
ut. Han öppnade emellertid dörren helt bered-
villigt, sedan han mottagit biljetterna, och så ste-
go de in, Anna och hennes kavaljer. De gingo
så tyst som möjligt för att icke störa de öfriga,
och snart befunno de sig vid hvarandras sida
inne i salongen, fast Anna kände sig helt besyn-
nerlig till mods vid tanken på sitt äfventvr.
Snart drogs hon dock med af handlingen på
scenen, men då ridån gick ned och hon åter-
kommit till verkligheten, kände hon sig med ens
helt förvirrad, där hon satt vid den främmandes
sida.
Hela salongen var fullsatt, där tycktes icke
finnas en enda plats ledig.
Anna undrade, hvar hon och kusin Karl skulle
ha suttit, och hon begrep ingenting. Inte kunde
väl Karl ändå ha drifvit med henne på ett så
grymt sätt, därtill fanns ju ingen anledning;
men ändå, nog var det-bra besynnerligt!
Hon vågade en skygg blick upp mot främlin-
gen vid sin sida.
Han betraktade henne just och han log så
vänligt mot henne.
»Ett sådant ledsamt missöde för fröken, att
icke den väntade kom, för min del finner jag
hela saken vådligt komisk, och jag har då icke
förlorat på bytet, det kan jag försäkra!»
»Hvem väntade ni på?» frågade Anna och såg
redan litet tryggare ut.
»Jo, jag väntade en släkting, en kusin, som
är många är äldre än jag.»
» Nej, det var lustigt, jag väntade också en
kusin, och jag kan icke förstå, hvarför han ute-
blifvit.»
»Ja, det var mig en slarfver!»
Samtalet afbröts här; ridån gick upp för andra
gången och Anna hängaf sig nu af all sin själ
åt det ovana nöjet att lyssna och skåda.
»Min fröken,» sade hennes kavaljer under nästa
mellanakt »det är måhända i sin ordning att jag
presenterar mig för er. Mitt namn är Gylling,
och jag är lycklig öfver den tillfällighet, som
fört mig i er väg.»
Han hejdade sig här och betraktade Anna
helt frågande. Synbarligen väntade han, att hon
också skulle säga sitt namn, men det var en
sak, som inte föll lilla Anna in.
Annas föräldrar hade beredt sitt enda barn
två sorger i lifvet, den ena, att de så tidigt gått
bort och lämnat henne ensam och värnlös; men
det var jrr länge sedan nu, och Anna tröstade
sig med ungdomens vanliga spänstighet, fast
hon nog mången gång saknade ett eget kär-
leksfullt hem. Den andra sorgen var på sitt sätt
bittrare att bära, det kändes som en tyngd öfver
hela hennes tillvaro och kunde ej ändras, det
var, att det enda arfvet efter föräldrarne bestod i
det namn hon bar, det rysliga namnet Pettersson.
Och att nu säga åt denne främling, som hon
såg för första gången och som hon om en liten
stund skulle skiljas ifrån för att aldrig mera
återse, att nu säga åt honom: »Mitt namn är
Pettersson,» nej, det var omöjligt, det kunde hon
icke förmå sig till, och så svarade hon blott:
(Forts.)
Innehållsförteckning :
Thalia Schoug ; af Ilellen Lindgren. (Med porträtt.) ■—
En hemmets högskola; vårt lands första kvinnliga folk-
högskola. — Mellan morgon och afton ; skizz för Idun af
Sophie Linge. — Till Zacharias Topelius. 1818—den 14 ja-
nuari 1898. Dikt af Selma Lagerlöf. — Barndomspoesi;
på harnaskaldens födelsedag, af Adi. — »Mission»; af Ina
Stockenstrancl. —- Kvällsinteriör ; af Rex. — Kvinnan och
landtbruket ; af Bien. — Litteratur. — Ur notisboken. —
Teater och musik — »Fröken Pettersson» ; skiss för Idun
af Ali. — Tidsfördrif.
® a
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Till män’skors räddning min stäm-
ma höjes,
Och fast ej välljud i tonen röjes,
Den glädje sprider i månget bröst,
Till modlöst sinne den sänder tröst.
När högt jag tonar, blir mången -
räddad,
Som kanske eljes fått grafven bäd-
dad
I hafvets kyliga, mörka famn. —
Af nio delar du får mitt namn.
Både skydd och hinder.
Hvad till byken hör.
Lösning, som dock binder.
Don för den som kör.
Tvänne längdmått sedan,
Undanträngda snart.
Hvad ger nordan redan?
Livad ger seglarn fart?
En, som ej fått ordet
I sin makt. Och så
Hvad vid gröna bordet
Allä önska få.
Hvad poeten söker?
Namn på bondens »påc».
Charad.
Den unga frun en morgon fann
Mitt första tagit slut,
Då upp i hennes hjärna rann
Det hon ej tänkt förut;
Hon själf mitt första göra vill,
Ty hon har don och allt därtill.
Hon griper hurtigt verket an,
Och snart så stolt hon ser,
Att man sig mycket lära kan,
Om tid man blott sig ger.
Och nu med viktig min hon går
In till sin man och nu hon får
Ej längre heta en mitt andra,
Ty hvad hon gjort han kan ej
klandra,
Som jämt han annars brukar göra,
Nej, nu i stället får hon höra
Att mycket godt han mitt hela fann.
Och nu hon kände sig glad min-
sann,
Att något godt hon har kunnat laga
För att sin gubbe därmed behaga.
Siri K—n.
Sifferproblem.
1 1 1 1 1 2 2
2 2 2 2 2 2 2
2 2 3 3 3 3 3
3 3 3 3 3 4 4
4 4 4 4 4 4 5
5 5 5 5 5 5 6
6 6 6 6 6 7 8
Ur Skråköpings Vecko-
blad.
(22 inkapslade personnamn.)
En sabelbalja, ett träben och en
gossvante äro tappade på vår stora
gata. Hittegodset torde återlämnas
i stadens fattigasyl, väster om ma-
dam Carlsons gamla kråkslott of-
vanför garfverikåken.
3 rum med kök, nutida bekväm-
ligheter samt tvänne stora garde-
rober att hyra. På samma ställe
fem magasinslägenheter.
I stadens diversehandel äro föl-
jande varor, just i natt, inkomna,
till billigt pris. Cabiljo (han är af
prima sort), Samosvin på ankare,
beck, apelsiner, landssmör m. m.
Sibylla.
Prokop.
1—5) Plar vanligtvis två öron och
ett stort gap.
2—5) Kännetecknande för lejon
och andra af denna jordens väl-
dige.
3—5) Kan vara stor som Amerika
eller liten som ett rosenblad.
Fix.
Aritmorem.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = mans-
namn.
5, 2, 7,8 = fågel.
1, 2 =flod.
3, 4, 7,6 = musikinstrument.
8, 6, 9,3 = mansnamn.
7, 2, 10 = blomma.
Isse.
Triangel-aritmogryf.
1 2 3 4 5
Orden beteckna:
1) Stad i Europa, 2) Samhälls-
grädda, 3) Bindämne, 4) Flyktigt
och lätt, 5) Konsonant.
Moster Lisa.
Lösningar.
Logogryfen: Almanack; Alma, lam, kana,
kal, al, alm, mala, ana, anka, lakan, ka-
nal, Nacka, kam, aln, mal, maka, lack.
Charaden : Kors-gå-ta.
ICorsgåtan ■ 1) a, 2) oro, 3) etern, 4) Otto-
kar, 5) areopagen, 6) orkanen, 7) nagel, 8)
ren, 9) n.
Omkastningsgåtan : Chulalongkorn—Oskar
den andre; 1) Cagliostro, 2) huskors, 8)
ullsäck, 4) Landskrona, 5) Alexander, (i)
Lappland, 7) osthandlare, 8) Nansen, 9)
Georgina, 10) Köpenhamn, 11) Oxelösund,
12) rabarber, 13) nålmakare.
Geografiska stafvelsegåtan : Oxenstierna ;
Odessa, Oxford, Plevna, Odense, Tarasp,
Trient, Madrid, Modena, Barmen, Anvers,
Angers.
Prokopen :
Skål
kål
Bränsle, som blott röker.
Hvad ger korn och råg
Båd’ åt bak och brygden?
Och hvad odlas mest
Uppåt Helsingbygden ?
Hur är sömmarna fest?
Kate.
I ofvanstående figur skola siff-
rorna omflyttas, så att — antingen
man läser dem lodrätt,
vågrätt eller diagonalt —
de alltid gifva summan 25. /Wæ».1’/
Moster Lisa.
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, bvarigenom det står sig i flere månader,
i fina blandningar: Java, Mocka, Plantag;« m. fl.
? Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm
Ordgäta.
Nen, ten, ro, är, n, bj, di, ör, mo,
är, ä, la, ga, skju, al.
Stafvelserna rätt ord-
nade, bilda ett ordspråk.
Lsse.
Förädlade Kaîfetillsatser, SgWÄÄ
Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begär hos er närmaste handl. fironkaflfe och ITIstÄlliiliigslitiflre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free