Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 21 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N 1898
Otron har tvä döttrar; den ena frågar huru, den andra heter hvarför.
J. A. Bengel.
gar ni med den heliga enfald, som är deras,
livilka aldrig skådat bakom författarevärl-
dens diskreta slöja. Jo, min naivaste vän,
härmed menas det, att mycket anlitade
öfversättare — inte i vårt land, förstås,
men öfverallt annorstädes — vända sig till
en tiger, inte ett sådant där strimmigt odjur,
som är hvarje menageriägares stolthet, utan
en rät och slät människa, den där i första
hand och för en ringa penning åtager sig
att tolka arbetet i fråga, hvilket sedan
vederbörligen retucheras af den, hvars
namn läses å titelbladet liksom på arvodes-
kvittot i förläggarens kassaskåp. Detta för-
faringssätt är mycket gängse exempelvis i
Frankrike, där till och med celebre förfat-
tare mot en måttlig erkänsla af några tusen
francs sätta sin signatur på ett af sina
dunklare kollegers snillefoster för att göra
det säljbart. Gamle Dumas hade mycket
i den där vägen på sitt rymliga samvete.
Vidkommande fröken Kullmans öfver-
sättningar är dock all dylik humbug abso-
lut utesluten. Ty hvarje särskildt arbete
af hennes hand är ett verk af den ärligaste
och pietetsfullaste omsorg om bibehållandet
af originalets alla egendomligheter och karak-
täristiska vändningar, på samma gång den
svenska texten aldrig ger intryck af att
vara på något sätt »hopkommen». Dock,
detta är ju alldeles öfverflödigt att betona,
då tvifvelsutan lejonparten af våra läsarin-
nor känner det af egen erfarenhet.
Som sagdt är det företrädesvis Marie
Corellis skrifter fröken Kullman älskat att
öfversätta, och henne ensam tillkommer äfven
äran af att hafva gjort oss förtrogna med
denna visserligen excentriska, men djup-
tänkta och varmhjärtade författarinna, hvil-
ken näst efter sitt eget land räknar vårt
såsom det där bäst vetat uppskatta arten
af hennes konst. Det är ju endast några
veckor sedan »Den mäktige atomen» ut-
kom, och framemot vårsidan blir miss Corellis
allra sista arbete Ziska äfvenledes tillgäng-
ligt på vårt modersmål.
Men om vi genomgå den lilla bok, där
fröken Kullman väl småningom skall fylla
hvarje sida med titeln på en ny engelsk
roman tolkad på svenska, finna vi äfven
en mängd andra namn såsom Grant Allen,
Edna Lyall, mrs Meade och Marion Craw-
ford, hvars senaste novell ; A rose of yester-
day just är under »tillverkning» samt snart
torde utkomma af trycket. För hennes
eminenta talang som öfversättarinna talar
dock kanske allra bäst den mängd skilda
förläggarefirmor, hvilka vetat försäkra sig
om hennes medverkan, först och främst
herr Skoglund, på hvars förlag som bekant
Marie Corellis samtliga arbeten utkommit,
samt dessutom Fahlcrantz & Comp., Nor-
stedt & söner, Wahlström & Widstrand m. fl.
m. fl.
Förutom sin rastlösa verksamhet som
öfversättarinna drifver fröken Kullman där-
jämte äfven en annan, kanske en smula
mindre intressant, men säkerligen mera
lukrativ — gissa hvad. Jag medger,, att
det verkligen inte ligger så nära till hands
att hitta på, det fröken Kullmans andra
vitæ genus sedan sex år tillbaka är — en
blomstrande kolaffär. Säkerligen är hon
Stockholms, ja, jag undrar, om man inte
skulle kunna säga — hela Sveriges enda
kvinnliga handlande inom denna bransch, och
många af hennes kunder, hvilka läst hennes
förträffliga tolkningar af främmande för-
fattare, hafva ofta fallit i en lätt förklarlig
häpnad öfver att se samma namn under
en lakonisk kolräkning som på titelbladet
till exempelvis den fantasirika, af öster-
landets trånande poesi fyllda Ardath.
Hon har aldrig debuterat som författa-
rinna samt påstår sig ej heller kunna göra
det —- mais souvent femme varie, säger
ordspråket. För öfrigt måste ju öfversätta-
ren ständigt i viss mån vara författare lik-
som författaren väl är att betrakta såsom
en slags öfversättare, den där har att tolka
hjärtats och fantasiens språk, hvarvid det
ofta är kvistigt »nog att vara grundtexten
trogen. »Mina vackraste verser äro de jag
aldrig skrifvit,» utbrister Sully-Prudhomme
någonstädes, och världsliteraturen öfverflö-
dar af dylika missmodiga utgjutelser öfver
oförmågan att låta det skrifna blifva ett
eko af det tänkta.
Ehuru således i sin person förenande
»blåstrumpan» och »kolhandlaren», ger dock
fröken Kullman ej intryck af någondera,
och däri sätter hon sin stolthet. Kvinno-
emancipationens koryféer hafva aldrig lyc-
kats väcka hennes intresse eller förvärfva
hennes medverkan, och hon afskyr hjärtligt
’den moderna kvinnotyp, hvars sträfvan
går ut på att förflytta stödet för sina rät-
tigheter från mannens ridderlighetskänsla
till kodificerade lagparagrafer.
Mari Mihi.
––––- *––––-
0Ù est la femme?
J\[°g har du frågan hört: Où est la femme?
~ när något brott af mannen är bedrifvet,
där han står ensam med sin dom och skam,
men dock en kvinna kanske var motivet.
Où est la femme? jag ville fråga ock,
fast i en annan mening: när det gäller
att dryfta barns och kvinnors väl, men dock
det mannen år, som ensam utslag fäller.
Où est la femme, där hon likväl förnämst
sin insats göra borde just som kvinna —
för mänsklighetens lifsintressen främst
i striden gå att nya riken vinna.
Af kvinnan finner man knappt än ett spår •
så inom kyrka som i stat och rike,
hon ännu bidande på tillväxt står,
att äfven där få varda mannens like.
En plats i världen finnes ju ändå,
där kvinnan verka »fått» i alla tider:
till nödens boningar hon städs fått gå
att hjälpa och att trösta den som lider––––––
Men frågan var ju, som vi ha förstått,
att när det mannen gäller, kvinnan klandra.
Ja, hennes skuld är stor, men — hennes blott ?
Nej, man och kvinna lida för hvarandra.
Où est la femme? jag därför frågar än:
vid mannens sida — svaret evigt blifver:
ej blott att njutas, men förstås som vän,
först då hon själf förståelse ock gifver.
Det »hulda väsen» mannen finna vill
uti sin lefnads följeslagarinna,
skall ingenting för henne finnas till
af det, som männen akta värdt att vinna?
Jag vet en man, som oförsagd och god
i striden gick för hvad han ädlast tänkte.
En älskad kvinna vid hans sida stod,
som, stark och god, åt samma mål sig skänkte.
Han segrar vann. Men mattades hans arm
och stod han ensam, oförstådd och slagen,
hon såren läkte, göt uti hans barm
ånyo hopp och mod att möta dagen.
När hälst jag honom gladt såg träda fram
att kämpa för hvad han som rätt förklarat,
jag tänkte — fråga nu: Où est la femme?
— Hvad tror du då den mannen skulle svarat ?
Steffen.
–––- *–––-
6i/ akt på allarmsignalen!
»Våra kroppskrafter hafva vissa
begränsningar; om vi våga igno-
rera det, få vi dyrt plikta för vår
förmätenhet.»
M
an hör ofta sägas om en kvinna, som
befinner sig i en ansvarsfull och upp-
fordrande ställning, antingen som familje-
moder, föreståndarinna för någon större
publik anstalt eller dylikt: Hvad hon ser
öfveransträngd ut ! Hon har allt för myc-
ket om sig. Hon blir tolalt utarbetad o. s. v.
Efter ett sådant uttalande anse sig hennes
vänner ha fullgjort allt hvad på dem an-
kommer, och det blir vid det gamla. Men
en vacker dag tillstöter någon i sig själf
obetydlig tillfällighet, en förkylning kommer,
och den öfveransträngda, utarbetade perso-
nen träder ut ur den verkningskrets, där
hon trodde sig oumbärlig. En annan in-
tager hennes plats, fyller tomrummet, iklä-
der sig samma ansvar och plikter för att
i sin ordning, utsliten och gammal i för-
tid, kanske äfven hon i sin bästa ålder
sänkas i sin graf.
Det är ett sorgligt, men obestridligt faktum
att det nästan alltid är den villiga hästen, som
blir för hårdt körd. Den istadiga, som slår
bakut, när lasset är för tungt, får det lät-
tadt. Utan att emellertid kunna annat än
ogilla, att den mänskliga dragaren använ-
der samma tillvägagångssätt som den ista-
diga hästen, vilja vi dock framhålla nöd-
vändigheten af, att han får sig vissa arbets-
lindringar beviljade. Människokroppen är
en maskin, garanterad att under gynnsamma
villkor fullgöra sina förrättningar under en
viss tid, men olik andra maskiner däri, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
