Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 21 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 21
Skaldernas kvinnor.
Små studier för Idun
af Emil Unders.
Inledning.
£
n af de skämtsamma historier, som tid
efter annan synas i all världens tid-
ningar, lyder sä här:
Den unge författaren: Herr redaktör, skulle
ni kunna använda min afhandling: »Hvad
skalderna sagt om månen»?
Redaktören: Min herre, jag skall använda
en afhandling af er, om ni väljer ett annat
ämne, t. ex. »Hvad månen sagt om skal-
derna»..
Till en del som det hände den unge för-
fattaren i denna historia, har det händt
mig. Jag frågade redaktören af Idun:
»Herr redaktör, kan ni använda några
små studier öfver ämnet ’Huru våra skal-
der uppfattat och hvad de sagt om kvin-
norna’?»
Men i stället för att svara mig ungefär
som hans kollega svarade, var Iduns redak-
tör nog vänlig att vilja öppna sin tidnings
spalter för mitt opus.
Och här har ni det, ärade läsarinnor af
Idun!
Mina artiklar äro hvarken djupsinniga
eller uttömmande, de vilja blott några ögon-
blick samtala om vänner, som vi alla känna
och älska.
Jag har medtagit såväl döda som lefvan-
de diktare; i fall de senare anse att jag ej
har rätt förstått dem, beder jag dem om
förlåtelse härför. Viljan har då varit bättre
än förmågan!
I.
Frans Mikael Franzén.
Bland de ädlaste män det finska broder-
landet skänkt Sverige skall i alla tider näm-
nas Frans Mikael Franzén. Och det var ej
blott en framstående kyrkans man, en lyck-
lig psalmförfattare och vältalare, som vårt
land i honom erhöll, dess kvinnor fingo i
honom en af sina främste sångare.
När Tegnér och sedermera af Wirsén i sina
sånger till Franzén hylla honom såsom »Sel-
mas och Fannys skald» ange de med dessa
ord fullständigt arten af Franzéns diktar-
kynne. Ty hvarken förr eller senare ha
nordens kvinnor funnit en diktare, som så
riktat sin sång just till dem och som be-
sjungit dem på ett så behagfullt sätt som
Franzén.
Smaken har förändrats under de femtio
år, som svunnit sedan skalden gick bort,
men ännu gömmes samma friskhet och fäg-
ring i hans enkla dikter. Vår tid kanske
drar på munnen, när den t. ex. i Emmas
klagan läser huru
»Edvin5 kom därborta,
kom ej fram till mig!
Edvin såg sin Emma
och fördolde sig.»
Men våra mor- och farföräldrar förstodo
den stackars Emmas sorg öfver sin otrogne
älskare.
Och med undantag af Bellman lär väl
knappast någon på svenskt språk diktande
skald blifvit så mycket sjungen som Fran-
zén. Han bief en nordisk Beranger, en Be-
ranger, som sjöng om älskande ynglingar
och ungmör, unga kvinnor, mödrar, mor-
mödrar och barn. Sina dikter tillägnar han
sin Selma och i hennes namn kvinnan i
Finland, det land, som då var hans, och
som han sedan utbytte mot vårt. Huru
vacker är ej denna inledningssång, hur för-
tjusande enkel dess form, trots förekomsten
af sådana ord som » änglaflicka» !
Och huru väl visar sig ej skalden känna
till föremålen för sin sång, kvinnorna! Han
har fattat ungmöns eviga längtan efter nå-
gon att älska, han har sett allt det ljufva
i hennes sinne, och han stannar beundrande,
när
»Mamma sjunger och barnet lyss.»
I den vackraste af sina visor sjunger han :
»Unga flicka, i din vår,
bind dig myrtenkransen,
dansa medan du det får,
snart är du ur dansen.
Snart en herre återstår
af den slaf, som smilar.
Barnet gråter, vaggan går,
och klaveret hvilar.
Rosorna i hymens bädd
taggar ha som sticka.
Värre dock att, tvär och hädd,
gråna bort som flicka.»
Det är ej en mans råd till en kvinna,
det är uttryck för hvad en kvinna känner
och tänker i egen sak.
Och hade ej Franzéns sånger om och till
kvinnorna kunnat förvärfva honom deras
hjärtan, skulle han dock vunnit dem genom
sina skildringar af de små och deras tan-
kar och tycken. När han t. ex. i dikten
De moderlösa låter »den yngsta», »den näst
yngsta» och »den äldsta» samtala vid det
kalla stoftet af den döda modern, är hvarje
ord ett rörande uttryck för deras sätt att
se och tänka.
Först och främst är dock Franzén kvin-
nornas skald, till dem återkommer han i
de flesta af sina sånger; till och med i hans
första och oskyldiga dryckesvisor insmyger
sig ibland en tanke på någon Selma eller
Fanny.
Och man får aldrig anledning tro att hans
— skaldens — kvinnohängifvenhet blott
är den konstgjorda källan till en bullrande
ordström; hans dyrkan af kvinnorna är ett
med det oskuldsfulla och innerliga i hans
natur.
Därför hafva de nordiska kvinnorna or-
sak att med tacksamhet minnas den sångare,
som för ett halft sekel sedan slöt sina da-
gar i Säbrå biskopsgård.
–––- *–––-
Från Iduns läsekrets.
så mycket som förströr hjärta och sinne, I kunnen
ej tänka er, huru vi ödemarksbor sitta och be-
trakta er tidning, vår tidning. Ja, jag kan den
ut och in ! Här störas ej intrycken i denna stora,
öde tystnad, denna döda frid, detta eviga ena-
handa. Man funderar hit och dit och gör sig
frågor, dem ingen besvarar.
Ja, nog har jag tänkt, det Idun gifver mycket
arbete, men till så mycket kunde jag ej tro att
det gick upp.
Ack, en liten bild härifrån dessa vida öde-
marker kunde just tagas i Idun! Aldrig kunna
våra afhållna svenska systrar tänka sig ens, huru
ensamma några af Iduns läsarinnor få vara!
Utan bildadt sällskap få vi lefva år ut, år in,
och döm om ej Idun i så fall är välkommen!
En dag var jag ytterst modfälld, hade god lust
att snäsas och småbitas, men så föll mitt öga
på Idun och en liten bit »Dåligt humör» —
»Snäsiga huskors» m. m. — och ack, huru jag
blygdes ! Efter en stund såg min man gladt öfver-
raskad upp och sade: »Nå, har din kära Idun
åter varit framme och ställt upp solvisarn?»
»Ja, det har den, läs själf.» Och han gjorde
det. — — —
Tacksam för den stund, ni skänkt mitt lilla
bref, och försäkrande er, att få rader lära ha gått
ur ett mer uppriktigt hjärta än dessa,
tecknar jag
med tillgifvenhet och högaktning
Ensam ödemarksbo
och liten husmor.
it
Söderns tack till norden.
Fru Laura Lindholm har i dagarne till redak-
tionen insändt en skrifvelse med ett hjärtevarmt
tack till alla de blomstervänner inom Iduns läse-
krets, som med sina beställningar gynnat hen-
nes blomsteraffär, Via Santa Chiara 2, Genua,
samt en bön, att hon fortfarande — naturligtvis
ej minst vid de många populära namnsdagarna
under våren — måtte blifva på ett för henne
och hennes faderlösa barn lika gagne- som väl-
signelserikt sätt ihågkommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
