Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. 28 januari 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 189,S
30
Är nu denna stolthet, eller livad namn man
vill gifva det, klandervärd?
•Tag för min del finner deras sträfvan att liälla
sig uppe så beundransvärd, att jag ibland ej tror
mig »värdig lösa deras skoband», och att bjuda
dem en gåfva af hvad slag det vara månde ge-
nom min tjänarinna skulle aldrig falla mig in.
Däremot har jag många jämnåriga jämlikar, som
jag kan bjuda både mat och kläder utan något
slags parlamentering — ja, de kanske snarare
skulle bli stötta af »preludierna» än af gåfvan.
Att eder »fru Petterson» hör under annan kate-
gori än mina fattiga är ju antagligt, men då
eder artikel åstadkom litet missförstånd och split,
hoppas jag ni förlåter min dristighet att gifva
eder min lilla historia till lifs.
”Gn eneste gang../’
» n eneste gang»*og saa aldrig mer —
-— —» Ligger det icke ett sällsamt
gripande vemod i dessa ord? Och ändå, inte
sant, som ett undertryckt jubel, ett blek-
skärt skimmer af lycka?
En gång hörde jag den visan, hvarur
dessa ord äro hämtade, sjungas för mig —
och jag kan icke säga dig, hur jag vardt
till mods! Ögat blef fuktigt och kinden
stod i brand — »en eneste gang», ljöd det
för hågen — smekande, skälfvande, vemods-
fullt klang det, det var som ett sus ur björke-
skog om våren, det var som de fallande,
guldröda bladens prassel om hösten. Och
eko svarade dämpadt och sorgset: »og saa
aldrig mer» — och det var mig som skulle
jag velat gråta både af glädje och sorg,
både af ve och lust.
Har den visan sjungits för dig en gång,
ha dess sällsamt gripande ord nynnats för
dig, då förstår du hvad jag kände. Kan-
ske du äfven lefvat genom detta : »en gang,
en eneste gang» — lefvat genom det en
dag, när rödaste rosor bundo sin krans, när
allt var som en dröm, när allt var ljust
som hvitaste vårblom, rent som nyfallen
snö — då, ja, då förstår du det än bättre!
Då förstår och vet du, att detta vemodiga :
»og saa aldrig mer» icke kan förtaga den
jublande lyckan af det föregående, af det
vackra minnet från svunnen tid.
— Ack, min vän, det är däjeligt att ha
ett sådant minne! Har det icke, säg, en
förunderligt bedårande kraft med sig, en
kraft att drifva undan dimmorna och töck-
nen? Kan det icke, som intet annat, göra
blicken ljus och bevara sinnet rent? Det är
som hviskade det i mörka stunder: »Gud
vill, att du skall vara stark» — och då blir
det lugnt och stilla i hågen, och om det än
glimmar tårar i ögat, så är det inga bittra
tårar. Ahnej, det är ljufva tårar — och
jublande och ödmjukt böjes hufvudet och
där går fram ett solljust:
»Und hab’ ich nicht errungen
wonach mein Geist gestrebt,
so bab’ ich doch gesungen,
geliebt und gelebt ! » *
Och kunna icke några ögonblick af lycka
väga upp ett helt lif af försakelse? Du
tvekar väl icke om svaret, min vän? Du,
som en dag skälfvande lyssnade till detta
drömmande: »en gang — og saa aldrig
mer» — du, hvars saga en gång diktades
därinne i lyckans och vårens underland!
Min vän, låt ofta dessa vemodigt glada
visord ljuda för dina öron, hviska dem om
* Och har jag ock ej ernått, livad min ande
eftersträfvat, så har jag dock sjungit, älskat, och
lefvat!
och om igen nu i dessa vintriga, dunkla
tider — och du skall se, att det våras på
nytt! — Och tacka Gud för det skimmer
af lycka, han gifvit dig ! Adi.
–––––- –––––––––––––- .
Ur notisboken.
Hofbalen på leonungens födelsedag för-
liden fredag var naturligtvis lysande och dess
mest strålande stjärna var vår unga furstinna
prinsessan Ingeborg. Hon dansade l:a vals med
kronprinsen, l:a fransäs med excellensen Boström
vis-à-vis frih. Carl Klingspor och fru Tigerschiöld,
f. Neijber, 2:a vals med löjtnant Wilh. von Geijer
l:a polka med kaptenen vid Svea lifgarde Bergen-
stråle, 3:e vals med kapten Kils Ankarcrona, 2:a
fransäs med grefve Vodzicki von Granow vis-à-vis
generalmajor Munck och grefvinnan Brahe, f.
Nordenfalk, kotiljong med sin gemål prins Carl.
Prinsessan Ingeborg dansar med synbart nöje
och med en smidighet och elegans, som äro ett
arf af hennes fader, kronprins Fredrik. Hon för
med sig något af den smittande lifslust, som vid
hennes unga år tillhör en sund natur, och hon
är icke blott glad, hon älskar också ett oskyldigt
skämt, därom vittnar skalken i hennes klara,
blåa ögon. Det sägés att hon redan blifvit sina
svärföräldrars stora favorit och icke minst drott-
ningens, som hon ofta narrar att le med sina
småroliga infall och sin snarfyndighet.
Hon bar på balen en charmant toalett af skär
sidenbrokad med inväfda hvita buketter. I han-
den hade hon en bukett, som till henne öfver-
lämnats af representanter för hertigdömet Väster-
götland i riksdagens båda kamrar och pryddes
af band med Västgöta vapen.
En dugande affärskvinna, fröken Maria
Charlotta Peterson, innehafvare af en af Jön-
köpings största affärer och en af de största manu-
fakturaffärer i landsorten, firman M. Ch. Peter-
son, afled i lördags efter en längre tids sjuklig-
het. Fröken Peterson, som var en särdeles ener-
gisk och dugande kvinna, var vid sin död 76 år
gammal.
*
Kvinnan och fredssaken. Den lifaktiga före-
eningen Studenter och arbetare hade i sön-
dags anordnat en diskussion i Landtbruksakade-
miens sessionssal i Stockholm öfver ämnet »Kvin-
nan och fredssaken». Kallelsen hade hörsammats
af så många, som lokalen lämpligen kan rymma,
och spinnsidans representanter voro öfvervägande
till antalet i salen, men icke i diskussionen.
Sedan ordföranden, d:r Laurent, hälsat de
tillstädesvarande välkomna, öfverlämnade han
ordet åt fru Emilia Broomé, som med klar och
tydlig stämma höll ett till så väl form som inne-
håll tilltalande inledningsföredrag, i hvilket hon
bland annat yttrade, att den insats kvinnan har
att göra i fredssträfvandet är i främsta rummet
ett uppfostringsarbete, att inom hemmet som
moder och uppfostrarinna så handleda den upp-
växande generationen, att en folkmening med
fredsvänlig tendens så fort sig göra låter spirar
fram och får lifskraft. Det arbetet af kvinnan
får visst icke underskattas, och kvinnan’ är bäst
skickad att uträtta ett sådant kulturarbete, ty
hennes skaplynne ställer henne som en naturlig
opponent mot den våldsamma styrkans lag.
Föredraget mottogs med starka applåder, och
efter detsamma utspann sig, som sagdt, en liflig
diskussion, som varade fulla 31/., timmar. Under
densamma gjordes en mängd uttalanden, hvilka
knappast direkt hörde till ämnet. Bland de
sakligaste och med största intresse åhörda var
professor O. Montelius’, hvilken bland annat ut-
talade som sin öfvertygelse, att om alla jordens
kvinnor blefvo ense om fredsidén och inplantade
den hos det uppväxande släktet, skulle målet
vinnas kanske redan under den kommande gene-
rationen.
Vid sammanträdet utdelades ett tryckt cirkulär
med förslag till stadgar för Sveriges kvinnliga
fredsförening, som ansluter sig till den interna-
tionella kvinnliga fredsrörelsen och arbetar för
fredsidéernas utbredning och förverkligande.
De damer, som intresserade sig för bildandet
af en kvinnlig fredsförening, anmodades att för
diskuterande af detta stadgeförslag samlas å hus-
hållsskolans lokal, Jakobsbergsgatan 15, torsdagen
den 27 januari.
–––- *–––-
Teater och musik.
Kungl. operan hade till i onsdags till uppföran-
de anslagit »Hvita frun», hvilken repris denna
gång fått ökadt intresse, därigenom att hr Öd-
mann öfvertagit Georges’ parti. Vi återkomma
i nästa nummer.
K. Dramatiska teatern har bjudit oss ett svenskt
original, ett lustspel i tre akter af obekant för-
fattare, som bakom det. skyddande märket Petrus
Holmiensis hittills trotsat alla demaskeringsför-
sök. Stycket röjer visserligen föga originalitet,
men det är tillredt med en viss savoir faire,
har scener som »göra sig», roller »som ligga bra»
för några af dagens favoriter bland skådespelar-
ne vid den kungliga scenen, med ett ord det friar
— och, som det visat sig, visst icke utan framgång
— till det ytligare publiktycket. Dess bättre
egenskaper äro en obestridlig fläkt af godt
lynne och en träffsäker humor i tecknandet
af en bland rollerna, den gamle aristokratiske
vivören grefve Skytt. Denna är som gjord för hr
Personne, och han briljerar också i uppgiften. För
öfrigt är pjäsen från början till slut en fru Ila/rt-
mann-pjäs ! Ett sjuttonårigt hittebarn med blått
blod i dansande unga pulsar, uppvuxet i yster
frihet bland ett kotteri glada, men ädla konst-
närssjälar, prononcerande franska som en liten
parisiska och Stockholms-slang som en atelier-
modell, slitande sin första långa klädning och
sprittande upp til! en nymornad kärlek för den
allra ädlaste af de många ädla konstnärsämneua
— hvad kani väl ens fru Hartmann mera begära?
Till hennes berömmelse må antecknas, att hon
höll en lofvärd måtta midt i denna frestande
embarras de richesse af »tacksamma» moment_och
lyckades breda en prägel af naturlig, frisk och
hjärtevinnande enkelhet öfver sitt spel. Publiken
syntes, som sagdt, känna sig angenämt under-
hållen, slösade bifall och gaf det nya programmet
rundligen på hand till en ej allt för efemär
framgång.
P. S. I pressläggningsminuten förspörjes att
»Petrus Holmiensis» nu frivilligt demaskerat sig
och framträdt som en rutinerad gammal teater-
bekant: Dramatiska teaterns egen regissör hr
II. Christiernsson.
Emil Sjögren-konserten i lördags under hr Tor
Aulins anförande hade, som vi förutspådde, fyllt
Musikaliska akademiens stora salong till sista
plats. Bland den lifligt intresserade publiken be-
funno sig äfven kronprinsen samt prins Carl med
gemål. Programmet upptog som bekant uteslu-
tande kompositioner af den tonsättare, efter hvil■
ken konserten benämndes, och till förmån för
hvilken den gafs. Den framstående kompositören,
som f. n. vistas på främmande botten, är näm-
ligen sjuk och behöfver understöd. Bland de
biträdande märktes främst fru Linden, hvilken
sjöng trenne sånger med orkesterackompanje-
mang, nämligen »Molnet», ett stycke i förträfflig
orientalisk stämning, »Liten knopp», en originell
och karaktäristisk komposition, samt den friska
»Solglad dag», hvilken måste omtagas. Hr Berg-
ström utförde vid göd röstdisposition den präk-
tiga »Bergmanden», hvilket stycke dock kräfver
en mäktigare stämma för att göra sig fullt gällan-
de. I stället för fru Möller, som blifvit sjuk,
uppträdde hr Forsell, hvars vackra stämma man
alltid gärna hör från konserttribunen. Fem små
pianostycken, tillsammans kallade »Erotikon», ut-
fördes fint och enkelt af hr Stenhammar. Som
rena orkesternummer hade upptagits en spirituel
festpolonäs i e-dur, »Heliga tre konungars öken-
vandring», en särdeles originell och målande or-
kesterskiss samt sviten »På vandring», hvilken
egentligen är skrifven för piano, men af hr Au-
lin erhållit en ypperlig instrumentering. Särskildt
förtjänar i denna de båda sista satserna, »Afton-
stämning» och »I bykrogen», att framhållas. Kon-
serten väckte lifligt och välförtjänt bifall, ägnadt
såväl kompositören som de uppträdande, bland
de senare särskildt hr Aulin, hvilken hade gläd-
jen att se sin vädjan till den musikaliska all-
mänheten för den sjuke vännen ej liafva varit
förgäfves.
Musikföreningen gifver instundande tisdag sin
49:de konsert, denna gång med biträde af fru
Dina Edling, fröken Anna Piehl, hrr C. F. Lund-
qvist och O. A. Gentzel samt k. hofkapellet. Pro-
grammet upptager kompositioner af Brahms,
Franck, Hallström och Gade.
Pianisten Borwick gifver i morgon lördag kon-
sert i Musikaliska akademiens stora sal.
––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0034.html
