Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 28 januari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
32
O
►
N
M
n
» o g
B.
C =13
S* cd -<
?» a
= b 2.
CD CD
CO
’b
B "ö
B. CD
CD g 3
= 2 Œ
1898
ville tillbakavisa hans djärfva kärleksför-
klaring. Hon liade också på den tiden
namn om sig att vara stolt, och han fann
det ej underligt, att hon refuserade en fat-
tig kontorist, då hon säkert hade mera ly-
sande utsikter. Han kände sig dock djupt
sårad och olycklig öfver hennes tystnad
och grämde sig öfver, att hon ej ens be-
värdigade honom med ett svar.
Nu, när de båda pröfvat så mycket af
lifvet och båda voro mera sansade — ville
hon kanske nu uppriktigt säga honom mo-
tivet till ett sådant handlingssätt?
»Motivet» — Stammade hon— »det var
— att jag aldrig fick eder biljett.»
Han tvärstannade och såg henne spändt
in i ögonen.
»Aldrig fick min biljett, säger ni. Hur
var det möjligt, jag lämnade den ju själf?»
»Ja, det vet jag nu, men då — jag
måtte ha varit alltför upprörd — pappa
kom hastigt öfver oss — ja, med ett ord,
jag märkte ej, att ni lämnade någonting i
min hand.»
»Men nu vet ni det?»
»Ja, sedan i morse.»
» Oförklarligt! »
»Ej ett sådant under som ni tror. Den
hade halkat ner mellan ryggstycket och
sitsen på den soffa, i hvilken vi sutto till-
sammans, och där har den legat orubbad
i elfva år. »
»Förunderligt! — och nu?»
»Ligger den i min ficka» — sade Hanna,
och ett skälmaktigt leende, som klädde
henne väl, drog öfver hennes läppar.
»Idel gåtor» — sade Malcolm. »Men
har ni nu läst biljetten?»
»Ja!»
»Och vill ni nu lämna mig ett fullt upp-
riktigt svar?»
»Jä!»
Han bjöd henne armen och fattade hen-
nes hand, som han kramade hårdt.
Tysta gingo de så en stund tillsammans.
Ändtligen var hon färdig med sitt svar,
men orden kommo dröjande öfver hennes
läppar.
»För elfva år sedan skulle svaret ha ut-
fallit så: Jag älskar er Malcolm och vill
pröfva lifvet tillsammans med eder — men
nu ...»
»Men nu . . .?»
»Nu känna vi ej hvarandra fullt så väl
som då, och åren ha väl gjort oss mera
betänksamma. Jag tviflar ej på, att ni är
en fullt hederlig man, likaväl som jag kan
säga mig vara en hederlig flicka, men vi
skola båda vara förståndiga och låta det
skimmer från fordom, som möjligen bidrar
till att försköna detta vårt första samman-
träffande, blekna bort igen, så kunna vi
sedan mera klart döma till halten af våra
verkliga känslor.»
»Ni är mycket förståndig» — suckade
Malcolm — »men ni har kanske rätt. Ett
vill jag dock förbereda er på — att jag
numera är en mycket energisk man, som
ej lätt släpper den uppgift han föresatt sig
att gå i land med.»
Ännu en stund gingo de fram och till-
baka och Hanna berättade därunder, hur
hon funnit biljetten i den gamla soffan,
hvilken tillika med en mängd andra saker
såldes på auktion, sedan hennes far dött,
samt anledningen till hennes narraktiga upp-
trädande vid middagen. Då hon slutat,
sade Malcolm:
»Genast ni- trädde in i salen, drogs mina
blickar till eder genom något magnetiskt
inflytande, och jag var sedan under hela
måltiden så förströdd, att det borde ha
väckt mitt värdfolks uppmärksamhet. Men
om så var, voro de allt för artiga att visa
sade det.»
»Hvad händelsen med biljetten beträffar»
— tilläde han — »och det sätt hvarpå vi
sammanförts, ser jag däri blott en ny
uppenbarelse af hvad jag mången gång
förut erfarit, att de vägar, på hvilka vi
föras mot ett bestämdt mål, ofta synas
ganska underliga för vår inskränkta upp-
fattning. Att vi just i dag skulle mötas i
ett hus, där ingen af oss förut satt sin
fot, har säkert den djupaste betydelse för
oss båda. Eller hvad tror ni därom, Hanna?»
Då han nu för första gången tilltalade
henne med hennes dopnamn, spratt hon till,
och med en förnimmelse som om hon just
vore på väg att löpa in i en trygg hamn,
svarade hon stilla:
»Jag tror, Malcolm, att det har mycket
att betyda för oss.»
’Jiåsförårif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
För sommarens soliga dagar
Ej skapad och danad jag blifvit.
Mot Bores omutliga lagar
Man nu som en hjälp mig har gifvit.
Ej illa i tjänsten jag farit,
Ty knappt jag den börjat ännu,
Men när jag i striden har varit,
Jag är ej så fin då som nu.
Ju bistrare Bore sitt anlete visar,
Ju längre som gäst han blir kvar,
Dess mera mitt praktiska värde man
prisar,
Dess mer mina krafter i anspråk
man tar.
Mitt värde är ganska betydligt,
Det veta vi nog lite hvar,
Mitt utvärtes kraftigt och prydligt,
Så maken nog knappast man har.
Ja, nu när jag börjar min bana
Att kämpa för frihet, en kamp som
är svår.
Du lyckönskar mig, jag kan ana,
Farväl då så länge — vi träffas i
vår.
Så låter mitt hela, som nog du för-
stått.
Se här några småord jag sedan har
fått.
Hvad fanns vid hofvet i forna tider?
Hvad, om på handen du fått det,
svider.
Hvad mången icke sitt sinne gör.
Så finnes något, till kroppen hör.
Innehållsförteckning :
Våra landshöfdingsfruar. VII: Augusta Crusebjörn
född Bahrman, Sigrid Dickson, född Sparre, och Georgine
Poignant, född von Engeström. — Några blad ur min
dagbok ; af Gerda Meyerson. — Funderingar öfver en te-
kopp; af Bell. — Snorres rimkrönikor: I. — Skaldernas
kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders. II- Jo-
han Olof Wallin. — Två bref; skiss för Idun af H. Finne
von Melsted. — Ar det klandervärdt ? Af —g—g. — »En
eneste gang ...» Af Adi. — Dr notisboken — Teater och
musik. — Mellan morgon och afton; skiss för Idun af
Sophie Linge. (Forts o. slut.) — Tidsfördrif.
Hvad glädje skänker, men äfvensorg.
Hvad lätt du finner på flere torg.
Ett annat uttryck vi ha för »skam».
Hvad uti håret man gör med kam.
Hvad bör sitt löfte man icke göra.
En häst som roligt ej, är att köra.
Så bland pronomen ett ord vi ha.
Hvad i vår barndom ej smakar bra.
Hvad Bores uppsyn man kalla bör.
Hvad som ur kriget soldaten för.
Så namn på kvinnor vi hafva två.
Hvad brukar lätt man af snufva få?
Hvad som till arbete mången är.
Hvad nog kan hjälpa att knifven
skär.
Hvad i en granskog man rikligt
finner.
Hur kan man säga att tjära brinner?
Så finns en fågel, som tala kan.
En gud i norden, hvad heter han?
Hvart, när du fryser, nog hälst du
går.
I hvarje månad hvad då du får.
Med röst förenad, en stämma god.
Ett djur om vintern oss stek bestod.
Hvart frukten ofta från trädet faller.
Ibland en orsak till mycket skvaller.
Hvad ser man syskon ej sällan göra?
Hvad som till svinet ju måste höra,
I trädgårdsskötsel nödvändighet.
Ett byggnadsämne, hvad heter det?
En orsak ofta till mångens död.
Hvad måste den, som är stadd i nöd ?
Om sju från femton du sedan drar,
Hvad kan man säga du då har kvar?
Hvar torkas säden, som mältad är?
En sedel omtyckt vi hafva här.
Så kan på näsan ett namn man
gifva.
Hvad skolbarn önska att det skall
blifva.
För landsbor ofta en plats så fin.
En variation af det ordet »hin».
Hvad mången flicka så fager har.
Hvad ofta örnen i näbben tar.
Ja nu vi skiljas för denna
Jag hoppas skilsmässan ej
blir lång.
Moster Lisa.
Hopfogningsgäta.
Fig. 1.
2 3
+ +
1 + + 4
+ + + +
+ + + +
+ + + +
+ + + +
Fig. 2.
1
1+
2
+
3
+
+ j + +
+ + +
+ + +
De med kors betecknade rutorna
i fig. 1 och 2 skola ifyllas med bok-
stäfver, så att de gifna 7 geogra-
fiska namn, af hvilka 4 komma på
fig. 1 och 3 på fig. 2. Obs.! .Ra-
derna läsas uppifrån—nedåt.
Fig. 1: 1) socken i Skåne, 2) stad
i Italien, 3) departement i Frank-
rike, 4) flod i Europa.
Fig. 2; 1) stad i Sydamerika, 2)
flod i Europa, 3) stad i Sverige.
Tänka vi oss nu att vi hopskjuta
fig. 1 och 2, så att de bilda ett helt,
skall den rad, som uppkommer ge-
nom rutornas ingripande i hvar-
andra, gifva namnet på en italiensk
stad.
Kaffe
patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor
Liebigs metod, hvarigenom det står sig i flere månader,
- i fina blandningar: Java, Mocka, Plantage m. fl. vv?
/ Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Sthlm ’ ^
10
Fix.
Ar itmorem.
, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,
= litteratur,
8, 9 ■ = partikel,
5, 7, 6 = träd,
3, 8, 7 = inträngande,
10, 2, 6 = för smaken,
4, 8, 10 = pronomen,
9, 2, 4 = hvad hund och katt ha,
men ej tupp,
10, 7, 2, 1 = rullande.
E. O. N.
Charad.
Om man mitt första är, men ändå
vill
Satirens pilspets mot sin nästa
vända,
Man säkert gör en andra och därtill
Mitt hela kallad blir — ja, så’nt kan
hända.
S. L.
Rebus.
12 S
d
o
Moster Lisa.
Lösningar.
Charad .- Sol-katt.
Stafvetsegåtan : Folkets kärlek, min belö-
ning; 1) Falun, 2) tomat, 3) kalla, 4) halka,
5) Molde, 6) råtta, 7) mössa, 8) Molok, 9)
gevär, 10) morot, 11) Allan, 12) elfva, 18)
Kosta, 14) Emmån, 15) Brita, 16) panna
17) nabob, 18) raket, 19) stall, 20) Hankö,
21) tjäna, 22) krita, 23) gneis, 24) Georg.
Ordgåtan: Tullgarn-Rosendal; 1) Trier,
2) Uno, 3) Lindesnäs, 4) Dinde, 5) Glom-
men, ß) Alkald, 7) Kamlösa, 8) Nådendal.
Ifyllningmppgiften : 1) Salins, 2) Stoney,
3) London, 4) lndore, 5) Oporto, 6) Genève.
Apohopen: Peruk, Peru, Per.
-V-
Förädlade Kaffetillsatser,
Gor kaffet homogent, välsmakande, sundi, närande och billigt.
Begär hos er närmaste halldi. KronliMHV- orh rikläll»ing»li»iirr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
