Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 4 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 IDUN 1898
’
i- ’
sM§
WbsT
’m ’# >
vi-JS&k.
3, T“>-
-
< #i»
De flesta dygder, vi besitta, ansluta sig till hemmet. Där lära vi de föråta grunderna till all
visdom, där lära vi i smått den världsfilosofi, som vi böra följa och öfva i det stora,
S. C. W. Bindesboll.
Prins Carls rökrum.
Jag skall visst icke försöka beskrifva
mina intryck af Stockholm för dig, kära
Louise. Jag skall-till och med förskona
dig från skildringen af mina besök på
muséer och teatrar — ett par, tre baler
med för resten, -— tills jag kommer hem,
men jag måste berätta dig om en fin visit,
jag gjort. Och gissa hvar, du? Hos gamle
öfverstens tror du? Nej, bättre opp! I
Arffurstens palats, min nådiga, hos Prins
Carl och Prinsessan Ingeborg. Hvad sä-
ger min fröken kusin om det? Hör nu på!
von L. och jag — har jag sagt, att det
var Marie, som var med? — Nog af, vi
observerade ej i början en välvillig notis
om ett litet konstgrepp med dörren, som
också stod att läsa på en plåt. Emeller-
tid öppnades det till sist, och vi kommo in.
Det första, som möter den besökande
(Louise, du, låter det ej fint?) är en trap-
pa. Ja, du ser undersam ut, men det är
så — såvida jag ej skall säga två hun-
dar, ty det är också sant.
Hertigens bo nämligen två trappor upp,
och entrén är mellan första och andra
trappan. Hvad hundarna angår, äro två
alltid därnere, strax vid dörren, af det
enkla skäl, att de ej kunna annat (de äro
af gips eller kanske af brons, kära du!).
Jag har nu verkligen mycket litet minne
af vestibulens utseende, så att jag ej vill
riskera att komma sanningen för när (hvar-
för säger man ej i stället osanningen?)
genom en beskrifning, som ej »sig stöder
på fakta», som kusin Adolf sjunger. Jag
minns blott, att jag en passant såg ett stort
porträtt, som hängde öfver en gammal
vacker kista, på hvilken satt en rätt vac-
ker gosse i uniform, nej, jag menar en
gosse i vacker uniform : eu ordonnans, min
vän ! (Mon Dieu, jag önskar jag hade en så-
dan där, när jag skall ha bud till pappa från
väfkammaren !) Porträttet lär, efter hvad
jag sedan hört, framställa Lennart Tor-
stensson, som en gång i tiden — käraste,
kan du minnas när? — ägt Arffurstens
palats.
Vi kommo emellertid in i en rätt mörk
tambur, hvilken dock som genom ett troll-
slag blef ljus, tack vare en lakej, en knapp
och ett par elektriska lampor — som nä-
stan är det enda jag af hela min själ af-
undas hufvudstaden. Det visade sig nu,
att tamburen var röd och prydd med gamla
vackra skåp, kistor och gyllenläderstolar
samt på väggarna med vapen och brokiga
holländska fajanser, sådana du sett i pors-
linsköket hos onkel. På ett skrifbord (med
en rätt dålig penna, ma chère; den var
Om du riktigt vill se Prins Carl, när du
kommer till Stockholm, skall du följa mitt
råd och taga in på Hotel Rydberg. Vi
bodde lyckligtvis där, onkel och jag. —
Då jag nu dag efter dag såg både Prinses-
san och Prinsen och Arffurstens palats,
kan du nog förstå, att jag fick en »väl-
dig» lust (som det heter här) att se, hur
det älskvärda unga paret bodde — ty älsk-
värda se de ut, det är säkert. Käraste,
jag skall ej upptaga din tid med att be-
skrifva, hur det gick till att jag kom
dit, och hur jag fått de bilder af det
furstliga hemmet jag sänder dig. Nog af,
en vacker dag (ja, du förstår, inte vac-
ker i den meningen, att här var sol eller
klar luft — å nej, sådant har man ej
här!)... För att vara mer historiskt trovär-
dig, skall jag säga: en mulen förmiddag
vid half-tre-tiden stod jag i godt följe och
ringde på dörren till »D. D. K. K. H. H.
Hertigens och Hertiginnans af Vestergöt-
land våning», som det står på en dörrskylt
alldeles som hos andra dödliga, hvilka
nödgas bo flere familjer i samma hus. —
Vi voro kanske en smula nervösa, Marie Prins Carls sivinfruna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
