Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 18 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
52
stundom göra sig något bredt på bekostnad
af det komfortabla.
Grundskillnaden mellan det gamla svenska
herrgårdshuset och den moderna villan är
den, att den förras byggmästare arbetade
utifrån och inåt, d. v. s. sökte att inom de
Fig. 2. Modern svensk villa.
gifna fyra ytterväggarna uppdela utrymmet
i ett visst antal rum, medan den senare
arbetar inifrån och utåt, grupperar sina olika
rum såsom honom bäst och bekvämast synes
och låter det yttre få taga form därefter.
Att kalla det ena eller andra sättet rikti-
gare torde vara vanskligt nog, men det sy-
nes dock, som om det gamla svenska sättet
att samla det hela under ett tak, pröfvadt
som det varit under århundraden, skulle
särskildt för vårt klimat vara att föredra-
ga. Måhända skulle en kombination af båda
med en friare gruppering af rummen, en
lyckligare anordning af fönstren och en be-
kvämare af ekonomilokalerna, allt inom fyra
väggar och under samma tak, för oss vara
idealet af bostad.
Huru som hälst, den som kan bygga eget
hus är värd deras afund, hvilka måste bo
i städernas hyrda »våningar».
Hyreskasernerna äro nu en gång ett gan-
ska nödvändigt ondt, eftersom de utgöra
den enda form, under hvilken privatbostä-
der kunna förekomma i våra folkuppfyllda
storstäder. En våning i ett äldre sådant
hus är — oaktadt dess hufvuddrag äro de-
samma — betydligt olika en våning af mo-
dernaste art och den utveckling, som den
genomgått, har varit i stadig riktning mot
tvänne mål: bekvämlighet och praktfullhet.
Dessa båda egenskaper utmärka i lika hög
grad den moderna storstadsvåningen, och
lika mycket som den förra bidrager att öka
ett hems trefnad, lika mycket är den se-
nare därför hinderlig. En sådan våning är
Fig. 3. Plan af en Stockholmsvåning
planlagd efter en ständigt återkommande
schablon, hvilket den nogsamt kunnat iakt-
taga, som haft det hopplösa arbetet att gå
och »se på rum.» Där finnas sal, salong,
herrum, sängkammare och kök, och är den
större, tillkommer mottagningsrum, boudoir,
barnkammare m. m. Och det är ej nog
med att dessa numera alltid äro desamma,
deras läge i förhållande till hvarandra är
också gifvet, och ännu vidare deras dekorering
åsätter dem en outplånlig stämpel af deras
bestämmelse. Den allra senaste utvecklin-
gen har börjat gifva en något större frihet
åt planläggningen, men största flertalet mo-
derna stadsvåningar kunna igenkännas på
följande: »salen» är alltid största rummet
och äfven första rummet, så att, vare sig
edert bordssällskap är stort eller litet, skall
det rum, som egentligen endast borde an-
vändas för måltider, upptaga största ut-
rymmet, och ni skall alltid riskera att
öfverraskas af besök, då ni är i färd med
ätandets intima funktion. »Salongen», som
enligt gängse bruk är ett lyxrum och intet
annat, plägar i storlek komma efter salen,
sängkammaren brister vanligen i afseende
å dimensioner gent emot de enklaste sani-
tära fordringar, och »herrns rum» är gärna
det minsta af alla och svårast att »göra
något af». Hvad rummens dekorering be-
träffar, har denna alltjämt ökats i lyx.
Våra dagars arkitekter ha i privatarkitek-
turen infört en dekoration, som skapats för
gångna tiders praktfullaste palatser. Renäs-
sansens och de följande stilarnas rikaste Or-
namentik — i gips och limfärg väl till
förstående — användes i enkla borgerliga
bostäder. Och det är ej nog med, att dessa
gamla stilar i allmänhet framträda i våra
tak och kakelugnar, de ockupera och dela
sig emellan vissa rum, så att salen med
nödvändighet är i en mer eller mindre tung
renässans, »salongen» i grann roooco. Att
med trefnad och smak möblera en dylik
våning är ytterligt svårt — de fall, då det
lyckats, äro icke många. Det finnes därvid
två sätt att gå till väga, antingen under-
kastar man sig det tvång, som rumsanord-
ningen och dekoreringen pålägga, skaffar sig
renässansmöbler för salen, rococo för salon-
gen o. s. v. och åstadkommer en »stilenlig»
våning, eller bryter man mot arkitektens
maktspråk, förlägger sina rum där man själf
vill ha dem och möblerar dem med möbler,
som man tycker om och trifs med, och riske-
rar, såsom en vän till mig nyligen gjorde,
att af en snusförnuftig besökare få höra, att
den här våningen är alldeles galet möblerad,
ty detta är inte salen och detta ej herrns
rum, utan tvärt om. Resultatet af den för-
sta anordningen blir sällan trefnad, af den
andra ofta smaklöshet.
Med dessa moderna våningar för ögonen,
vill jag våga den paradoxen, att den som
i våra dagar vill ha ett trefligt hem, får
hyra rum i något af dessa gamla hus från
17- och 1600-talen, som ännu finnas kvar
t. ex. i vår hufvudstads utkanter.
En b#kväm bostad har köks- och ekonomi-
departementet i närmaste förbindelse med
matsal och sofrum, utan att de kulinariska
förberedelserna få i dem göra sig kännbara.
I detta fall äro våra moderna stadsvånin-
gars »serveringsrum» till stor nytta såsom
både skiljande och förenande dessa olika
delar af bostaden; så är också den i villor
och landtgårdar stundom brukliga anord-
ningen med köket i en annan våning, före-
nadt genom särskild trappa med hufvud-
våningen. Tamburen är stor och ljus och
platsen för öfverplagg så anordnad, att dessa
icke genast falla i ögonen och gifva en in-
trycket af, att man inkommer i en stor gar-
derob. Detta tamburens garderobsartade
utseende — ett af de största felen i våra
våningar — synes dock ingalunda vara omöj-
ligt att afhjälpa.
Hvad garderober beträffar, böra de så vidt
möjligt vara ljusa, vare sig medels fönster
eller elektrisk belysning. Höjden af be-
kvämlighet af detta slag anser jag mig ha
iakttagit i ett hem, där elektriskt ljus fanns
till och med i galoschhyllorna. Det eller
de rum, som begagnas för det dagliga fa-
miljumgänget, äro rymliga och sofrummen
framför allt luftiga och stora.
En bostads blifvande trefnad beror i hög
grad af dess väggfasta förutsättningar, an-
ordningar af väggar, golf, tak. Ett rums
proportioner utgöra den icke minst viktiga
faktorn i dess trefnad. Ett kvadratiskt
rum verkar tråkigt, men ett alltför lång-
sträckt ännu mera så, särskildt om fön-
stren äro anbringade på dess långsida; och
hvad beträffar dessa sexkantiga, trekantiga,
runda eller ovala rumsformer, som vår nyare
privatarkitektur i städerna ofta nog påtvin-
Fig. 4. Modern hvit kakelugn.
gar oss, så äro de olyckor, för hvilka hvar
och en må akta sig, som sträfvar efter tref-
nad och komfort i sin bostad. Däremot,
ju flere räta vinklar, dess bättre, alkover
och utbyggda fönster gifva icke blott om-
växling åt rummens former, de bidraga ock-
så väsentligt till trefnaden genom ökadt
antal af vråar. Att »sitta i hörnet» är ju
en inbjudning, som göres den ärade gästen,
och vi känna alla den platsens behagliga
trefnad. Rummets hörn och vrår lämpa sig
också förträffligt till trefliga sittplatser, nå-
got som vi här hos oss mindre hafva iakt-
tagit än de bekväma engelsmännen, hvilka
rent af uppfunnit en särskild möbel »the
cosy corner» för detta ändamål; en möbelsom
man placerar hvar som helst i rummet, sålun-
da skapande »ett hörn» midt på golfvet. En
vrå har dock äfven hos oss sedan gammalt
hållits i helgd, och det är »kakelugnsvrån».
Kakelugnen, som hos oss representerar »den
husliga härden», har sedan ett par århun-
draden tillbaka haft sin stora andel i det
svenska boningsrummets så väl trefnad som
dekorativa utstyrsel. Likasom rummets de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
