Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 18 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 53
1898
Fig. 5. Bakgrundstapet i en färg.
å/p <rf
£«WijW ^•5
•jsss^
.
wmfmm. ulÿ-L::/J/,
mmé
Wmm ö’ ivianWl\\
mmm
®J8©
»■
»igf
Mr
wmm
9m fr¥k
tëSSêM
mmå^
mm
Flg. 6. Figurtapet (af Walter Crane.)
korering i allmänhet har också kakelugnen
varit underkastad stilens växlingar, och i vår
stilenlighetsjagande tid utstyres denna for-
dom så enkla pjäs i oändligt växlande dräkt
och med slösande prakt i färger och reliefor-
nering. Den verkar därigenom med ett be-
stämdt tvång på rummets möblering och an-
ordning i öfrigt och intet är vanligare än att
se en grann och simpel praktkakelugn störa
harmonien i ett eljes vackert anordnadt
rum. Ju enklare kakelugnen är dess bättre
är dess verkan; lycklig den, som i sitt hem
äger en eller annan af dessa gamla Marie-
bergs eller Eörstrandskakelugnar från 1700-
talet, med deras naiva blomstermålningar på
hvit botten, eller en i enfärgad glasyr hållen
pjäs, vare sig en af dessa gamla gröna eller
de imitationer af dessa som på senare tid
börjat visa sig.
En form, som vi nyligen börjat låna uti-
från, är den öppna spiseln, vanligen i marmor,
bruklig i våra städers ståtligare våningar.
Denna spisel (»cheminée») är hos oss dock
endast en maskerad kakelugn; dess förnäm-
sta behag, den ständigt glödande kolelden,
lämpar sig ju ej för våra klimatförhållanden.
Ännu mera viktigt än eldstadens utstyr-
sel är för rummets totalintryck dess taks och
väggars dekorering. Äfven här ha vi i vara
dagar sett den gammaldags enkelheten efter-
trädd af en allt grannare, men också simp-
lare prakt.
Det stora flertalet våningar i våra stä-
der visar oss nu tak omgifna af breda, rikt
dekorerade friser och »hålkäl» i gips, och
i hvars midt prunkar en »rosett» så smak-
lös som trots någon sockerbagaretårta. Och
denna gipsgrannlåt är öfverdragen med fär-
ger, framtrollade ur en obildad yrkesmålares
fantasi, och bemålad med blommor och orna-
nament af samma tvifvelaktiga ursprung.
Hvad man i den vägen kan få se öfvergår
verkligen all beskrifning och vare sig det
endast är ett öfvergående mod eller början
till en bättre riktning, kan man inte annat
än glädja sig åt, att denna del af rums-
dekoreringen på allra senaste tid blifvit enk-
lare.
Väggbeklädnaden är hvad som i sista
hand sätter prägeln på det färdiginredda,
ännu ej möblerade rummet; tapetserandet
är också den viktigaste, liksom ofta nog den
vanskligaste uppgiften vid en bostads inred-
ning. Den tid är helt nyligen förbi, då
modet föreskref tapeter i mörka, dystra
färger, stundom lifvade af konturer eller
chatteringar i guld; mönstren voro dåliga
efterbildningar af gamla utlefvade renäs-
sansmotiv, eller kaleidoskopliknande figurer
utan någon som helst stil. De engelska
tapeterna hafva efterträdt dessa och deras
ljusa och friska färger, deras harmoniska
mönster äro lika mycket ägnade att lifva
sinnet som de förra att fördystra det.
Men hurudana än tapeterna må vara, den
som inflyttar i ett gammalt hus eller redan
bebodd våning, dens trefnad är på nåd och
onåd öfverlämnad åt godtycket hos den, som
låtit sätta upp tapeterna. Att själf välja
tapeter är därför ock en nödvändighet för
vinnande af trefnad; för många är det vis-
serligen ett nödvändigt ondt, men jag tror
att de plågsamma stunder, som tillbringas i
val och i kval inför en tapethandlares mång-
skiftande lager, alltid belöna sig tusenfaldt,
om de resultera i valet af en vacker och
passande väggbeklädnad. Tapeten skall vara
bakgrunden icke blott för de konstverk, vi
tilläfventyrs ha att hänga upp på våra väg-
gar, utan äfven för våra möbler, ja till och
med för oss s]älfva. I de flesta fall är en
lugn »bakgrundstapet» i en eller par toner
och i en färg, harmonierande med möble-
mangets, att föredraga, i synnerhet för den
som kan pryda ett hem med en mycken-
het taflor och andra konstverk. Men en
ännu bättre verkan, om också svårare att
vinna, kan åstadkommas med en af dessa
tapeter i rika mönster och kraftiga färger,,
som nu i sådan rikedom från England in-
kommit i vår marknad. En sådan tapet
verkar i sig själf tillräckligt dekorativ och
plägar vanligen »slå ihjäl», hvad som på
honom upphänges.
Hur man än, väljer sin tapet, skall man
dock alltid vinna ett godt resultat, om man
har i minnet såsom grundregel för ett rums
dekorering, hvad en af Englands förnämste
skönhetslärare, William Morris, därom sagt,
nämligen att ett rum skall verka färg ej
färger.
- - •*–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
