Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 18 februari 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
r>6
O
>
»
M
10
s-grs*
-? S =
501
e =*3
XCD -t
<* co o:
C£ »
05 T3 ^
£2. ®
2 g 3
C/>
o:
o
ss
OQ
^ ■
O
O
4
01
o
I«
|c4
g
m
w
M
w
10
•il
H
öl
td
îd
o
b
Cf B
o |0
s» JE?
oç
H*
W ci
O o
f- 3-
O
»i
Hon talade vid dylika tillfällen alltför
mycket om sin intima bekantskap med den
och den fröken eller gifta damen. Detta
var en af de -— låt mig säga -— egen-
heter, som stötte den gamla damen, den
andra var flickans feberaktigt brådskande
sätt att för alla kungöra en sådan sak, som
att den eller den mera bemärkta personen
hälsat på henne ute på gatan eller vägen
samt stannat och växlat ett par ord med
henne.
När den gamla frun började gifva akt på
denna segare egenhet, hade hon fattat be-
slut att bereda den föräldralösa ett anspråks-
löst, stilla hem hos sig. Hennes gamla
tjänarinna behöfde någon hjälp vid de dag-
liga bestyren, men föröfrigt skulle Oliva
intaga en dotters plats samt erhålla tillfälle
att genom handarbete förskaffa sig en in-
komst utom sin fasta lön. Men, som sagdt,
flickans egendomligheter väckte vissa miss-
tankar, tankar på oäkta bladguld, och in-
nan beslutet öfvergick till handling, skaffa-
de den gamla sig säkra underrättelser–– — »
»0 tant! — —»
»Flickans rykte var oklanderligt. Hon var
dotter till en bokhållare på ett bruk, som
äges af en högtstående familj. Olivas far-
far var en duktig smedmästare, och då han
gick ur tiden, erhöll sonen — hans enda
barn — ett arf, hvilket satte honom i stånd
att gifta sig med en fattig flicka, som vun-
nit hans hjärta.
Antagligen gifte hon sig äfven af kärlek,
men den måste dock ej ha varit af den
äkta sorten, ty hon blygdes för hans myc-
ket vanliga namn och öfvertalade honom
att utbyta det mot hennes, som hade en
viss adlig klang. Med namnet följde, en-
ligt det unga parets mening, förpliktelser
att ställa hemmet på stor fot, och bruks-
bokhållarens, som ansågos för rikt folk, fick
stort umgänge. De hade blott det enda bar-
net, och de lyckades bevara skenet af väl-
stånd, tills hennes skolundervisning var af-
slutad; men så föll bladguldet plötsligt af.
Principalen räddade den olycklige mannen
undan lagens arm och sände honom till
Amerika, där han dock snart afled, och hans
hustru öfverlefde honom endast ett par
månader. Brukets égaré anslog en liten
årlig summa åt den värnlösa flickan, som
under de närmast därpå följande åren reste
på gästning hos sin mors många släktingar
och senare vida kring landet, då föräldrar-
nes olycka var glömd.
I föräldrarnes historia låg förklaringen
till dotterns egendomligheter, och den gamla
frun fick ännu större lust att bereda denna
ett fast hem, menande, att när de orsaker,
som förledde den hemlösa till att ständigt
uppförgylla sin osäkra ställning, föllo bort,
skulle hon bortlägga detta obehagliga sätt.
Men efter någon tid fick Olivas nya »tant»
bref från sina aflägset boende bröder med
förfrågan, om den lilla lifränta hon ägde
räckte till för att hålla sällskapsdam eller
lektris, tror jag det hette, samt till att lefva
med i societeten, besöka teatern och så
vidare. De voro rädda, att systern fått en
skruf lös och satte sig i skuld. Oliva hade,
utan att ana släktskapen, skriftligt sökt
återknyta bekantskapen med deras döttrar,
som hon träffat vid en badort.
Kort efter ankomsten af dessa bref fick
»tanten» besök af en bildad, bra man, som
varmt fästat sig vid den unga flickan, men
som fruktade att hon, som alltid lefvat i
finare kretsar, skulle försmå en handtver-
kares anbud att bli hans hustru —■ —»
»Och nu har tant berättat fab— herr
Viberg om min farl» afbröt Vivi med en
konvulsivisk snyftning, där hon låg fram-
stupa öfver bordet med ansiktet tryckt mot
händerna. »Han bryr sig ej mera om mig!»
Den gamla lade sin hand smekande på
hennes hufvud. »Barn, för dig har nu
kommit den stund, då det beror på dig själf
att för alltid befria dig från de glimmande
bladguldsflagorna. Jag har naturligtvis hän-
visat snickaremästare Viberg till dig själf.
Älskar du honom, kan du också säga ho-
nom sanningen i hvad som rör din familj ; du
själf har ju, tyvärr, bara en mycket vanlig
svaghet, fåfänga, att bekänna. —Se, där kom-
mer han åter hitåt med stormsteg; nu går
jag-in i min sängkammare ! Men kom ihåg,
mitt barn, att ifall du ej känner, att du
kan besvara hans kärlek, så har du fort-
farande ett hem hos mig.» — —
I skymningen återkom snickaremästaren
för tredje gången samma dag, men då
medförde han förlofningsringarne.
Innehållsförteckning :
Evelina Fahnehielm. (Med porträtt.) — När man är en-
sam och oförstådd ; ai Àrco. — Skaldernas kvinnor; små
studier för Idun af Emil Linders. V: B. E. Malmström
och J. Nybom. — Drottningens blommor ; af E. E. - - Ett
homs möblering; ai E. O. Folcker. I: Inredning. (Med 6
ill.) — Vid festen för herr Arvid Ödmann, den 14 febr.
Dikt ai Henrika Widmark. — Ännu några sömmerskere-
flexioner; af T–– — Från Iduns läsekrets : Några tankar
rörande kvinnofredsföreningar; af L. S—g. — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Bladguld ; skiss af Eva Wig-
ström (Are). — Tidsfördrif.
»
»
&
m
n
£
CD
CP3
« jS:
3. g
ca P«
Î>V ®
ä “
3 O:
t* 3*
f*- O
P„, Ci > f9
\ «VH 0+ rv*»Hey’8ev"
idrag mottagas, med tacksamhet.
Logogryf.
I slott eller koja, hos hög eller låg,
Väl ingen med välkomna blickar
mig såg,
När jag tyst smög mig i deras bo-
ning.
Och säkert de anade intet, förrän
Jag väl kommit in och stängt dör-
ren igen
Och blef kvar utan nåd och förskö-
ning.
Hvad jämmer och tårar,
Hvad tärande kval!
Min framfart män spårar
I sorg utan tal.
Och ber man om balsam för svi-
dande såren,
Så hemskt lyder svaret: »Ja väl, men
— på båren!»
Men se! Lika hatad och skydd, som
jag är,
När sorger och död på min fana
jag bär,
Lika mycket är ock jag goûterad,
Då stundom jag kommer, än mörk
till min skrud,
Än färgad så grann, som den rod-
nande brad,
Fast väl omildt jag då blir hand-
terad.
Hvad lystet man blickar
I njutning så säll,
Om munnen sig slickar,
»livad värden är snäll!»
Och nu är det jag, som vid näsan
blir dragen,
Man sjunger mitt lof, men jag ham-
nar — i magen.
livad säkert du ser på just nu, tän-
ker jag,^
I Idun det finnes, som alltid, i dag.
Hvad är rundt och har band om-
kring li fvet ?
Hvad brinner så lätt, om det sättes
i brand,
Och, ledsamt nog, finns det i huf-
v’et ibland?
Nämn ett djur, som på stöld är be-
gifvet.
Och om du nu kände
Mitt hela, så vet
Du äfven en frände,
En släkting till det.
Då vet du nog äfven, hursom det
grasserar
Två verb säga just, hur ens kropp
det handterar.
Och har du så varit på jakt uti skog,
Hvad orren plär göra, det vet du
då nog,
Hvarom ej, kan du jägaren fråga.
Hvad döden lär ha, för att tugga
månntro?
Hvad båten kan göra, om bra du
kan ro.
Hvad du åt, fast du sedan fick plåga.
Hvad kan man få heta,
Om illa man gör?
Fast nogsamt vi veta
Till folk ej det hör.
Hvad bör man väl ha’ för att slita
och sträfva?
Hvad Adam fick göra; han bjöds ju
af Eva.
Ett stånd, som ej upphäfts år sex-|
tiosex.
När krigarelustan hos ynglingen
väck’s,
Hvad drömmer han då, han skall
vinna?
En sport, han bör öfva, förr’n stri-
den har stått.
Hvad vinkeln kan vara;
hvad vägen du gått.
Uti regn, under hvad vill
man hinna?
När ej du fick sofva,
Hvad orsaken var;
Men då vill jag lofva,
Att känsel du har!
Och kan du ej finna, hvad som höll
dig vaken,
Gör ej som prinsessan — sof hällre
på saken.
Rosette.
Kvadratbildningsuppgift.
2 1
5 7 2 7
11 7 4 3 10 6
1 6 7 16 2 12 7 13 14
I3 1 17 3 2 5 6 6 5
1 18 7 19 5 13 17 3 6
6 6 2 3 20’ 19
14 1 5 21
1 19
JIF
16 9 18 !■
5 22 17 23 181
2 19 5 14 9 2 14
2 3 4 2 3 5 6
6 8 5 3 9 1
6 5 4 r
Kaffe,
patentrostadt och konseryeradt i enl. med Professor
Liehigs metod, bvaxigenom det står sig i Here månader,
i fina blandningar : Java, Mocka, Plantage m. fl.
Fabriksbod 9 Biblioteksgatan, Stblm.
Dela de båda ofvanstående figu-
rerna i fyra delar, samt
sammanfoga dessa delar.så
att de tillsammantagna
bilda en kvadrat.
De horisontala raderna i’kvadra-
ten beteckna: 1) kvinnonamn, 2)
provins i norra Europa, 3) finalen
på mången tvist, 4) sjukdom, 5) in-
sekt, 6) ordningstal, 7) fisk, 8) järn-
vägsstation, 9) utländskt träd.
Äro de rätta orden funna, bilda
deras begynnelsebokstäfver, lästa
uppifrån och ned, en svensk stad.
Moster Lisa.
Vokalförändringsgåta.
Med a.
Ej utan eld det skötes rätt
Och har till mål att — göra mätt.
Med o.
På vårt kulturträd kraftigt skott,
Än giftigt och än sundt och godt.
Med u.
Förutan hvilket orm och slå
En god motion ej skulle få.
Med y.
En husfrus plåga, ty det är
Förenadt med rätt stort besvär.
Med å.
En ciceron i kolsvart natt
Med ljus och lykta i sin hatt.
Fix.
Lösningar.
Logogryfen: Dreyfus: fred, fru, fy, sur,
ed, dur, fyr, ref, se, du, yr, rus, sy, ur,
dry, dy, fe, syre, yfs, Urd, de, sed.
Charaden: Hund-hals-band.
Radiearitmogryfen : Leonard: läger, Ester,
Oskar, Nabor, Aller, roder, Dover.
Triangelgåtan: tiger, Isar, gam, er, r.
Palindromen: röd-dör.
Rebusen: Sexa för fyra på Continental.
Rimgåtan •
Hvad är ett rim ? Det är en ton som hoppar
från rad till rad som ifrån sträng till sträng;
en stråle, som förgyller skilda toppar;
en blomma, som strör frön från äng till äng.
Ur poemet »Rimmet» af R. v. Kræmer.
Förädlade Kaffetillsatser, berg^och Ingeniör Landin.
^j Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.
Begär hos er närmaste handl. Hronhaffe och CtMällningskalle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
