Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 4 mars 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN
stercell, sitt rum i entresolen med den djupa
fönsternischen och med utsikt öfver den
vida Upsalaslätten. Här började hon det
öfversättningsarbete, som sedan blef hen-
nes lifs rikaste innehåll.
Hennes första öfversättning var amerika-
nen Bret Hartes »Kaliforniska skisser». Det
var genom ett yttrande af Dickens, som
hon först blef uppmärksam på Bret Harte,
livars arbeten hon skaffade sig. Hon skrif-
ver därom: »Hvad jag själf anser som min
ära, är att jag kanske, näst efter C. R. N.,
som därvid står först och oupphunnen, mest
bidragit att införa den amerikanska littera-
turen här och därigenom beredt många en
hel del glada stunder.» Sedan har hon
öfversatt en sådan mängd af främmande,
isynnerhet engelsk litteratur, att listan därpå
skulle bli allt för lång att anföra, af ame-
rikaner, utom Bret Harte, Mark Twain,
James J:r, Max Adeler m. fl. Af engelska
böcker sätter hon själf högst »David Grieve»,
af mrs Humphry Ward, och vid sidan af
denna Mark Twains märkliga bok om Jeanne
d’Arc, skrifven med en så allvarlig hänfö-
relse och pietet, att ingen kunde tro den
uppsluppne humoristen vara mäktig af en
sådan.
Anna har alltså arbetat på sina-öfver-
sättningar med den allvarligaste föresats
att göra ett godt arbete och att värdigt
återge den författare, hvars verk blifvit
henne anförtrodt. Med den begåfning och
de kunskaper hon förfogar öfver har också
hennes arbete blifvit af bästa sort. Men
det är med en god öfversättning som med
det goda samvetet: det tiger. Hvem som
hälst kan göra anmärkning på en illa gjord
öfversättning ; men om en öfversättning
är mästerligt gjord, så märker, underligt,
nog, icke läsaren, ja, ofta knappt nog kri-
tikern, att det är en öfversättning. Men
ju mindre allmänheten vet att sentera en
sådan öfversättning, desto mera skulle nog
de respektive författarne vara Anna tack-
samma, om de kunde uppfatta, huru sam-
vetsgrant och konstnärligt hon återgifvit
dem.
År 1876 gifte Anna sig och flyttade till
Delsbo i Helsingland, där hennes man blif-
vit distriktsläkare. Det var ett nytt och
ganska underligt lif hon där fick börja.
Midt ibland en halfvild befolkning, där elds-
vådor, stöld och dryckenskap hörde till
dagordningen, utan spår till bildadt um-
gänge, i ett hårdt klimat, med knappa in-
komster, hade Anna tusen svårigheter att
kämpa emot; men hon stod ännu i sin
ungdoms kraft, och hennes konstnärstem-
perament och hennes humor höllo henne
uppe. Ovärderliga äro de beskrifningar med
ord och bild, som hon ännu under denna
tid skickade sina vänner i Upsala. Allt
det, som för henne nog var svårighet och
ofta hemsk vildhet i omgifningen däruppe,
blef i bref och teckningar outtömliga ämnen
till kraft och fantasi för oss andra.
Därpå flyttade Geetes till Skellefteå år
1879 och kommo sålunda från den ansträn-
gande tillvaron bland ett svårhandterligt
bondfolk till det ännu mera påkostande
lifvet i en norrländsk småstad. Mod och
humor höllo ännu krafterna uppe, men en
stor del vemod började dock nu blanda sig
il hennes bref. Hon kände sig lefva i en
andlig landsflykt långt ifrån allt, som hon
höll mest kärt. Dock fäste hon sig starkt
vid Norrlands natur, till hvilken hon ännu
stundom kan längta tillbaka. År 1879
blef hennes man provinsialläkare i Hjo,
där de lefde i fem år, och 1893 flyttade
de till Borås, där de ännu bo.
Den som känt Anna Geete från ungdo-
men, tycker henne äga alla förutsättningar
för att ha kunnat bilda centrum i någon
salong, jämnbördig med hvilken som helst
i de stora kulturhärdarne i Tyskland eller
Frankrike från århundradets början. Hen-
nes artistiska begåfning, hennes litterära
och språkliga kunskaper, hennes stora kon-
versationsförmåga, hennes lätthet att upp-
fatta olika personer och hennes glädje öfver
intelligent sällskapslif — allt tycktes vara
ägnadt att låta hennes talang, komma många
till godo. Men lifvet har velat annorlunda.
Hon har flyttat från småstad till småstad
i alltjämt trånga förhållanden. Själf barn-
lös och långt aflägsnad från släkt och vän-
ner, har hon lefvat ett lif, som alltmer
blifvit ensamhetens.
Men för en rik natur är ensamheten icke
tom. Där lefva minnena, och Anna Geete
är sina minnen passioneradt trogen. Där
lefver arbetet, och hon kan arbeta med lif
och lust som få. Där lefva studierna, och
så länge en bok kommer ut på tryck, har
hon alltid något att läsa. Men mycket
hellre än att hon läser allt hvad andra
skrifva, kunde man önska, att hon själf
skrefve något, icke blott öfversatte. Må-
hända är hennes talang icke vänd åt det
skapande inom litteraturen, men hennes
bref äro så ovanligt intressanta, att hon
utan tvifvel bättre än alla andra, som kunna
skrifva om henne, skulle kunna skrifva sina
memoarer. Det skulle glädja många, om
hon ville göra det.
Helena l\lyblom.
–––-
T
eresa, du stulit mitt tjjärta, så räck mig
din mun till en kyss —
de läppar, som fromma berörde det blanknötta
radbandet nyss.
Ceresa, där inne i kyrkan jag såg, när du
biktade dig,
din barm såg af suckar jag häfvas och tänkte:
o, gällde det mig!
Jag såg, l\uru tårarnes glitter som dagg be-
stänkle din hy,
hur fram öfver kindernas sammet drog blyg-
selns flammande sky.
Ö, var det mig som den gällde, rodnade^,
yppig och varm —
o, var det mig som den gällde, suckerp som
steg ur din barm!
teresa, säg var det kättarn, främlingen uppe
från nord,
som kom din stämma att skälfva i biktens hvi-
skade ord?
teresa, svartögda flicka, du yågar ej andas
hans namn,
men lidelsefullt du sluter kättaren i din famn!
Darnel 5Fallsfröm.
—❖
67
Att rå om sig själf!
äkerligen finnas bland Iduus många
läsarinnor flere, som, innan de kom-
mo i sin ställning af husmoder, aflönande
guvernanter eller »gå frun tillhanda» och
tjänare, själfva innehade en af dessa, mer
eller mindre, dock i allmänhet ganska bero-
ende poster. Minns du då, älskvärda läsa-
rinna, huru ofta du önskade att få »rå om
dig själf», ej endast för en dag eller några
timmar, utan för fjorton dar eller en vecka
åtminstone? Att få kasta af dig de dagliga
plikterna och göra just hvad du ville! Of-
tast var väl ett besök i hemmet det, som
vinkade mest, eller om du ej hade ett så-
dant, ett besök hos en syster eller vän.
Men att framställa en sådan begäran —
nej, det vågade du ej !
Har du glömt allt detta nu, sedan du är
den som makten hafver? Jag är rädd för att
du har det, och om det någon gång dyker
upp i ditt minne, är du genast redo att
tänka för dig själf: nej, hur kan jag reda
mig utan fröken? Hvem skulle se efter att
pojkarne blefvo ordentligt klädda om morg-
narne, och hvem skulle duka bordet o. s. v.?
Och du sänder genast bort dessa tankar
från dig.
Låt oss nu tillsammans tänka efter, om
det ej ändå vore möjligt. Bland guvernan-
ter är det ju många, som ha på förhand
aftalat om tre veckors ferier åtminstone,
vanligen sommartiden, ferier från läxläsning
och ofta frihet att resa bort eller stanna
kvar i familjen, just som de själfva välja.
Så dem är det ej så illa stäldt för, men
den guvernant, som, på samma gång hon
skall undervisa, äfven skall hjälpa till »med
andra i ett hushåll förefallande göromål»
(ofta för 100 kr. om året), hon kan visst ej
lämna sin plats någon tid som helst under
året för ferier, ty hushållsgöromålen läggas
ej på hyllan en viss tid som skolböckerna.
Är det nu en ung flicka, kanske utan
hem eller med ett fattigt . sådant, vågar
hon vanligen aldrig fordra, ja, ej ens bedja
om någon tids ledighet, hur kort den än
är, ty hon ser, hur nödvändig hon är, och
hur det jämt räcker till med arbete, och
vågar ej riskera sin plats. — Det är rakt
ingen skillnad mellan denna sorts guvernan-
ter och »hjälp att gå frun tillhanda», en-
dast att den förstnämnda måste gifva både
andligt och fysiskt arbete och således har
det mera ansträngande än den sistnämnda.
(Inom parentes må anmärkas, att man ej
förstår, hur en husmoder med tre eller fyra
barn under en guvernants ledning kan tän-
ka, att hon, guvernanten, skall kunna bere-
da både sig själf och barnen för följande
dags läxor och ändock vara behjälplig i
hushållet )
I hvilket fall som helst bör en hvar fatta,
att samma arbete nästan dag ut och dag
in blir både tröttande och enformigt i läng-
den. Tänk, hur härligt det skulle kännas,
att kunna få ligga och sträcka sig en kvart
eller halftimme i sängen på morgonen och
veta, att när man kommer upp, man kan
göra just hvad man vill! Och när man då
vet, att man ej vågar framställa en sådan
begäran, blir man lätt trött och liknöjd och
otålig i arbetet, ty, äfven om arbetet ej är
hårdt, finns dock känslan af band till-
städes.
Hvad tänker du, kära läsarinna, din frö-
ken skulle säga, om du kallade henne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
