Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 4 mars 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 IDUN 1898
V^vinnaq och landtbrul^et.
Med anledning af »Ann Lovis’ » artikel i Idun
af d. 11 febr.
ber jag få upptaga ofvanstående ämne och bör-
jar då med den frågan: hvarför kan ej en prak-
tisk, frisk och arbetsam kvinna ägna sina krafter
åt en så hälsobringande sysselsättning som skö-
tandet af ett landtbruk, utan att väcka opinio-
nen emot sig? För 30 år tillbaka skulle ej en
ung flicka kunnat sitta vid kontorspulpeten’till-
sammans med männen, utan att väcka uppseende
— nu kan hon det. Hvarför skulle hon ej då
kunna ägna sina krafter åt landtbruket? Banan
är visserligen ännu, med få undantag, ny, men
många nya banor hafva under de senare 10 tal
åren öppnats för henne, och anses det nu tillföljd
af vanans makt alldeles som sig bör. Om en
gift kvinna vid sin mans frånfälle fortsätter med
landtbruket, anses det energiskt, och »opinionen»
har undseende med henne, men om en ogift
kvinna af håg och fallenhet direkt väljer denna
sysselsättning såsom lefvebröd, så fruktar jag
för att tadelsjukan ej sparar henne, utan för-
svårar hennes bemödanden att skaffa sig en
oberoende existens. Går det henne så emot, så
brytes stafven öfver hennes hufvud, och folk
kallar henne emanciperad — talar om fruntim-
mer, som ingenting begripa — att det var helt
naturligt m. m. Detta rörande hvad man kallar
»opinionen», eller, rättare sagdt, hennes djärfva
steg att företaga något, som ännu hör till säll-
syntheterna — det mindre vanliga.
En man däremot, utan all förmåga att sköta
ett landtbruk, som af sin far anses oduglig att
idka studier, får en gård han måste ju någon-
ting blifva — det går på tok för honom, men
omdömet blir i stället för ett förlöjligande ett
beklagande att det gått så illa, men det hufvud-
lösa i företaget att sköta ett yrke, som man alls
inte begriper, omnämnes ej.
Hvad jag företager mig, jag måtte vara man
eller kvinna, så måste jag äga duglighet därtill,
eller åtminstone en kraftig vilja att genomdrifva
hvad jag föresatt mig och öfvervinna de svårig-
heter, som vid nästan alla företag möta Och
idkandet af landtbruk är i dessa tider ingen lätt
sak. Hvarför? Emedan gårdarne äro för lätt
åtkomliga, frestelsen, att utan kapital, äga en
torfva och skaffa sig en oberoende existens, för
stark. Arbetskrafterna äro också för dyra. Det
behöfs inte många tusen kr. för att köpa ett
landtbruk. Agenter öfverhopa med de fagraste
anbud, locka, ja rent af pocka att göra affär, det
är deras lefvebröd. Egendomarne äro merendels
intecknade till .hvad de äro värda, och de få tusen
som behöfvas för att komma i besittning af en
dylik »egendom», är hvad folk »handlar med»,
som det kallas.
Ar det nu svårare för en kvinna än för en
man att inse detta? Jag kan ej finna det. Huf-
vudsaken är den, att vare sig man eller kvinna
bör man akta sig för affärssvindel. Med 20,000
kr. kapital som Ann Lovis sade sig äga och
därtill håg och lust för landtbruk, hvarför
kunde hon ej då tillfredsställa denna önskan?
Köpt en liten nätt gård för 6 å 8000 kr., betalt
den kontant och haft de öfriga penningarne att
röra sig med till förbättringar m. m. Ty jorden
är inte otacksam för den idoge och verksamme,
som äger något för att kosta på den. Jag vet
många små trefliga gårdar för detta pris, som
föda 10 à 12 nötkreatur och åtminstone 1 häst,
med rikligt bete och skog till afsalu, ifall man
skulle vara nog grym att beröfva sin egendom
dess härligaste prydnad — en sak, som i dessa
tider hör till affärssvindleriet.
Ann Lovis har gifvit 8,000 kr. för fri bostad,
vedbrand, mjölk, smör, slakt, brödföda, en liten
trädgård m. m. Hon använder något af sitt
återstående kapital att förbättra jorden och får
om ett par år mera inkomster, så att hon kan
löna sina tjänare därmed. Hvarför skulle hon
då afrådas ifrån att tillfredsställa sin håg för
denna sysselsättning, därför att hon är — frun-
timmer? Men att köpa gårdar utan kapital,
att tänka sig att af jorden erhålla lefvebröd för
sig och tjänare och betala dryga räntor och amor-
teringar till bankerna är och förblir hufvud-
löst, och just därför äro de flesta landtbrukare
i ett sådant betryck; de behöfva därför icke
vara »oförståndiga» fruntimmer. De hafva köpt,
utan att hafva något att köpa för. Har jag
20.000 kr., får jag ej köpa dyrare än för 8, högst
10.000 kr. Kan jag lefva på en sådan liten
gård? Det gamla ordspråket: »rätta mun efter
matsäcken» får här tillämpas. Jag är van vid
att bo på den eller den gatan med minst 5 à 6
rum, kan jag hafva mindre? Jag kan fortsätta
därmed, om jag har råd därtill, i annat fall mår
jag lika bra vid en billig gata med 2:ne rum.
»Kan en kvinna sätta sig i respekt hos man-
liga tjänare?»
Det beror på henne själf. Bestämda order,
utan kontraorder — en svaghet, som oftast vid-
låder kvinnan. — Visa dem att ni förstår er
sak, var vänlig och betala dem punktigt, så an-
ser jag det lättare reda sig med en manlig tjä
nare än med en kvinnlig. Har jag en förstån-
dig tjänare, så kan jag ju alltid låta honom ut-
tala sin mening, men jag afgör själf.
»Kan en kvinna hafva öfverseende öfver vid-
sträcktare områden af skog o. s. v.?»
Det beror på, om hon orkar gå, i annat fall
är det ju ej värdt blifva landtbrukare. Gå ut
ensam för er själf, studera er in i saken, och
när ni gjort detta, meddela er då med edra tjä-
nare, så att ni med bestämdhet kan gifva order
om hvar och huru mycket ni vill hafva afverkadt.
Gå sedan och se efter att ordern är verkställd.
»Kan en kvinna förstå köpet af egendom själf?»
Lika mycket, om hon är praktisk och förstår
att se upp med alla handlingar och papper som
en man och ej låter sig hänföras för att komma i
besittning af sina önskningars mål; ty en kvinna
låter sig lättare hänföras och öfvertalas än en
man, ehuru männen ofta mången gång gjort en
dum affär. Hon kan ju hafva en rådgifvare härvid-
lag, men med praktisk blick välja någon, som
begriper och icke själf har några biintressen; icke
med någon slags ovisshet visa, att hon af kvinn-
lig svaghet tror sig göra en lugnare affär, där-
för att hon har en man till rådgifvare, ty det
beror ju på livad denne man förstår och det för-
troende hon för öfrigt hyser till honom. Mån-
gen har blifvit bedragen af rådgifvare — mången
har bedragit sig själf genom att försumma anlita
en klok sådan.
En angenäm sysselsättning erbjuder ett landt-
bruk alla, som med lif och lust ägna sig däråt
och äga så pass kapital, att de kunna köpa; men
att på spekulation köpa egendomar och kämpa
med svårigheter i form af dryga lån, är ett huf-
vudlöst företag! och afråder jag därifrån på det
bestämdaste. Att nedlägga en del af sitt kapital
i jorden och med omsorg sköta den, bör ej vara
otacksamt, ej heller på minsta sätt anstötligt för
en kvinna. I alla ;mina företag beror det på
mig själf och mitt uppförande, huruvida jag rättvis-
ligen bör tadlas, och icke därför att jag beträder
en ny bana.
Från Iduns läsekrets.
Vivat!
Emile Zola! — I jubel ditt namn gått ut
i seklets trötta, dystra, tynande slut —
Vår hyllning tag t — I bidad, i anad vår
Så leende Nordens hjärta emot dig slår.
Vårt vivat hör! 1 oårma, i glöd och glans
så klingande gladt det drager emot La, France.
Det hälsar dig ifrån landet vid Östersjöoåg,
från trakter dem ännu aldrig ditt öga såg.
Det är så mycket, mycket, oi ville ha sagdt,’
det ligger och drömmer i hågeni fjättrar lagdi,
det söker sig oäg, men finner ej uttryck i ord —
De äro dig främmande, toner och röst i Nord–––
Men brutet, sakta och hjärteoar/nt hviska de
ett ord, som ger genljud hos dig: la vérité —
Det ordet i gyllne skrift på din fana står,
på din stolta, ljusa, svajande tricolore.
För detta ord i härnad och kamp du gått,
en riddare sans reproche et peur du stått
— Är tung än den mödans oäg, du att vandra har,
till sist blir din lösen ett jublande victoire!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
