Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 11 mars 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 75
nes hos dem. Det är i själfva verket
du — jag — vi alla, som visas fram för
publiken, naturligtvis med vår minst för-
delaktiga sida vänd utåt. Vore så icke
förhållandet, skulle det brokiga sällskapet i
skämttidningarnas spalter förefalla oss som
idel ointressanta främlingar och ej som nu
så innerligt väl bekanta med lätt funna
motsvarigheter i vår omgifning.
De typer, som framställas, kunna, hur
talrika de än må förefalla, sammanföras i
några få hufvudgrupper. Vi hafva barnen
med deras naivitet, tarfligt folk med dess
enfald eller fyndighet och slutligen öfver-
klassens män och kvinnor.
Ägna vi vår uppmärksamhet åt de båda
sistnämnda slagen, finna vi genast en af-
gjord olikhet, icke i sättet hvarpå det skäm-
tas med dem, ty det är alltid lika obarm-
härtigt, men i arten af de snärtar, som
gifvas dem.
Hvad man gycklar med hos mannen är
i regel hans svaghet för det andra könet,
för glaset och ett godt bord, hans räddhåga
för »huskorset», fru eller svärmor, hans
snobberi, hans lust att, ehuru fullkomligt
ovärdig, framstå som skicklig sportman o. d.
Allt detta är onekligen svagheter väl
värda att gisslas, men på det hela taget
äro de dock af ett ganska ofarligt slag, ty
något direkt ondt eller elakt ligger det icke
i dem.
Kommer så ordningen till kvinnan.
Skämtet gäller nu samma fel, böjelse för
flirt, fåfänga och liknande, men härtill kom-
mer en hel del andra betydligt svårare ly-
ten. Vi kunna anteckna opålitlighet i vän-
skap, ondsinthet, trångbröstadt småsinne,
ofördragsamhet, tadelsjuka, skadeglädje m. fl.
Den bild, skämtidningarna gifva af kvin-
nan, är löjeväckande såsom hvarje karrika-
tyr, men i skrattet, som däraf framkallas,
blandar sig icke så litet — hån. Felen,
som det gycklas med, äro för fula, för att
blott vårt humoristiska sinne skulle påver-
kas; vår rättskänsla beröres äfven, och den
framställda bilden synes oss därför i hög
grad osympatisk på samma gång som löj-
lig.
Blir så frågan; är bilden sann eller ej?
Dess egenskap af karrikatyr säger oss ge-
nast, att den omöjligen kan vara sann.
Men osann — det bör den lika litet kunna
vara. Den är en karrikering af vissa kvinn-
liga individer, följaktligen snedvriden och
öfverdrifven, men, såsom syftande på nå-
got verkligt, likväl innehållande en viss
grad af sanning.
Hur stor sanningsprocent bilden innebär,
finner man lättast och säkrast genom att
försöksvis passa in skämttidningarnas kvin-
notyper på kvinnorna i hvardagslifvet. Är
det omöjligt att finna någon motsvarighet
dem emellan, eller förefinnes en sådan en-
dast undantagsvis —• ja, då är karrike-
ringen af kvinnan icke blott orättvis, utan
äfven ohederlig. Frågan rör sig då icke
längre om skämt och satir, utan om falska
beskyllningar, som mången gång på heder
och ära gå.
Men kunna vi återigen känna igen karri-
katyrerna, kunna vi identifiera dem med
kvinnor, som vi mött och möta ute i lif-
vet, icke blott undantagsvis, utan åter och
åter, då uppbäras karrikatyrerna af det
rätta underlaget, sanning, och vi måste, om
än motvilligt, medgifva deras fullkomliga
rätt att finnas till.
Härmed må nu förhålla sig huru som
helst, ett är visst, att det för kvinno-
könet i dess helhet icke är likgiltigt, att
kvinnan sålunda gisslas offentligt. Vore
skämtet godmodigt och gällde det små
mänskliga svagheter, kunde det vara ofar-
ligt nog, men nu när det, som ofta sker,
afser verkliga karaktärslyteD, då är fara på
färde. Vecka efter vecka komma skämt-
tidningarna ut, vecka efter vecka gifva de
kvinnan offentlig tuktan, och åt henne — så-
dan som hon står där med skammen — skrat-
tar man. Skrattet förklingar, men ur skrat-
tet spirar ovillkorligen ringaktning för kvin-
nan. Man behöfvericke ta skämtet så allvar-
ligt, det lämnar ändock efter sig ett visst oför-
delaktigt intryck, ett intryck, som genom
ständigt nytt gyckel alltmer fördjupas. Och
så får kvinnan så småningom ovederhäftig-
hetens, småsinnets, elakhetens, lumpenhe-
tens prägel sig påtryckt.
Det är hög tid, att kvinnan lär sig för-
stå, att det ligger något bakom skämtet,
lär sig känna svedan och skammen af sla-
gen. Har hon kommit därhän, skall hon
äfven förstå, att hon för sitt eget anseen-
des skull måste försvara sig, och först och
sist, att det är en äresak för henne att
icke genom lif och lefverne gifva stoff åt
det slags gyckel, som sätter fläckar på den
allmänna kvinnliga karaktären.
––––-*––––-
ßpel-herrar.
P
recis på slaget klockan sex
Da troppa in uti salongen,
Man skulle rent af bli perplex,
Om en minut blott vore gången,
Ty en förtjänst de ha föi’oisst —
På punktligheten är ej brist■
Nu en och annan frestar på
Att med värdinnan konversera,
Men fasligt trögt det brukar gå —
Hon är så svår att intressera —
När man om vädret talat ut,
Ä’ också alla ämnen slut.
Och fruar ofta hålla tal
I en förtrolig krets af vänner,
Att om de hade en rival,
De rymde bums från sina manner.
Hoad skall den stackar’n göra då,
Som ej har en, men femtituål!!
Tant Barbro.
–––- *–––-
Skaldernas kvinnor.
Små studier för Idun
af Emil Unders.
VIII.
Victor Rydberg.
£
kelidens döde diktarfurste skänkte sitt
land så oändligt mycket, men det låg
ej i hans lynne att vilja ge sina gåfvor åt
just dem eller dem; det är det allmänt mänsk-
liga, som han berör i sina skrifter.
Det är därför svårt att nämna något opus
af hans hand, som kan sägas särskildt vara
riktadt till kvinnorna eller som ger oss nå-
gon utmejslad bild af en kvinna. En så-
dan bild finnes väl i Singoalla, sagan om
dimmans underliga dotter, men då dessa
små studier endast ha afseende på hvad
som diktats i bunden form, kan denna be-
rättelse ej närmare beröras.
Att skalden dock i sin klassiska skön-
hetsvärld inrymde en stor plats åt kvinnan,
har han på flere sätt visat, och när han
träder ut i det larmande nutidslifvet och
sjunger Den nya Grottesången, har han en
öppen blick för det elände, som skapats af
kvinnornas indragande i industrialismens
hvirfvel. I skildringen hur Grotte får trälin-
norna heter det:
»Kungen sade: O de yngre,
o de vackra kvinnorna!
—■ — — — — — — måtte
du förskona dem från Grotte!
Nej, de yngre drogo bäst.
nå så tag trälinnorna!»
Så kommer jungfrun in med te.
Med fart och ifoer tömmes koppen
Och herrarne knappt tid sig ge
Att ta’ en munsbit utaf »doppenn,
Och frun ej hunnit börja, förr’n
Hon allas ryggar ser i dörr’n.
Man kan väl inte spilla bort
Den dyra tiden med att prata,
Och därför gör man pinan kort
Och lämnar frun att solo *stata;
Man har ju spelat kavaljer
I fem minuter eller mer!!!
Nu höres en beskedlig tvist,
Förr’n man vid boiden sig placerar,
En spelar inte gärna whist,
En ann’ för viran hesiterar,
Men allt sig ordnar lätt och fort —
Man får ju ändå spela kort!
Och Grotte får kvinnorna, stjäl bort dem
från hemmen, röfvar deras fägring och lå-
ter dem ge lifvet åt barn, som gatan får
fostra — — —.
Den diktsamling, som innehåller Den nya
Grottesången, har skalden tillägnat sin hustru,
henne, som var hans förstående väninna i
arbetet och vårdarinna af hemmet under
Djursholms ekar.
Det var delvis till henne, som En svensk
kvinna i Idun årsdagen af Victor Kydbergs
död riktade det minneskväde, hvari den
sorg, som träffade hela landet vid skaldens
bortgång, skildras med följande ord:
»Bitter smärta hvarje sinne kände,
det var kungssorg uti andens värld.»
–––- *––––
Och ändtligen de hamnen nått!
Man flitigt trumfar hela kvällen,
Och gubbarne de le så godt
Vid syn’ på Bomanska mamsellen,
Ty Ute hvar de gjort det rön:
Hon är den bästa af sitt kön.
Frun sitter ensam i sin vrå
Och hostar smått af tobaksröken,
Och sorgsna tankar trånga på
Trots hjältemodiga försöken.
Ty hennes kors är tungt och stort —
GemåTn hvar afton spelar kort.
Ännu är ej för sent
att för ungdomen i edert hem prenume-
rera på den fosterländska, ungdomsfri-
ska, allmänt omtyckta tidningen Kam-
raten, då samtliga nummer från årets
början erhållas. En större och varakti-
gare glädje kan Ni ej bereda edra söner
eller döttrar.
–––-*–––– -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
