Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 11 mars 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 IDUN 1898
Och du, fader och moder med blott en enda
liten älskling, som du vill stödja och skydda
och göra vägen lätt för här i lifvet. Du har
bara denna enda. Åren gå. Barnet växer upp
och kanske klemas bort. Det blir själfviskt och
egensinnigt. Du vill arbeta bort dessa fel. Det
blir eljes fula fläckar på ditt barns själ. Tag
dig ett fosterbarn. Gif ditt enda barn en kam-
rat, en bror eller syster, och det skall så små-
ningom lära sig att ej alltid följa sin egen vilja,
utan äfven böja sig för en annans. Själfvisk-
heten skall försvinna, din lille älskling blir gla-
dare och nöjdare, missbelåtenheten skall fly, då
upptågen börja och de två blifva goda kamrater
och syskon’.
Men låt oss här stanna litet inför en allvarlig
fråga. Huru bör du behandla detta fosterbarn,
hurudan uppfostran bör du gifva det? Du åta-
ger dig ett stort ansvar, då du skall uppfostra
ett barn, som ej är ditt eget. Du bör dock be-
handla det, uppfostra det alldeles som vore det
ditt eget barn. Skall du göra någon skilnad på
de båda barnen, hvem vet, om du ej i det främ-
mande barnets hjärta väcker onda egenskaper,
som du genom en riktig behandling i stället
hade förkväft. En’bland dessa onda egenskaper,
en bland de mörkaste fläckar på en människas
karaktär, är onekligen afunden. Huru mycken
sorg, skam och förtviflan har ej kommit i världen
just genom afunden! Huru mången stackars
skeppsbruten på lifvets haf har ej genom af-
unden tagit första steget utför! Huru mången
årslång bitterhet syskon emellan har ej alstrats
af afunden!
Behandla därför dina barn med rättvisa, gif
dem lika i allt hvad du kan. Så handlar hvarje
rättänkande och öm fader och moder, då det är
fråga om deras egna barn. Dessa goda principer
böra följas äfven då det är fråga om foster-
barnen. Så länge de äro tillsammans i hemmet,
låt fosterbarnet få lika uppfostran, röna lika
behandling som ditt eget. Den kärlek, du slösar
på din egen älskling, kan du ju ändå ej helt
gifva det upptagna barnet. Låt då åtminstone
uppfostran och omvårdnad blifva lika, så vida
du hoppas få lika stor glädje af fosterbarnet
som af ditt eget. Kanske låter du dem, medan
de äro små, få allt lika och vara såsom syskon.
När de bli äldre, får ju din egen dotter lof att
ha en vårdad uppfostran och blifva värdig det
stånd hon tillhör. Fosterdottern åter får bli
tjänarinna i ditt hem och naturligtvis, såsom
sådan betraktad, får hon sitt mesta umgänge
med mer eller mindre hederliga tjänare. I så
fall vill jag gifva dig ett råd. Tag ej foster-
barnet i ditt eget hem. Låt, om dina förmögen-
hetsvillkor tillåta det, henne uppfostras i en
hederlig arbetarfamilj till det kall du vill ha
henne. Men låt henne ej uppfostras till tjä-
narinna i ditt eget komfortabla hem, där hon
som barn varit leksyster åt din dotter. Hvad
blir följden? Jo, att hon, som Anni i den lilla
skissen, går under i kampen för tillvaron. Och
hvarför? Genom afunden till den förut älskade
fostersystern, genom längtan efter detta förfi-
nade, njutningsrika lif, som hou blott fått se på
afstånd. Har hon därtill hvad man kallar »ut-
seende», ja, är rent af »skön och lockande», så
äro ju lätt nöjets tempelportar öppna för henne,
och hon skall, utan tvekan, ila dit in och i
frestelsernas ström finna sin undergång. O, huru
illa du gjort, du fostermoder! Du hade bestämt,
att hon skulle bli en duglig tjänarinna. Det
var ju en god och vacker tanke, men den var
outförbar i ditt eget hem i ständigt sällskap
med. din egen omhuldade dotter. Du hade tänkt,
att hon borde vara tacksam för den uppfostran
hon fått. Ack, när afundens ogräs får rota sig
in i hjärtat, blir snart tacksamhetens heliga
blomma förkväfd. Du hade tänkt, att det ej
kunde komma i fråga, att fosterdottern kunde
jämföra sina framtidsutsikter med din egen
dotters, och att hon velat vara i hennes ställe.
Hade hon ej själf kommit på de tankarna, så
finnes det allt för många röster i det ondas
tjänst, som i hennes hjärta väckte afundsgnistan.
Barndomstiden förflyter lugnt och gladt, och
fosterdottern behandlas lika med det egna barnet.
Ungdomstiden kommer. Fosterdottern drifves
ut ur det paradis,där honvarit,och från »leksyster»
till din dotter, lika mycket firad för sin skön-
het, sitt »aristokratiska» utseende, blir hon tjä-
narinna och kommer under mer eller mindre
goda tjänares inflytande. Är det då underligt,
om »dåligt sällskap» ingjuter bittra och mörka
tankar i den unga fosterdotterns själ? Hvad
du förut byggt upp, rifver det dåliga sällskapet
ned. Är det underligt, om hon jämför sina fram-
tidsutsikter med dotterns? Är det underligt, om
hon känner afund och längtan efter att få lika
godt drager henne ut i lifvets frestelser? Jag
vågar påstå, att det i så fall är fostermodern,
som själf med egen hand stöter henne fram
det första steget å villande stråt.
Mången skall kanske le åt mina ord och
tycka det är öfverdrifvet, att den unga flickan
bör vara tacksam för ett godt hem o. s. v. Ja,
hon blir också tacksam, men endast i det fall att
hennes väg från början utstakats. Skall hon bli
tjänarinna, låt henne ej då en tid betraktas som
barn i huset. Gif henne då från början sin
bestämda plats i ditt hem. Är hon vacker och
»följes hon af de unga männens beundrande
blickar», hvarför då låta henne bli huspiga i
ditt eget hem? Icke kan du väl begära, du
fostermoder’, att »lifslång trofast vänskap» skall
slutas mellan din bildade, fint uppfostrade dotter
och en tarflig huspiga, som bara genomgått »folk-
skolans lägre klasser». Hvarför då icke hellre
låta henne få samma uppfostran, som din egen
dotter, då ju hennes utseende, som ju väger
mycket på lyckans vågskål här i lifvet, ändå
vore tillräckligt att i förening med litet upp-
fostran skaffa henne »ett godt parti», som man
säger, och hon få ett lyckligt hem i stället för
att som ett vrak blifva kastad omkring på lif-
vets haf. Om du ej velat sända henne till huf-
vudstaden »att utbildas under skickliga lärares
ledning», så hade ju ett 6- eller 8-klassigt ele-
mentarläroverk, ja t. o. m. de högre klasserna i
folkskolan varit tillräckliga för att bibringa
henne den kunskap och bildning, som tarfvats
för hennes utkomst. Hennes lefnadssaga skulle
ej blifvit sorglig och dyster, och det goda du
gjort hade blifvit till välsignelse.
Själf ett stackars fosterbarn, har jag vågat
mig fram med dessa rader. Upptagen och upp-
fostrad i ett godt, aktadt hem tillsammans med
egen dotter, jag ett fattigmans värnlösa barn,
har jag dock blifvit behandlad såsom eget och
åtnjutit samma uppfostran, och nu lycklig maka
och moder tänker jag stundligen med tacksam-
het på min dyra fostermor, som alltid behand-
lade mig alldeles lika med egen dotter. Skyddad
för ondt och värnad som den egna dottern, kan
jag blott bedja Gud välsigna min fostermoder
och uppmana andra att följa hennes exempel
och räcka en hjälpsam hand och öppna ett kär-
leksfullt modershjärta och ett fridfullt hem för
stackars värnlösa fosterbarn. Sylva.
–––––––––-*-
Från Iduns läsekrets.
»Framför andra».
I Idun n:r 9 för den 25 februari har ett
större antal Stockholmsdamer med prinsesssan
Ingeborg i spetsen låtit införa ett »Upprop» om
gåfvor till en basar, som den 15 och 16 mars
kommer att anordnas till förmån för »Stock-
holms internationella lärarinnehem». Det gäller
ju här en mycket behjärtansvärd sak, nämligen
att bereda ett slags hem åt dem, »hvilka genom
sin verksamhet stå hemmen så nära, men själf-
va äro i saknad af den välsignelse ägandet af
ett sådant innebär,» hvarför man må hoppas, att
uppropet kommer att hörsammas af många. I
uppropet förekommer dock ett uttryck, mot hvil-
ket vi anse en erinran vara nödig. Det heter
»— — på dem, som framför andra fått sig det
värfvet anförtrodt att leda och bilda den upp-
växande generationen, på läraren och lärarin-
nan.» Det bör icke och får icke vara så, och
den åsikten må icke vinna burskap bland vårt
folk, det må vara bland högre eller lägre sam-
hällslager, att läraren och lärarinnan »framför
andra fått sig det värfvet anförtrodt att leda och
bilda den uppväxande generationen.» Nej, det är
föräldrarne och i synnerhet modern »somfram-
för andra fått sig det värfvet anförtrodt.» Lärar-
innan och läraren må undervisa, och de må
biträda föräldrarne med att leda och bilda den
»uppväxande generationen», men om de själf-
va vilja ställa sig eller andra vilja ställa dem
»framför» föräldrarne, då är uppfostringsfrågan
kommen på sned och det illa ändå. — Under
en trettioårig lärareverksamhet har den, som
skrifver detta, haft rika — och sorgliga —
tillfällen att iakttaga följderna af en dylik
skef uppfattning af lärarenas och föräldrar-
nes inbördes ställning och ansvar gentemot den
uppväxande generationen. Bland den fattigare
befolkningen förekomma nog många fall, där
såväl fadern som modern måste tillbringa sin dag
i strängt arbete, skilda från sina barn, och då
måste läraren eller lärarinnan så godt ske kan
öfvertaga barnens ledning; men detta må för
ingen del anses som ett normalt förhållande. —
Vi äro lifligt öfvertygade om, att icke någon af
de ädla damer, som undertecknat uppropet och
som hafva moderskall, på minsta sätt vilja un-
dandraga sig sina dyra och — vi äro vissa där-
om — kära plikter att »leda och bilda» sina
barn. Vi föreställa oss att uttrycket i uppropet
framkommit för att skarpare markera lärarinnor-
nas stora betydelse som föräldrarnes biträden i
att leda och bilda barnen. Men ett sådant utta-
lande är farligt, ty det kan hos mindre ömma,
men mera makliga föräldrar blifva ett försvars-
vapen både mot det egna samvetet och mot an-
dra, då de helst öfverlämna barnens ledning och
bildning åt läraren eller lärarinnan.
Juste.
–––- *–––-
Ur notisboken.
Drottningen har på grund af fortfarande illa-
mående med nedsatta krafter sett sig föranlåten
att uppskjuta sin afresa från Kristiania. Enligt
senaste underrättelser anländer hon i morgon
lördag till Stockholm.
«5:
Kronprinsessans sjukdom synes nu ha ta-
git en vändning till förbättring. Hon är visser-
ligen fortfarande sängliggande och krafterna äro
ganska nedsatta, men mässlingen är på öfver-
gående. Dock besväras hon ännu af hosta och
öfriga influensasymptom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
