Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 8 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 IDUN 1898
vittne om, att vår Herre bor i allt, att
vi äga något af honom och hans kraft i oss
och att det är vår uppgift att så helt som
möjligt ställa oss under denna krafts in-
flytande.
Men allt det onda, allt det orena, hur
ter det sig för mig under dessa stunder?
Det finnes ej till. Jag vet ej hvart det
flytt; det existerar helt enkelt ej för mig
under soldagar som den omtalade. Säker-
ligen är ej heller denna omständighet, den-
na frånvaro af skugga en frukt af den s. k.
blinda slumpen, ty det är alltid så. Fyldt af
sol och fyldt af kraft, kan vårt hjärta ej
tänka sig hinder, åtminstone ej oöfverstig-
liga, fruktan injagande hinder. Det skulle
verka tillintetgörande på den troskraft solen
meddelar, det skulle sannolikt göra de ljusa
dagarna mindre ljusa, det skulle göra Gud
mindre i vårt begrepp om honom. Och
det får ej ske.
Detta var hvad jag ville tala om. Det
är ej en, ej två gånger jag genomgått den-
na omhvälfning. Otaliga handräckningar
ha gifvits mig, mer och mindre kraftiga,
beroende på huru djupt jag sjunkit i dyn.
Med de innerligaste tacksamhetskänslor är
jag bunden vid honom, som vi pläga kalla
kärleken själf, med glädje ser jag hans
sändebud outtröttligt arbeta öfver allt. Jag
tycker mig se dem, när jag vill. En glad,
trosfrisk och segerviss tomteskara är det,
alltid snar att uppträda i äfven de mest
undangömda vrår. Och jag vet, att de ännu
mången gång just kring mig skola dansa
sin segerdans, sjunga sina fröjdesånger och
le så intagande, att jag känner en värman-
de fläkt lifva mina trötta lemmar, känner
glädjen så berusa mig, att jag tror mig
vara en af dem, och ställer mig i deras
krets. Jag vet, att detta skall ske ännu
mången gång, och jag väntar därpå.
Må dessa ord och detta vittnesböd vara
ett tack till alla dem, som medvetet och
omedvetet just för mig varit små ljusa bud-
bärare från all kärlekens fader!
Rakel.
—–––––––❖–––––––––-
Den hjälpsamma vännen.
En flyttningsdialog
af Zorah.
(I den nya väningen. Stadsbud komma och gå,
med stora möbler och korgar. Frun själf i stök-
dräkt, med ett stort, hvitt förkläde. Vännen, ele-
gant, upprymd, kommer in.)
vännen. Ack, käraste du, goddag. Så stökigt
du har! Jag bar så mycket tänkt på dig och
vill så gärna hjälpa dig. Jag kom hit bara där-
för, och har gjort mig ledig hela dagen. Men
först måste jag berätta dig, hur jag haft det.
Du vet — en sådan tid. Och .Augusta — ja —
kan du tänka dig, hon har gått och förlofvat
sig! Ja, det är en lång historia — det började
egentligen förra året. Han är ölutkörarg —
frun, Men söta du, hvad bryr jag mig om
din Augustas fästman! Du ser att jag står i
flyttning. Snickaren väntar på mig — han kan
ingenting göra, förrän jag kommer, och korgarna
måste packas upp.
vännen. Ack, det är just arbete för mig. Ge
hit korgarna. Jag kom ju bara för att hjälpa
dig (börjar att rifva i korgarna). Ja, hvar skall
jag ställa allt det här? Ack en sådan söt
liten vas. Ja, jag minns så väl, hvar den stod i
den gamla våningen. Hvar skall jag nu ställa
den? Ja, ser du, nu blir jag af med Augusta.
Egentligen är jag ganska nöjd — hon har allt
varit bra slarfvig sista tiden. Men du skall ej
tro, att jag ville lura dig, då jag rekommende-
rade henne till dig. Hon skulle ha passat dig
utmärkt. Det var bara för att hjälpa dig (vän-
nen kommer och fattar fruns hand) — du vet hur
gärna jag vill hjälpa dig. Jag är ju alldeles en-
sam och — tror du — jag nånsin får ett eget
hem — Tänk dig, han har skrifvit till mig —
frun {otåligt). Men käraste lilla du — jag
har ej tid med allt detta nu — jag har så
brådtom — Jag har ej tid att prata —
vännen (förebrående). Nej, Magda, nu förstår
jag dig ej. Hvad meiiar du egentligen? Hvar-
för är du så ovänlig i dag — det måste du för-
klara. Du vet hur mycket jag håller af dig —
frun. Ja, ja, det var bra snällt af dig — men
nu måste jag vara ovänlig. Snickaren väntar
— stadsbuden veta ej hvar de skola ställa sa-
kerna. Du måste förlåta mig (ringer på jung-
frun). I dag är jag inte hemma för någon, hör
du det.
VÄNNEN (gråtande). Nej, Magda, nu förstår jag
dig ej. Hvad menar du? Är du kanske ond
på mig? Jag kom ju bara för att hjälpa dig.
Packa, det är just min force. Du minns väl en
så stor packning jag gjorde i höstas, då vi flyt-
tade till Sköfde – och ej en sak gick sönder
— Ja, Augusta gjorde nog det mesta — ja —
han är egentligen rätt hygglig, fästmannen —
och har du hört om Louise — en sådan tur — hon
får resa till Paris i höst — fasligt hvad den dräk-
ten missklär dig, kära Magda. Där ser man
hvad kläderna göra — du är dig ej alls lik i
dag — (Snickaren kommer in, stadsbuden komma
och gå. Vännen ställer sig framför spegeln och
arrangerar sitt hår.) Ja — den där salvan. Tyc-
ker du inte att min hy är bättre — men så
gnider jag också in mig med den hvarje kväll,
och så tvättar jag mig med lanolin morgon och
afton — Jag har ju en så ömtålig hy — ■ nej,
nu skall jag riktigt ta uti med min glödritning,
och så skall jag läsa riktigt — allt hvad som
kommer ut — Jag märker, att man behöfver det,
och så skall jag sjunga — om du visste hvad
min röst blifvit vacker — om du bara kunde
ackompanjera mig en liten, fiten bit — Kung
Erik — jag tog med mig några nothäften, jag
kan så många nya visor — Men, Magda, jag
förstår mig inte på dig — du ser ju riktigt ond
ut.
frun. Ja, ja — måste jag då säga dig rent
ut, att jag hade önskat få vara i fred i dag.
Jag har bedt alla mina vänner ej titta till mig
under den svåraste flyttningsbrådskan — och
jag är själf alldeles trött och förbi.
vännen. Ja, men jag kom ju bara hit för att
hjälpa dig. Packa det är just, min force. Om
jag bara inte hade tagit min bästa klädning på
mig — men jag kan ju få låna ett förkläde af
dig?
frun. Nej, söta du — jäg har intet framme
— förlåt mig, men nu måste jag be dig gå —
jag har omöjligt tid längre. Snickaren kan ej
vänta. — — (Vännen rusar ut gråtande, möter
jungfrun.)
vännen. Hvad går åt frun i dag? Jag kän-
ner ej igen henne! ! !
–––- ❖–––-
Om bruket af påskägg.
tt gifva sina vänner och bekanta påsk-
ägg är ett bruk, som leder sitt ur-
sprung ända från forntiden och kan spåras
hos de gamla egyterna, perserna, gallerna,
grekerna och romarna; hos alla dessa folk
var ägget en sinnebild af lifvet, den hög-
sta gudomlighetens verk.
De gamla egypterna sågo i ägget en helig
sinnebild af mänsklighetens förnyelse efter
syndafloden. Om de trott på kroppens upp-
ståndelse, skulle troligen den underbara
process, som det i ägget inneslutna lifsfröet
undergår, då det efter att en tid ha legat
skenbart liflöst, genom rnfning förvandlas
till en lefvande varelse, ha föranledt dem
att i sina hieroglyfskrifter begagna ägget
såsom ett tecken för uppståndelsen. Hos
olika trosbekännare förefinnes en viss likhet
mellan nyårs- och påskfirandet. Perserna,
som fira solårets begynnelse den 20
mars och under denna fest bland annat
gifva hvarandra färgade ägg, anse nyåret
som en förnyelse af allt lif, en solens seger-
fest, medan de kristna vid påsken fira min-
net af den seger, som vanns af Rättfärdig-
hetens Sol, då världens Frälsare genom sin
uppståndelse besegrade döden.
Ägget betraktas af de kristna såsom en
uppståndelsens sinnebild: liksom kycklingen,
som ligger förborgad i ägget, väckes till lif,
när tiden är inne, så skall också människan
uppstå ur grafven. Katolikernas sed att
måla påskäggen i bjärta färger antages här-
leda sig från deras glädje öfver att fastan
är slut. På påskaftonen och påskdagen sän-
das i de katolska länderna från alla hem
stora korgar med hårdkokta ägg till kyr-
kan att välsignas af prästerna, som läsa en
mängd föreskrifna böner, göra korstecknet
öfver dem och bestänka dem med vigvatten.
De sålunda välsignade äggen ha förmåga
att helga kroppens inälfvor och äro ämna-
de att vara det första, som förtäres af den
under fastan förbjudna födan. I Italien af-
håller man sig under fastan ej endast från
kött, utan äfven från ägg, ost, smör och
allt slags mjölkmat. Så snart äggen äro
välsignade, bäras de hem; ett stort hord
sättes in i familjens bästa rum; man läg-
ger på den finaste duken, beströr den med
blommor, sätter fram ett dussin tallrikar
rundt kring bordet och i midten ett stort
fat med de i guld och brokiga färger måla-
de äggen, ofta uppgående till ett antal af
20 dussin och smakfullt upplagda i form af
en pyramid. I förmögna hem utställas till
påskäggens ära allt silfver och alla dyrbar-
heter, som finnas i huset, på småbord kring
väggarna, och ett sådant mm erbjuder i
sanning en mycket angenäm anblick. Bor-
det står dukadt under hela påskveckan, och
alla som komma på besök inbjudas att äta
ett påskägg, hvilket ej får vägras.
Inom den grekisk-katolska kyrkan har
man för sed att på påskaftonen bära in i
kyrkan en likbår med en bild af den kors-
fäste Frälsaren; båren är ymnigt beströdd
med orangeknoppar och jasminer. Tidigt
på påskmorgonen tändas väldiga eldar under
sång och aflossande af skott. Man hälsar
hvarandra med orden: »Kristus är upp-
stånden!» — »Ja han är sannerligen upp-
stånden!» omfamnar hvarandra, ger hvar-
andra färgade ägg — allt detta såsom ett
tecken till glädje öfver uppståndelsen.
I England är det brukligt att bekanta
skicka hvarandra färgade ägg med inskrip-
tioner. Dessa ägg beredas på följande sätt :
sedan de några ögonblick legat i varmt
vatten, förser man dem med inskriptioner,
hvarvid ett vanligt talgljus begagnas som
penna. Som äggen äro varma, går detta
mycket lätt. Därefter läggas de ned i
en panna med varmt vatten tillsatt med
kochenill eller något annat färgämne. När
de sedan upptagas, äro de försedda med
inskrift på färgad grund, då färgen natur-
ligtvis ej fastnat, där »talgpennan» gått
fram.
I Tyskland få ofta bref med symboliska
bilder ersätta påskäggen. Ett sådant finnes
förvaradt i British Museum och framställer
tre hönor, som hålla i en korg, i hvilken
ligga tre ägg, prydda med sinnebilder af
uppståndelsen. Öfver det mellersta ägget
Agnus Dei med trons symbol och öfver de
båda andra sinnebilder af kärleken och hop-
pet. Under det hela följande rader:
Alle gute Ding seynd drey,
Drum schenk dir drey Oster Ey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
