Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 8 april 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no IDUN 7.898
SUR NOTISBOKEN.
ÏH’IJ
Drottningen afreste i måndags kl. 1,5 e. m.
till Honnef.’Hon följdes till stationen af konun-
gen, prins Eugen och änkehertiginnan af Da-
larne samt uppvaktande herrar och damer. Yid
stationen hade jämväl infunnit sig en mängd
högre civile och militäre tjänstemän, medlemmar
af diplomatiska kåren m. fl. samt många damer.
Vid tågets afgång utbragtes ett »lefve drottnin-
gen!», följdt af fyra kraftiga hurrarop. Drott-
ningen tackade från kupéfönstret för hyllningen.
Kronprinsessans hälsotillstånd synes ty-
värr fortfarande föga tillfredsställande. Enligt
senaste underrättelser från Amalfi, där vädret
varit regnigt och ogynnsamt, har beslutits att
kronprinsessan som i måndags skulle aterföras
till Rom, enär daglig läkarvård är behöflig.
*
Fredrika-Bremer-förbundets dräktre-
formförening hade här om dagen årsmöte i för-
bundets lokal. Dräktreformföreningen har nu
tillryggalagt sitt tolfte arbetsår. Sin särskilda
betydelse erhåller detsamma genom det offentliga
erkännande, hvilket i form af silfvermedalj vid
allmänna konst- och industriutställningen i Stock-
holm 1897 tilldelades föreningen för »mycket
goda hygieniska underkläder». Under årets lopp
ha förfärdigats tre nya modeller, nämligen en
chemilett för vuxna, en brösthållare, ämnad att
ersätta lifstycke, och en klädning för flickor i
skolåldern.
Vid sammanträdet förevisades den nya model-
len till klädning för flickor i skolåldern. Denna
klädning utgöres af antingen en trikåtröja eller
ett bluslif, hvilket senare dock ej sluter till om
midjan, utan faller fritt ned som en lång kofta,
samt ofvanpå detta en lös öfverklädning utan
ärmar, i samma modell som ett vanligt barnför-
kläde. Om man så vill, knytes ett lätt skärp
kring midjan. Vid gymnastik aftages naturligt-
vis öfverklädningen.
- *–––––––-
A.USIK.
TEATER
(! Kungl. operan. Återupptagandet af Wagners
alltid lika populära opera är nog ett lyckligt grepp
och framgången med denna repris gifven, så
mycket mer som utförandet i sin helhet synes
präglas af en större helgjutenhet och allvar än
någonsin förut. Säkerligen får detta tillskrifvas
operans intendent hr Elinblad, hvilken väl bättre
än någon annan vid denna institution har reda
på, huru en Wagneropera bör gifvas. — Hr Öd-
mann har många pointer af öfvertygande både
värma och kraft, och hans tolkning af den ljuse
Gralsriddaren är allt beröm värd. Och en bättre
tolk af Elsas parti i vokalt hänseende än fru
Östberg torde vara svårt att uppleta. Hrr Seller-
gren och Söderman äro sedan förr kända i sina
resp. uppgifter som konung Henrik och grefve
Telramund Ny i sin roll är fröken Kutting som
Ortrud. För den uppgiften räcker hon dock ej
till, vare sig i yttre eller inre hänseende, vare
sig vokalt eller dramatiskt. — Operan gick för
öfrigt bra under hr Hennebergs anförande.
— Fru Ellen Gulbranson har anländt till huf-
vudstaden för att börja ett gästspel å k. operan.
Början sker i nästa vecka som Valkyrian i Wag-
ners opera af samma namn. Intressant skulle
vara, om hr Elmblad samtidigt kunde uppträda
i Hundings parti, hvarigenom man finge nöjet på
en gång se två erkända Wagnerframställare från
mästarens egen scen i Bayreuth
K. Dramatiska teatern framförde i lördags för
första gången ett saarolustspel af den kände öster-
rikiske diktaren Grillparzer, benämndt: »Ve, den
som ljuger!» Utan tvifvel från begynnelsen ett
af sin mästares svagare verk, har det nu därtill
genom tidens tand och tvänne bearbetningars
slitning förlorat än mera af ursprunglighetens
fägring och föreföll vår föga naiva première-
publik mer än lofligt barnkammarmässigt. Med
afseende på styckets uppsättning hade dock lof-
värda ansträngningar gjorts: Grabows nya de-
korationer voro delvis af förträfflig verkan, syn-
nerligast andra aktens gammalgermanska gårds-
interiör och fjärde aktens berglandskap med
den stridt skummande forsen, och äfven kosty-
mer och vapen från Berlin voro effektfulla.
Bland de utförande må främst nämnas fru San-
dell, som åt en halfvild liten barbarflicka, grefve
Kattwald af Rheingaus dotter Edrita, gaf en
originell anläggning af något midt emellan
skygg, obändig skogshuldra och vek, älskande
riddersmö. Hennes pappa, den bålde grefven
själf, spelades af hr Kamrin med en bullrande
naturalism à la »Tummelitens» människoätande
jätte, och som Edritas fästman, »den dumme
Galomir», väckte hr Ifedlund stor munterhet ge-
nom en ännu längre gående »naturlighet», den
där osökt förde i tankarne de darwinska teori-
erna om en mellan människan och djuren »fe-
lande länk». Hr Palme, som företrädde sago-
spelets ideella hjelte, kockspojken Léon, gjorde
sin sak och sin vers i det hela bra. Enkanner-
ligen som barnspektakel under påsklofvet torde
det nya programmet ej sakna förutsättningar.
Matinén till förmån för hr Herman Grip hade
i söndags middag i det närmaste fyllt dramati-
ska teaterns salong. Det innehållsrika program-
mets konstnärligt mest vägande nummer var
utan tvifvel hr August Lindbergs inspirerade Grin-
goireframställning, men äfven öfriga prestanda
mottogos af publiken med lifligt bifall, såsom
fru Hartmanns och dir. Fredriksons spel i Ben-
zons kända proverb »Tillfälligheter», hr Person
nes lustiga monolog »När Petterkvist skulle de-
butera», fru Howings Andersénska sagor, för-
träffligt berättade, fru Frödin-Lindbergs samt hrr
Bergströms, Brags och Forsells sångnummer m. m.
Den vackra afsikten att bispringa en betryckt
kamrat följdes alltså af både konstnärlig och
ekonomisk framgång.
Fröken Gerda Meyersons soaré på hotel W6
den 30 sistlidne mars var till trängsel besökt.
Det behjärtansvärda ändamålet — beredandet
af goda hem åt fattiga arbeterskor —, hvilket,
som kändt, i fröken Meyerson har en talangfull
och nitisk förfäktarinna, och det omväxlande
programmet, som bland annat bjöd på sång af
grefvinnan Mathilda Taube, deklamation af fru
Nonny Lundberg och det förtjänstfullt utförda
dramatiska skämtet »Framtidsperspektiv» af soaré-
gifvarinnan, framkallade hos publiken den mest
animerade stämning, som efter de respektive
numren gaf sig luft i lifliga applåder.
Sångsällskapet 0. D:s mâtiné hade i söndags na-
turligtvis fyllt Musikaliska akademiens sal till sista
plats med en publik, som att döma af de intensiva
applåderna aldrig tycktes kunna få nog af stu-
dentsången, den alltid lika gärna hörda. Pro-
grammet innehöll ock idel välbekanta saker, och
det ena numret efter det andra afsjöngs med
friska stämmor och god nyansering under led-
ning af hr Hedenblads vana taktpinne. Värde-
fullt bidrag lämnades i några nummer af den
Meissnerska orkestern.
Mâtiné gifves påskdagen i Musikaliska akade-
miens stora sal af kammarmusikus F. Sörensen
med benäget biträde af fruarna Math. Linden
och Dagmar Möller, fröknarna Alma Halting,
Anna Thulin och Teokla Åhlander, operasångarne
O. F. Lundqvist och J. Forsell samt konsertmä-
starne L. Zetterqvist och Tor Aulin — alltså idel
kända och värderade förmågor. Några vidare
rekommendationer behöfver därför matinén icke.
––––- *––––-
ß^rinlagda blommor.
-r^ör några dagar sedan mottog jag i
r manuskript följande lilla berättelse ur
verkligheten, åtföljd af ett anonymt bref.
Detta bref, så nobelt, så sant, så anspråks-
löst och så allvarsamt, tilltalade mig på det
högsta. Jag hade varit ung samtidigt med’
författarinnan, jag hade sett samma drama
som hon och hade Baft min strid att bestå,
icke med afseende på någon person, men
med en allvarlig pröfning af min egen för-
måga att stå emot det yttres lockelser. Och
jag fann dessutom i berättelsen en doft af
ungdom och skärhet, af enkelhet och heder,
som gör att jag tycker mig med fullt skäl
kunna rekommendera den till Iduns läsar-
innor. När man slutar den, har man ett
godt intryck. Den har ju också ett intresse
därigenom, att den framställer ett litet drag
ur en känd och på sin tid mycket uppskat-
tad sångares lif.
För min del kan jag icke, trots författar-
innans slutord, annat än identifiera henne
med hjältinnan, så upplefvad verkar hela
den lilla berättelsen, men detta må ju stå
för min räkning.
Amanda Kerfstedt.
#
Början af denna lilla berättelse tilldrager sig
i Stockholm och förflyttar oss mer än 40 år till-
baka. Sedan den tiden har mycket förändrats,
icke minst i vår hufvudstad och dess omgifnin-
gar. Människorna hafva ock delvis fått andra
intressen och olika uppfattning i mångt och myc-
ket. Men innerst rör sig dock samma förmåga
att glädjas och lida. Och alldeles samma milda
vårluft, samma klara, strålande himmel — det
var i slutet af maj — gjorde då, likasom i våra
dagar, Stockholm så tilldragande, ej blott för dess
egna bebyggare, utan äfven för den mängd af till-
fälliga besökande, som här fröjdade sig åt den
uppspirande grönskan och knoppningen i parker
och anläggningar, under det att mångenstädes
på landet allt ännu var grått och kallt.
Just en sådan härlig vårdag var det som en
adertonårig flicka befanns ifrigt sysselsatt med att
nedlägga en mängd saker i en reskoffert. Rum-
met, där hon stod, afslutade en liten vacker vå-
ning vid Drottninggatan. Solen sken klar och
strålande in genom fönstret, men hon märkte
det icke, så ifrig var hon med sitt arbete. Snart
var också alltsammans färdigt. Blott det stora,
öfversta facket var tomt, men på soffan bredvid
låg en hvit sidenklädning och en luftig slöja.
Man såg, att det var en bruddräkt.
»Låt mig nu få hjälpa dig, Anna lilla,» sade
doktorinnan Svan, en äldre dam, som i detsamma
inträdde från det närmast belägna rummet; »detta
kan du icke göra ensam.» Med stor omsorg ned-
lades nu af dem båda den betydelsefulla hög-
tidsklädnaden, öfverbreddes varligt, hvarefter
locket tillslöts med sina dubbla lås.
»Nu kunna de när som hälst få hämta koffer-
ten,» sade Anna. »Jag tänker de snart sålt ut
höet på torget. Och godt rum får den sedan på
det tomma åkdonet.»
»Ja, nu är alltsammans instufvadt, utom din
musslinsklädning, som sömmerskan inte hinner
färdig förrän i eftermiddag,» sade den gamla frun.
»Den får jag taga med mig på vagnen i mor-
gon, då pappa kommer in och hämtar mig.»
»Nu kan du just sätta dig i ro och språka
litet.» De slogo sig båda förtroligt ned i soffan.
»Tack, älskade tant, för att jag fått bo hos
dig denna vecka och kunnat ordna om det
sista af min utstyrsel,» sade Anna. »Det passade
sig så bra, under det att mamma och syster Elsa
styra och ställa i mitt blifvande hem. Gustaf
vill inte, att jag skall se det, förrän det är fär-
digt. Allt blir en öfverraskning. Tant kan inte
tro, huru snäll han är, och hvad han håller af
mig.»
Doktorinnan såg vänligt på den vackra unga
flickan med de rosiga kinderna och de nästan
barnsliga dragen.
»Det är så underligt att tänka, att det redan
om söndag lyser för dig första gången,» sade hon
hjärtligt. »Du känner dig ju verkligt lycklig?»
»Tviflar tant, liksom många andra, på den sa-
ken, därför att Gustaf är jämnårig med pappa?»
»Nej, det var bara en fråga.»
»Ser tant, alltsedan min far blef kyrkoherde i
Z., då jag ännu var ett litet barn, har Gustaf
hvarje år, under sina ferier, inackorderat sig hos
oss på landet. Han läste med mig och lärde
mig långt mera än vår guvernant. Så glad han
var åt mina framsteg! Men ändå uppmuntrade
han mig alltid att blifva huslig.»
»Jojo men,» sade tanten småleende.
»Nej, nu missförstår du mig, tant. Han tänkte
visst aldrig på att jag skulle blifva hans hustru,
förrän —»
»Förrän?»
»Förrän han fick professuren där nere och
skulle flytta så långt bort. När han talade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0114.html
