Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 29 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 133
icke alltid vid prisdomarnes åsikter, utan
följer sin egna smak, som icke höjes där-
igenom att hvilka fula, onyttiga och kuri-
ösa saker som hälst få utställas. Det be-
höfver ju icke bevisas, att en liten utställ-
ning af värdefulla, vackra föremål är myc-
ket att föredraga framför en större, där
de dåliga sakerna icke blifvit frångallrade.
Ty nyttan af de fullgoda slöjdarbeten, man
där får se, motväger kanske alls icke den
skada, som förorsakas af de sämre och då-
liga. Särskildt anmärkningsvärdt är, att
en mängd naiva och okritiska personer be-
undra ett föremål desto mer, ju ovanligare
och besynnerligare det är, ntan hänsyn till
dess brukbarhet eller skönhet, och att de
präktigaste handarbeten blifva förbisedda af
den stora mängden, om de äro nödvändiga
och vanliga. Härom kan man med lätthet
förvissa sig genom att på första bästa ut-
ställning lyssna till åskådarnes omdömen.
För att emellertid icke behöfva genom
frångallring vid utställningar vålla förargelse
och såra dem, som genom att utställa hand-
arbeten visa verksamt intresse för slöjden,
vore det bättre, att inbjudningen till hvarje
utställning åtföljdes af regler och bestäm-
melser rörande de föremål, som vore lämp-
liga eller icke att utställa, och om de egen-
skaper man ansåge önskvärda hos utställda
slöjdalster. Helt hvita sängtäcken samt
lapptäcken borde t. ex. icke få utställas.
De förra därför, att endast den som saknar
färgsinne kan föredraga det enbart hvita
täcket framför ett färgrikt sådant, som pry-
der hela rummet. (Hvarför icke så gärna
breda ett lakan öfver sängen?) De senare
därför, att de kosta för mycket tid och ar-
bete och ändå omöjligen kunna blifva vackra.
Om äldre personer, som slutat sitt egentliga
lifsarbete, sysselsätta sig med dylika arbeten
eller andra roa sig därmed på lediga stunder,
kan detta dock icke vara nagot skäl att
offentligt framvisa sådana opraktiska, osköna
handarbeten. Dessa tvänne slags täcken
funnos talrikt på Stockholmsutställningen
1897, men intet enda blef prisbelönt, liksom
ej heller hvita virkade eller stickade dukar.
Hvad »Esselde» säger om virkning och
stickning i sin »studie med anledning af
den allmänna hemslöjdutställningen i Stock-
holm 1880» ägde ännu vid förra årets ut-
ställning därstädes full tillämpning och kan
förtjäna att här anföras och behjärtas.
»Ursprungligen hafva väl dessa hvita
virkningar och äfven stickningar velat före-
ställa spets, ehuru klumpigheten i virknin-
garnas täta partier samt tjockheten af kedje-
slingorna, hvilka bilda bottnens grofhåliga
gallerverk, utgöra i allt en motsats till
spetsarbetets fina och lätta skaplynne.
Genom det helt mekaniska utförandet bilda
nämnda arbetsarter därjämte blott liksom
en förevändning, ett sken af verkligt arbete;
och kanske är det denna sträfvan att gälla
för något bättre än de äro, som gifva dessa
virk-krokens och strumpstickornas prydnads-
alster deras egendomliga prägel af haltlöshet
och otrefnad. Att man börjar allmänt inse
det ringa värdet af detta slags arbeten
framgick däraf att, ehuru de ymnigt före-
kommo på utställningen, intet enda erhöll
pris. Endast med fin tråd i lämpliga mön-
ster, eller utförd öfver tjocka länkar af
bomullsgarn till afbildning af forntida sydda
spetsar,-är spetsvirkning vacker, liksom äfven
tät virkning, då den utföres i upphöjda
mönster och ’ två färger, till täcken.’1’
Hvilket äfven gäller om stickning till täcken.
Den täta virkningen och stickningen före-
kom väl i tskilliga täcken på utställningen,
men utan all färg, i denna kritaktiga hvit-
het, som påminner om liktäcket. Af alla
virkade och stickade spetsar, vi sågo, fanns
ingen, som ej i skönhet öfverträffades af
den enklaste knypplade spets, för att icke
tala om skånskornas och dalkullornas rent
af mästerliga knypplingar. Och huru mycket
vackrare och mera stilfull vore ej skydds-
duken och bordduken af ofärgad brodérväf,
prydd med Delsbo-sömnad i rödt och
blått, än de virkade och stickade skynkena
med hålbottnar så glesa, att man kunde träda
ut fingrarne igenom dem !»––––.
Prisdomare vid slöjdutställningar borde
alltid, som fallet varit vid de båda stora
slöjdutställningarna i Stockholm, fästa af-
seende icke blott vid ett godt och dugligt
arbete, utan äfven vid mönster och färger,
där sådana förekomma, och därigenom så
småningom uppfostra smaken. Alldeles orik-
tiga färgsammansättningar borde helst icke
utställas, och aldrig borde det få hända, så
som för Here år sedan vid en skånsk ut-
ställning, att ett — visserligen väl väfdt —
täcke erhöll första pris, oaktadt det var
utfördt i endast tvänne så orimliga färger
som anilin-rödt och purpur-rödt.
Anilin-färgerna borde inom prydnads-
slöjden helt och hållet bannylsas. De hafva
insmugit sig öfverallt genom sin prisbillig-
het och lätthet att handtera, till och med
i Dalarnes präktiga slöjdalster på förra årets
utställning funnos de här och hvar, stickande
i ögonen och skadande färgharmonien. Nor-
ska utställningen gaf härvidlag, såsom i
flere afseenden, goda lärdomar. Där före-
kommo mest, kanske uteslutande, milda
om också kraftiga växtfärger, och flere
utställare visade samlingar af garnprof i
växtfärger.
Hvad mönster angår borde först och främst
sådana orimligheter bannlysas, som att in-
väfva eller sy inskrifter på borddukar *
och sängtäcken eller landskap o. d. på
dukar och serveter, hvarjämte man borde
allvarsamt motarbeta hela den riktning, som
inom slöjden försöker lösa konstnärernas
uppgift att afbilda naturen. Detta kan
lyckas och hafva berättigande i enstaka fall
och i synnerhet då det gäller gobelin-väf-
nad, men denna måste också betraktas mera
som konstnärs-arbete än som slöjd.
I allmänhet är det alls icke skäl att upp-
muntra slöjdarbeten, som göra anspråk på
att vara en prydnad i och för sig, utan
någon praktisk användning eller brukbarhet,
såsom t. ex. taflor, skurna i kork, eller sydda
dylika, som alls icke kunna täfla i skön-
het med det enklaste träsnitt. Ligger det
verkligen något förtjänstfullt i att med nålen
— om än aldrig så fint och noggrant —
reproducera ett konstverk i målning, skulp-
tur eller träsnitt eller ett fotografi-porträtt?
Den skicklighet och arbetskraft, det talamod
och den tid sådant arbete kräfver, kunde
det allt ej användas tusen gånger bättre?
Nog köper en bildad mæcenat hellre en
vacker tafla eller ett godt skulptur-arbete
än en eldskärm, soffkudde, matta eller sydd
väggtafla, som ’afbildar konstverket och
kanske kostar lika mycket. (Forts.)
* Möjligen med undantag för små serverings-
dukar, dem den moderna smaken gärna utstyr
med tänkespråk, i enlighet med gammal-tyskt
bruk.
–––––––––- * - -
”Mödrar emellan.”
IX.
Fullsöfda barn.
Huru olika mödrar än fostra sina barn, tror
jag, att de flesta sträfva att låta sina älsklingar
få njuta af just de förmåner, som de själfva lit
ligast känt sig sakna under den egna barndom-
en. Så har åtminstone varit fallet med mig.
De förskräckliga väckningarna klockan 7 om
morgnarne, då man låg i sin ljufvaste slummei,
jäktandet för att i tid hinna.till skolan, den glu»
pande hungern vid frukosten, som i »den gamla
goda tiden» endast bestod af smörgåsbord och
kaffe, den stora sömnaktigheten sista lektionen
före middaggen, de obegripliga läxorna till kl. 9
à 10 om kvällarne, då John Blund helst velat
ensam regera — och kriorna se n ! samt käns-
lan af alltför stor brist på kunskaper vid skol-
gångens slut äro de mindre glada minnen, hvil-
ka dikterat planen för mina egna barns skollif.
Karl och Ellen äro respektive 10 och 12 år
gamla. Deras egen sunda natur har fått bestäm-
ma softiden. Som mycket små sofvo de från kl.
7 på kvällen till kl. 7 på morgonen, senare vak-
nade de half 7 med samma läggtid. Yid unge-
fär 9 års ålder började de vakna ännu tidigare,
hvarför deras läggtid da ändrades till half 8 om
kvällarne. Karl lägger sig fortfarande half 8,
medan Ellen går i säng kl. 8. Om somrarne
kunna de vara uppe en halftimme längre, troli-
gen beroende på de ljusa dagarne och friheten
från skolarbetet. Såväl sommar som vinter sti-
ga de upp half 7, alltid vaknande af sig själfva,
alltid utsöfda, hurtiga och krya. _
Det fordras intet jäktande för att i tid hinna
till skolan. Före vandringen dit dricka de en
stor kopp choklad, kokt i mjölk, med skorpor
till. På frukostrasten få de ett rikligt mål, som
börjar med hafregrynsgröt eller hafremjölsvälling.
I fickan få de en eller två hvetebullar att äta
före sista lektionen, med den påföljd att de äf-
ven den timmen kunna med uppmärksamhet föl
ja med undervisningen.
Till 8 års ålder ha de fått lefva frihetens gla-
da lif, med intet annat skoltvång än lekskolans.
Men sedan ha de allvarligare studierna börjat
och gått med lif och med lust. Inga »obegripliga»
läxor förekomma, ty barnen äro ju utsöfda^ och
kunna således med full tankekraft ägna sig åt
det arbete, som är afsedt för barn af deras ål-
der. Ellen går i tredje klass i stadens elemen
tarskola för flickor, och Karl beredes till inträ-
de i elementarläroverkets andra klass. Ingen af
dem drifves framåt i läsningen, emedan vår in-
nerliga önskan är, att de vid slutet af sin skol-
gång verkligen skola ha smält så mycket som
möjligt af all den kunskap, som bjudes vår tids
ungdom. Det är också vår glädje att höra lärar-
nes stora belåtenhet med barnens förmåga att
följa med lektionerna. Ännu ha de ej hunnit
till någon kriaskrifning, men jag hyser det glada
hoppet, att då den tiden kommer, skall det visa
sig, att utsöfda barn lättare än andra reda sig
äfven med den saken. — Måndagsläxorna inläras
lördag eftermiddag.
Tre familjer bland våra vänner fostra sina barn
efter samma metod med samma goda resultat,
och våra barn ha med deras sina glada lekar
om eftermiddagarne, sedan läxorna äro inlärda,
till kl. half 7, då hvar och en går till sitt för att
äta kvällsmat och krypa till kojs i rätt tid. En-
dast vid mycket högtidliga tillfällen tillatas un-
dantag, såsom t. ex. vid julafton.
Vågar jag påpeka, att våra barn ha många —
alltför många kamrater inom Sveriges skolor,
hvilka äro länge uppe om kvällarne, väckas om
morgnarne och äro sömnigare och — dummare
vid sitt skolarbete, än de med tillräcklig nattsömn
skulle vara? &ab.
X.
Kärlek utan björkris.
Det är med verklig fasa jag märker, hvilken
stor roll riset spelar i våra mödrars uppfostrings-
metod. Hur kan man ha hjärta att slå dessa
hjälplösa små, som man af försynen fått sig an-
förtrodda? Du moder1 innan du lyfter din hand
för att slå ditt lilla barn, se in i din egen själ
och ransaka dig själf, och du skall måhända finna,
att du själf är vid ett miserabelt humör och att
det passar sig bra att bryta ut mot den lilla
stackarn, som inte kan försvara sig. Jaja men,
man väljer det minst farliga föremålet till skott-
tafla för det dåliga lynnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
