Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 29 april 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 IDUN 1898
Om man är försedd med en näsvis, sur och
elak piga, som slår sönder det bästa porslinet
och grälar hela dagen — se, den vågar inte lilla
frun ge så mycket som en örfil en gång, ty det
förbjuder lagen. Och lille gubben kan man väl
inte »bryta ut» mot heller. Men det stackars
lilla barnet, se det är hon då herre öfver. Nej,
du moder, uppfostra dig själf först oeh lär dig
att tukta ditt eget onda lynne, och sällan eller
aldrig skall din hand lyftas mot dina små. Själf
har jag fått lära mig ett oändligt tålamod, och
har jag måhända därför fått stora fordringar på
andra.
I vårt hem förekommer aldrig mer än en tjä-
narinna, och ändå .har jag haft 6 barn samt en
mycket sjuklig man. Att mitt tålamod och min
själsstyrka under sådana förhållanden ofta blifvit
satta på hårda prof säger sig själft. Men jag
har en innerlig belöning i mina barns kärlek.
Och när jag en gång är död eller barnen flyttat
bort från hemmet — så skola de tänka: mor
älskade oss så oändligt, att hon försakade allt
för vår skull, och aldrig slog hon oss i vrede.
Ej heller bör man för tidigt tvinga dem till
blind lydnad. Det är väl ej slafvar vi skola upp-
fostra, utan fria människor1 Jag har hellre barn,
som ej äro fullt lydiga i allt, än barn som lyda
mig endast därför att de äro rädda för stryk.
Hur lätt missriktar man ej ett barnasinne genom
för hård behandling! Ur stränga hem ha ofta
utgått snedvridna karaktärer — endera hårda,
lömska sinnen eller förskrämda, vacklande.
Hvad nu barnens fysiska vård beträffar, så är
det förstås bäst om modern har krafter att am-
ma sitt barn själf. I annat fall kan jag, af egen
erfarenhet, förorda professor Netzels barnmjöl,
hvilket är oöfverträffligt. De små barnen böra
ofta bada, men ej. som nu brukas, kalla bad, utan
mellan 33 och 35 grader varma. Ej heller äro
iskalla tvättningar bra,
Att ge små barn mat på bestämda tider anser
jag för en grymhet — de böra få mat, så fort
man förstår att de äro hungriga, och vatten och
mjölk böra ofta bjudas dem.
Så fort barnen äro 11/2 år, böra de vara ute
äfven om vintern, men varma underkläder skola
de ha. Men däremot tror jag, att de nu så mo-
derna babyhattarne ej äro så lämpliga, därför
att barnen lätt bli utsatta för tand- och hufvud-
värk, när de som äldre skola lägga bort dem.
Att tala om, huru man skall möblera barnkam
marn, är barnsligt tycker jag, det gör väl ingen-
ting till barnens trefnad eller otrefnad, om möb-
lerna äro dyra eller billiga; det är en penning-
fråga.
Skulle dessa rader verkligen komma in i Idun,
så blir jag väl ansedd som en Saul ibland pro‘
feterna.
Men de små tycka om Pella.
XI.
»Några ord blott.»
Om barnuppfostran man så mycket skrifvit,
Att nästan ingenting för mig finns kvar,
Men då en liten vrå mig Idun gifvit,
8å skall jag säga, hvad jag säga har.
»Så, som du sår, så skall du äfven skörda!»
Hvar kan du bättre se besannadt det
Än i den barnasjäl, som du skall vörda
I barnakroppen från dess första fjät!
Gör kroppen sund! Försaka nattens hvila,
Om det behöfs, för barnens första år!
Låt sjukdom ej förbi ditt öga ila,
Du bäst hvar skiftning hos de små förstår.
Att vara mor, och verklig sådan vara,
Det är att lämna nöjets, ytans värld ;
Du måste dina bästa krafter spara
Och lägga ner dem invid hemmets härd.
1 barnens lek, i deras allvarsstunder
Skall mamma vara med, — och vara barn ;
Hon tälja skall om sagovärldens under
Och hjälpa pilten »bygga skepp af flarn».
Att lagar ställa upp för barnens lydnad
Och för dressyr, hvad tjänar detta till?
Låt sanning bli den lilles bästa prydnad,
Se’n danas karaktären, som den vill.
Själfståndighet är redan barnets kynne,
Det ligger uti tidens andedräkt.
Bryt icke ned med våld ett dylikt lynne,
Om ock det är med envisheten släkt!
Att älska arbetet, sin Gud och andra,
Och kunna glömma bort sitt eget jag,
Lär med exempel så ditt barn att vandra
Sin väg framåt från lifvets arla dag!
Om själf du äger djupt i hjärtat inne
Den kärlek, som gör hemmet ljust och gladt,
Helt omedvetet du i barnets sinne
Planterar frö’t till denna rika skatt.
Mamma.
XII.
En moder till åtta barn
(sex söner och två döttrar) vill härmed gifva
några råd och upplysningar om, hvad hon erfa-
rit och iakttagit vid deras vård.
Under barnets första tid bör det hållas varmt,
såväl om hufvud som hela kroppen, alltid hafva
en mjuk, varm bädd, så att händer och fotter ej
äro blå af köld. Ju varmare de äro, desto bättre
sofva de. Jag har lindat dem, så att de hållit
sig raka, dock ej hårdare än att de något kunnat
röra sig. Lindning om nätterna har jag begag-
nat ända tills de börjat att gå, för att få dem sta-
diga i benen. Af alla åtta är heller ingen hjulbent
eller snedvuxen. Den naturliga och bästa födan
är naturligtvis modersmjölken, men, i brist där-
af, komjölk af ett frisk kreatur. Mjölken ut-
spädes efter läkares eller barnmorskas beskrif-
ning. Vår husläkare sade, att barnet kan hafva
näring ensamt däraf ända tills det blir två år.
Då barnet, som man säger, »får ondt för tänder»
och vill bita i allt, det får tag uti, bör man gifva
det en bit violrot, som är absolut oskadlig för
den lille, men däremot välsmakande och välluk-
tande. Att hålla barnet rent såväl till kropp som
kläder är af stor vikt. Bada eller tvätta det där-
för dagligen och gif det alltid rena och torra
kläder på.
Barnkammaren bör vara ljus, stor och rymlig
med ostoppade möbler och utan mattor på golf-
vet, på det att damm och bakterier så litet som
möjligt må vinna insteg. Ömtåliga prydnadssa-
ker böra totalt förvisas därifrån, utan må de små
här få leka och rusta om af hjärtans lust; det
gör dem lifliga och kvicka i sina rörelser. Mina
sex söner hafva alla varit »styfva» gymnaster i
barn- och ynglingaåren.
Att vara oeniga, komma i gräl och slagsmål
har jag aldrig tillåtit dem, utan hafva de genast,
om så händt, fått försonas och bedja hvarandra
om förlåtelse, och så har det varit glömdt.
Vänj tidigt barnen vid gudsfruktan, lär dem
små böner, så fort de kunna tala, undervisa dem
om Gud och lydnad för hans bud! Det som in-
skärpes i barnasinnet hänger i in i ålderdomen
och bär ofta goda frukter.
Lofva aldrig barnet något, du ej kan hålla!
Afvisa det ej kort, utan förklara och tydliggör,
om det är något, det vill hafva reda på eller ej
förstår. En del mödrar afvisa barnet med or-
den: »Nyfiken», »Pytt fick du veta det», o. d.,
hvilket ju är både dumt och oklokt, ty frågar ej
barnet och blir rätt upplyst om hvad det vill
hafva reda på, får det ju gissa sig till saken och
kan i så fall få en dålig uppfattning därom.
Narras aldrig för ditt barn och låt det ej få
vana därtill, utan var sanningsenlig och svara
undvikande, om det är något barnet vill och ej
bör hafva reda på. Försök att vinna dess för-
troende och kärlek, men framför allt lydnad,- ty
att se ett olydigt, kärlekslöst och hårdt barn är
bra sorgligt. Aga det, om så behöfves, men med
förstånd och ej i häftighet. Har det gjort något
illa, tala allvar med det och låt det förstå, att
det gjort far och mor ledsna, och därigenom
ångra sitt begångna fel eller sin olydnad. Häri-
genom hafva min man och jag fått våra barn
lydigare än med stryk. Dock bör tuktan ej all-
deles uteblifva, ty det heter : »Böj vidjan, medan
hon är grön, så blir hon både fager och skön.»
Skräm aldrig barnet för något, ty en svår skräm-
sel i barnåren har man ondt af hela lifvet ige-
nom, det har jag själf erfarit.
Låt ej barnet komma i beröring med barn,
som hafva kikhosta eller andra barnsjukdomar,
som äro smittosamma, ty vanligtvis lämna dessa
»sviter» efter sig, som kunna vara farligare än
själfva barnsjukdomen. Visserligen undgår bar-
net sällan dessa sjukdomar, men gäller det i så
fall att från början vara försiktig och genast sö-
ka läkarehjälp. Mina åtta barn hafva lyckligt
gått igenom alla barnsjukdomar och från ingen
af dem hämtat menliga följder.
Hvad klädedräkten beträffar tycker jag, att nu-
tidens mode är både vackert och ledigt för bar-
nets utveckling. Haf bara varma underkläder
Min mans trägna göromål voro ofta en orsak
till, att jag fick vara den styrande med barnens
uppfostran. Det blir ju oftast moderns lott —
åtminstone de första 10 åren. Plikterna som
uppfostrarinna äro stora, och kunna vi ej af oss
själfva finna rätta sättet, utan måste fly till Ho
nom, som är rätte ledaren, med bön om kraft
och hjälp till det viktiga kallet. A. V. L.
––––-4*––––-
£) alborgsmäs Id.
Ett barndomsminne.
Xjå högsta toppen af backen
i v A bergig och mossig häll
Där står den väldiga stacken
Hopdragen till Valborgskväll.
I aftonen, vårligt fager,
Långt öfver den vida slätt
En mystiskt skymmande dager
Sig sänker så ljufligt lätt.
I väster syns än en strimma
Af aftonrodnadens glans,
Och vid horisonten glimma
Snart bloss i en vidsträckt krans.
fa, Valborgseldarne tändas
På berg, d slätt och på höjd.
Och budskap genom dem sändas,
Att na är det vår och fröjd.
Vår eld ock tändes samt sprakar
På berghällens öppna spis.
Och gladt det knattrar oah brakar
Bland ruskor och barr och ris.
En bolmande rök sig tränger
Så mörk utur högens topp,
j-..n såsom ett moln den hänger,
Än går den pelarlikt opp.
An såsom ett skepp den flyger
Mot himmelens klara blå,
An hotfull och svart den smyger
Sig in uti skogens vrå.
Men ur dess trolska fasoner
Sig höjer dock i en hast
Af gnistor i millioner
En sprakande eldröd kvast.
Och därpå lågor i klunga,
Som väldet tycks vilja ta.
Och utaf gamla och unga
De hälsas med gladt: »Hurra/»
Men Valborgsmässelden färgar
Med underbart skimmer allt.
Och sagor om tomtar och dvärgar
I skenet ta form och gestalt.
Allt högre slår bålets flamma
Och lockar flock efter flocK,:
Med grannarne skall man glamma
Och »låna eld» kanske ock.
Igenom sorlet och skratten
Dock plötsligt en ton man hör:
Från »Spel-fans» fiol uti natten
Gladt » Vårvindar friska» sig röt.
Med konst ej hans stråke föres,
Men tyst det blir i en hast.
Blott inifrån skogen höres
En drill från e?i vaknad trast.
Och båda tonerna klinga
Om kommen segrande vår.
Dess ekon i skogen springa
Med bud därom i hvart snår.
Dock elden slocknar. En •gnista
Blott här och där blänker till.
Af vinterns brasor den sista
Brann ut med sista april.
pa dem.
Fanny Chrysander.
HonsiocLa,
kraftig, äggdrifvande och bekväm. — Bend Or-brödet är på grund af sin höga protein-
halt, 17,5 %, under det att korn innehåller endast 8 % smältbar protein, det bästa, bekvämaste och
billigaste hönsfoder. — Vidare upplysningar genom Aktiebolaget BEND OR, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
