Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 13 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 IDUN 1898
Nordmannadotter,
Till dig vill jag tala,
Och tala till modern
Och makan’ också.
Lösningsordet,
Som lär dig att fostra
Ett ädelt släkte,
Säg, vill du ha det?
Nordmannadotter,
Till dig nu jag talar:
Det första du gör,
Så fostra dig själf.
Slaf du är,
Smidd i nyckens
Och själfviskhetens
Hårda bojor.
I ditt öga
Ofredstanken,
Den första i lifvet,
Läste barnet,
Minns det moder!
Mörk är sanningen,
Men du gaf vrede
Som vårsådd.
Var stolt, var ädel,
Storsint, god,
Och du skall amma
Adla söner,
Och väna döttrar
Växa skola
I ungdomskraft
Kring Nordens kvinna.
Gunlöd.
XVII.
Medan nu tal är i Idun om barnavård, så vill
jag varna för den i andra lefnadsåret så mycket
förordade mjölmaten. Ej så få barn hafva dis-
position för skrofler, och mjöl, ja, all stärkelse-
haltig föda är ju »skroflernas amma». Nej, gif
dem kött, friska ägg och mjölk med hårdt bröd,
intilldess det visar sig att ej skrofulösa anlag
förefinnas. Hvarför jag härvidlag säger ett »gif
akt» är, att skrofler ofta ej i tid beaktas, utan
få frodas hos barnen, tills dessa blifva så fula
och pjunkiga, att föräldrarne märka att något
är på tok.
Barnens beklädnad bör fördelas mera jämnt
öfver hela kroppen, än som vanligtvis är fallet,
och färre, men varmare plagg anbringas. De
många underkjolarne med sina åtsittande lin-
ningar bannlysas totalt. Tvänne fickor böra flic-
kor hafva i sina klädningar. Om jag ej går all-
deles så långt som engelsmannen, hvilken på-
stod att mannens öfverlägsenhet består i hans
många — fickor, så måste jag dock påpeka, huru
som gossen mången gång är herre öfver situa-
tionen just genom att tillhands hafva en hel
del saker, som flickan måste springa efter. —
Hvad mina barn må särskildt väl af är att de
gå utan skor och strumpor sommartiden. Jag
beställer små tunna sandaler hos en skomakare,
ty utan skydd mot glasbitar, nålar o. d. böra
fotterna ej vara. Solen stärker nerverna, luften
härdar, och hvad de spara strumpor se’n!
Från tidiga år må man lära barnet arbeta med
ordning och plan och gi.fva det kärlek till arbe-
tet, det intellektuella som det praktiska. Då den
lilla sjuåringen skrifver eller stafvar illa, heter
det vanligen: »Nu får du till straff ta’ en sida
till.» I stället borde det låta så här: »Nu har
du varit så slarfvig, att till straff får du ej lära
mer i dag.» Så småningom blir då det begreppet
stadgadt hos barnet, att det är en heder att få
arbeta.
Karaktärens bildande erbjuder de största svå-
righeterna. Min erfarenhet härvidlag är, att un-
der lek uppfostrar jag bäst. Om jag en hel dag
talade med människors och änglars tungor om
lydnad, sanningskärlek, kärlek till Gud och män-
niskor, uträttade jag ingenting mot det jag gör
på en timme under lek i dockskåpet. Vi ha
tre rum och kök; familjen (små nätta pappers-
dockor) består af pappa, mamma, farmor, barn
och tjänare. I detta lilla dockhem upprullar jag-
för barnen bilder ur det fagraste hemlif och
inplantar så, utan att de ana det, de ofvan upp-
räknade dygderna samt vördnad för ålderdomen,
höflighet mot tjänarne m. m. Vi mottaga besök
af andra små dockor, hvilka inga föräldrar ha.
De ha fel, såsom afund, häftigt lynne, vana att
skylla sin skuld på andra m. fl., och dessa små
hjälpa vi nu att strida mot sina fel. Jag har
sett de goda verkningarna af denna lek och tve-
kar ej att på det varmaste anbefalla den till
andra mödrar.
Mina båda äldsta barn äro nu så stora (12—
14 år), att de hafva mera nöje af sällskaps-
spel, läsning och musik. Vid läsning vill jag
påpeka en sak. Barn få tidigt smak för roman-
läsning och den förbjudna frukten smakar bäst.
Vi ha ett stort bokförråd och barnen bedja ofta
få läsa den eller den boken. Det har varit ro-
maner, som jag ej, till hvad pris som hälst,
skulle sett i deras händer. I stället för att svara:
»Inte får du läsa sådana romaner, det är inte
för små flickor» etc., har jag sagt: »Nej, jag
tror du ska vänta litet med den, då har jag en
annan här, som jag just tänkt du skulle läsa
och som är roligare och bättre.»
Fast de äro ovanligt läshungriga, fråga de mig
alltid till råds vid valet af bok. De veta ej än-
nu, att det finnes böcker, som kunna oskära dem,
och det är detta jag af instinkt känner vara en
god sak.
Hvad jag äfven anser viktigt är att gifva bar-
nen mera ansvarskänsla. Jag har börjat med
småsaker, medan de ännu äro helt små. Min
lille femårige gosse får t. ex. ansvara för, att
lillan ej rör mammas sax, ej slår sig, medan
mamma på några minuter afiägsnar sig. tian
får då. tillsägelse att ej rikta sin uppmärksamhet
på något annat under tiden.
Till sist en uppmaning: väck till lif det glada
sinnelag, som människan behöfver för att utan
svårighet kunna fördraga lifvets mödor.
Ett af mina barn har, fastän kärnfrisk till
kroppen, haft ett jämförelsevis tungt lynne. Jag
har särskildt sysselsatt mig med att få henne
att se allt från den ljusa, glada sidan, jag har
uppsökt de gladaste kamraterna åt henne, och
det har förvånat såväl mig själf som andra, hvil-
ket resultat jag uppnått. Man bör underhålla
ett godt lynne hos alla barn, men särskildt hos
dem, hvilka ej erhållit denna gudagåfva af na-
turen. Ett godt lynne är ej blott ett dagligt
gästabud, utan en bärande kraft genom lifvet 1
Paula.
XVIII.
Lifsglädjen i barnkammaren.
»Det var en gång» några mammor som fingo
lof att tala i en tidning — sin »egen» — om sina
barn. Detta gjorde de också både på vers och
prosa. Där talades om »kärlek med och utan
björkris», om »kärlek och godter» och först och
sist om »kärlek och blöjor». Om björkriset voro
meningarne tämligen delade. De flesta ville nog
ej alldeles bannlysa det ur världen, fastän de nu
tyckte, att det ej var behöfligt för deras afkomma.
Jag för min del tycker, att om en mamma och .
hennes barn råka i en meningsskiljaktighet, som
på intet annat sätt kan utredas, så är det en
välsignad sak att ha denna »skiljedomare» att
gripa till — sedan det. är fullt konstaterat att
ingendera parten förmår att göra sig förstådd på
intelligentare och humanare sätt.
»Det var också en gång» en pappa, som dag-
ligen talade och sade till sina 10 (säger tio) barns
moder: »Fostra ungarna hur du vill, men förstör
bara inte deras goda lynne!» Vidare sade han:
»En glad människa är sällan elak eller dålig!»
Han var en auktoritet på sitt område. Mam-
man lade hans ord på hjärtat, »gjorde folk» af
sina ungar, utan »kärlek och björkris», men med
kärlek och glädje. Tror nån att det lyckats!
Jomen har det så. Och som den äldsta nu är
24 år och det inte är om mina barn jag talar,
så kunnen I tro mig. De ha alla hittills varit
far och mor till glädje och välsignelse, och det
anser jag som deras första uppgift här i lifvet.
Hur detta gått till? Ja, dygdemönster ha de
kanske aldrig varit, så för den som vill fostra
sådana, är metoden kanske ej att rekommendera.
Men den som ändå vill försöka sig därpå, hän-
visar jag till praktiken. Ett ord från en ännu
större auktoritet kan ju därvid vara godt att ha
i minnet, nämligen Viktor Rydbergs: »Glad och
god skall människan vara, medan .hon bidar dö-
den». Något vidare har jag ej att tillägga, ty
det var endast för lifsglädjen i barnkammaren, som
jag ville göra mig till »en ropandes röst».
—g—g-
XIX.
En sak, som jag ej varmt nog kan anbefalla
är det af många så förkättrade att bära ylle när-
mast kroppen. Redan som lindebarn ha alla
mina småttingar börjat med denna metod, och
jag tror, att det till stor del är detta, som varit
skälet till att de högst sällan äro obetydligt för-
kylda och aldrig haft någon svår och farlig sjuk-
dom, härledd af förkylning. Dock böra yllelifven
naturligtvis ofta ömsas. Under den varma års-
tiden kunna de gärna undvaras.
På barn mellan 3/4 till ibland 1 V2 år är det
ofta ganska svårt att ständigt hålla torra ben-
kläder. Detta är likväl en nödvändighet, hur
besvärligt det än kan tyckas, ty våta underkläder
eller, än värre, inga kunna alstra pH gsamma mag-
åkommor hos de små. —
Mjölk och mjökmat är utmärkt för barn. Dock
bör mjölken vara kokt — åtminstone till mindre
barn — och hälst oskummad. Barn böra likväl
äfven ha kraftigare föda, såsom kött och bul-
jong. De som växa skarpt behöfva stark mat.
Redan som ganska små ha mina pysar druckit
buljong, och aldrig har jag märkt, att en måttlig
portion köttmat varit för kraftig för deras små
magar.
Det äldsta barnet bör alltid uppfostras med
ytterlig omsorg. De mindre ställa alltid store
bror eller stora syster som en förebild och rätta
sig i mycket, ja, nästan i allt, efter denna. Upp-
fostrar man därför detta barn efter bästa för-
måga, söker afslipa dess fel och svagheter och
få dess goda sidor att utveckla sig, skall man
kunna spara mycket besvär med dem, som kom-
ma efter. Man bör lära de äldre syskonen att
vårda sig om och skydda de mindre och svagare,
föreställa dem att de äro större och förståndi-
gare och därför böra ha undseende med de min-
dre, aldrig kifva med dessa om leksaker eller
dylikt, hjälpa upp dem, när de falla, och trösta
dem, när de slå sig.
En sak, som aldrig kan tillräckligt varmt in-
plantas hos barn, är ömhet och kärlek för de
värnlösa djuren. Finns det något sorgligare än
att se en människa, som misshandlar och plågar
dessa arma varelser. Redan hos sma barn bör
man inprägla medkänsla för djuren, då skall bar-
net aldrig vid mognare ålder bli en djurplågare.
Där det så låter sig göra, är den store djur- och
barnavännen Topelii älsklingsidé, att hvarje barn
bör bland djuren utvälja sin egen skyddsling, ett
utmärkt sätt att verka för djurskyddet.
När barnets förstånd börjar utvecklas, så att
det reflekterar öfver saker och ting, kommer det
ofta med oändliga och ibland nästan obesvarbara
frågor. Så långt man kan, bör man dock besvara
dessa, ge barnet en liten skildring om den sak,
det önskar känna, och efter hand berätta små
bitar ur bibliska och svenska historien, natur-
läran o. d. Den som har tid och tillfälle att själf
undervisa sina barn, åtminstone den första tiden,
skall säkert i rikt mått känna sig ersatt för den
möda det kostar.
Karla Rönne.
–––- *––––-
Yioler och snö.
Skiss för Idun af
P. S.
V
ioler, små blommor om våren med doft
af all lifvets poesi! Först I, söderns
mörkgredelina florabarn, med färg, som är
för djup, med parfym, som är för berusande!
Så I, nordens blåa violer, ljusblåa nära på,
som växa i backar och på grönskande än-
gar! När skogens träd börja löfvas, då
går man ut från sitt rum, där vinterdam-
met ännu gömmer sig uti mattor och gar-
diner, går ut, majfrisk i sinnet, att söka
efter er. Och medan man söker, kom-
ma tankarna i stämning under en nordisk
klarblå himmel, och af tankarna blifva
drömmar »ins’ blaue hinein •— immer, im-
mer weiter in’s blaue hinein». Och de
drömmarna ’äro skära, jungfruliga samt
gifva hjärtat frid.
Er alla, minnets mörkgredelina och ljus-
blåa violer, som jag plockat på min lef-
nads väg, vill jag binda samman till en
enda stor bukett, hvilken jag skall vattna
med mina tårar, så att I icke måtten för-
tvina! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
