Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 20 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 I DU N 1898
Är det verkligen nödvändigt att underkasta
sig detta i mitt tycke sä riskabla sätt vid bar-
nens uppfödning? Jag tror det ej. Om än am-
morna, som ju alltid sker, pä förhand under-
sökas, så kan jag dock ej frigöra mig för oron,
att såväl anlag som sjukdomar, kanske slum-
rande, kunna bibringas barnen genom dem. Det
vissa är, att de oftast äro sådana, att vi ej ville,
att barnen blefve lika dem. Och de äro dyra,
25 kr. i månaden.
Om nu samma resultat vinnes, om en mor
själf åtager sig att blanda mjölken, koka den
och sköta barnet, är ej detta lugnare? Jag sä
ger en mor, ty detta är allt för viktigt att läm-
nas åt andra.
Nu när mina små rustibussar vuxit ur vag-
gan, har jag en bildad flicka till hjälp att sköta
dem, och det har jag funnit vara det bästa. De
få då inte lära sig något dåligt, som så ofta sker
af jungfrurna. Jag vill härmed inte, att någon
skall tro att jag sätter den ena klassen högre
än den andra och menar att en tjänarinna af
folket ej också kan vara bra. Jag vet bara, att
uppfostran i de flesta fall inom arbetsklassen
ej är sådan, att den passar för mina barn. De
skrämmas och de lära sig smyga. Jag är därför
glad, att fina flickor vilja ägna sig åt barnsköt-
sel, för barnen är det bäst och ett sällskap för
mig också och en stor hjälp vid sömnad m. m.
Men jag har ock tänkt mig längre in i fram-
tiden, till skolåldern och ynglingaåldern. Må
alla mödrar betänka, att de skola sända sina
söner tillsammans med andras i skolorna, och
att det äfven därför är allas vår plikt att ej låta
dem bli dåliga exempel för hvarandra.
Jag har hört mödrar ttll vanartiga gossar säga:
»Ja, skolan skall taga bort det».
När jag hör sådant, blir jag sannerligen rädd
att sända mina gossar till skolan.
Så söka vi väl alla, hvar ock en på sitt sätt,
att göra en god sådd i våra små barns hjärtan.
Skörden ligger i Guds hand liksom framtiden
för våra barn1
Nalle D.
XXI.
Lillans dag.
»Mödrar emellan.» Så lyder visserligen titeln
på det nu i Idun pågående meningsutbytet an-
gående de spädas vård och uppfostran. Men
då Iduns redaktion förr, i klädpenningfrågan
och andra dylika frågor, ej nekat ens det »star-
ka könet» att lämna sitt bidrag, hoppas jag att
nu slippa in i »damernas egen», ehuru jag blott
är en varm beundrarinna oöh en trofast vän till
»dessa minsta små». Det är nämligen min ön-
skan att många, många af Sveriges barn måtte
komma i åtnjutande af en sådan vård, som den
jag sett ägnas en nu två-årig, präktig och ge-
nomfrisk liten tös. Denna önskan är det, som
kommit mig att gripa till papper och penna i
denna sak.
Låt oss då först se till, hur den lillas dag för-
flyter, sedan hon vid sex-tiden på morgonen slår
upp sina himmelsblå ögon. Sedan den lilla krop-
pen befriats från sin påse, nattröja och linne
af mjuk bomullstricot, tvättas den i vatten med
en temperatur af 28 grader. Under tvagnings-
processen ligger barnet på en stor, med hvitt
öfverdrag försedd kudde, som åter har sin plats
på ett bord. En mjuk badkappa omsluter de
kroppsdelar, som icke för ögonblicket äro under
tvättning. Då denna försiggått, kommer påkläd-
ningen. Dräkten består af linne, lifstycke, fla-
nellskjol, bomullskjol, blöja, byxor, skor och
strumpor. När toiletten fortskridit så långt, tvät-
tas munnen noga med en näsdukssnibb, doppad
i kallnadt kokt vatten. Därefter tages klädnin-
gen på och öfver denna ibland en s. k. kryp-
kjortel af ljusblått bomullstyg eller grått linne.
Hittills har den lilla endast användt hvita kläd-
ningar, sydda af tvättyg, hvilket senare också
torde vara det hygieniskt riktigaste. Vid half
åtta-tiden får hon sin frukost, bestående af smör-
gås och välling, kokt på griftgryn. De följande
timmarna upptagas af lek eller promenerande i
det fria, om vädret ej är allt för svårt, tills kl.
blir half tolf, då dagens andra måltid är inne.
Nu får den lilla först en tallrik äpplemos med
caces och därefter en hveteskorpa och en kopp
chokolad af dr Lahmanns, hvilken befunnits
vara både lättsmält och närande. Så kommer
lilla förmiddagsluren, som räcker ett par timmar.
Den lilla afklädes nu med undantag af linne,
lifstycke, strumpor och kjolar. En nattröja, dock
ej densamma, som användes om natten, påtages.
Ansiktet och händerna tvättas äfven, och så är
hon färdig att slumra in i sin bädd. Sedan toi-
letten efter uppvaknandet är gjord, slår snart
middagstimmen. Till detta mål får hon ett lös-
kokt ägg, potatismos, stufvade morötter, sparris,
ärter eller några andra grönsaker, därefter saft-
soppa, gröt eller välling. Kött har hon ännu ej
förtärt. Kvällsmaten, som ätes kl. sex, består
af smörgås samt saften af en apelsin. Fyra kväl-
lar i veckan tvättas den lilla på samma sätt som
om morgnarna. Munnen och tänderna rengöras
äfvenledes. Tre gånger i veckan badar hon varm-
bad i 34 graders vatten med 27 graders öfver-
sköljuing. Till dess hon blifvit aderton månader
gamma! badade hon varmbad hvarje morgon.
Badkvällarna ätes kvällsmaten först efter badet.
Så till slut får hon med sig i bädden en flaska
s. k. vegetabilisk mjölk. Denna beredes enligt
recept, som medföljer burkarna, innehållande
dr Lahmanns »vegetabile Milch». Såsom min-
dre erhöll hon sådan mjölk flere gånger om da-
gen och en om natten. Den har visat sig sär-
deles välgörande, och den lilla är ännu mycket
förtjust i sin flaska. Omväxlande med denna
mjölk fick hon under det första året hafresoppa
en gång om dagen, blandad med en äggula.
Den lilla insomnar nu utan någon vyssning,
som aldrig får förekomma, och vi draga oss till-
baka från den stora, ljusa barnkammaren, där
det öppna fönstret ombesörjer rikligt med frisk
luft under den kommande natten.
Hvad den psykiska vården beträffar, så kan
den helt visst ej börja för tidigt. Anlag och
lynne röjas snart hos det lilla barnet och skola
då utvecklas eller motarbetas, allt efter sin olika
beskaffenhet. Jag vill nu särskildt nämna ett
par egenskaper, som allt mera utvecklas hos
»min» lilla tös. Det är ordentlighet och själfstän-
dighet. Aldrig, d. v. s. icke en enda gång, får
hon draga fram sina leksaker eller ställa någon-
ting i oordning, utan att själf, så vidt hennes
små krafter förmå, åter ställa allt på sin plats.
Också har hon redan ett så utprägladt ordnings-
sinne, att hon ej kan tåla se en skåpdörr öppen
eller en utskjuten byrålåda. Själfständighet in-
lärdes bl. a. därigenom, att hon själf fick lära
sig gå. Från att krypa omkring på alla fyra, tog
hon en dag, då de små benen antagligen kändes
starka nog, till det för människorna vanliga fort-
komstsättet. Öfvergången gick som genom ett
trollslag. Hvad särskildt den moraliska uppfost-
ran beträffar, så vill jag särskildt framhålla två
grundsatser, som här äro strängt genomförda,
nämligen att ingenting lofvas utan att hållas
samt att en gjord befallning ej återtages. Bör-
jan till ett vänligt, höfligt och tacksamt sinne-
lag kan redan nu spåras hos den lilla hjärte-
vinnande tösen.
Uppfostran i religiöst afseende är ju helt och
hållet beroende af föräldrarnes åsikt om hvad
som är rätt och sanning. Jag för min del af-
slutar min epistel med den önskan, att »min»
lilla och alla andra småttingar måtte lära sig
tro på den Gud, som skapat solen, blommorna
och den porlande bäcken, och att de alla måtte
äga hoppet om att en gång kunnahiå den lycka,
som endast kärleken till allt och alla kan skänka.
» Orion».
XXII.
»Den bästa metoden.»
Ehuru jag knappast vet, hur jag skall få tid
att skrifva i den mycket dryftade barnuppfost-
ringsfrågan — så finner jag mig dock tvungen
därtill, då ännu ingen tagit till ordet för den
uppfostringsmetod, som mest användes och som
förmodligen äfven gifver de hasta resultaten.
Snälla Idun, kasta icke mitt snillefoster i pap-
perskorgen, ty den stackarn har säkerligen fått
nog af gröna, hårdsmälta, omogna, pepprade och
sura saker förut ! Det vore också synd, ifall alla
de mödrar, som hylla mina åsikter, ej skulle få
sina rön och iakttagelser i det viktiga ämnet
förevigade i allas vår kära Idun. *)
Därför tag- dig tid du lilla småstadsfru och
öfvervinn din »obegripliga» fruktan för fru »Pet-
terkvist,» »Mirran,» »Brita», »Lilla mor» o. s. v. !
Som jag hoppas visar mitt opus, hvadpluraliteten
tänker om uppfostran, och att pluraliteten har
rätt, är ju en erkänd sanning.
Min lilla gosse har från födelsen omhuldats
*) Ske eder vilja, o Observatoria! Den »argan
listen» i eder uppsats torde väl lika litet lura
någon af våra skarpsynta läsarinnor som
Redaktionen.
på bästa sätt med mat, kläder, renlighet och frisk
luft, alldeles som de flesta barn, hvilkas föräl-
drar lefva i jämförelsevis goda omständigheter,
så därom vare nog.
På bestämda tider fick han dock icke mat, det
vore ju barbariskt, nej, vid minsta skrik voro
amman eller flaskan tillhands, och då spännin-
gar eller magplågor infunno sig, buro vi och
vyssjade honom turvis, tills armarne domnade och
han somnade.
Den äkta, stora kärleken tänker icke på sig
själf!
Om ingen annan ger mig rätt, så gör nog »Pella»
det — och jag gör som »de små» — jag tycker
om Pella — och jag ■‘■tycker», att björkriset bör
»växa i skogen» och barnets vilja i hemmet, det
är naturligast, och ingen våldför sig ohämnadt på
naturen.
Med våra möbler och prydnadssaker har gos-
sen fått roa sig efter godtycke — man skall väl
låta ett barn rusta om fritt och ej lägga hinder
i vägen för dess fantasis fria utveckling! En
gång, då han lekt krig och halshuggit flere af
mina vackraste porslinsgubbar, kunde jag ej nog
förvåna mig öfver barnet, utan utropade stolt:
»Den gossen blir nog minst general eller åtmin-
stone en ovanligt tapper Sveas son! > Ja, de
goda anlagen röja sig tidigt och mina barn ha
egentligen inte haft annat än goda. Att dressera
ett barn att iakttaga bordskick, ej rata mat m. m,
anser jag alldeles olämpligt. De små måste väl
bäst känna hvad som smakar dem, och jag — jag
hade då så roligt åt vår gosse, som alltid så be-
händigt kröp under bordet, då det var något, som
han ej tyckte om, och vid de mildaste bannor
kastade sig på golfvet och skrek — så jag tror
det skulle kunnat höras en hel fjärdingsväg. Det
bevisade anlag för själfständighet, tyckte jag —
och — ... ja, sannerligen bedömde jag honom
icke rätt, för det är en egenskap, som han nu
oftast visar. Ett bland de bästa medel att få
barn snälla är kakor, karameller, sylt och andra
godsaker ; det förfelar aldrig sin verkan, det med-
let kan användas natt och dag och nog äro de
tysta så länge de äta, det har jag då märkt.
En viktig sak är dock att allt delas lika, jag har
särskildt en liten vågskål stående på skänken.
Godt att de ändå kunna sämjas — i slagsmål
komma de esomoftast, i alla fall, med hvarandra.
För öfrigt är jag mycket noga med hur tjänar-
ne, lärarinnor och lärare äro mot barnen, af de
förra fordrar jag vänlighet och höflighet af de
senare tålamod och öfverseende. Tyvärr kan
jag ej säga mycket till dessa människors beröm,
tjänarne hafva oupphörligt måst flytta, — och
fåfängt har jag flyttat barnen till olika skolor,
ty med tålamod och öfverseende är det klent
bestäldt i skolorna, det är säkert. Med guver-
nanter och informatorer har jag försökt, men
— det var sämre. »Ungdom och visdom följs
sällan åt», de hade alldeles för stora fordringar
på barnen. Ja, det kan ju understundom vara
litet bekymmersamt med de små i uppväxtål-
dern ■— »innan de själfva få förstånd», men
då man gjort allt livad man kunnat för dem, så
får man väl hoppas, att det ändå, till sist, blif-
ver ett godt resultat och att de som fria, själf-
ständiga personligheter komma att göra, om inte
storverk, så åtminstone en god insats i lifvet.
Nu törs jag inte säga ett ord mera i den här
frågan, kanske har jag redan varit så långrandig,
att det omöjligt finnes plats i Iduns hårdt anli-
tade spalter; kanske är det lika fullt af sådana
här afhandlingar, som »vårrim» i poesifacket,
därför tyst du, som i dag kallar dig
Observatoria.
–––- *–––-
Tjugufemårsjubileum. Innehafvarinnan af
och föreståndarinnan för härvarande Praktiska
konstväfskola fröken Johanna Brunsson, firade i
söndags i kretsen af anhöriga, vänner och elever
sitt 25-års-jubileum. Fröken Brunsson, som för
Iduns läsekrets är väl känd, sedan hennes por-
trätt och biografi i fjol infördes, har åt sig själf
förvärfvat ett aktadt namn, hvarhelst svensk väf-
nadskonst idkas. Sträfsamt och idogt ha arbe-
tet och undervisningen under hennes ledning
bedrifvits, och de ha också fierfaldiga gånger på
våra utställningar blifvit i form af medaljer och
UR NOTISBOKEN!
Hönsföda,
kraftig, äggdrifvande och bekväm. — Bend Or-brödet är på grund af sin höga protein-
halt, 17,5 %, under det att korn innehåller endast 8 % smältbar protein, det bästa, bekvämaste och
billigaste hönsfoder. — Vidare upplysningar genom Aktiebolaget BEND OR, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
