Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 27 maj 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 163
IDUN
här’. Det befanns vara 6,000 kr., som jag
alldeles glömt. Med andras borgen fick jag
ut summan. En vän sade då: ’Gud är de
dårars förmyndare’. Detta ord har ofta
gladt mig.»
Eget nog har den ojämförligt största delen
af den materiela hjälpen kommit från per-
soner, som hon kallar icke troende. Kan-
ske skulle hon värderat deras hjälp dubbelt,
om de varit »troende», men hon tar dock
med tacksamhet emot deras bistånd och
gåfvor såsom sända af Gud.
Visserligen uppdrager hon en bestämd
gräns mellan troende och icke troende, men
visar dock ingen intolerans mot de senare.
Hennes varma hjärta utesluter I ingen —•
hon älskar alla människor och vill blott frid
på jorden. De som enligt hennes uppfatt-
ning ej funnit Jesus i detta lifvet, tror hon
kanske kunna göra det i ett annat. Innerst
hoppas hon nog också att en gång få möta
hela mänskligheten i himmelen. För hen-
ne vore det nog ingen salighet i paradiset,
om hon visste en enda osalig ande lida
helvetets kval, därtill är hennes hjärta visst
alltför ömt. Hos henne möter man aldrig
den kallblodighet mot icke troende, som
eljes är ganska vanlig hos de troende. Hem-
ligheten därvidlag är väl, att hon kan se
i stort och att hon icke lider af den gängse
skuggrädslan för sitt »partis» ogillande.
Med hvarje år har hennes horisont vid-
gats och hennes ande utvecklats, därför ock
frukterna af hennes verksamhet blifvit allt
rikare och gagneligare för samhället.
Man må gilla eller ogilla hennes trosstånd-
punkt, sin beundran måste man dock skänka
hennes allt uppoffrande kärlek, hennes stora
organisatoriska talang och hennes själfstän-
dighet.
Tänker man på allt det goda hon utför,
kan man ej annat än önska, att hon alltid
måtte få se besannade de ord, hon litar på:
»Herren är min herde, mig skall intet fattas».
Ann Margret Holmgren,
f. Tersmeden.
–––- «–––
Pingst
^^oliga vårtid; lärkorna drilla
uppe i skyarnas loft.
‘Väckande vindar sprida i rymden
björklöfvets eggande doft.
jBlommor i färger och skimrande sken
prunka Iland gräsen på åkerren,
jävilande insjön speglar i böljan
barrträdets taggiga gren.
■Leende pingstfest, redd ibland knoppar
under cn majdager llid —
hela naturen dig ägnar sin hyllning
nu i förnyelsens tid.
Våren på skapelsens lösensord
dukat för mänskan sitt rika lord.
Solmättad pingstvind härligt lefruktar
Sklammande gnista, eviga arfvets
rikaste innebörd,
växe du till, som sådden på fälten
mognar till gyllene skörd!
Världen är full utaf löje och gråt,
viss är allena den lydiges stråt,
ljus såsom natten i midsommartider
skrider hans dagsled framåt.
Xankarna irra. jävar skola de dröja
still i den lockande trakt?
jäimmclen bjuder — så hviskar min ande —
dock på en fullare prakt.
Stråle från ofvan, där fjärran du far,
väg genom hopade skyarne drar,
sändningabåd, acli, såg du min tvekan,
såg da — och bringar mig svar?
» jflUt hvad du skådar, hvad själen blott anar,
skapelsens svinnande grand,
bilda en kedja, af Skaparen bunden,
äro ett verk af jänns hand.
jfanken må stiga bak fjällarncs kam
eller fördröjas vid jordstoftets damm,
fj’adren och Sonen och jäeliga anden
möter den, hvar den går fram.-»
jHdiga pingstcld, signande sänkes
du öfver försommarns dar,
likasom fordom vid qrönskande stränder
dufvan på vingarnas par.
SMalmröstcn kallar enhvar i sin stad
lyssna till texten från Skrifternas blad.
Xrädcn i templet med vårfröjd i sinnet,
redo till elddopets bad!
Hélène Malmquist.
*–––-
Konfirmationen och ungdomen.
Af Eva Wigström (Ave).
(Forts. o. slut.)
å länge katekiseringen utgör A och O
i nattvardsskolan — och detta är ännu det
mest vanliga förhållandet — så länge be-
höfver man i det stora hela mindre frukta
för det flyktiga känslosvall, som uppstår
genom en personlig tillgifvenhet för läraren,
än för den rent skolmässiga, världsliga upp-
fattningen af konfirmationen. Endast om
så är, att läraren. afsiktligt lägger an på
att uppskrufva flickornas vaknande känslo-
lif, kan det, enligt min erfarenhet, utöfva
ett mera skadligt inflytande på de unga.
Jag har äfven varit i tillfälle att iakt-
taga sådana konfirmander, som under hän-
förelsens stunder gifvit prästen löfte att
framdeles infinna sig hos honom. De unga
flickorna ha då kallat detta »att bikta»,
och de ha kanske en eller två gånger in-
löst löftet med en smula entusiasm ; sedan
ha de mer eller mindre öppet visat sin
obenägenhet för dessa besök, hvilka då
snart upphört, och hvad »bikten» angår,
ha alla de flickor, jag talat med om detta,
värjt sig med naiv hetta mot misstanken,
att de skulle någonsin ha framlagt sitt
hjärtas djupare känslor eller tankar för
religionsläraren.
Jag vill dock härmed ingalunda hafva
sagt, att icke någon har gjort och gör detta,
eller att icke någon skulle från sin konfir-
mation medföra en skatt för det kristliga
lifvet, en skatt, som ej förminskas, utan
tillväxer. Det vore mer än sorgligt, om ej
detta ägde rum ; men jag talar här om
majoriteten, ej om minoriteten.
Det förhåller sig med nattvardsskolan
som med kristendomsundervisningen i barn-
skolan ; vittnar lärarens hela personlighet
om, att han uttalar sin egen innerliga öf-
vertygelse, sina egna kristliga erfarenheter
i samband med de läror, han förkunnar,
blifver detta ett ovärderligt stöd för barna-
tron, där den ännu lefver oanfäktad, och
någon gång kan äfven en sådan rent krist-
lig bekännelse tända en andlig lifsgnista
hos de likgiltiga samt gifva en väckelse åt
den krassa materialism, som insupes i
hem, hvarest knappast mer än en svag
skugga af gudsbegreppet finnes kvar.
Katekiseringen förmår intetdera, utom
möjligen i fall förhållandet emellan barn
och lärare vore så —- i bästa mening —
förtroligt, att de unga utan fruktan eller
tvekan själfva finge framställa frågor och
framlägga de tvifvel, som pina de oerfarna
själarna.
I vårt södra grannland har, som nog
mången vet, konfirmationen tagit en så
världslig riktning, att denna handling alltid
firas med enklare bjudningar i hemmen,
eller baler — i Köpenhamn ofta på hotell
— samt ej så sällan genom den unga
»damens» förlofning. Presenterna till flic-
korna erinra starkt om våra lysningsgåfvor,
och gossarne erhålla, om möjligt, ur och
cigarrer, och på landsbygden får pojken
då sin egen tobakspipa, allt symboler på
den manlighet, han nu tagit i besittning.
En af orsakerna till denna flacka upp-
fattning af en kyrklig handling är det
obligatoriska konfirmationsbetyg, som prä-
sterna måste utfärda, och under en lång
följd af år har det i kristliga kretsar ar-
betats för att få detta betyg afskaffadt
samt att skapa en bättre form för konfir-
mationen. Någon genom lag sanktionerad
förändring har dock ännu ej stått att er-
hålla, men i ett par socknar har man länge
— med vederbörandes tysta medgifvande
— sökt afskaffa hvad där benämnes »kon-
firmation bataljonsvis», genom att ej fast-
ställa någon bestämd åldersgräns för
de barn, som önska konfirmeras, eller
öppna nattvardsskolor på bestämda tider.
Barn, som njutit en mångårig kristendoms-
undervisning, kräfva naturligtvis ej någon
längre förberedelse till konfirmation; några
få samtalsstunder i all stillhet med prästen,
som öfvervakat barnskolan, bestämmer, om
barnet är nog andligt utveckladt för att
uppfatta innebörden af konfirmationen. Och
så aflägger en liten grupp -— kanske ibland
endast ett eller två barn — trosbekännelse
inför präst och församling, utan att väcka
en för den heliga handlingen profanerande
nyfikenhet eller braskande uppmärksamhet.
andens förtorkade jord.
Hönsföda,
kraftig, äggdrifvande och bekväm. — Bend Or-brödet är på grund af sin höga protein-
halt, 17,5 %, under det att kom innehåller endast 8 % smältbar protein, det bästa, bekvämaste och
billigaste hönsfoder. — Vidare upplysningar genom Aktiebolaget BEND OR, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
