- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1898 /
164

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 27 maj 1898 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN
Konfirmationslöftena, hvilka af många anses
för en mycket betänklig sak, formuleras i
dessa fall till frågor, om det är de ungas
allvarliga vilja att stå fast vid döpelseför-
bundet. Dét är äfven sed i dessa försam-
lingar, att barnen samma söndag, i för-
ening med den öfriga församlingen, begå
nattvarden.
Huruvidà en dylik förändring i vårt
land, med vårt skolväsen, skulle vara önsk-
värd, må lämnas därhän ; men jag har
trott mig här böra omnämna ett reforma-
tionsarbete, som oaflåtligt pågår inom åen
danska kyrkan.
Hvar och en, som i en oskrymtad guds-
fruktan ser det säkraste stöd för ungdo-
mens andliga och sedliga utveckling, har
säkert insett, att här måste göras — icke
blott något — utan mycket, för att den
stora allmänheten, såväl äldre personer som
yngre, måtte bibringas en djupare och
renare uppfattning af konfirmationen än
den, som nu kommer flertalet till del.
Fast man är glad och runder,
»Komik», så det förslår,
Man kan ha sina »stunder»,
När konsten husvill står.
Vi läste nyss för resten
— Ty Maden glömmas ej
Den dundrande protesten
Mot fröken Ellen Key.
Hvad mer om myggen piper,
Orninnan ej man når,
Då ingen ann begriper,
Och »endast hon förstår».
Och hennes tanke skenar
Långt högre än vi nå,
Ait fatta livad hon menar,
Därtill ä’ vi för små.
Du »sköna Maj, som blickar
Med milda ögon ner»,
För krönikan ej skickar
Mig mycket, fast jag ber.
Kanske som »framtidskvinna»
I någon lämplig ram
Vi henne återfinna
I Ibsens nästa dram.
Men nu från snillets flammor
Och visdoms dunkla tal
Till Iduns snälla »mammor»
Och deras »ideal».
Vi få er lacka bara
För allt till lifs vi fått
Om älsklingarne rara
Och deras sälla lott.
Om kriget helst jag tiger,
Det tycks mig just stå still
Att mjölet grufligt stiger
Jag konstatera vill.
Hur skönt ni vetat höja,
Hvad lätt banalt kan bli,
Om lappar och om blöja
Ni skrifvit poesi.
1898
For Idun af E. G. Folcker.
III. Hvardagsrummet.
tt hem må vara huru som hälst beskaf-
fadt, litet eller stort, fattigt eller rikt,
där skola dock alltid utföras lifvets tre
viktiga funktioner: att arbeta, att äta och
att sofva, och åt någon af dessa blir alltid
hvarje af dess rum ägnadt. Nu händer
visserligen å ena sidan ofta nog, att samma
rum begagnas för ett par af dessa ändamål,
för att ej tala om de fall då de alla tre
måste försiggå inom samma fyra väggar,
medan å andra sidan de rum, som äro äg-
nade åt hvilan, stundom hafva appendix af
toalett och badrum; samma bostad för mål-
tiders intagande kan ha både stor och liten
matsal, frukostrum och serveringsrum, och
slutligen arbetet — eller den form däraf
som kallas nöje — idkas i bibliotek, skrif-
rum, budoar, salonger, kabinett o. s. v.
I ett enkelt hem med några anspråk
på trefnad och bekvämlighet är dock ett
särskildt rum för hvarje af dessa ändamål
det minsta möjliga, sofrummens antal dock
beroende af familjens storlek, och då vi nu
börja våra studier i möbleringskonst vilja
vi för ett enklare hem räkna sofrum, mat-
sal, »herrns rum» och. »fruns rum», under
hvilken senare benämning jag inbegriper
»salongen», i gamla tider »förmaket» kallad
och hvad danskarne kalla »daglistue». Detta
rum, platsen för familjens dagliga samvaro,
har jag tagit mig friheten att kalla »hvar-
dagsrummet», och som det är hemmets för-
nämsta rum må vi med det börja våra
bostadsstudier.
Att stridens äska rullar
Långi bort, vi glömma snart,
Men minskas våra bullar,
Då vakna vi med fart.
Vi knota emot ödet
— Fast lugnt det borde ta’s —
Alt snart ses »franska brödet»
Blott med förstoringsglas.
»Nej! inga sura miner,
Ej gnäll af någon sorl,
Förr’n några »Filippiner»,
Från oss man tagit bort.
Ej endast fyllda faten
Ändock vi tänka på,
Vi undra med » Dramaten»
Hur sist det månde gå.
Och det tycks inte fela,
Att om man längre spar,
Finns se’n, när man ska spela,
Vid scenen ingen kvar.
Det syns ju, att det brå’skar,
Ren vandrat fruar två,
Snart kanske lille Oskar
Spatserar af också.
Och ni ha lärt oss ställa
Med dem på flere vis,
De tyckas ju bli snälla
Båd’ med och utan ris.
Men vet ni — »just de samma» —
Om lärdomen är god,
Jag tror, att hvarje mamma
Andå har sin jnetod.
Jag er komplimenterar,
Men nekar ej till sist,
Att jag sympatiserar
Med Lova Petterkvist.
Och därför jag helt varligt
Och artigt ber titt slut,
Att barnen måtte snarligt
Ur Idun släppas ut.
•–––-»–––-
I plikternas uppfyllelse’ligger en kraft
fördold, som uppehåller och styrker sinnet
och gifver människan ro för oro och fröjd
för tårar.
F. Godkjœr.
–––– *––––
Det är ett karaktäristiskt svenskt drag,
att äfven den anspråkslösaste bostad hos
oss skall hafva en »salong», d. v. s. ett
rum, där de prydligaste möblerna samlas
och ordnas med mer eller mindre utsökt
smak, där matta på golfvet och draperier
för dörrarna äro lika oundgängliga, där hu-
sets konstverk hängas npp på väggarna, med
ett ord där de estetiska behofven äro främst
tillgodosedda, men där familjen aldrig vistas
annat än då det »kommer visiter» eller »är
främmande». Ett sådant rum är ett oting
i hvarje hem och särskildt i de mindre, hvil-
kas rumantal är inskränkt.
Det rum, soin är familjens gemensamma,
bör först och främst vara rymligt, så att
dess olika medlemmar där kunna hafva
plats för sina olika sysselsättningar, då
dagens arbeten utom hemmet äro slutade
och familjekretsen samlas omkring afton-
lampan. Då »salen» i våra bostäder van-
ligen är största rummet, är det ofta nog
denna som får tjäna såsom samlingsrum.
Men dess egenskap af »matrum» medför
dels att »bordets dukning» verkar störande
på lagets olika sysselsättningar, dels att
möbleringen ofta saknar den bekvämlighet,
som för ett hvardagsrum är så viktig.
Hvardagsrummet bör vidare vara Ijus^.
och gladt, och härtill hör för det första at^
det har tillräcklig belysning; om dagen a^
STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL! STORA BRYGGERIETS PILSENERÖL!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free