- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1898 /
166

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 27 maj 1898 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S D U N 1898
166
3m
âfm.
jÿ|i|gS|§
HHN
Amerikanskt hvardagsrum.
plats i det allmänna rummet, oeh hit höra
främst byråarna. Dessa tillhöra ju egent-
ligen toalettdepartementet, sängkammaren,
men utrymmet är där ej alltid tillräckligt,
och en vacker byrå, t. ex. en gammal »bukig»
eller »gustaviansk», pryder sin plats och
sätter stil på ett i öfrigt aldrig så anspråks-
löst rum.
Anordningen af alla dessa olika möbler
måste ju bero af många olika hänsyn i olika
hem, men sätter man ändamålsenligheten
och bekvämligheten såsom mål, så kommer
trefnaden af sig själf. »Hvar sak på sin
plats» är en gammal god regel, och följer
man den i detta fall, så skall man hvarken
få en interiör, där stolarna stå i stela rader
kring väggarna, ej heller en sådan som har
utseende af ett möbelmagasin. Enkelhet
äro också en regel som i hvardagsrummet
bör följas: granna tapeter och praktmöbler
äro här mindre än någonstädes på sin plats.
Tapeter, draperier och möbeltyg måste blott
harmoniera med hvarandras färg och mön-
ster, så blir helhetsintrycket alltid vackrare
än i ett praktrum, där detta ej är händelsen,
och med det vackra intrycket följer trefnaden.
jer af olika former, »chaises légers» oeh ta-
buretter.
För »hvardagsrummet» bör friheten i detta
afseende vara absolut, och där skulle snarare
den regeln tillämpas, att alla stolar böra
vara hvarandra olika. I våra mormödrars
tid skulle stolarna stå ordnade i rad kring
väggarna, de större möblerna alla mot flata
väggen; vår egen tid har gått till en mot-
satt öfverdrift, och då vi placera våra mö-
bler, ställa vi dem gärna »öfver hörn» eller
snedt på ett eller annat sätt. Hvar och en
känner till, om ej rent af från sitt eget
hem, dessa interiörer, hvari man knappast
kan lotsa sig fram mellan stolar, bord,
skärmar m. m. som belamra hela golfvet.
Detta sätt att möblera beror ej endast på
ett mod, det har sin orsak både i vårt
mera utbildade sinne för det pittoreska och
i vårt behof af större bekvämlighet. Men
öfverdriften är så frestande och ligger så
nära till hands, att en vacker måttfullhet
i en dylik anordning är ganska sällsynt.
Den första förutsättningen för ett rums
möblering — framför allt hvardagsrummets
— är att den skall vara bekväm. Det är
genom att följa denna princip som engels-
män och amerikaner fått sina hem så be-
hagliga och trefliga, och följer man endast
den, så kommer det vackra och smakfulla
snart efter.
I olika familjer äro hvardagsrummets
sysselsättningar olika, men hvad öfverallt
bedrifves där är väl det kvinnliga handar-
betet, läsning och samspråk, och för dessa
ändamål bör också rummet vara anordnadt.
En viktig möbel i hvardagsrummet är
bordet, det rymliga »lediga» bordet, vid
hvilket familjens alla medlemmar kunna
sköta sina olika sysselsättningar. Detta bord
behöfver ej vara så stort som matbordet,
hvilket ofta nog får tjäna just till detta ända-
mål, ej heller behöfver det hafva dettas
sedvanliga plats midt i rummet. I de flesta
hem står det framför soffan, kalladt »di-
vansbord», och utgör då en af de mest
opraktiska, mest löjliga anordningar, som ett
enfaldigt mod uppfunnit. Öfverhöljdt af
en mer eller mindre fotsid’ duk och betäckt
af album och grannt inbundna böcker, ord-
nade i trafvar, liknar det mera ett altare,
invigdt åt tråkigheten, än hvad det borde
vara, en medelpunkt för ett trefligt sam-
kväm. Hyllor och skåp skola vara upplags-
platser för litteratur och »planschverk»,
men hvarken bord eller stolar.
Ett enda bord är dock ej nog för ett tref-
ligt hvardagsrum. Vare sig det har sin plats
frampå golfvet, omgifvet af länstolar och
någon mindre soffa, eller framför en större
dylik vid vägg eller i hörn, så bör det åt-
följas af andra mindre bord, husfruns sy-
bord eller skrifbord, hvilkas plats är gifven
i eller i närheten af fönstret, samt hvad
engelsmännen kalla »occasional tables»,
småbord som kunna placeras här och hvar
allt efter behof.
Soffan ersätter i vår tids sällskapslif det
gamla »högsätet» och utgör en särskild
hedersplats, ehuru den i de flesta fall är
långt mindre bekväm än en god stol. Ett
eget slags soffa, hvilken förenar bekvämlig-
het med en dekorativ form, är hörnsoffan,
förr mera vanlig än nu, ehuru den på se-
nare år, hitkommen från England, åter kom-
mit på modet. En dylik möbel med .ett
lämpligt formadt bord i vinkeln, omgifvet
af djupa länstolar, bildar en synnerligen tref-
lig anordning, passande både för hvardags-
rummet och den anspråksfullare »salongen».
Våra vanliga soffor, där de icke äro efter-
bildningar från äldre stilar, äro sällan vackra
pjäser, minst af allt är det fallet med alla
dessa arter af »resårsoffor», från 1840- och
1850-talens svängda »canapéer» till de vid-
under af fulhet, som kallas inventionssoffor
eller turkiska divaner, och måhända bevisa
snille, men ingalunda smak hos sina upp-
finnare. En soffa med raka former är all-
tid vacker och för hvardagsrummet är den
gamla »pinnsoffans» typ synnerligen lämp-
lig — äfven den kan vara en elegant möbel.
Ett skåp eller en hylla för böcker tillhör
vidare ett trefligt hvardagsrums nödvändiga
.tillbehör, och den som äger piano •— och
de äro legio — ville jag tillråda att äfven
placera detta här i stället för i »salen», som
nu är det vanligaste bruket. Pianot är
eller bör åtminstone vara ett medel till säll-
skapsnöje, och skulle väl då ha sin plats i
sällskapsrummet, ej ’i matrummet.
Förutom dessa möbler, hvilka kunna kal-
las de nödvändiga, finnas i hvarje hem åt-
skilliga andra bohagsting, som gärna få sin
En “protest“ och en
“förklaring“.
pa damernas fest för Henrik Ibsen å
r Hasselbacken den 16 sistlidne april —
närmare skildrad i Idun n:r 16 — hölls,
som man minnes, det stora festtalet »på
de svenska kvinnornas vägnar» af fröken
Ellen Key. Den opposition, som tycks vara
en oundviklig följd, så fort fröken Key i
någon af sin tids eller sitt köns lifsfrågor
offentligen tar till orda. har nu ej heller
uteblifvit. En protest af följande lydelse
har nämligen i dessa dagar tillställts huf-
vudstadens tidningar :
Svenska kvinnor känna sig uppfordrade att ut-
tala en protest mot det tal fröken Ellen Key »å
de svenska kvinnornas vägnar» höll för d:r Hen-
rik Ibsen vid festen den 16 april.
Talarinnan har vid detta tillfälle skisserat »per-
sonlighetens frigörelse» såsom innebärande »vil-
jan att älska, hata, arbeta, fela, lida på sitt eget
sätt, efter sitt eget väsens lag», såsom innebä-
rande »frihet för alla personlighetens krafter och
makter, icke som hittills undertryckandet af vissa
sidor i personligheten för uppnåendet af ett visst
ideal». Fröken Ellen Key har också profeterat
en stundande »härlighet, sådan jorden ännu icke
bevittnat», då kvinnan skall bli »verkligt troende
på den nya religionen, enligt hvilken människo-
naturen skall följa sina egna lagar, utan att där-
vid skrämmas af någon skuldkänsla».
Fröken Keys tal har genomgått pressen och
alltså för både in- och utlandet förkunnat, att
kvinnorna i Sverige fått ny tideräkning, ny reli-
gion, nya ideal, eller med andra ord att hos oss
de gamla sedliga idealen tillhöra »det rike, hvars
sol dalar».
I afilt detta har talarinnan uttryckt sin egen
mening och möjligen deras, som anmodat henne
att tala, men hennes tankar delas förvisso ej af
flertalet svenska kvinnor. »Personlighetens fri-
görelse» med den betydelse fröken Key inlagt
däruti är ej ett mål, till hvilket någon, vare sig’
man eller kvinna, bör sträfva
Vår öfvertygelse och vår plikt bjuda därför
oss, undertecknade, att protestera mot fröken
Keys öfvergrepp att med dylika uttalanden upp-
träda såsom tolk för de svenska kvinnorna.
Med anledning af denna protest, som är
undertecknad af 281 svenska kvinnor, har
fröken Ellen Key afgifvit följande förklaring:
Med afseende å motiveringen i den mot mitt
tal vid Ibsenfesten riktade protesten är jag skyl-
dig mig själf att icke med en stafvelse besvara
de afsiktliga misstydningarna af detta tal.
kemiskt tvätttas och färgas, utan att söndersprättas.
Billiga prisar. Välgjordt arbete.
H1LI>CE AXDERSSOSTS Ullspinneri- <fe Skrädderiabtiebolag.
Oxtorgsgatan 16. Filial: Hornsgatan I. — Allm. Tel. 30 435. Rikstel. 163. Allm. Tel. 76 53.
Gods afb-ämtas tacksamt afgiftsfritt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free