Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 10 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 IDUN 1898
Uppåt öfver vida fälten,
framåt hon dem tvingar,
och hon tål ej veka senor
eller svaga vingar.
Är hon då ej samma moder,
som i nästets gömma
gaf do späda lif och näring
och sin vård den ömnia?
Har hon glömt, att dunig vinge
mjukt dem kunde bädda,
etter att sitt lif hon vågat
för att deras rädda?
Ack! nog är hon än densamma,
men hon känner världen,
och hon rustar nu de sina
till den stora färden.
När mot hösten flyttningståget
drager öfver hafven,
vill hon icke se sin skara
i dess våg begrafven.
Där kan ingen ömhet lisa,
ingen hjälp är nära.
Öfver hafvets böljor måste
egna vingar bära.
Fortsätt, lilla svalemamma!
Härda hvarje sena!
Hoad din unga flock skall möta
vete Gud allena!
Anna.
XXV.
En grånad moders erfarenheter i
barnavård.
En mor. som haft lyckan själf med godt resul-
tat fostra många barn, lämnar här, på Iduns
uppmaning, med nöje sina erfarenheter till unga
mödrars tjänst.
Då den önskan uttryckts, att de meddelade
erfarenheterna skulle hållas så personligt som
möjligt, får jag ju börja så: Jag var ej -fyllda
tjugu år, då vårt äktenskap välsignades med en
son. Fullkomligt oerfaren i allt hvad barnavård
hette, stod jag rätt handfallen, när det gällde
att taga hand om vår lille älskling. Jag fick då
a£ vår läkare det rådet att till hjälp och ledning-
skaffa mig professor Melins utmärkta lilla bok
■Späda barns vård». (Det väsentligaste af detta,
af vederbörande auktoritet högt skattade arbete
återfinnes i vår almanack för år 187(1.) Och med
så goda råd och anvisningar blef det mig en
lätt sak att förhjälpa den lille varelsen till hög-
önsklig välmåga.
Om alla mödrar, som verkligen vilja sina smås
bästa, äfven om det skulle kosta deras egen be-
kvämlighet och inkräkta på deras nöjen, blott
studera här nämnda lilla broschyr, veta de allt
hvad de behöfva veta för att med god framgång
vårda ett friskt barn under de första lefnadsåren.
Vid sjukdom och andra abnorma fall bör alltid
läkares hjälp tillkallas.
Många tycka kanske, att Melins metod är för-
åldrad och att man borde hänvisa unga mödrar
till yngre författare. Men hvarför förkasta det
bepröfvade goda för nytt, hvars värde man föga
känner? Fostrad efter professor Melins metod
har kring mig vuxit upp en stor barnaskara med
sällsynt stark kroppskonstitution utan vank och
lyte.
Efter första lefnadsåret spelar icke längre fy-
sikens vård största rollen; vare härmed långt
ifrån sagdt att den nu är oviktig, tvärtom bör
den med största omsorg fortsättas, men den
måste från ungefär denna tid gå hand i hand
med den moraliska uppfostran.
Att all fostran, både den fysiska och den psy-
kiska, skall hafva till mål barnets lycka, äro vi
väl ’ alla ense om. Och att den sanna lyckans
säkraste och enda rätta grundval är ödmjuk lyd-
nad för vår Herre och Gud måste vi väl också
erkänna. Glöm därför ej nu att, på samma gång
som du vårdar den dig skänkta lilla varelsens
kropp mönstergillt, också lära den lydnad. För
barnet representerar du den högsta makten, och
lär du det att i barndomen lyda dig, skall det
vid mognare ålder till sin egen lycka kunna,
utan upproriskt sinne, foga sig i den Allsmäk-
tiges ledning. Öfva nu också den strängaste
tuktan på dig själf, att du i allt ditt görande
och låtande gifver ditt barn möjligast bästa före
döme. (Exempel verka, som vi veta, mer än
ord.) Du skall på så sätt spara barnet ocli dig
själf många af de bittra sorger och bedröfvelser,
som rent af framkallas af sådana föräldrar, som
ägna för mycken fostrande vård åt sina bara,
under det att de glömma att hålla tukt på sig
själfva, glömma, att af barn har man ej rätt att
fordra större dygder än dem vi äldre gå i land
med. Ofta ser”man, att snart sagdt fullkomlig-
het fordras af de små, i tacksamhet, i lydnad,
i höflighet o. s. v. under det att de, som upp-
ställa dessa fordringar, aldrig tänka på, hur de
själfva skicka sig just i dessa stycken och just
i barnens närvaro.
Så länge barnen äro små och deras begrepp
om rätt och orätt outvecklade, få de ej utsättas
för frestelse till hvad som ej är tillåtet. Mer
än en gång har jag sett små barn förbjudas att
röra det och deit eller smaka det och det, men
ändock har saken lämnats inom räckhåll för
barnet. Drifven af begäret efter den förbjudna
frukten, men ej af medveten olydnad, lillägnar
sig den lilla åter det förbjudna. Bestraffas en
sådan handling med aga, verkar den gifvet men-
ligt, i det den hos veka naturer alstrar feghet
och rädsla och hos hårdare lynnen trots och
vrede. Skola så ock vredesutbrotten bestraffas
vet barnet till slut inte hvad det agas för, men kän-
ner sig i uppror mot allt och alla och ger sitt
missnöje luft på alla upptänkliga sätt. Det vän-
jes rent af på så sätt till dåligt lynne. Vakta
dig för att leda ditt barn så. Haf i klart minne
den gudomliga befallningen: »I fäder, reten icke
edra barn till vrede!»
Den mycket omskrifna kroppsliga agan är nog
nödvändig för somliga lynnen, men bör efter
min uppfattning högst sparsamt användas och
naturligtvis ej för annat än svårare moraliska
fel såsom olydnad, osanning i alla dess former,
eller öm barnet själft, i argt uppsåt, med hugg
och slag öfverfaller jämnåriga kamrater eller
värnlösa djur. Att aga ett barn därför, att det,
under annars tillåten lek, råkat rifva sönder sina
kläder eller slå sönder något som kommit i dess
väg, är gifvet förkastligt. Ordning och aktsam-
iiet äro visst dygder, som böra tidigt inläras, men
också de, som så mycket annat, helst genom
exemplets makt. Den första uppsåtliga, märk
väl uppsåtliga, olydnaden bör efter min uppfatt-
ning straffas med efter barnets ålder afpassad
kroppslig aga, ty den framträder, sorgligt nog,
vanligen så tidigt, att man på intet annat, för
det outvecklade barnet begripligt sätt kan låta
det förstå, att olydnad mot föräldrarna drar sorg
och olycka öfver det. Bestraffningen bör då vara
ganska eftertrycklig, appliceras på den lilla fy-
sikens minst ömtåliga parti och utdelas under
största lugn och i kärleksfullaste afsikt. Ej, som
man ofta får vara vittne till, bestå i under hårda
ord och svåra hotelser utdelade ruskningar knuf-
far och s. k. luggar.
Det förra tillvägagångssättet böjer vanligen
den hårdaste vilja, då däremot det senare ofta
eggar till vrede och trots och således framkallar
i stället för att kväfva onda anlag.
Undanröj, så långt möjligt är, frestelsen till
hvad som är ondt, men gör allt för att framkalla
och odla de goda sidorna hos ditt barn. Lär
det älska sanning och rätt. Vinn redan mycket
tidigt genom sann, uppoffrande kärlek deras gen-
kärlek och förtroende, och du skall ha lagt en
god grund att bygga den fortsatta uppfostran på.
Detta är nu mina erfarenheter och mina teo-
rier för den fysiska och moraliska barnavården
under de första lefnadsåren.
Mycket, mycket skulle jag vilja tillägga om
dess fortsättande under de hvarandra aflösande
utvecklingsperioderna, om min lifliga öfvertygelse
att hvar-t barn bör skötas efter sitt individuella
skaplynne och ej all uppfostran ske efter förut
bestämda regler, lika för alla. Men redaktionen
har ju uppmanat oss att nöja oss med minsta
möjliga plats i dess spalter, och så var det en
ung mor, som ville ha råd för sina späda barns
skötsel, och af dessa båda skäl har jag nöjt
mig med att här orda om grunden för en rätt
barnavård. Kanske ger Idun oss en annan gång
tillfälle att utbyta tankar om en fortsatt upp-
fostran.
A ... s
XXVI.
Nägra erfarenhetsfrukter afen fyrfal-
dig praktik.
Klädedräkt. Nyfödt barn klädes i skjorta
af mjukt bomull. Ett lämpligt stycke vikes dub-
belt och midt på vikningen klippes en liten rund
ringning för halsen. På ömse sidor, litet nedom
vikningen, bortklippes ett par stycken, så att det
andra bildar ett stort T, naturligtvis litet afrun-
dadt i de inre vinklarna, ty T:s båda ärmar skola
blifva skjortans. Klippes upp i ryggen och sys
med mjuka sömmar och tallar. En liten tröja
klippes och sys som skjortan, men kortare än
denna och af varmare tyg, gärna ylle om nian
så vill. Till »lapp» ett ornkr. 40 cm. stort, fyr-
kantigt stycke af mjukt bomull. Blöja dito dito,
men betydligt större. Manteln i storlek som
blöjan och af bomull som denna, men af tjockare
tyg. Lindan, af samma tyg som manteln, är en
aflång fyrkant, omkring 20 cm. bred och 80 cm.
lång, tillspetsad i ena ändan och försedd med
breda band. Huru med dessa plagg skall för-
faras och med nafvelbindan måste praktiskt lä-
ras. Om mössa skall användas, bör den vara
tunn och utan många sömmar och. snodder.
Före skolåldern: Skjortan som förut, men hel bak
och i stället litet sprund upptill fram. Tröjan
bäres fortfarande som lifstycke. Nedre bekläd-
naden bytes i byxor och lämpligt fotskydd —
strumpor och skor. För flickor tillkommer en
liten löst hängande klädning och för gossar en
blus. Under skolåldern är gossarnes dräkt tem-
ligen gifven. Flickornas lifstycken bytas i reform-
lif. Ett par varma ytterbyxor (ej hvita) tillkom-
ma och om vintern en underkjol. I stället för
den lösa klädningen nu kjol och blus.
Bädd. Späda barns: en liten madrass af tagel,
kudde och täcke, alla försedda med hvita, lätt
ombytta öfverdrag. Täcket fastknytes vid sän-
gen. Lämpligare än sparkpåse. En liten skydds-
vaxduk. Före skolåldern ocli under skolåldern: lika
med föregående. Vaxduken bort och en lång
nattskjorta kommer till.
Fysisk vård. Späda barn gifves, utan afse-
endé på om de näras med modersmjölk eller ej,
bvarje afton litet, ej för varmt kamomillté; i
början endast ett par teskedar och mycket svagt
samt tillsatt med något socker. Efter hand utan
det senare, något starkare och ökadt till en liten
kopp. Förekommer torsk och verkar mildt ro-
gifvande och lösande. Förordas på det varma-
ste. Afven bra i form af ljumma tvättningar,
då man ömsar blöjor ocli huden är inflammerad
af urin. Dessutom ströpulver, om så behöfs, samt
naturligtvis den största renlighet och den lilla
kroppens dagliga tvagning med ljumt vatten och
ledolintvål. Ej nödvändigt ömsa på natten, om
den sista ömsningen företogs temligen sent och
den första göres tidigt. Födan bör äfven under
natten gifvas sparsamt. Ett friskt barn vänjer
sig snart vid denna ordning, och både det ocli
dess mor må bra däraf. Före skolåldern oeh
under densamma vänjes barnet vid enkel hus-
manskost. Är magen ej god nog till att fördraga
den, sättes den i stånd därtill. Bad och kropps-
rörelse. Tidigt i säng. Klent barn göres starkare
innan det sättes i skola. Kan annars ej utan
men för hälsan följa med nutidens ansträngande
skolarbete.
Intellektuell vård. Späda barn kan man
ej bråka med utan fara att trötta hjärnan. Huru
ofta får man ej höra barnjungfrur långa stunder
utan uppehåll sysselsätta en liten unge med i
särskildt ton uttalade frågor om och om igen:
»Hvar är mamma? Har Tutte nickat åt mamma?
Är det synd om mamma när Tutte går ...» och
dylikt meningslöst pladder i oändlighet. Eller
mamman själf, när det kommer främmande:
»Gå och hälsa på tant! Bed tant komma snart
igen till lilla Tutte!» m. m. En liten bugning
eller nigning är nog för de små tillsvidare, ja
allt framgent, såvida någon annan skall beliöfva
lägga orden i munnen på dem. Trötta för öf-
rigt ej barnen före skolåldern med onödigt själs-
arbete och låt dem så vidt möjligt behålla sin
individualitet, att de ej alla formas efter ett visst
gifvet mönster, detta må vara huru förträffligt
som helst. Under skolåldern bör isynnerhet kle-
na flickebarn noga aktas för öfveransträngning.
Något kan modern göra därför genom att ej
sporra barnet till att läsa mera än det nätt ocli
jämnt behöfver för att följa med samt genom
att ej gifva det invecklade och tidsödande hand-
arbeten. Har gossen ej håg för läsning, så låt
honom lära ett yrke.
Till sist: gif om möjligt barnen en glad barn-
dom med ljusa minnen för vandringen genom
lifvet.
Barnavän.
Oeh härmed må nu den lifliga diskussio-
nen i frågan om barnavård och barnaupp-
fostran för denna gång vara ändad. Ännu
ligga visserligen många »insändare» på vårt
skrifbord, och kanske ännu flere komma
att »dugga efter», men någonstädes måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
