Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 10 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 IDUN 1898
»Ej det minsta; vi skola blott.svepa filten
om* henne — sä där ja, nu hav hon det så bra
— och jag med — Det är ej alla dagar man får
hålla en sådan här liten ljusalf i sina armar.»
Magda satte sig åter ned naidt emot honom.
Därvid föll hennes blick på boken, som nu låg
där med titelbladet uppåtvändt; den skyddande
filten hade ju Lilly fått.
Nu var det ej värdt att tiga därmed.
»Se här hvad min man skaffat mig till reslek-
tyr,» sade hon gladt och tog upp boken från
soffan. ».Tag har nyss börjat den,» tillfogade
hon litet urskuldande, i hopp att slippa afge
något omdöme om den.
»Nå, hvad säger ni om mina själfbekännelser?
Det är kanske med dem som det brukar stå om
tillvarataget gods, att de äga intet värde utom
för den ursprunglige ägaren». Också tvekade
jag länge, innan jag lät dem se offentlighetens
ljus. Som ni kanske sett, äro de egentligen
förda, i dagboksform, äro därför skrifna under
de starka intryck som vi erfara under den första
ungdomstiden. Den är nu dess värre »passé»,
men intrycken lefva kvar — ej lika trotsigt glö-
dande — men lika djupt och genomträngande.
Just därför tyckte jag mig nu ha rättighet att
skicka ut dem i världen, tolf, tretton år sedan
de först skådade dagens ljus. Kanske» — fort-
satte han med lägre röst — »var det också nå-
got annat, som lockade mig därtill. — Ser ni,
när man som jag år efter år burit sin hemlighet
djupt inom sig, i tysthet rufvat öfver den, väudt
på den’ åt alla håll och betraktat den från alla
sidor, men ständigt blott med sina egna ögon,
då gripes man till sist af en okuflig längtan att
låta den komma ut ur gömslet, låta den tränga
till andra, — eller — kanske — blott till en
enda. — Ni tycker, att jag är svag, inte sant?
Men nu fröjdas jag åt att ni läst den, nu är
mitt mål vunnet. Jag har läst i ert ansikte, att
ni känner innehållet af de båda små skizzer,
som i sig innefatta alla de andra. Då vet ni
också min hemlighet; misstycker ni den?»
Utan ett ord räckte hon honom handen. Han
fattade den och höll den länge i sin.
»Förstod ni det aldiig?» hviskade han fram.
ITon skakade på hufvudet. »Ibland trodde jag
att — att ni brydde er litet om mig, men — »
med en nyans af förebråelse i rösten — »ni
sade ju aldrig något.»
»Nej,» vidtog han lifligt, ser ni, däri har just
min olycka legat. Skrifva, det kan jag ju hjälp-
ligt, men tala — och tala i rättan tid i synner-
het, — den förmågan har aldrig kommit på min
lott. — Därför går jag nu här också,» tilläde
han med ett leende — »som en gammal enstö-
ring, som ni ser.»
»Ja, men det får ni inte göra,» genmälde Magda
med eftertryck, »ni som är i er bästa ålder, ej
fyllt fyrtio år ännu, och kan skrifva så vackert,
ni måtte väl kunna skrifva in er i någon snäll
och präktig ung flickas hjärta, äfven om ni ej
vill tala till er förmån.»
Flau skakade afvärjande på hufvudet.
»Jag har så litet intresse för dem,» erkände
han med betänksam min, »och de å sin sida hålla
mig visst för en ohjälplig tungus. Det är ej
alla,» — här skrattade han lågt och musikaliskt,
— »som fatta ett så plötsligt förtroende för mig
som den här unga damen,» och därvid strök han
sakta de ljusa lockarna ur den varma lilla pannan.
Så sutto de båda tysta en stund.
Plötsligt såg han upp med ett egendomligt le-
ende, som hade något roligt fallit honom i tan-
karna,. och så frågade han omedelbart:
»Har ni läst en bok af Marie Corelli, som he-
ter Thelma? Ja, då minns ni nog också, hur
Lorimer, som älskade hjältinnan, ej kunde vinna
hennes hand, utan i dess ställe efter långa år
tröstade sig med en ny » Thelma», den sjutton-
åriga dottern till hans första kärlek. Hvad sä-
ger ni om den tillämpningen på mig?» Magda
stirrade på honom med stora förundrade ögon.
Till sist brusto de båda ut i ett hjärtligt skratt,
»Nej, förlåt mig, men det var för oemotstånd-
ligt komiskt,» utbrast Magda slutligen med skrat-
tet ännu lysande i sina stora blå ögon.
»Det komiska och det tragiska, — ja, det vet
ni nog, hur de ofta förhålla sig till hvarandra,»
svarade han med en lätt suck. »Men skämt
åsido, hinner jag nog ej — med min kända sen-
färdighet — bli färdig till det viktiga steget förr-
än om en 6, 7 år, och då är er Thelma en ut-
slagen ros, — men då, ack, då är jag ju gammal
redan och passar ej med mina 44 år till hennes
aderton. Ah nej, det är nog så med mig, att i
den stora dragningen faller aldrig mitt nummer
ut —- —»
»Säg inte så,» bad Magda varmt och räckte
honom ånyo sin hand, »liksom jag en gång fann
’den rätte’ och — trots alla de små motigheter,
som ju möta oss alla här nere — funnit lifvet
rikt och stort och skönt tillsammans med honom,
så skall ni också helt säkert en gång finna ert
’bättre’ jag, den maka, som skall förstå och
älska er, äfven om ni ej har den första ung-
domens entusiasm öfver er. — Ni måste komma
till oss iblaud,» fortsatte hon lugnare, »jag vill
så gärna, att Nils skall lära känna er, och vi
båda skola gemensamt söka draga er ut ur ert
skal. »
»Tack», sade han endast. — I detsamma stan-
nade tåget, och Lilly tittade upp, med stora för-
undrade ögon. »Hvar ä’ klockan?» var hennes
första fråga.
»Ja, det var rätt, Lilly, att du påminner din
mamma om tiden; nu äro vi strax framme,)) och
fru Magda började skyndsamt hopsamla sina
effekter.
»Ja,» genmälde Einar Skotte tankfullt, i det
han reste sig upp. »Vi ha i dag fått genomgå
en hel del af våra minnen; till dem få vi nu
ytterligare lägga ett. Ty snart är också detta
sammanträffande need alla dess skiftande intryck
— hur lifligt det än skall stanna i min hågkomst
— snart är äfven det likt alla de andra — ett
minne blott!»
–––- *–––- -
Innehållsförteckning :
Rosalie Olivecrona; Anna Lindhagen. (Med porträtt.)
— Kvinnofi ågorna vid 1898 års riksdag. II. (Forts. o. slut.)
— >Mödrar emellan». XXIV—XXVI. (Sista serien.) —
Kungamoder; ett sjuttiofemårsminne af Adelaida Nauck-
hoff. (Med porträtt.) — En viktig uppfostringsfråga, —
Frän Iduns läsekrets. — Ur notisboken. — Teater o. mu-
sik. — Ett minne blott; skiss för Idun af Ilelmy Rinden.
— Tidsfördrif.
TIDSfORDRIP
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Hvad sätter stil på vaktparaden?
Hvad finnas många uti staden?
Hvad bräckta skutan redlös sökte.
Hur veden var som endast rökte.
Ett namn, så nätt, på fina tiken.
Hvad böra kungar sina riken?
En buske som i junidagen
Man stannar vid, så ljuft betagen.
3) stad i Italien, 4) stad i England,
5) stad i Schweiz, 6) stad. i Birma.
Sammanskjutas figurerna, bilda de
6 bokstäfverna i den vågräta raden
namnet på en gammal stad i Tysk-
land. Slutbokstäfverna af 4, 5 och
6 bilda namnet på en flod i Ryss-
land. Beli.
Logogryf.
Jag är hvit, jag är röd;
Jag ha»’ purpurens glöd,
Jag har sol i min blick
Och behag i mitt skick.
Ibland skimmer och glans
Uti festsmyckad sal,
Båd’ på bröllop och bal
Jag reste min tron.
Men ej alltid är »lyst»,
Där man bjuder mig in —
Mången brännande tår
Har jag känt på min kind.
Nu jag kommit i hamn
Ty nu gissas mitt namn,
Och gåtorna små
De skvallra också.
Hvad ädel drufva, mogen, skänker.
Ett smycke som i kvällen blänker.
Hvad fick ni sista nyårsdagen?
En liten vårpoet i hagen.
En blomsterboja, som dock trycker.
Ett vackert namn — så mången
tycker.
Hvad sjöman tog så glad i hågen.
Hvad tänkte han då sist vi sâg’en?
Ett namn bekant i »Kongens by».
Ett ord som frändskap har till »fy!
En liten, känd för idoghet.
Hvad föregick vårt alfabet?
En treflig sport — om man har tur.
Hvad kisse tog som satt på lur.
En annan eftersökt af — nej I
Den hulda jag förråder ej.
Och nu till sist en ödmjuk bön
Till Idun, att som diktarlön
Få hälsning sända »F. M. C.»
Ifrån en liten vild — —
Pensé.
H opfogningsgåta.
1 2 3
X X X
X X X
X X X
X X X
X
4
X
X
5
X
X
6
X
X X X
Xi X X
X X X
X X X
x X X
De med kors tecknade rutorna
skola ifyllas med bokstäfver, så att
de gifva 6 geografiska namn. Ra-
derna läsas uppifrån—nedåt.
l)Stad i Schweiz, 2) furstendöme,
Kvadratgåta.
1 2 3 4 5 6
1
2
3
4
5
6
Orden beteckna:
1) svensk järnvägsstation,
2) något rundt,
3) djur,
4) kvinnligt arbetsmateriel,
5) komma och fara,
6) flod. Moster Lisa.
Charad.
Mitt första i fornnordisk borg
Du säkert såg, och riddarns sorg
Där släcktes snart vid bardens sång,
När han sin harpa satt i gång.
I sömmarna milda månskensnatt
Du säkert gick mitt andra gladt,
Men hör nu, hur mitt hela lyder,
Och på minuten du det tyder.
Så lyssna då, mitt hela hör,
Det dånar liksom stormens kör,
När klippan hän den störtar mot
Och delar sig invid dess fot.
1 2 3 4 5 6
2 7 4 5 6 2
3 4 8 9 2 1
4 5 9 10 11 G
5 6 2 11 6 12
6 2 1 6 12 6
Men lyssna än, det hörs ej mer,
Dess styrka lagt sig, som du ser.
En vänlig hälsning var det dock
För lifvet, men för döden ock.
J. Kling.
Siffergåta.
1, 2, 3, 4, 5, G, 7, 8, 9 = ett vin-
ternöje,
5, 6, 7, 9, 1 = en storstad,
5, 3, 2, 1 = ett plagg, som vär-
mer,
1, 3, 4 = ett viktigt födoämne,
7, 9, 4, 8 = en härlig sport,
7, 3, 8 = hvad vinkeln är,
5, 3, 7, 2, 6 = en glänsande
tingest,
7, 9, 1 = ingår i uppfostran,
4, 9, 1, 6 = ryktbar kvinna från
sagotiden,
7, 3, 4, 6, 1 = hvad den djärfve
ej kan göra,
2, 6, 8 = hvad du ej får vara.
Iris B.
Lösningar.
fttjferlogogryfen : Hjärterdam : dam, rad,
Märta, hjärta, Ahmed, dram, maj, ära,
tjära, märr, haj, hed, mader, rader, träd,
härmar, ärmar, retar, metar, ed, med,
hem, härd, tärd, jam, tam, Herta,
rar, ärta, har, träder, hare, tjäder, harm,
hat, marter, arter, arm, mat, dämt, jämt.
Charaden: Skor-sten.
Akrostikonet : Maimköping : makar, aster,
löfte, manet, krona, Östen, piska, inresta,
nedsticka, glammat.
Triangeluppgiften : Amerika—Steiermark :
tik, arm, Eee, sik, ask, Sam, mes, ers, ris.
Vokalförändringsgåtoma: N:r I: tagel,
tegel, tygel. N:r 2: Aron, »oron*, öron.
Bland nu befintliga Cacaosorter II III TIWI A Kl Q A f* A O GrUld.med.alj
intages säkert förnämsta platsen af II U L I lYIMliO LMLHU vid 1897 års Konst- och Industriutställning
J ■ i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
