Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 17 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 5s «r
IBI!
yiNNAN
wHm
PM
’XwSX
==ï
fcJjjSIf
Stockholm. Iduns Kungl. Hofboktr.
N:r 24 (547) Fredagen den 17 juni 1898. ll:te årg.
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ................................ kr. 5: —
Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5: —
Iduns Modet., månadsuppl.___ » 3: —
Bamgarderoben................................. » 3: —
Byrå:
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.
Öppen kl. 10—5.
Redaktör och utgifvare:
FR1THI0F HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3.
Utgifningstid :
hvarje fredag.
Lösnummerpris 15 öre
(lösn:r endast för kompletteringar.)
Annan spris:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje päbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktionssekr. : J. Nordling.
Astrid »Cleve.
oktor Samuel Johnson, den odödlige engelske essayisten, sade,
att om man sett ett grönt fält, hade man, enligt hans för-
menande, sett dem alla, och en ännu större man än Johnson,
Sokrates, själfva typen för högt förstånd utan vetenskaplig bild-
ning, påstod, att han alltid var mån om att lära något, men
att han ingenting kunde lära af fälten eller träden.
Sedan den gode Sokrates’
dagar hafva dock tiderna för-
ändrats högst påfallande samt
våra åsikter med dem. »Be-
tänk,» skrifver Buskin, »ihvil-
ken skuld vi stå till ängens
gräs, till denna strålande och
färgrika emalj, som öfverdra-
ger den svarta jordskorpan,
till dessa kompanier af fäl-
tens mjuka, oräkneliga och
fredliga spjut! Fullfölj blott
för en stund tanken på allt
hvad vi skönja i dessa ord.
Hela våren och sommaren
ligga i dem — vandringarna
på tysta, doftande stigar, hvi-
lan under middagshettan,hjor-
darnes och flockarnes glädje,
behaget i hela herdelifvet och
i de betraktelser, till hvilka
det gifver tillfälle; solljusets
lifvande verkan på världen,
om det gjuter sig öfver sma-
ragdfärgade sträckor och milda
blå skuggor, då det eljes
skulle hafva fallit på den
mörka mullen eller det för-
torkade stoftet, betesmarker
bredvid slingrande bäckar,
ljufva stränder och låga kul-
lar, dynernas med timjam
rikt beklädda sluttningar, öf-
ver hvilka hafvets blåa linie
synes. »
Vårt land har ju haft äran
bland sina söner räkna alla
tiders kanske främste botanist, och om vi få sätta någon till-
tro till den historiska sanningen af Fältskärns berättelser, lyc-
kades Carolus Linnæus äfvenledes intressera sin väna, skälm-
ska systerdotter för sin stora vetenskap. Hvom minnes väl
ej den där vårfriska skildringen, då Erika. Lindelia och Erik
Ljung munhuggas om Herchepæus obstinatus och Polygamia
superfl.ua i Hammarby örta-
gård.
Halftannat århundrade se-
nare gick en annan svensk
flicka i en annan botanisk
trädgård ej långt från Ham-
marby och examinerade hicra-
cier och pluggade växternas
lärda benämningar med en
vetgirighet, lika glödande som
hennes företrädarinnas i det
somnade seklet. Erika Lin-
delia var dotter af en tid,
då kvinnans röst aldrig fick
höras utom hemmets sfär och
då kommersrådinuan Lönn-
grens snusförnuftiga råd till
Betty uppdraga de visserligen
välmenande, ehuru dock trån-
ga gränser, inom hvilka hennes
naturliga anlag, hennes sträf-
van och begåfniug utveck-
lades eller — förkrymptes. ’
Barn af ett, om ej lyckligare,
så dock vida mer fördoms-
fritt skede än upplsyningstide-
hvarfvets, har den unga dam,
hvilken vi i dag hafva äran
presentera för Iduns läsarin-
nor, till sitt eget, sitt lands
och sin vetenskaps båtnad
fritt fått följa sin kallelse och
obehindradt fått nå sitt mål.
Då fröken Cleve den sista
nästlidne maj i .CJpsala uni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
