Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 17 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 86 1898
IDUN
Du, som re’n med fulla händer Bygg nied svettig flit din boning,
Uppå lifvets höjder står, Bygg den nti fridens land.
Gör det goda, förr’n du vänder Bjud hvar ovän till försoning
Äter med förblekta hår! Och hvar vän till stöd din hand.
Esaias Tegnér.
versitets ståtliga Aula först af alla promo-
vendi besteg estraden, där under kanonsalut
och klockringning promoter professor Wirén
tryckte lagerkransen på hennes hufvud och
doktorsringen på hennes finger, var det jämnt
femton år, sedan hennes fader i det gamla
Carolina Rediviva förlänade Sveriges första
kvinnliga filosofie doktor fröken Ellen Fries
denna fakultets vackra insignier; nu blef
hon den andra i ordningen.
Astrid Maria Cleve föddes på Kemikum
i Upsala den 22 januari 1875. Hennes
föräldrar äro professor Per Teodor Cleve,
som bekant en af samtidens mest fram-
stående kemister, samt hans maka fru Alma
Cleve, föddOhbom, den kända författarinnan.
Något offentligt läroverk har hon aldrig
besökt, utan hennes studier handleddes så
godt som uteslutande af modern, och de
bedrefvos så raskt, att hon redan vid sex-
ton års ålder, i maj 1891, aflade mogen-
hetsexamen som privatist, hvar-vid hon för
flit och insikter erhöll de amplaste vitsord.
En ettårig vistelse som pensionär i Morges
i Sehweitz under senare hälften af åttio-
talet torde hafva öppnat hennes blickar för
naturens under samt kommit hennes håg
att stå till dess tydande. Dessutom fördes
ju tankarne osökt på dylika ämnen i för-
äldrahemmet, som bekant beläget i den här-
liga så kallade Engelska parken i. den gamla
Fyrisstaden.
Då hon sålunda eröfrat den hvita mössan,
var det utan minsta tvekan eller villrådig-
het som hon valde den naturvetenskapliga
ämnesgruppen för sitt universitetsarbete.
Och att detta gick undan, tack vare en säll-
spord energi, därom tala bäst de täta data
i hennes examina.
Såsom prof på denna hennes energi må
följande lilla historia, hvilken på omvägar
nått mina öron, här anföras.
För några år sedan hade hon åtagit sig
att sköta föräldrarnes trädgård och upp-
fyllde härvid sitt värf med all tänkbar sam-
vetsgrannhet. Hon ympade och rensade,
hon planterade och gallrade, så att det var
en sannskyldig lust och glädje däråt. Så
kom då den tid, då ärterna skulle risas —
men o ve! där fanns ju ingenting att risa
dem med ! Dock, den beskäftiga trädgårds-
mästarinnan lät sig på intet vis förbluffa.
Hon lånade en yxa ur vedboden, spände
hästen för kärran, körde till skogs, högg det
ris hon behöfde och staplade upp det på
hjuldonet. Sedan satte hon sig på låsset,
fattade tömmarna, smackade på grålien,
körde hem och risade sina kära ärter . . .
Efter två och ett halft års träget syss-
lande med sina favoritämnen, botanik och
kemi, nådde hon sin första vetenskapliga
triumf i januari 1894, då hon aflade andra
afdelningen af filosofie kandidatexamen. Så-
som akademisk medborgarinna tillhör hon
Stockholms nation, hvilken har äran räkna
hennes fader bland sina hedersledamöter.
Lusten för resor, tänd och vidmakthållen
genom färder både inom egna landamären
och på kontinenten, har naturligtvis i afse-
värd grad bidragit till att utveckla hennes
iakttagelseförmåga och att stärka hennes
härdighet.
Sommaren 1895 företog hon tillsammans
med sin nations- och universitetskamrat
fröken Lilly Paijkull en fiere veckors fot-
vandring i Lappland, af hvilken sedermera
de bägge Unga damerna gåfvo en liflig
skildring i Svenska Turistföreningens års-
skrift, och hvilken, för att använda deras
egna ord, Ȍsyftar att visa, hurusom turistens
friska, härliga lif i det sköna Lapplands öde-
marker ej behöfver vara ensamt förbehållet
den starkare delen af vårt svenska folk eller
de damer, som äro i tillfälle att få manlig
eskort. Att till och med ett par ensamma
flickor utan fara kunna ge sig ut på en
skogs- och fjällvandring genom Lappland,
det är en erfarenhet vi haft lyckan göra
och som säkerligen kommer att delas af
en och hvar, som vågar försöket.»
Förutom intressanta botaniska iakttagel-
ser, hvilka naturligtvis blefvo en gifven
följd af denna färd, nådde äfvenledes här-
under doktor Cleves kulinariska bedrifter
sin höjdpunkt. Ty som de båda företag-
samma unga damerna ju hvarken medförde
köksa eller kokbok, voro de helt och hållet
hänvisade till att sörja för sig själfva. För-
utom förmågan att koka te och kaffe, hvil-
ken väl i de flesta fall torde vara det sva-
gare könet medfödd, lär hon sålunda efter
eget påstående vara durchdrifven i tillagan-
det af fruktsoppa och fläskpannkaka. —
Men här är gränsen likväl satt. Ultra pos-
se nemo obligatur! *)
Som sagdt, det ödsliga, vildsköna Lapp-
land med dess stärkande, härliga naturlif
och frihet från all slags öfverdrifven kon-
ventionalism tilltalade henne i allra högsta
måtto, och det är doktor Cleves ständiga
dröm att ännu en gång, helst under jakt-
tiden tillsammans med några hurtiga, lef-
nadsfriska vänner och väninnor, få besöka
de underbara nejderna på andra sidan pol-
cirkeln samt att ännu en gång få gästa
Nordens sista, långsamt bortdöende nomader.
I januari innevarande år aflade fröken
Cleve filosofie licentiatexamen samt har un-
der sista vårterminen tjänstgjort som ama-
nuens i kemi vid Stockholms högskola, en
befattning, hvilken hon ånyo tillträder in-
stundande höst. Förut hade hon därjämte
medhunnit att i diverse utländska tidskrif-
ter offentliggöra en del uppsatser: »Ueber
einige Triazole.»
Hennes doktorsafhandling, hvilken utkom
af trycket i midten af maj, bär titeln: »Stu-
dier öfver några svenska växters gronings-
tid och förstärkningsstadium ». Jag är rädd,
att det endast måttligt skall intressera lä-
sarinnorna, hvad doktor Cleve i inledningen
härtill påstår, att »flertalet kända faneroga-
mer torde numera ha varit föremål för grund-
liga undersökningar i morfologiskt och ana-
tomiskt afseende, och dessa undersökningar
ha ej inskränkts till den fullt utvecklade in-
dividen, utan ofta börjat på ombrytnings-
stadiet och sedan utsträckts öfver de för-
stärkningsperioder växterna genomlöpa, in-
nan de blifvit fullvuxna eller med andra
ord fortplantningsdugliga. Morfologiska be-
*) Latinskt ordspråk: »Öfver möjlighetens gläns
kan ingen förpliktas att gå.»
skrifningar af groddplantor samt dylika upp-
gifter rörande växternas förstärkningssta
dier saknas därför ej i litteraturen ...»
Däremot skall det tvifvelsutan ligga dem
om hjärtat att veta, det vid disputationen
doktor Cleve redde sig på ett lysande sätt
samt käckt och sakrikt vederläde sina all-
deles icke skonsamma opponenter. Försva-
ret ägde rum på lärosalen n:r IX fredagen
den 27 maj och hade, såsom ju äfven förut-
sedt var, ditlockat en talrik samling upp-
märksamma åhörare af bägge könen. Om
ock flertalet af dessa icke närmare kunde
följa med den rent vetenskapliga delen af
disputationen, hindrade detta dock på intet
sätt, att de hjärtligt gåfvo sin munterhet
luft åt tredje opponentens alla befängda
tokroligheter. Efter den sedermera verk-
ställda promotionen ingiugo från alla håll
talrika prof på aktning och sympati i form
af telegram, blommor, presenter etc. etc.
Förutom de naturvetenskapliga har dok-
tor Cleve flerfaldiga litterära intressen samt
tager, för så vidt tiden sådant medgifver,
kännedom om de moderna företeelserna inom
dikt och drama.
Som en hälsosam och välbehöflig motvikt
till det ansträngande intellektuella arbetet
har hon städse begagnat sig af idrotten,
inom hvars skilda områden hon är grund-
ligt hemmastadd. Skidlöpning är ett af
hennes käraste vinternöjen, och det är en
sann fröjd att se, med hvilken kläm och
säkerhet hon ilar utför de mest halsbrytan-
de backstupor, eller hennes uthållighet vid
längdåkning. Hvad lawntennis beträffar,
har hon äfven häri förvärfvat en afsevärd
skicklighet. Detta kan författaren till dessa
rader på heder och samvete intyga, ty haD
har ofta varit i tillfälle att i detta spel blif-
va »klådd» efter noter af sin älskvärda
motspelerska.
Med allt detta har likväl doktor Cleve
mycket litet gemensamt med den så kallade
»moderna kvinnan», sådan man nu vanli-
gen tänker sig denna eller sådan hon ge-
menligen blifvit skildrad i litteraturen. Hon
är en gladlynt, hurtig och duktig svensk
flicka med hufvudet på skaft och hjärtat på
rätta stället, med en järnvilja, som fört
henne fram, visserligen hastigt, men ändock
steg för steg, och med en ljus, smittsam
förhopping på världens och människornas
skridande mot ljuset.
I allmänhet är hon inte särdeles begifven
på dans, men ni skulle bara hafva sett henne
på promotionsbalen häromsistens, då hon,
blomsterhöljd och öfverförtjust, visade sitt
fulltecknade program för hvar och en, som
anhöll om en liten svängom, och ingen af
hennes jämnåriga baldrottningar med hjär-
nan fylld af stramaljmönster och modé-
journalsbeskrifningar kunde mera glädtigt
hängifva sig åt Strauss’ och Waldteufels
förtrollningsmakt än vår tjugutreåriga, mångt
frestande filosofie doktor! Mari Mihi.
Fröken Cleves porträtt här ofvan, som hon haft
vänligheten enkom taga för Idun, framställer don
unga doktorn, iförd sin värdighets insignier: om
hjässan lagerkransen, om halsen den broderade
doktorskragen ocli i handen doktorsdiplomet.
–––- *–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
