Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 24 juni 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 IDUN 1898
att hon nästan sknlle få tårarna i ögonen
af lycka. Så var hon också rädd om de
tankarna, så rädd som man är om något
riktigt fint och dyrbart. Ej ens fastrarna
visste något om dem.
Dortha hade alltid önskat, att den stora
dagen, då han skulle komma, skulle inträffa
vid midsommaren. Trädgården var vack-
rast då, och den hvita, tättklippta syren-
häcken stod i blom. — I hennes drömmar
hade han alltid kommit vid midsommaren.
Och nu var det verkligen midsommar, och
det märkliga hade inträffat, att fastrarna
fått ett bref från Georg, där han skref, att
han tagit sina examina och att de kunde
vänta honom på själfva midsommaraftonen.
Dortha har klädt sig i hvit, stärkt kläd-
ning med ljusblå band, det är för att hon
minns Georg en gång ha sagt, att hon såg 1juft
kvinnlig ut, när hon var klädd i hvitt och
ljusblått. Hon sitter vid det öppna fönstret
och broderar på bårderna som vanligt. Men
ögonen äro ej ofta vid de röda och blå
stjärnorna, oupphörligt lyfter hon upp huf-
vndet för att se ut genom fönstret, bort
mot den lilla gröna trädgårdsgrinden. Hon
har föreställt sig så många gånger, hur hon
först skall se hans hvita studentmössa öfver
syrenhäcken och hur han sen skall skynda
fram till grinden, hur han skall tumma på
det gamla låset, och hur det skall dröja
några sekunder, innan han kommer ihåg
dess mekanik, hur den lilla grinden skall
knarra, som den brukar . . . fastna litet. .
och så ... . så skulle han stå i trädgården
midt i solen ....
Hade Dortha varit nervös som andra
flickor, hade hon ej kunnat sitta kvar där
och brodera, men hon vet knappast hvad
nervositet är. Hon känner bara något af
darrande lycka inom sig. Och sol och
syrendoft fylla hela rummet, och hon tycker,
att hon skulle vilja sjunga af glädje. Men
det passar ej hop med den stilla tystnaden
i gula huset, och så fantiserar hon vidare
och går gång på gång igenom, hur hvarje
timme af midsommaraftonen skall förflyta,
sedan Georg kommit.
På eftermiddagen skola de gå och se,
hur midsommarstången reses i hotellparken.
Och under dansen skall han föra henne till
en berså, där hon ren så många midsom-
maraftnar, sittande ensam, gått igenom frie-
riet. Men nu skulle hon ej vara ensam,
lian skulle vara där med. Hon trodde nästan,
att hon helst skulle vilja, att han föll på
knä. Ja, och så skulle de vara förlofvade,
och hela staden, som var samlad där
nere vid midsommarstången, skulle få veta
det....
Dortha har i tankarna sytt två röda
stjärnor efter hvarandra på bårderna. Det
är något som aldrig händt henne förr. Hon
räcker ut handen efter den lilla brodersaxen,
kastar som vanligt en blick mot trädgårds-
grinden och får i detsamma se tvänne hvita
studentmössor öfver syrenhäcken!
Hon blir röd öfver hela ansiktet och ända
ner på halsen, det är som andan skulle
stocka sig och hon känner sig alldeles yr.
Hon vet ej själf af, att hon rest sig och
att bården fallit ned på golfvet. Och me-
dan de tvänne studentmössorna närma sig
allt mer, stannar hennes tanke plötsligt vid,
att de ju äro två. — Kanske en kamrat
följt med! •— Så hinner hon ej mer offra
en tanke åt den andra studentmössan, ty
nu har en ung man i ljusa sommarkläder
stannat vid den lilla gröna trädgårdsgrinden.
Det är Georg. — Dortha märker det spet-
siga, svarta skägget och pence-nez’n, som
han ej haft förut. Han är ej heller så lång,
som hon tänkt sig honom, han är bredare
öfver axlarna och äldre, mycket äldre, eller
kanske är det bara penc-enez’n och skägget,
som göra det. Men alla de där småsakerna,
som hon ser nu i ett flygande ögonblick,
alla drunkna de i den enda tanken: nu
har han kommit, som hon väntat på i så
många, långa, tysta år. Och hon känner
sitt hjärta slå liårdt, som aldrig någonsin
förr, så att det nästan gör öndt, och med
återhållen andedräkt följer hon nu i verk-
ligheten med hvarje hans rörelse, såsom
hon i fantasien så ofta tänkt sig det....
Han tummar på det gamla låset, kommer
efter några ögonblick ihåg dess mekanik,
grinden knarrar, fastnar litet och så... .
så står han i trädgården midt i solen.
All den ömhet, hvarmed Dortha under
väntans alla år närt och ansat hans bild i
sitt inre, strömmar i ett nu inpå henne, och
hon öppnar munnen för att ropa hans namn,
då i samma ögonblick en klar, hög flick-
röst ljuder. — Den klingar så egendomligt
främmande genom den lilla, tysta soliga
trädgården.
»Ah, ett sådant litet gult hus, ett riktigt
litet dockhus! Och trädgården — en dock-
trädgård ! Och så symmetriskt sen ! Hela träd-
gården bara små kvadrater, cirklar och tri-
anglar. O, Gud! Hvad allt är lustigt och
smått!»
Dortha visste ej, hur hon i hast kom
bakom gardinen, och därifrån ser hon, att
det är ett litet brunett flickansikte under den
andra studentmössan. — Pigga, närsynta,
bruna ögon — en liten käck uppnäsa och
ett virrvarr af svarta små lockar öfver panna
och öron.
»Kan verkligen folk bo och lefva i så
små förhållanden? Jag känner på mig, att
jag kommer att kväfvas, om jag skall stanna
länge i det gula huset. Hör du det Georg ! »
»Men Meta, du behöfver ju inte vara där
mer än några timmar. Vi båda passa inte,
där det är lågt och trångt, vi båda skola
ut i världen ! » Och han drog upp intill sig
det lilla ansiktet, som log mot honom under
studentmössan.
»... Vi båda ... ut i världen ...» upp-
repade den klara flickrösten långsamt, och
de stå midt i solskenet och se hvarandra
in i ögonen — länge, tills deras ansikten
äro nära som i en kyss . . .
Det går som ett hugg genom Dorthas inre.
Hon känner sin kropp stelna som till en
klump, endast i hennes hufvud är det brin-
nande lif, och en ring af tankar svänger
rundt i ilande fart, utan att hon kan fast-
hålla en enda. — Trädgården är tom. De
båda hvita studentmössorna äro borta, men
det är spår öfver sandgångens finkrnsiga
krattning. Stora spår som efter mans-
fötter och små, smala därinvid som efter
trippande kvinnofötter. Och de små, smala
i sina oregelbundna slingringar, de hålla
Dorthas ögon fångna. Hon stirrar på dem
orörlig, som hypnotiserad.
»Dortha, nu har Georg kommit!» Det
är faster Linas röst, som ljuder så gladt.
Men Dortha står orörlig med ögonen fästade
på de små smala spåren. Som i dvala hör
hon faster Linas steg aflägsna sig.
Och åter ljuder en kallande röst. —
»Dortha, nu har Georg kommit!»
Det är faster Sina, som ropar. — Plöts-
ligt ertappar sig Dortha med att stå och
undra öfver, hur märkvärdigt lika fastrar-
nas röster äro. Tänk, att hon aldrig märkt
det förr. Hon lyssnar spändt på, hur faster
Sinas steg aflägsna sig, tills de slutligen
alldeles dö bort och det blir alldeles stilla
och tyst, då kommer med ens tomheten
öfver henne — hela tomheten af hennes
lif–––––––
Där ute ligger den lilla trädgården i full
sol. Allt andas lif och rörelse. Bien flyga
surrande som små guldkulor öfver den gröna
gräsmattan; fjärilarna fladdra bland blom-
morna, själfva liknande färgskiftande blom-
mor, som lösgjort sig från stängeln; den
blå jungfrusländan står ett ögonblick stilla
i den solmättade luften på glittrande flors-
vingar för att sedan försvinna i rymden,
snabbt som en afskjuten pil; myrorna skynda
öfver den varma sanden ; ödlan kilar kvickt
in under de gröna bladen. Luften är mättad
af syrendoft och fågelkvitter. — Hela natu-
ren står i sitt lifs middagshöjd.
— Det är midsommar !
Men med händerna för ögonen begråter
Dortha sitt lifs midsommar — som endast
var en dröm.
–––- *–––-
(Ett nytt halfår
ingår nu med nästa n:r af Idun, hvarom vi
påminna våra ärade kvartals- och lialfårspre-
numeranter, på det de omedelbart i tid må för-
nya prenumerationen, att intet afbrott i tid-
ningens regelbundna befordran må uppstå. Pris
pr halfår 2.50, kvartal 1.50 för juli—sep-
tember och 2 kr. för oktober—december. Det
senare halfåret kommer att bjuda ett omväx-
lande och intressant innehåll, och särskildt er-
inra vi om det omfångsrika, rikt illustrerade
och i flere färger tryckta
julnumret,
som gratis kommer alla våra prenumeranter
till lianda. Det innehåller bidrag af talrika
bland våra främsta författare och artister samt
lofvar att bli en af årets allra finaste julpub-
likationer. Med det nya halfåret begynner ock
i nästa nummer
en ny fö/jetongsroman:
■»Familjen Braccio» af den högt uppburne en-
gelske förf. F. Marion Crawford. Den syn-
nerligen spännande och underhållande berättel-
sen, som helt visst kommer att vinna våra lä-
sarinnors odelade intresse, öfversättes från
originalspråket af den kände skriftställaren
herr Ernst Landquist.
Äfven kvartals- och halfårsprenumeranter å
Iduns Modetidning och Barngarderoben erinras
om det förestående halfårsskiftet.
Red. af Idun.
––––- *––––-
IUR.NOTISBOKEM.flT
Hundraåringens hedersdag. Som väntadt
var, blef den hundraåriga fru Ahlbom på sin fö-
delsedag förliden lördag föremål för en hjärtlig
hyllning. Under förmiddagen mottog hon sålunda
å Änkehuset besök af ungefär ett 100-tal perso-
ner, anförvanter, vänner och intresserade, hvilka
med blommor och presenter uppvaktade födelse-
dagsbarnet. Afven från slottet mottog den gamla
en vänlig hälsning, som framfördes af hoffröken
Patent. Ängrostadt Kaffe.
Spécialité: Finfina Javahlandningar.
Genom öfverlägsen röstning: och fin arom bäst — genom ctryg\h.et billigast.
AHm. Tel. 6567. Holländska Kafferosteriets Nederlag, Sturep/an 6, Sthlm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
