Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. 15 juli 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 219
rinna och pä hennes nnga lärjungar utöfvat
ett väckande och välsignelserikt inflytande
för hela deras lif.
Näst kristendomen var modersmålet sko-
lans viktigaste undervisningsämne. En af
fröken Wadsbergs mera begåfvade elever
har sagt mig — hvad man för öfrigt redan
på förhand kunde förstå — att hennes lek-
tioner i detta ämne voro i hög grad intres-
santa och fängslande. Läsning af god svensk
litteratur var här hufvudsak och icke regel-
pluggning, som i skolan blott bör vara
medel för språkets rätta förstående och an-
vändning i tal och skrift.
*
Fröken Wadsberg har sin bostad strax in-
vid Yadstenaklostrets forna griftgård, genom
hvars ståtliga ekpark den minnesrika kloster-
kyrkan framskymtar, hög och majestätisk
i sin ödmjuka dräkt. Här i sitt trefna tjäll
framlefver vår författarinna sin »brittsom-
mar», lycklig genom den kärlek, som tror
allt och hoppas allt. Det är denna lycka
hon besjunger i verser sådan som denna:
»Tro dock ej, att allting gladt
Flyr sin kos med åren!
Hösten har sin blomsterskatt
Likafullt som våren.
»Kommer dag, så kommer råd»,
Sårar nöd, så helar nåd.
Har du endact Gud till vän,
Skall den rätta glädjen än
Le igenom tåren.»
Erik Sellin.
–––- *–––-
Toffelregemente.
M
ännens instinkt pekar, vid valet af maka,
gärna hän mot kvinnor af icke alltför
framträdande personlighetsprägel, utan af
mindre prononcerade åsikter och karaktärer.
Kvinnor, hvilkas naturell och väsen synas tyda
på att vara sammansatta af ett material, nog
mjukt och böjligt .för att kunna antagas
låta sig formas och afpassas efter honom,
mannen och maken. Följaktligen äro de
själfmedvetna, intelligenta kvinnorna af mera
utpräglad individuell typ på giftermålsmark-
naden vida mindre »kuranta» än den förra
klassen af unga kvinnor, dessa som i dag-
ligt tal benämnas »kvinnliga».
Det är dock icke allenast vax, som låter
sig formas och afpassas, utan äfven stål,
ja, en af dess mest utmärkande egenskaper
är just att förena smidighet med fasthet.
Och en smula stål i en kvinnas vilja och
karaktär bör icke nödvändigtvis utesluta be-
greppet kvinnlig, då det användes i dess
vackraste och mest egentliga bemärkelse.
Det är emellertid ett gammalt antagande,
att man inom den grupp af hustrur, som
representeras af de själfständigt utvecklade,
intelligenta kvinnorna af karaktär, företrädes-
vis har att söka de hustrur, som hålla sina
män under toffein. Detta antagande torde
dock vara bygdt på tämligen lösliga och
ohållbara grunder. Tvärtom synas sådana
hustrur mycket sällan blifva de inom äkten-
skapet rådande. Den i andligt afseende rikt
utrustade kvinna blir möjligen den i äkten-
skapet likställda makan, men icke den här-
skande. Och hon vill äfven mycket sällan
blifva det, ty hon hyllar i allmänhet satsen :
hvarken härska eller behärskas. En begåfvad
kvinna har de största utsikterna att blifva
den myndiga, likställda hustrun, om hon
gifter sig med en man, som är henne jämn-
bördig i intelligens och utveckling. Gifter
hon sig däremot med en klent begåfvad
eller medelmåttigt utrustad man — och ofta
göra de andligen rikt utrustade kvinnorna
detta —, så är det däremot största sannolik-
het för att hon blir den mer eller mindre kuf-
vade. De medelmåttigt utrustade männen sy-
nas nämligen ofta vara behäftade med en viss
ömtålighet samt drifvas därför af ett behof att
gentemot en i intelligens öfverlägsen hustrn
framhålla den manliga öfverlägsenheten och
att med noggrannhet häfda en husfaders myn-
dighet. Däremot låter sig detta slag af män
ofta ganska lätt lindas om fingrarna af en
hustru af den i ofvan nämnda bemärkelse
»sant» kvinnliga typen, den osjälfständiga,
odeciderade, oberäkneliga kvinnan af mjuk,
smidig natur — ja, mången gång rent af
af de små gässen bland kvinnorna. Dessa
två kategorier af hustrur torde för öfrigt
räkna många undergifna äkta män äfven
bland de intelligenta och rikt utrustade män-
nens led.
Således torde det snarare vara de mera
osjälfständiga, medgörliga fruarna af mjukt,
skenbart undfallande väsen, som föra det
egentliga toffelregementet. Den kvinnliga
omedvetenheten, godtycket, oberäkneligheten
kunna vara af mycket behag, särskildt sedda
med förälskelsens ögon. Och denna lekande
gratie, denna smidighet och elasticitet före-
finnas endast mycket sällan hos en kvinna
med utpräglad karaktär. Den grace en
kvinna af själskraft och karaktär utvecklar,
får gärna en enklare, mera bunden prägel,
— en viss nimbus af värdighet. Och hennes
väsen äger aldrig detta oberäkneliga, skif-
tande, retande, som — männen dock älska,
dragas till och falla till fota för.
Den själfmedvetna, karaktärsfasta, intelli-
genta kvinnan har, på samma gång hon
håller på sin rätt och sina grundsatser, i
allmänhet äfven ett starkare medvetande
af plikt än den »omedvetna» kvinnan. Hon
fordrar, att mannen skall respektera hennes
vilja och hennes rätt, men hon vet vanligen
också att icke öfverskrida gränsen, där hu-
struns inflytande öfver mannen bör finnas.
Det är emellertid, som nämnts, detta slag
af kvinnor, som ofta gälla för att vara härsk-
lystna, dessa som äro för stolta och ärliga
att använda finter och knep för att inverka
på mannen. Dessa hvilkas aktning för ma-
ken rent af skulle lida afbräck, om de trodde
sig kunna påverka honom på ett område,
där hustrun icke borde kunna göra det.
De verkligt maktägande, regerande fru-
arna äro således att söka bland de »sant
kvinnliga», undfallande hustrurna, dessa,
som aldrig bruka yara påstående eller visa
stark vilja. Ett mjukt behag och ett böj-
ligt sinne i all ära! Men ofta torde nog
dessa små fruar äfven utöfva sin makt i
kraft af en mycket invecklad äktenskaplig
strategi. Säkerligen skulle det förete en
ganska bizarr och egendomlig anblick att
få skåda in i denna äktenskapliga arsenal
af små knep och finter, omvägar och kome-
dier, skenbar undergifvenhet och smicker för
manlig fåfänga, i hvilken många af dessa
små hustrur med fältherretalang förse sig
till täflingen.
Ofta manövrerar en sådan hustru den
äktenskapliga farkosten med öfverlägsen ta-
lang, lätt och naturligt och till båda kon-
trahenternas ömsesidiga trefnad och fromma;
ty omedvetet tycker mannen egentligen ej
illa om detta sätt och denna »behandling».
Och är han än medveten om den äkten-
skapliga taktik, för hvilken han är föremål,
finner hau den knappast motbjudande eller
nedsättande; om detta nu beror på den
näpna behagfullhet, i hvilken den kvinnliga
förslagenheten gärna framträder, eller på den
manliga svagheten att få synas som herre
och härskare, antingen han är det eller ej.
Visst är emellertid, att mannen ofta lättare
påverkas af just sådana små knep än af
en allvarlig önskan, ett vädjande från hu-
struns sida. Och visst är, att han mången gång
bringas att glömma — hvad en sådan hu-
stru vanligen alldeles saknar känsla för —
hvar gränsen för hustruns inflytande öfver
mannen bör finnas, och låter det sträcka sig
in på området för hans ofientliga verksamhet.
Att det verkligen ligger något berättigadt
i påståendet, att listen är den svagares rätt-
mätiga vapen, synes emellertid framgå däraf,
att en dylik knipslug taktik icke åstadkom-
mer mera depravation inom äktenskapen,
än den gör. Då en sådan förslagen hu-
strus taktik är mera omedveten — och den
är det ofta — verkar den knappast en gång
stötande; den synes verkligen hänga ganska
nära samman med det evigt kvinnliga, detta
onämnbara, som männen älska. Men, då den
är medveten, ligger det dock ■— utom möj-
ligen för den äkta mannen själf — något föga
tilltalande i ett dylikt den kvinnliga taktikens
sätt att lösa äktenskapsproblemet. Och han
skulle blifva låg, om han i längden lånade
sig åt ett dylikt tillvägagående. En kvinna
behöfver icke blifva det — egendomligt nog.
Men någon nobel, finkänslig och uppåtsträf-
vande natur är hon dock knappast. Det
är emellertid inom denna grupp af fruar,
man har att söka flertalet af dem, som hållas
för att vara de bästa och klokaste hustrurna.
Och klok är en sådan hustru ofta, mycket
klok — det visar resultaten af dessa äkten-
skap. Hon vet att begagna alla förliga vin-
dar, att hålla undan för de ogynnsamma och
kryssa sig fram till de mål hon vill ernå.
Inom dessa äktenskap uppstå sällan farligare
konflikter. Däremot kunna konflikterna i
ett äktenskap, där man och hustru båda äro
af själfständig karaktär och stolt lynne, blif-
va synnerligen ödesdigra. Men mildhet och
fördragsamhet pläga lyckligtvis ofta åtfölja
själsstyrka, och finnes det kärlek i äkten-
skapet, så kan den nog bryta udden äfven
af de farligaste konflikter. Ställer sig så-
lunda äktenskapsproblemet för två högt ut-
vecklade, likställda makar både inveckladt
och svårlöst, så blomstra dock lyckan och
harmonien aldrig så rikt och fullt som inom
ett dylikt äktenskap. Därmed vare dock
ingalunda sagdt, att icke det äktenskap,
inom hvilket den svaga böjer sig för den
starke, den fullödigaste och högst utvecklade,
icke erbjuder ett nästan lika idealt och själ-
fullt förhållande.
Men de äro mycket sällsynta, dessa ideala
äktenskap. Och att de äro så sällsynta,
är fullt ut lika mycket mannens som kvin-
nans fel. Ty kvinnan är — i stort taget
— sådan mannen vill hafva henne. Fler-
talet af dessa medgörliga, älskliga, illistiga
små fruar skulle troligen bringas till förtvif-
lan, om de blefve utsatta för en sådan eld
af konstgrepp, en sådan säregen »behand-
ling» från sina mäns sida som den, hvilken
det faller sig så lätt och naturligt för dem
själfva att utöfva, ty hustruns fordringar
på maken ställa sig helt olika mot hans
på makan; hon fordrar nämligen öppenheti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0223.html
