Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 15 juli 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 IDUN 1898
och förtroende af honom, men han begär
icke detta i samma utsträckning, antingen
passera de små knepen alldeles obemärkta af
honom eller rycker han på axeln och 1er
blott åt dem. Och han känner sig helt till-
fredsställd, mannen och härskaren, föremålet,
det stora, vördnadsbjudande, imposanta före-
målet för alla dessa mer och mindre dårande
och koketta, mer och mindre förslagna och
raffinerade konstgrepp, krumbukter och be-
räkningar. Det påstås, att en nation sällan
får en sämre styrelse än den förtjänar, och
det är kanske hvad man med ganska mycket
fog bör kunna hoppas äfven i fråga om
riddarne af tofEeln.
Det finnes nog ett antal hustrur, som gan-
ska bokstafligt taget regera med toffeln,
men dessä torde dock vara mycket sällsynta,
åtminstone bland de bildade klasserna. An-
nars kunde där kanske nog äfven finnas män,
som skulle befunnit sig väl af att hafva
blifvit välsignade med kavata och handfasta
hustrur.
Det torde sålunda vara mera sällan, som
männen göras till toffelhjältar af de i mora-
liskt och intellektuellt hänseende högt utveck-
lade kvinnorna, utan i allmänhet är det
nog flertalet af männen förbehållet att i
stället underordna sig de andligen medel-
måttiga eller undermåliga, att företrädesvis
låta sig behärskas af de näpna och förslagna.
Och ofta har världen blott föga aning om,
hvar det verkliga toffelregementet är till
finnandes.
Ty en hustru, som vill styra, inser snart,
att styrkan af hennes makt just ligger i att
helt och hållet afstå från skenet af att styra.
Till ErstasÿstFarna!*
Tyste stån I med sorg vid kullen,
1 där han bäddats inunder mullen,
han, som hjälpte och han som styrkte,
som er hägnad och glädje var.
Tyste |stån I. — Det ljusa minnet
blidt och värmande fyller sinnet,
hågen gripes af sällsam stämning,
blicken lyser så fuktigt klar.
Herren gifvit och Herren tagit,
tunga slaget har Herren slagit —
ödmjukt sänker sig sorgset hufvud
inför Honom i stilla frid.
Ingen bitterhet hjärtat känner,
ty de veta ju, Herrens vänner,
att det dröjer ej länge. — Gråten
varar endast en liten tid.
Blicken uppåt i jubel höjes —
och ett skälfvande tack där röjes
för den flyktade dagens glädje,
för dess rika välsignelse,
för de heliga sabbatsstunder,
hvilka skänktes i mängd därunder,
för det myckna, som gjorts och verkats
i osägligt förbarmande.
* Med anledning af det i dagarne timade från-
fället af hofpredikanten J. K. Bring, den sven-
ska diakonissanstaltens styresman.
För de friska olivebladen,
dessa bud ifrån Salemsstaden,
hvilka kommo till tröst och maning,
dessa kärlekens sändebref,
dessa fläktar från Herrens Eden,
hvilka lättade vandringsleden,
dessa hälsningar ifrån hemmet,
som den trofasta handen skref.
Orden gömmas i hjärtat inne,
aldrig glömmes hans vackra minne —
Tyste stån I med knäppta händer,
helgfrid råder i själ och håg. —
Tyste stån I — i stundens ljusning
höres liksom en sakta-susning.
Lätta vingeslag stilla fläkta
ro kring kullen vid Erstavåg. —
En suensb kuinna.
–––- *–––-
För Idun’af E. Q. Po leker.
IV. Salen.
Ett »salsgarnityr», sådant det levereras
af våra dagars furnissörer, består af buffet,
mekaniskt matbord, ett eller två spelbord
och 12 stolar. Alltsammans är i ek, ljus
eller mörk, och i renässans. Härtill plägar
komma: pianino i »valnöt» eller »svart»
samt väggklocka i dito.
Ett ungt par, som skall etablera sig
med ett möbelförråd af denna art, befinner
sig ganska illa stäldt vis à vis både origi-
naliteten och fylligheten i sin sals möble-
ring. Också skall man finna, att »salen»
hos nygift folk förefaller mera obebodd och
ofärdig än de andra rummen och att, öm
man sett en sådan sal, har man sett alla.
Till detta otillfredsställande resultat bidrar
naturligen i hög grad, att salen, enligt våra
byggmästares dekret, är största rummet i
våningen.
Låt oss se till, om inte också en sal
kan vara ett trefligt och välmöbleradt rum.
För att börja med väggarna, vill modet
ännu alltjämt att dessa här skola vara
mörka, eller åtminstone mörkare än i de
andra rummen. Detta är en eftergift åt
den tunga stil, hvari salsmöbler fortfarande
gärna hållas. Men det är ett misstag, lik-
som så många andra »stilenlighetens» på-
bud. En af de behagligaste matsalar jag
känner har, såsom bakgrund för ett väldigt
1600-tals skåp, högryggade stolar och kre-
dentzhylla i mörk ek, en storblommig engelsk
tapet med grönt och rödbrunt mot elfen-
benshvit botten. — Och hvarför skulle
väggen vara dyster i det rum, där man
har eller borde hafva så många glada stun-
der ; jag tror för min del att en ljus tapet
kan ersätta rätt mången flaska lifvande vin.
Bland de möbler, som räknas tillhöra
salen, anses en buffet vara den allra nöd-
vändigaste. Det är en möbelform, som
blef på modet samtidigt med att renässan-
sen blef obligatorisk såsom möbelstil för
salen. Och den utgör en moderniserad
ombildning af den gamla tidens »eredentz»,
skåpet, på hvilket vinkannor och dryckes-
kärl voro uppställda under gästabudet.
Dess anordning med en eller flere hyllor
är också afsedd för utställning, men af
ståtliga och dyrbara bordskäril af silfver
eller kristall, icke af mer eller mindre simpla
s. k. prydnadsföremål, som ej ha något
alls med »bordets» utstyrsel att göra.
I ett enkelt hem, som ej har något
»familjesilfver» att visa, blir därför en
buffet alltid en anspråksfull pjes, som icke
uppfyller sitt ändamål. Buffetens före-
gångare, salsskänken, var en långt mera
praktisk möbel; den finnes kvar ännu i
former från rococons och den gustavian-
ska tidens stil, med ett öfre och ett nedre
skåp, det förra ofta med glasdörrar i små
rutor och stundom med ett öppet utrymme
mellan de båda afdelningarna. Stundom
hafva de den gamla »pärlfärgen» kvar,
oftare än denna dold under en senare på-
struken imitation af något träslag, men
det händer också att man kan få se dessa
trefliga möbler utförda i verklig mahogny
eller gammal ek, och kunna de då väl försvara
sin plats i en sal med dyrbaraste inredning.
Den som en gång sett ett sådant gammalt
minne från våra fäders tid, borde aldrig
bli frestad att lägga sig till med en modern
salsmöbel med buffet m. m. i ek; han
borde åtminstone inse, att en sal kan
möbleras trefligare och säkert originellare
Plan. af vanlig: matsal.
om den hölls i stil med denna, vare sig i
mahogny för den, som äger en längre börs,
eller i hvitmåladt trä för den mindre för-
mögne.
Matsalens andra möbel är det stora
bordet, och skall detta enligt modernaste
fordringar vara så »mekaniskt» som möjligt.
Ett salsbords mekanik — och denna ut-
vecklas ständigt till allt större fullkomlig-
het — går ut på att göra det så långt
som möjligt, för att lämna plats åt de
stora middagarnas talrika gäster. Men då
vi nu sysselsätta oss med den enklare bo-
staden, där gästernas antal vanligen hålles
inom trefnadens ej allt för vida gränser,
så kunna vi lämna de långa teleskop-borden
åt deras värde. Behaget af ett långsträckt
middagsbord torde för öfrigt vara ganska
tvifvelaktigt. De gamla runda borden, som
ännu voro i bruk i vår barndom, hade
mycket som talade för dem, bade från
ändamålsenlighetens och trefnadens syn-
punkt, och ännu bättre är ett kvadratiskt
bord, där hvarje gäst har sin sida för sig,
för att ej tala om ett så stort att tre kunna
sitta vid hvarje sida — en anordning som,
där den kan ske, är den måhända mest
lyckade af alla slags »middags-placeringar».
Salsstolar äro nu för tiden i regeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
