Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 19 augusti 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(DUN 1898
5460
Det syntes tydligt, att männen där nere
på gatan hållit sin midsommardag högtid-
lig genom att släppa lös de sinnliga lustar-
na, genom att leka med njutningsbegäret,
genom att smeka, mätta och göda det vild-
djuret.
Där ■ gick på trottoaren en bred kedja af
femtonåriga pojkar. De höllo hvarandra i
händerna. Under skratt och korta rop, i
hvilka förnummos den oefterhärmliga bryt-
ningen af ölsinnets pösande stormod, hjälp-
tes de åt att föra ett par öfverlastade kam-
rater hemåt. Dessa sviktade än framstupa,
än bakåt, men höllos alltid uppe, hängande
tungt på armarna, under det att fotterna
mången gång knappt hunno vidröra mar-
ken. Den gick med fart, kamratkedjan. Det
var så muntert mod i dess länkar. Den
falska frihetskänslan sprakade i det upp-
hettade blodet. Man hade strejkat mot för-
nuft, blygsel och samvete, mot föräldrars
och lärares råd. Man hade slagit sig lös.
Man hade roat sig. Det hade man rätt
till på midsommardagen.
Medan det glada tåget alltmer aflägsnade
sig och dess jubelskrål dog bort, hörde be-
trakterskan ur framtidens fjärran en annan
låt, en klagolåt, och såg där en annan syn,
ett sorgetåg. Hon såg i sin fantasi, hvil-
ken sorg och skam och förskräckelse dessa
gossars första rus skulle vålla deras mödrar
och systrar. Hon såg, huru dessa ynglin-
gars njutningsbegäx, som de i sitt oförstånds
tid på lek väckte och eggade och gödde,
skulle växa, tills det i obändig styrka och
blodtörst skulle blifva dem öfvermäktigt och
göra dem till lastens slafvar, så att de en
dag kanske skulle höra till den hemska ska-
ra af trettio tusen svenske män, om hvilka
man i dessa dagar hört, att de vilja hålla
ett nykterhetslöfte, men icke kunna det.
Hon såg, hur denna deras väg till eget för-
därf skulle kännetecknas af strömmande
kvinnotårar och blödande kvinnohjärtan.
Hon hörde de älskandes sorg, en vemods-
full musik. En moders suckar förnam hon
först. Det är den dofva världsgenomdar-
rande sorgklockan i kvinnosläktets alltid
uppstigande klagolåt öfver mannen. Systrars
oro och blygsel utfyllde jämmern, och den
älskande ungmöns och makans tysta, inten-
siva smärta slog an en hög och skälfvande
ton, ett ångestrop, som gaf ett så skärande
genljud i den lyssnandes eget unga hjärta,
att hon ryckte till, som om hon blifvit träf-
fad af ett dödligt skott.
Det rullade en vagn där nere på gatan.
Dess rassel ryckte betrakterskan från fanta-
siens värld, till verklighetens, . från drömda
bilder till lifslefvande taflor, med,samma
ämne och samma text, som dem hon nyss
såg i sin föreställning.
Två unga herrar lågo slängda i vagnens
hörn, med batåthängande hufvud och slappt
utslagna armar. De oundvikligen till snobb-
toaletten hörande spatserkäpparna och ci-
garrerna skötte sig själfva i de domnade
fingrarna. Döfvad var ungdomens kraft i
deras resliga gestalter. Döfvadt var i de-
ras ande ungdomens älskliga behof att be-
haga. Besvikna och slagna af njutnings-
begäret, mannens lömska och fruktansvärda
fiende, som han bär och när som en orm
i barmen, lågo de där, sofvande med Öppen
mun den redlöses nesliga och osköna sömn,
under det att de, sig ovetande, fördes ge-
nom staden som en lustans segertrofé, som
ett afskräckande exempel på sinnlighetens
triumf öfver anden. — Kusken hade ej haft
barmhärtighet nog att skyla deras elände
inom sufflettens förlåt. Obekymrad om de-
ras nesa, utan att ens vända sig om för
att se, om de funnos kvar i hans vagn,
förde han dem snabbt framåt, som om de
verkligen endast varit känslolöst bagage,
två större kollyn, hvilka han hade att af-
leverera på uppgifvet ställe.
(Forts.)
–––- –––––
”Binda,binda kransar”.
En liten blomsterlektion för Idun af —ll.
et är ej allom gifvet att just i den stund, man
önskar pryda sin våning, ha blommor till
hands, och därför har det sin betydelse att känna
de sätt, som användas för att bibehålla dem friska
så länge som möjligt. Blomsterhandlarne, som
hvarje morgon mottaga stora massor blommor,
äro nödsakade att använda sig af dessa sätt.
Om våra damer förstode och kände till de nöd-
vändiga försiktighetsmåtten, skulle de ej så ofta
misslyckas i sina försök att konservera blommor
och grönt, som de köpt eller plockat.
Först skola vi se efter hvad som är orsaken
till att afplockade blommor vissna så hastigt.
Blommor och bladverk upptaga saften från roten,
men i och med detsamma de blifvit afskurna
upphör, som man vet, all saftuppsugning af
blomman, under -det att utandningen ofta försig-
går, någon gång t. o. m. fortare än förut. Det
är för att ersätta den naturliga fuktighet, roten
gifver växten, som stjälkarna sättas i vatten för
att på detta sätt utandningens sorgliga verk-
ningar skola förebyggas. Detta sätt är tillräck-
ligt för växter med tjock klibbig stjälk, såsom
svärdsliljor, pingstliljor, näckrosor, och för sådana
med fast stjälk, såsom löfkojor, reseda, hvilka
fortsätta att utveckla sig under ett tiotal dagar,
om de blifvit afskurna med en knif och ej af-
slitits, ty på det senare sättet tilltäppas de hår-
fina kärlen och hindras all vätskeuppsugning.
Om blommorna ej genast de äro plockade skola
sättas ihop i bukett, kunna de bibehållas full-
komligt friska, om de placeras i ett zink- eller
porslinskärl, som innehåller vatten och mossa.
Dessa kärl böra vara så höga, att blommorna,
som ställas lodrätt en och en med stjälkarna i
vattnet, kunna betäckas helt och hållet med
mossa. Ofvanpå mossan lägges en våt, något
halftorkad linnelapp.
När blommorna blott skola bevaras några
timmar, innan de sättas i bukett, är det utmärkt
att lägga ut dem på en träskifva, på hvilken en
våt linnelapp blifvit utbredd, och att betäcka det
hela med en glasklocka eller en upp- och nedvänd
tallrik eller helt enkelt med en ask. Äfven kan
man lägga dem i en källare på våt mossa.
När vaserna äro genomskinliga, kan man fjdla
dem med rent vatten, och äro de ogenomskinliga,
fyllas de med våt sand, som kommer blommorna
att bibehålla sin plats, eller ännu bättre med
mycket våt mossa, som skyddar växterna utmärkt
mot verkningarna af den torra luften i våra
rum.
Vatten användes mest, men det måste omby-
tas hvarje dag. Genom att blanda i vattnet en
viss kvantitet pulveriseradt kol och kamfer kan
man öka blommornas varaktighet, ty dessa bägge
ämnen försena vattnets förskämning. En svag
blandning salmiak bildar äfven en kväfvehaltig
näring, som bibehåller växterna.
En viktig sak för att hålla blommor friska är
vidare att hindra befruktningen, ty sedan denna
inträdt, hafva de blott en kort varaktighet. Man
behöfver ej borttaga hela ståndarna eller pistil-
lerna, utan blott antingen ståndarknapparna eller
pistillernas märken.
När man sammansätter en bukett, bör man
blott förena de blommor, som vara ungefär lika
länge.
Blommor räcka i allmänhet olika. Orkidéer,
ljung, narcisser, löfkojor bibehålla sin friskhet
tre till fyra veckor. Bland de hållbaraste må
vidare nämnas eucharis, rondoletia, bouvardia,
liljekonvalje, heliotrop, spirea, euphorbia och de
flesta lökväxter, såsom hyacinth, amaryllis, lilja,
tulpan.
I allmänhet bör man ej plocka blommor, strax
innan de skola skickas en längre väg, ty de
hålla sig då ej så bra. De skola afskäras dagen
förut på aftonen, om de skola sändas på morgo-
nen, på morgonen, om de skola sändas på afto-
nen, och ligga under tiden mellan afplockandet
och afsändandet i ett kärl, såsom ofvan beskrif-
vits. Om blommorna se slokande ut vid fram-
komsten, kan man doppa stjälkarna några mi-
nuter i rätt ljumt vatten. Sedan öfvertäckas
blommor och stjälkar med en glasklocka eller
en upp- och nedvänd tallrik.
Det är inte utan skäl man nu för tiden nästan
helt och hållet öfvergifvit den gammaldags bu-
ketten, som hoppressad i sin pappersspets såg
ut som en dåligt gjord mosaik, i hvilken hvar
blomma förlorade sin för henne egna karaktär.
Den bukett, som på sista tiden antagits, förtjä-
nar ingalunda dessa förebråelser. Hvarje blomma
förblir så att säga sig själf, visande oss hela
sin skönhet
Hopsättandet af en bukett fordrar nästan konst,
åtminstone en fulländad smak, för att väl sam-
manställa nyanserna, höja upp stjälkarna i na-
turliga ställningar och göra hela prakten gällande.
Men för att allt detta skall framträda, måste
man ha blomsterkärl, hvilka så väl till form som
färg passa till de vanligaste blommorna.
Tulpanerna äro en fröjd för ögat i ett glas,
antingen helt hvitt eller helt grönfärgadt.
Alla växter med långa stjälkar böra sättas i
höga smala vaser. För att ge exempel på några
sådana växter må nämnas svärdsliljor, alla slags
gräsarter, älggräs, anthémis.
Liljor böra sättas ihop i mängd.
Ingenting är vackrare än en hög gregoriansk
urna, i hvilken, när sommaren är längre fram-
skriden, de stora pionerna placeras. — Blommor
med korta stjälkar äro af utmärkt effekt i en
låg, vid blomsterskål.
Vi skulle kunna mångfaldiga exemplen, upp-
räkna den ena blomman efter den andra, visa
de blomsterkärl, som skulle komma deras prakt
att framträda och om möjligt öka den i stället
för att förminska den, som så ofta händer genom
vår brist på smak.
För att binda en bukett på ett smakfullt sätt
måste man ta hänsyn till följande:
l:o Valet af blommor.
2:o Mängden af bladverk.
3:o Motsatsen mellan färgerna.
4:o Bukettens lediga och smakfulla form.
Valet af blommor. Blommornas storlek bör
öfverensstämma med bukettens storlek. Pioner
t. ex. kunna ej ta sig bra ut annat än i stora
buketter, t. o. m. rosor äro ofta alltför stora för
medelmåttiga buketter; därför föredragas knop-
par, som just hålla på att spricka ut.
Färgerna bör man ta i noga öfvervägande.
En alltför bjärt kulör är ofta vågad, särskildt
den granna gula, som likväl kan vara af en säll-
spord effekt, om den harmonierar med möblerna,
Grönt bladverk och blommor i rödt, skarla-
kansrödt, skärt, hvitt bibehålla sina färger på
ett utmärkt sätt vid artificiell belysning, under
det blommor i blått och gult förlora mycket af
sitt utseende.
Mängden af bladverk. Ofta tyckas buketterna,
oaktadt blommornas prakt, tunga. Detta fel här-
leder sig förnämligast af bristen på grönt. Man
bör aldrig försumma att låta blommorna följas
af en mängd af fina blad, så att de framträda
på en grön bakgrund. Men detta bladverk bör
då ock vara så smakfullt, att det passar i bu-
kett; om så ej är fallet, sätter man i stället orm-
bunkar eller gräs.
Det gröna kommer blommornas skönhet att
framträda, men bladen skola ej blott ha den
önskade färgen, utan de böra passa väl tillsam-
mans med den blomma de åtfölja.
Motsatsen mellan färgerna. Smak och artistisk
uppfattning hos den person, som sätter ihop en
bukett, visa sig i synnerhet vid valet af kulör-
motsatserna. De vackraste sammansättningarna
äro antingen enfärgade eller med skiftningar af
samma kulör eller ock endast bildade af två
färger: gult och blått eller violblått, rödt och
hvitt.
Följande regler torde kunna beaktas:
Hoitt passar till alla kulörer.
Skärt till klarblått, hvitt, violett och mörkrödt,
men ej till eldrödt eller kopparrödt.
Bödt passar till hvitt, gult och orangebrunt.
Klarblått till skärt, gult och hvitt.
Mörkblått till hvitt och gult.
Violett till hvitt och gult.
Gult till rödt, blått och violett.
Bukettens lediga och smakfulla form. Allt un-
der det man iakttar dessa motsatser mellan färg-
erna, får man ock så mycket som möjligt efter-
sträfva formernas motsats genom att förena de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
