Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 9 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 283
och shall så återfinna
din ljufva blich i den.
Och homma mörha dagar
och hommer frost ochså —
jag minns de gröna hagar,
när himrnel&n var blå.
Jag minns de ljusa nätter
och trastens melodi
och hära små buhetter
med shär linnéa i.
Emellan mörha stammar
jag än i hvitt dig ser,
och österns shy, som flammar,
sin glöd åt hinden ger.
Och junisolen trollar
en hrona i ditt hår,
med gyllne liljor fållar
din hlädning, där da går.
En sagodrottning vorden
blef hyssens rihe ditt,
men jag fann löseorden —
och nu är rihet mitt.
East sommaren är gången
och rosorna förbi,
du lefva shall i sången
och aldrig shiljas vi.
Daniel Fallström.
––––-*––––-
Öfveransträngning.
Ï
vâr tid utgör ju frågan om öfveran-
strängning så ofta ämnet för våra sam-
tal, dryftas i våra tidningar, och otaliga
förslag framkomma till dess bekämpande.
Ja, det är förvisso en sorglig sanning, att
öfveransträngning ofta nog förekommer i
våra skolor, vid våra fabriker och verk-
städer, inom affärslifvet, bland husfäder
och husmödrar. Låtom oss, min kära lä-
sarinna, en liten stund stanna vid det sist-
nämnda slaget af öfveransträngning — hus-
mödrarnas —- vår egen öfveransträngning.
»Ack,» säger du, »för husmodern kan
då minst af alla någon lag i detta hän-
seende sättas, hon, som måste vara för-
beredd på att »det oförtänkta alltid sker»,
och hvars otaliga små och stora bestyr
sällan kunna preciseras af någon klocka.
För skolorna, fabrikerna, verkstäderna och
kontoren kunna ju möjligen vissa regler
ställas för att mildra detta onda, men för
en husmoder är dylikt helt enkelt omöj-
ligt.» — Ja, du har fullkomligt rätt! För
den stackars moder, som kanske natten i
ända gått fram och åter med sitt sjuka,
skrikande barn på armen och från det
dagen gryr och tills det skymmer sitter vid
sitt trägna arbete, för att förtjäna en ringa
och nödvändig penning, för henne vore det
en bitter ironi att stifta lagar för att mot-
arbeta hennes öfveransträngning, för henne
är den af oss lyckligare lottade systrar
medförda stärkande födan, medicinen för
hennes sjuka barn och dylikt, af större
gagn. — Men öfveransträngning förekom-
mer inom alla samhällsklasser. Med större
håfvor följa större förpliktelser! Ja, visser-
ligen, — men likväl . . .
Låtom oss t. ex. taga ett par dagar ur
ett öfveransträngdt lif! —• Ty öfveran-
strängd är hon förvisso, den lilla vackra
fru X, därom skvallrar den bleka kinden,
den blå ringen under ögat och den för-
strödda blicken. Alltså börja vi! Klockan
är 7. Mannen stiger upp, gör toalett och
går till sitt arbete. Frun ämnar äfven
stiga upp nu, men känner sig så trött, de
voro på operan i går afton och superade
sedan ute med ett par bekanta, hvilket
drog ut på tiden. Hon blundar, som hon
tycker, några ögonblick och spritter så upp,
klockan är half 9. Missnöjd med sig själf
stiger hon upp, klär sig brådskande, ropar
på husjungfrun att kläda den 4-åriga Anna,
frukosterar så med sin man och öfvertän-
ker några ögonblick dagens många bestyr.
Först måste hon damma salongen, hvars
hundratals små och stora dyrbara pryd-
nadsföremål hon ej vågar släppa i sin ovana
husjungfrus hand. Och detta med rätta!
Och så börjar hon damma och putsa i alla
hörn, statyer, statyetter, den stora öfver-
fyllda ateniennen, de otaliga småsakerna
på skrifbordet, taflor, lampetter m. m.
Klockan slår! Redan 11! Och klockan
12 är hon bjuden på stort kafferep till
kamrerskan V., som bor i andra ändan af
staden. Hon kan icke uteblifva, då hon
är bjuden långt förut, utan lämnar sitt
halffärdiga arbete för att göra stor toalett.
Vore blott icke den långsamma frisyren !
Ändtligen några minuter före 12 är hon
färdig och skyndar till kamrer V:s — —
två koppar starkt kaffe med en hel hop söta
och feta bakelser, vin, konfekt, marmelad,
— skvaller ! —
Låtom oss ett ögonblick lyssna till deras
konversation! — »Jag har så förfärligt
brådtom,» säger värdinnan, »jag vill ovill-
korligt ha den broderade möbeln till mitt
rum färdig till julen. Men då får jag
också arbeta som en slaf på hvarje ledig
stund. Det ginge väl an, om man ej hade
så mycket annat, men i morgon förmiddag
måste jag gå och tacka för sist till kapten
L:s; det är öfver 8 dagar sedan deras bal.
Och i öfvermorgon måste vi besvara löjtnant
G:s visit. Jag är just nyfiken att få se
deras våning, den skall vara så charmant. »
»Ja,» säger väninnan, »jag håller på
med mina gardiner i filet-guipure till sa-
longen. Våra nya släktingar komma till
oss i jul, och jag måste ovillkorligen ha
dem färdiga till dess, men jag känner mig
redan alldeles uttröttad och utarbetad, det
kostar så på ögonen under dessa mörka
dagar. Köpa nya, när jag har dessa i
verket, vill jag ej, och —• snyggt måste
man väl ha.»
»Apropos arbete,» säger en tredje, »så
träffade jag fru Karin härom dagen. Hon
bad mig fråga eder samtliga, om ni en |
af dagarne ville ta med edra småttingar
och komma hem till henne mellan kl. 4
och 7. Hvar och en skulle medföra en
korg gamla leksaker, aflagda dockor och
lappar af alla slag. Vi skulle sedan sy
och putsa upp leksakerna och så skänka
dem till ett sjukhem för fattiga harn. Karin
skulle själf förestå limpannan och syma-
skinen.» — Den snälla fru Karin! Om
man bara hade tid, men — — ! Att man
skall vara så jäktad ! — Hur kan hon
hinna med allt ?
Vi flytta oss till ett annat hörn: »Har
du hört att häradshöfding B:s förlofning
är uppslagen och af hvilka skäl sedan !
Det säges nämligen —•» och så följer ett
hviskande samtal. »Vet du af att gumman
C. ligger för döden ? Jag skulle ha varit
där med litet smått till henne, stackars
gumma, men jag får ju aldrig tid.» Nog!
Och så hem halfspringande, på det att
mannen ej skall få vänta allt för länge.
Han går oroligt fram och åter, men säger
ingenting. Så till bords ! Att efter för-
middagens orgie kunna förtära någon mat
är naturligtvis omöjligt. Efter middagen
fortsätter hon jäktande det afbrutna salongs-
dammandet — ett par familjer äro bjudna
till dem på aftonen — ordnar hvarjehanda
och är nätt och jämt färdig, när de främ-
mande anlända. Klockan 1 till sängs !
Nästa morgon är hon åter olustig. För-
middagen åtgår att ordna öfverallt efter
gårdagens festlighet.
Fram på middagen kommer hon ihåg,
att det fattas flera sorters silke till den
hvilstolslängd, hon broderar åt sin man till
julklapp. Det måste hon nödvändigt ha,
medan det korta dagsljuset varar. — Ett
ögonblick funderar hon på att blott kasta
öfver sig sin stora supékappa och gå ned
till närmaste tapisserihandel, men solen
skiner ju så klart, hon kunde möta någon
bekant, som skulle undra öfver hennes
vårdslösa toalett. Hon ikläder sig därför
sin promenaddräkt, krusar håret och så i
väg. På gatan möter hon en väninna.
Hälsningar! —»Du måste gå med in till
Hellbacher ett ögonblick, jag bjuder på
kaffe och en varm smörbakelse, så få vi
prata litet om kafferepet hos V:s. Inga
men ! » ■—; —• Sedan hem i sista ögonblic-
ket. — Vid middagsbordet samma resultat
som i går ! —
Efter middagen säger hennes man vän-
ligt: »I eftermiddag skall du, medan jag
är borta, först taga dig en riktig middags-
lur och sedan ett uppfriskande bad samt
sköta om dig väl, så att du ej ser så blek och
skral ut i morgon på D:s stora supé.» Hon
1er matt och litet öfverlägset, liksom ville
hon säga: »De männen, de tro då aldrig att
man har något att göra ! » —- Knappast är
han utgången, förr än hon tar fram det
stora broderiet. Det är charmant ! Men
hon hade ej trott, att det var så mycket
arbete därpå . . . Hon arbetar rastlöst, fast
hufvudet värker, och tillsäger jungfrun att
roa den lilla, efter modern gråtande Anna
i barnkammaren. — Om nu bara hennes
herre och man ville vara litet mera akt-
sam ! Men med hans något vårdslösa vanor
och omåttliga cigarr-rökning kommer bro-
deriet väl ej att vara snyggt i 14 dagar.
Stor skada på allt detta arbete, men hvad
skall man göra därvid! — Hon 1er litet,
då hon tänker på fru Karin, som äfven
håller på med en hvilstols- eller gungstols-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
