Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 16 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 IDUN 1898
Doktor Björk kunde omöjligt motstå frestelsen,
han tog sina hyggligaste bastoner till hjälp och
banande sig väg fram mellan grenarna, svarade
han sin okända Mignon:
»Den gamla lutan klingar
I hennes hand med fröjd,
Dess toner tycks få vingar
Från himlens höjd.»
»Lothario till er tjänst, Mignon,» skämtade den
upplifvade doktorn, då han bugat sig för fröken
Ståhl och vände sig mot den häpna flickan, som
den gamla fröken i det samma föreställde som
sin släkting Elsa Mejer. Hon räckte honom sin
hand och brast i ett smittosamt skratt. »Ni kan
inte tro, hur löjlig ni såg ut, då ni kom klifvande
med hatten på nacken, så olik Lothario som möj-
ligt.» Och nu skrattade hon igen, och de bruna
ögonen glindrade af odygd och munterhet. Dok-
torn undrade inom sig, hur detta kunde vara
samma varelse, som nyss sjungit om längtan och
kärlek på ett så gripande sätt. Hela gestalten,
ögonen, kindens gropar och det lockiga bruna
håret skvallrade om lefnadslust och lifsglädje.
Han instämde i hennes munterhet, och snart
satt den lilla trion i gladt samspråk.
»Men hur har fröken kunnat vara så hjärtlös
och ej låtit oss få njuta af er härliga talang,»
frågade doktorn om en stund, »det är nästan för-
räderi af fröken Ståhl att behålla er alldeles för
sig själf.»
»Det har varit mitt eget val,» svarade Elsa
med en barnsligt öfvermodig skakning på huf-
vudet, »jag måste vara försiktig för att vara rik-
tigt bra i september, ser ni.»
»I september . . ?» undrade doktorn, och Elsa
fortsatte med en lätt rodnad på kinderna: »Jag
skall sjunga för operadirektionen då.»
Det blef ett ögonblicks tystnad, och doktorn
förvånade sig öfver den känsla af obehag, som
bemäktigade sig honom vid Elsas ord. Han för-
sökte säga något sympatiserande, men det ville
ej lyckas.
»Ni äro just inte uppmuntrande,» återtog Elsa,
»men det skall, det måste lyckas. Har jag inte
arbetat och sträfvat för detta mål, se’n jag var
barnl Jag vet, att min röst ej är stark, men jag
älskar min sång, och jag skall slå mig igenom.»
De bruna ögonen fingo ett oroligt jagadt uttryck,
och det föreföll som om hon talade mer för att
öfvertyga sig själf än de andra två.
»Jag förstår ej, om er röst är nog stark och
sådant där, jag vet blott, att jag aldrig hört nå-
got så vackert, som er sång nyss,» sade doktorn
och såg med oförställdt beundrande blickar på
det upphettade barnsliga ansiktet framför honom.
»Tack,» sade Elsa, »men,» fortsatte hon ned-
slaget, »om ni visste, hur svåra de äro, de där
operaherrarne. Jag blir het om öronen, bara jag
tänker på dem.»
»Låt ni de därherrarne fara,» utbrast doktorn,
»och sjung era visor för era vänner och skogens
fåglar. Om bara tanken på, hvad som förestår,
pinar er så, hur skall ni då stå ut med allt på
vägen uppför ärans branter!»
Elsa gaf honom en lång forskande blick, som
ville hon utgrunda, hur mycket af hans visade
intresse var verkligt, och nöjd med den vänlig-
het, som lyste ur hans vackra ögon, svarade hon
stilla:
»Jag har ingen i hela världen att trygga mig
till utom min snälla tant här, och hon har redan
gjort mer för mig, än jag är värd. Nu måste
jag sköta mig själf, och som musiken är min
första och största kärlek, så skall den ge mig
hus och hem. Den har aldrig förr svikit, den
har gett mig vänner, lycka och arbetsglädje,
hvarför skulle den svika nu? Kära tant,» och
hon lutade sitt hufvud mot den gamlas skuldra,
»du tror ju, att det skall gå, gör du inte det?»
frågade hon och böjde i ungdomlig ifver fram
sitt hufvud för att kunna se tantens ansikte.
Den gamla for smekande med sin hand öfver
Elsas lockiga hår och sade leende:
»Vet du af, att det är tredje gången i dag, som
du frågar mig om samma sak?»
»Ja, är det inte förfärligt,» sade Elsa rodnande,
»att jag aldrig kan tänka på eller tala om annat!
Främlingar bruka ändå slippa undan mina jere-
miader, men när man kommer som Lothario, får
man också dela Mignons sorger.»
Doktor Björk kände sig helt varm om hjärtat
och besvarade Elsas lilla nick med en så varm
blick, att fröken Ståhl, som uppfångade den i
förbifarten, började yrka på uppbrott. Då först
kom doktorn ihåg sina planer, och med diplo-
matisk takt vände han sig först till tanten, under-
rättade henne om direktionens beslut, talade om
sina bekymmer och undrade med en skälmaktig
blick på Elsa, om de visste någon utväg ur detta
trångmål.
Så började de skratta alla tre, och snart var
saken uppgjord. Doktorn vandrade hemåt och
försökte glädja sig åt sitt fynd och allt det gill-
ande, som skulle komma honom till del. Men
hela vägen och alltjämt de följande dagarne för-
dref tanken på Elsa alla andra tankar. Han
tänkte med en viss förtrytelse på hennes fram-
tidsplaner. Naturligtvis skulle: hon lyckas, hon
var ju så vacker, och doktorn trodde sig veta,
att det betydde mycket. Och hon skulle förlora
sitt friska barnaskratt och sin intagande omedel-
barhet, hon skulle bli tillgjord och bortskämd
och glömma sina gamla vänner förstås. Han
glömde, att den saken på det hela taget kunde
röra honom föga, som känt henne knappt en
timme. Han nästan ångrade, att han bedt henne
sjunga på bazaren. Nu skulle de naturligtvis
alla fjäska omkring henne och uppmuntra henne
i hennes drömmar, och hvad i all världen tänkte
tanten på, som inte såg hur mycket för bra hen-
nes Elsa var för »det där lifvet». — Och så kom
bazardagen.
(Forts.)
––––- *––––-
Innehållsförteckning :
f Elisabeth, kejsarinna af Österrike och drottning af
Ungarn (med porträtt); af Tora Kjellberg: — Barnet ; poem
af M. Krook. — Goda vanor ; af Arla. — Släkten Motvall;
af Dagmar B—n. — Från kröningshögtidligheternai Hol-
land ; bref från Idnns korrespondent O. A—g. I. — t Anna
Willman; af Vendela Kjellson. — Stockholmska bostäder;
några reflexioner i flyttningstiden ; för Idun &tBell (forts.).
— Hon som skulle haft Toste ; blyertsteckniDg från Skåne;
af Henrik Wranér. — Ur notisboken. — Teater och mu-
sik. — Mignon; skiss för Idun af Iljördis. — TidsfÖrdiif.
–––- *–––-
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första kungen har uppå sitt
slott
Och äfven då han vistas uppå Drott.
En fågel har det uti trädets topp
Och ekorr’n söker det om natten opp.
Mitt andra är vid lärdoms fakultet
En pröfvosten, som är båd’ hård
och het
Och gjort så mången studiosus blek,
När inför det hans unga lärdom
svek.
Mitt hela är en vacker hypotes,
Om jordiskt lif och rörelse där ges.
En stjärnekväll du gärna frågor ger,
När jag så stolt, så glad emot dig
1er.
Adota.
Prokop.
Första ordet.
I ett af Europas mindre land
En af de allra minsta städer.
Dess folk stod nyss med vapen uti
hand —
Nu dock åt fred man där sig gläder.
Andra ordet.
På skogbevuxen mark bland gräs
och strå —
Och oftast i ett kärr — det händer
Att sådana man lätt kan träffa på.
De likna mycket sina fränder.
Tredje ordet.
Hvad hvarje såg och hvarje yxa är
För den som verktyg kan handtera,
Men också papper, penna och ku-
vär — ,
Dessutom mycket annat mera.
Fjärde ordet.
Förnödenhet uti vårt alfabet,
Som med i många ord få följa,
Dess »minimum» är alltid två —
och vet —
I hufvudordet de sig dölja.
Moster Lisa.
Bokstafsgäta.
Med begynnelsen börja, tag däraf en
bit,
En del fromhet — förstånd behöfs
tvål
En del fröjd, en behag höra också
väl hit
Utaf känsla två delar också.
En del resignation, en del tålamod
med,
Af barmhärtighet en del -ock tag.
Utaf mänsklighet tre. Sätt det hop
till en ked
Och det bildar ett ord, som lik lag
Verkar säkert och tyst, men som
hoppet vill se
Som en makt, hvilken lyckan åt värl-
den skall ge.
Ghittel.
Rebus.
Le Oden ddddddddddddd
V V V V
Fix.
Ordspråks-aritmogryf.
1 "T
2 2 3 4
3 5 6 7
4 8 6 4
5 9 10 11
6 7 12 10
7 10 13 10
8 14 15 6
9 3 6 9
10 10 6 1
11 1 10 17
12 18 2 12
13 19 16 2
14 15 12 12
15 4 2 10 12 1
16 20
17 8 20 16
18 10 1 20 16 2
19 1 5 21 1 13 10 17
191
20 5 2 15 5 10
21 8 20 18
22 2
23 1 3 4
24 2 22 20 23 17
25 J 1 20 16 10 2 7 12 J
Orden beteckna:
1) konsonant, 2) djur, 3) födoäm-
ne, 4) djur, 5) bibliskt mansnamn,
6) kvinnonamn, 7) stad, 8) kärl, 9)
djur, 10) ö, 11) mansnamn, 12) få-
gel, 13) mansnamn, 14) järnvägssta-
tion, 16) prydnad, 16) konsonant,
17) adverb, 18) blomma, 19) vegeta-
ble, 20) fågel, 21) ö, 22) konsonant,
23) växt, 24) musikterm, 25) fett-
ämne.
Äro orden rätt funna, bilda de
bokstäfver som infalla i de meller-
sta rutorna, lästa uppifrån och ned,
ett ordspråk. Moster Lisa.
Geografisk namngåta.
4 a, 1b, 2 d, 6 e, 2 g, 1 h, 2i,
2 k, 6 1, 1 m, 6 n, 4 o, 1p, 4 r, 3
s, 1 t, 1u, 1 v, 2 y, 1 å.
Dessa bokstäfver rätt samman-
ställda bilda 8 ord, hvilkas begyn-
nelsebokstäfver, lästa uppifrån och
nedåt, och slutbokstäfver, nedifrån
och uppåt, hvardera gifva namnet
på ett land i Europa.
Orden äro : 1) ö i nordliga farvat-
ten, 2) flod i Tyskland, 3) världsdel,
4) stad i Tyskland, 5) ö i Ägäiska
hafvet, 6) stad i Sverige, 7) stad i
Finland, 8) stad i England. Fllie.
Lösningar.
Logogryfen: Drömmar: mörda, dömma
arm, ram, mör, mö, öm, röd, dam, ö, dö
Kapselgåtan: Var, Aargau, Tan, Orsa
Onon, Cera, Rade, Dagö, Jura, Odense
Man, Manilla, Sin, Si-Nan, Bar, Asturien
Om, Para, Skandinavien, Sko, Korfu, Béga
Varde, Jönköping, Arundel, Ulm, Allier
Meta, Duero, Kaska, Isa, Perm, Medevi
Java, Arta, Barmen, Persien, Andros, Bel
fast, Marennes, Rennes, Ostende, Agen
Meran.
Charad-palindromen : Malmö : mö, lam, öm
mal.
Figurgåtan : Fredriksstad : De lodräta ra
derna : 1) källarmästare, 2) Thüringerwald
De vågräta raderna : 1) konfekt, 2) Ana
doli, S) sporrar, 4) eldstad.
Aritmoremet : Gestrikland : kristnade,Jklist
rade, treklang, triangel, lindare, kringla
kasern, reling, Stina, Kreta, Klas, galt
Kiel, tik, ris, id, al.
Vokalförändringsgåtorna: N:r 1) mus, mås
n:r 2) aska, åska, n r 3) Kafla, kaffe
Bland nu befintliga Cacaosorter Mill TMAIVIQ PAPAH
intages säkert förnämsta platsen af BlULI IfIHIlQ V-rMV-rMU *« i897 a™ Kom^ochindurtriuwäiinin*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
