Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 23 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-. fi- i
yiNNAN
|$p|PI
:.^4s^
-Âsn-
-ni#
HÄ^-St-j
l-)!’-’;-^p
iimffaiirfi
- . ÅÅ
mm
Stockholm. Iduns Kungl. Hofboktr.
N:r 38 (561).
Prenumerationspris pr år:
Idun ensam ________________kr. 5:
Iduns Modet., fjortondagsuppl.
Iduns Modet., mânadsuppl.––-
Bamgarderoben––––––––––-
Fredagen den 23 september 1898. ll:te årg.
Byrå: Redaktör och utgifvare: Utgifningstid :
Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. FRITHIOF HELLBERG. hvarje fredag.
— Öppen kl. 10—5. Träffas säkrast kl. 2—3.
Lösnummerpris 15 öre
- Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646. Redaktionssekr. : J. Nordling. (lösn:r endast för kompletteringar.)
Annonspris:
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påfcörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Maria von Mentzer,
född Marelius.
a, hennes högsta vandring går till sjutti eller åtti år», sjunger
psalmisten vemodsfullt om människan och förgängligheten
af hennes lif, med dessa ord och hvad därpå följer frammanande
för vår inre syn typen af en bruten, mot grafven vacklande åldring.
Men de finnas, som med oförminskad kropps- och själskraft
bjuda ålderdomen spetsen.
Jag känner en nittiofem-
åring, som, då jag sist sporde
efter hennes hälsa, fryntligt
svarade: »Jag mår som gö-
ken, fast jag inte galer.» Jag
känner en åttiotvååring, som
nyligen skref till en väninna :
»Så härligt, att du fått fatt
på Ellen Key och kan få till-
fälle att tala förtroligt med
henne. Om jag kunde få
komma i närheten af en kvin-
na, som känner, tänker, har
förmåga till handling, som
har erfarenhet och hjärta —
jag skulle sitta stum vid hen-
nes sida och bara tiga, lyssna
och njuta.» Jag känner en
åttioåring, som, då det spelas
upp till dans, genomilas som
af en elektrisk stöt och förr
eller senare ofelbart hamnar
ute i balsalen.
Af dessa tre kärnkvinnor
är den sistnämnda — min
nyaste bekantskap — före-
ståndarinnan för Stockholms
äldsta och största dansinstitut,
fru Maria von Mentzer, som i
förra veckan med högburet
hufvud och ungdomlig spän-
stighet öfverskred den kri-
tiska gränsen mellan sjuttio-
och åttiotalet.
Ej för att själf tråda dan-
sen —• öfverflödigt att säga
— lämnar den åttioåriga sitt
soffhörn i salongen, lika litet som för att ordna och leda det
hela: lektionerna gifvas numera af hennes sonhustru och son,
som med berömmelse trädt i hennes fotspår. Men åt detaljerna
ägnar hon fortfarande en konstnärlig kritik, så mycket mera vaken
och effektiv, som hon slipper att bära undervisningens tunga och
hetta. Men funnes också icke denna själfåtagna uppgift, skulle
den älskvärda gamla, som be-
undransvärdt väl följt med sin
tid, högst ogärna försaka åsy-
nen af dessa danstystna, dessa
»sena tiders barn», hvilkas
mor- och farföräldrar samt
fäder och mödrar hon själf i
flydda dagar invigt i dansens
glada konst.
Men ej oblandad njutning
bereder henne denna syn.
»Hvar äro forna tiders grace
och elegans?» frågar hon med
en vemodig skakning på sitt
aristokratiska hufvud. »An-
nat var det i min ungdom.
Då var dansen skön konst.
Men så fick man också i
veckor bara stå och niga och
bocka samt marschera på tå.
Och så fanns det något, som
hette att ’stå i bräde’ — en
smula barbariskt, men af
ypperlig effekt på motsträf-
viga fötter och tår. Man
negligerade inte dansen på
den tiden.»
Och hennes milda, vackra
ögon blicka drömmande fram-
för sig, medan de på pianots
ljusbrickor samlade bladen af
åttioårsdagens rosor med sin
ljufva doft minna om den tid,
då hennes konst stod i sitt
flor och då hon själf, ung och
fager, af ridderliga beundrare
kallades »Åkers ros».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
