Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 30 september 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
1898
Enklare herr-ram,
’90ßMß&
■W :1
"Xat*
aldrig så smakfullt, aldrig sa vackert, det
kan dock aldrig bli trefligt. Och hvad det
praktfulla och lysande i en bostads inred-
ning beträffar, vill jag våga den satsen, att
dess trefnad alltid blir omvändt proportio-
nell mot dessa dess egenskaper. Jämför de
kungliga gemak, ni tilläfventyrs vandrat ige-
nom, eller någon rik mans dyrbara boning
med ert eget anspråkslösa hem, och ni skall
gifva mig rätt, ärade läsarinna!
Detta är således en anledning, hvarför
det rum, som är herrns i huset särskilda
»sanctum», plägar vara hemmets trefnaste
rum, men det finnes också en annan och
ännu väsentligare. Detta rum, som icke
ständigt behöfver vara ordnadt »till parad»,
får därför, i motsats till »salong» eller »för-
mak»-, ett omisskänneligt utseende af att vara
bebodt. Husfruns arbeten — de som kunna
utföras i rummen och icke direkt höra till
köksdepartementet — ha ofta nog det med
sig, att de »skräpa ned» tämligen mycket,
och en ordningsälskande fru vill ej gärna
taga emot sina vänner, omgifven af »lappar
och trasor», spridda på stolar och bord.
Mannens arbeten däremot — dem han be-
drifver i hemmet åtminstone — behöfva ej
medföra en dylik otrefnad. Drifver han
ett praktiskt yrke, så äro måhända hans bok-
föring och korrespondens hans enda hem-
arbete, är han en skrifkarl, så äro pennan
och papperet hans enda verktyg. I båda
fallen är hans arbetsplats inskränkt till
skrifbordet.
Här vet jag mig ha kommit in på ett
särdeles ömtåligt område — då det är för
damerna jag skrifver. Fruarnas tankar om
ordningen på deras mäns skrifbord äro, gud-
nås, så allmänt bekanta att jag med bästa
vilja icke här kan ignorera dem. Att
taga saken i försvar torde emellertid bli
allt för vanskligt, och jag nödgas inskrän-
ka mig till ett försök att förklara den
motsättning i åsikter om ordningen på ett
skrifbord, som lärer vara anledning till så
många husliga tvistigheter. För mannen
best-år ordningen däri, att alla materialerna
till det arbete, hvarmed han är sysselsatt,
finnas i närheten, att alla böcker, prome-
morier, lösa anteckningar och dylikt äro »till
hands». Det feminina ordningssinnet däre-
mot fordrar, att hvarje sak är på sin plats,
böckerna på sin hylla, och alla papperslap-
par liggande i olika högar efter storleken.
! DU N
I själfva verket är
det sålunda endast
olika arter af ord-
ning, som båda ön-
ska, och att förena
dessa ligger säkert
inom möjlighetens
område och bör ju
vara en lika tack-
sam som ömsesi-
digt tillfredsställan-
de uppgift. Utan att
egentligen vilja på-
stå, att trefnaden i
»herrns rum» lig-
ger däri, att det är
skräpigt på hans
skrifbord, tror jag
dock att denna
» skräpighet», hållen
inom gränserna af
en husmoderlig till-
syn, till stor del bi-
drager till framkal-
lande af denna tref-
nad. Men härtill bidraga också de många
öfriga tecken till att det hvardagligen be-
gagnas, som dessa rum pläga visa, och när
allt kommer omkring, så är trefnaden här
snarare en följd af att man gärna sitter här
än tvärtom.
I själfva verket har detta rum hos oss
allt mer börjat användas såsom »hvardags-
rum», i de familjer som icke hafva något
särskildt sådant och fasthålla vid »salongen»
såsom ett »sine qua non».
Anordningen af ett herrum måste blifva
växlande, allt efter »herrns» olika syssel-
sättning ; men vissa allmänna drag däri
återkomma dock alltid, och redan i dessa
böra kunna spåras elementen till rummets
trefna intryck.
Den förnämsta möbeln i ett herrum är
skrifbordet. Detta liksom alla vår tids möb-
ler har i sin utstyrsel fått skatta åt någon
historisk stil, fastän kanske ej i så hög grad
som salens och salongens möblemanger. I
likhet med matsalen har skrifrummets inred-
ning hufvudsakligen varit stöpt i den s. k.
tyska renässansens former, hvilka ansetts
gifva ett lämpligt uttryck af det »allvar»,
som skall särskildt känneteckna herrummet.
’ Och då ett »garnityr» eller hel uppsättning
för ett sådant rum an-
skaffats, ha naturligen
de öfriga möblerna va-
rit i samma allvarliga
stil. Bland dessa möb-
ler synes en »panel-
soffa» ha varit nästan
oundgänglig ; mera
ståtlig än bekväm är
en dylik tingest dock
föga värdefull i ett
rum, som par prefe-
rence bör vara kom-
fortabelt. Till det obli-
gata herrumsgarnity-
ret hör vidare en »en-
gelsk hvilstol», ett bok-
skåp eller hylla samt
ett fåtal stolar i veder-
börlig renässans. Rök-
bord och ett mindre
»spelbord» pläga i de
flesta fall komma till,
en s. k. dokuments-
byrå anses önskvärd,
men ej nödvändig.
Äfven med denna stereotypa uppsätt-
ning kan rummet få en prägel af trefnad,
men i detta fall, som i andra då det gäller
att anordna ett boningsrum, är det tillråd-
ligt att ej hålla fast vid de färdiglevererade
»garnityren» med deras stil och schablon-
mässiga enahanda.
Till skrifbord passar egentligen hvarje
bord, som har lagom höjd, är fyrsidigt och
står på stadiga fötter; uppfinningsförmågan
har emellertid utfunderat en mängd olika
typer af skrifbord, den ena mer inventiös
än den andra. Längst i den vägen ha
väl de moderna amerikanska skrifborden
kommit, som äro underverk af bekvämlig-
het och systematisering, fullkomliga laby-
rinter af lådor och fack, alla stängda med
ett slag af en enda nyckel. För kontoret
och ämbetsrummet torde dessa pjeser vara
oöfverträffliga, men i. hemmet synas deras
tunga former och väldiga dimensioner allt
för ogemytliga att passa in i omgifningen.
Den vanligaste skrifbordstypen med un-
derrede af två skåp är nog också den lämp-
ligaste här, och dess storlek kan rättas bade
efter rummets storlek och storleken af
egarens arbete.
Skrifbordets plats i rummet betingas vä-
sentligen af dettas belysning, och vanligen
ställes det i våra rum om möjligt till ett
fönster. Iakttager man att ljuset kommer
från rätta hållet, d. v. s. från vänster (utom
för vänsterhändta), så vinnes pa så sätt
utan tvifvel mesta utrymme i rummet för
öfrigt. Vid denna skrifbordets placering kan
den sneda ställningen hafva ett visst be-
rättigande, emedan dagern på sa sätt kan,
falla bättre öfver det som skrifves.
I ett herrum, som mer uteslutande är
skrifrum, d. v. s. där »herrns» egentliga ar-
bete bedrifves vid skrifbordet, bör dock
detta intaga en mera dominerande plats,
mera i rummets midt. I de moderna Stock-
holmsvåningarna, där herrummet i regeln
har en fångcells dimensioner i jämförelse
med sal och salong, blir en dylik placering
något kinkig; svårigheten kan dock äfven i
detta fall öfvervinnas därigenom att man
emanciperar sig från byggmästareslentria-
nen och till skrifrum begagnar ett lämpli-
gare rum.
Hvar och en som tillbringar något af sin
tid vid skrifbordet vet, huru väsentlig en
Slvrifruim.
jjp; t
t-
ifiMMH
aÅ.P- ■ - v
4SB&. L..JsL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
